En gång är ingen gång, två gånger... nja... Tre gånger däremot, då börjar det likna en vana och nu har jag rört på mig tre dagar på raken utan bakslag,. Kan det vara så att jag äntligen är på gång igen, ja jag hoppas verkligen det. 

Idag blåste det halv storm ifrån norr och känslan i benen ska vi inte tala om, herrejösses vad man tappar på en månad. Men solen sken och humöret var på topp, skitsamma att jag knappt hade styrfart bitvis, jag njöt av varenda meter och när jag kom hem jobbade jag en timme med veden som jag har liggandes på baksidan. Det känns som att kraften i kroppen är på väg tillbaka och jag tänker inte så mycket på att vägen tillbaka till någon som helst form att tala om kommer bli lång, jag är bara oerhört glad att jag kan träna igen...