Racerapport mörksuggan...

Det blev inget morgondopp i siktjärn imorse, ösregn och 13 grader innebär att gårdagskvällens dopp får leva kvar i minnet ett tag till...

Mörksuggan då, jo jag kände väl redan i startbacken upp mot vidablick att det är något som fattas jämfört med förra året då jag hade häng på förstaklungan när den gick in i skogen vid utkiksplatsen. I år fick jag slå av på farten långt ner i backen för att inte spränga mig och tur var väl det att jag lyssnade på kroppen för när jag väl kom upp och tävlingen började på riktigt så körde jag bara ikapp fler och fler cyklister ju längre loppet pågick.

Förutom i startbacken då så kändes det riktigt fint resten av dagen, benen drev på bra och för första gången i år blev jag inte uppåkt av någon ur min egen klass. Det dammade något fruktansvärt på grusvägarna och man längtade efter stigarna i början för att kunna andas lite men tji fick man, det var kruttorrt överallt och dammet låg som en tät dimma även inne på många av de sandiga stigpartierna som tävlingen har.

När det var ca 10 km kvar var jag på väg ikapp en större grupp cyklister med åtminstånde ett par H-50 gubbar och då händer det som väldigt sällan drabbar mig, punka på bakhjulet. Som tur var så är det "bara" en pyspunka och ännu mer tur i oturen är väl att jag har med mig en "skumpatron" för första gången någonsin. Ett snabbt stopp och 45 sekunder senare är jag på väg mot mål igen, ingen kom ikapp mig under stoppet men jag tappade kontakten med gruppen framför och får köra sista milen själv. Efter varvningen inne på stadion och ut på sista korta slingan känner jag hur det slår igenom i bakhjulet igen och blir lite orolig att jag ska få springa in i mål men det är fortfarande lite luft i hjulet och jag cyklar så mjukt och försiktigt jag kan över de mest stökiga partierna och lyckas till slut rulla imål som 11:e man.

Ännu en stabil insats runt topp 10 i årets långloppscup och det är väl bara att inse att det saknas lite i benen i år för att vara med i topp 5, jag är stabil och det känns bra nu så det är ingen tillfällig formsvacka utan något är annorlunda mot förra året. Vad kan det då vara, heldämpad cykel känns bra mycket bättre men är den långsammare...nä det tror jag inte, färre eller rättare sagt obefintligt med XC lopp kanske har sänkt kapaciteten något...ja i det kan det ju ligga något att fundera över.

Jag är trots allt ganska nöjd med årets säsong hittills, jag var det inte först men nu ser jag ändå att jag är stabil och har en bra grund, det är bara det där lilla sista som fattas och det är inte mycket men det är det lilla som är så svårt att få till...

Nu väntar närmast XCE och XCO SM på isaberg och ett 7-dagars etapplopp i Polen innan jag 9:e augusti åter kör finnmarksturen för första gången på många många år.

Så här ser det ut när 1500 st MTB cyklister ger sig ut i skogen samtidigt...

Dammigt värre... Foto@oskarekstam

Skitig gubbe...

Mörksuggan dök upp till slut... Foto@pauliärje

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback