Dagen började med tidig frulle och sedan för min del snabbt ut på cykeln för en timmes snurr nere i bikeparken, när jag var klar med mina varv tog jag hand om sonsonen Casper medans Charlie och Mathilda fick testa stigarna för första gången. Under tiden käkade  jag och Casper glass och kollade in grabbarna vid dirten och pumptracken, "ja osså oppa" upprepade han gång på gång och när vi väl var tvungna att gå tillbaka till husbilen för lite lunch och caspers eftermiddagslur så fick jag ta honom över axeln med våld och tvinga med honom tillbaka. Bra tecken för en blivande cyklist...

Efter lunch var det min tur att hojja igen och Charlie som inte fått nog efter förmiddagens cykling hängde på ytterligare en timme, några varv på lederna och sedan några varv i "dirten" . Ja att hoppa lär jag aldrig lära mig men några decimeter flög vi väl iallafall även om det faktiskt kändes som flera meter...

Lite nervösa nyheter också eller åtminstånde blev jag iallafall lite smått orolig/nervös av att jag fick ett samtal från sjukhuset imorse, jag har ju varit väldigt mycket sjuk det senaste året och extremt svajig i formen så för ett tag sedan gjorde jag en fullkomlig check hos läkaren för att kolla upp hur kroppen egentligen mår. Blodprov, EKG, urinprov och t.o.m magnetröntgen av huvet då jag ofta är yr och extremt trött. I morse så ringde en syster och meddelade att det var något som inte riktigt var bra med mitt EKG och att dom ville att jag kom in och gjorde ännu ett EKG och blodprov för att dom skulle få två värden att jämföra med. Detta nu efter en vecka då kroppen varit extremt trött och jag trots en puls knappt upp i zon tre varit helt orkeslös i benen, inte konstigt att man blir nervös men det är säkert inget att vara orolig över, jag får väl bara ta det lite försiktigt fram tills jag gjort ett kompletterande test och tur är väl kanske att de två tävlingarna här i Trysil är inställda.

Vad gäller Mörksuggan i Rättvik och fjällturen i Funäsdalen så räknar jag ändå med att tävla fast kanske lite mer som motionär och inte på fullt blodigt allvar, hur det sedan blir på SM beror helt på hur jag känner mig när vi är där. Jag är anmäld men att ställa upp som "motionär" på sprinten där jag ändå räknar mig som medaljkandidat är inte aktuellt, då får det hellre vara tills jag vet vad hjärtat pallar för...

Ja detta var väl allt för tillfället, ömsom vin och ömsom vatten. Men det är väl så det är här i livet och så länge det går både upp och ner så är det väl helt OK, jag gnäller lite när det går nedåt men glädjes desto mer av när allt är på topp och dit upp kommer jag snart igen, var så säkra...