Tredje segern för året...

Enligt information från igårkväll så var ju inskrivningen tidigt imorse så jag och Alle gick upp redan 06.30 för att få lite frukost innan vi checkade ut från hyddan och gav oss iväg till tävlingsområdet.
Väl på plats så gick det snabbt och smidigt att anmäla sig och på frågan när starten skulle gå så blev svaret kl 0900...

Nån timme senare när klockan var 0900 så var det väldigt tomt vid startområdet, det kom fortfarande bilar med cyklar på taket in till tävlingsområdet och jag började väl misstänka att alla andra visste något som inte jag visste, nämligen NÄR starten skulle gå. Att det ska vara så svårt att få rätt information om något så enkelt...

Detta är faktiskt en av de viktigaste sakerna att lära sig här i Thailand, nämligen att "se" när människan du frågar något inte har den minsta aning om svaret men istället för att erkänna att man inte vet så klämmer dom till med ett svar taget helt ur luften och ett stort leende och hoppas att du blir nöjd...

Nåväl till slut blev det väl start men inte förrän framåt 11-tiden och varvet jag provkört delvis igår men trott att det var ett långloppsvarv visade sig vara ett 20 kilometer långt xc varv där vi skulle avverka endast ett varv. Där jag vände igår när jag trodde jag var på väg långt bort från området kunde jag  bara fortsatt på banan så hade jag ju kommit tillbaka lika snabbt ändå...

När jag anmälde mig tidigt i morse så var det ju i H-50 klassen eftersom det fanns alla åldersklasser men en stund senare när jag satt i skuggan så kom det fram en kille och tyckte att jag skulle köra i elit, men går det då? Undrade jag. Jajjemänn sa han, jag har sett hur du kört förut i vinter och du kommer placera dig bra där, dessutom är det prispengar i elitklassen sa han och jag tror du kommer att vinna...
Nu hakade Alle på också och tyckte att kör för fan Kjell, du har ju inget att förlora på det och det blir ju bra träning dessutom.

Ja ni förstår ju att jag inte kunde säga emot och det där med bra träning lät nog bäst i mina öron, det är ju därför jag är här. Så fick det bli, ett snabbt byte av klass och ytterligare lite väntan på min start som nu var den sista för dagen...

Ett, två, tre & pang iväg, fick en bra start men efter 500 meter kommer några killar förbi och går upp i spets med en fruktansvärd fart. Jag hänger med på 5-6 rullen men det går fruktansvärt fort och jag börjar ifrågasätta hur jag kunde vara så förbannat dum att byta klass, jag är ju för fan en H-50 gubbe och har inget här att göra tänkte jag. Men tempot gick ner "något" efter ett tag, det gick fortfarande fort men nu kunde jag ligga med i rygg utan att maxa pulsen. Varvet var väldigt varierat med grusvägssträckor varvat med riktigt tekniska partier och mängder av korta branta upp & ner backar. Strax efter halva loppet kom en riktigt grym grusvägsstigning, brant och lång och med djupa regnfåror som gjorde det riktigt svårt att hålla sin linje. Det var lättaste växeln som gällde och när jag slänger ett öga på pulsklockan så är det min absoluta maxpuls som visas, som tur är så "planar" det ut lite just där och på nåt sätt lyckas jag bita mig kvar upp över krönet. Nu är vi bara tre man kvar och jag inser köra ifrån de andra är omöjligt och att sämst 3:a skulle jag vara väldigt nöjd med men är jag med  in till slutet så har jag iallafall en plan...

Igår när jag provkörde delar av banan så kollade jag bl.a. sista kilometern och först är det en 500 meter lång asfaltsraka och därefter går man in i en fruktansvärt trång teknisk "labyrint" i ett litet skogsparti innan man kommer ut på målrakan och just där på rakan innan labyrinten har jag "mitt målskynke". Jag ska under alla omständigheter vara först in i labyrinten, är jag det kan allt hända.

Jag försöker att vila så mycket det går bakom de andra två och som tur är så går det mycket utför in mot den sista kilometern så jag hinner återhämta mig något lite och ute på rakan ligger jag på sista hjul och bara väntar, 250 meter kvar av asfalt och jag växlar ner, går om på insidan och kör som om målet var där i slutet på rakan. Först ståendes sedan kommer syran och jag måste sätta mig ner men behåller trycket och farten och ner i den smala passagen in mot labyrinten har jag en knapp ledning på några sekunder. Nu lägger jag i en lätt växel så att jag ska klara av alla korta igångdrag som väntar innan jag kommer ut på målrakan, jag tittar inte bakåt en enda gång, det hade förresten inte gått för då hade jag direkt kört in i ett träd...

Fokusera framåt och pinna med benen var allt jag tänkte på, efter vad som kändes som en evighet kom jag tillslut ut på målrakan och kunde växla ner och spurta hem segern ännu en gång denna vinter.

Detta var utan tvekan den tuffaste dagen denna "offseason"...

Avslappnad innan start...

En av många svängar i "labyrinten"...

Man knöt nästan knut på sig själv för att komma runt...

Skön känsla...

Mäktig prisceremoni...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback