I morse tog det emot ordentligt att sätta sig på trainern, jag kände mig både trött i kroppen och snuvig i näsan och hade alla möjliga bortförklaringar i min hjärna om varför det vore bäst om jag hoppade över dagens pass. Nu tog jag mig själv i kragen med en stor kopp starkt kaffe för att piggna till lite och sedan fick jag det där morgonpasset avklarat i ett nafs, nu var det ju inte så långt men hårt var det och imorgon kan jag vila med gott samvete vilket känns bra...

Detta gjorde susen imorse...