Ja här kommer en liten Racerapport från dagens Le etape de Thailand, jag var nog lite nervös igårkväll när jag gick och lade mig för jag har sovit riktigt illa inatt. Typ vaknat en gång i timmen och kollat på klockan om det inte var dax att gå upp snart, 04,30 ringde sedan klockan och det var med grus i ögonen som jag fick i mig havregrynsgröten innan jag blev upphämtad av Noi som är en av mina cykelkompisar här nere.

När vi väl kom till starten så lyckades Noi med konststycket att prata in mig i första startfållan vilket kändes jäkligt bra, då slapp jag spendera massa energi i onödan på att jaga förbi en massa folk från start, strax över 1000 startande var det på den 140 km långa tävlingsdistansen, motionärerna hade även en 70 km slinga att välja på och dom riktiga "blåbären" hade valt just den kortare varianten så det var en hel del snabba cyklister i vår start och det kändes extra bra att få stå längst fram i rygg på Alberto Contador...

Det var ett jäkla pådrag innan start med fotografer och filmkameror överallt, mycket pressfolk och loppet filmades och streamades ut på nätet i direktsändning. När startskottet gick då blev det full fart direkt och den utlovade masterstarten ut genom stan såg man inte röken av, polisbilen som var ledarbil körde med blinkande ljus och sirener femhundra meter framför oss så den gjorde ingen större nytta i sammanhanget...

Terrängen är böljande utan några jättestora höjdskillnader ända fram till bergspriset efter 113 km och jag tycker det går lätt att hänga med, såpass lätt att jag håller mig på runt topp 10-20 plats ända fram botten av berget. Innan dess har en grupp om tre cyklister kommit loss och leder med ett par minuter och en av dessa tre har säkert 10 teamkompisar i klungan som styr och ser till så att alla seriösa försök att köra ikapp blir tillintetgjorda, detta bidrar till att farten ligger ganska stabilt runt 40km/snitt. Trots jämn och fin fart så är vi knappt 100 cyklister kvar i det som är förstaklungan när vi når roten av kullen till den längre klättringen där bergspriset är...

Då händer det som man helst vill slippa, krampen kommer helt oförberett som en blix från en klar himmel och jag måste släppa klungan som nu börjar spricka av i flera mindre grupper, detta trots att jag känner mig pigg och fräsch och har både druckit bra och fått i mig energi, salt och mineraler. Det är väl helt enkelt det som jag egentligen redan redan är medveten om som ställer till det, det räcker inte med bara fyra dagars acklimatisering för att prestera på topp i värmen...

Jag får lägga i lättaste växeln och cykla så jämt och försiktigt jag kan uppför för att undvika att det "nyper till" på baksidan av högerlåret, det cyklar förbi mig massor av cyklister och jag kan inget göra mer än att ta mitt eget tempo. Väl på krönet vet jag att nedfarten på andra sidan är ganska knixig med ett antal skarpa serpentinsvängar så jag försöker få med mig lite extra fart över krönet och sedan står jag på bra utför utan att trampa. Jag kör ifrån de cyklister jag låg ihop med över krönet och lyckas dessutom rulla ikapp en hel del innan vi kommer ner på platten igen, väl därnere så hamnar jag i en mindre grupp och vi samarbetar fint de sista milen in mot mål, krampen håller sig nästan borta resten av loppet men bara nästan, på upploppet kommer den såklart som ett brev på posten och jag kan inte göra annat än att rulla över mållinjen utan att försöka blanda mig in i den leken...

Nu gör ju detta ingenting då det inte är några tätplaceringar vi slåss om men jag rullar ändå in som nöjd 48:a av 1000 startande och med tanke på omständigheterna så är jag faktiskt mer än nöjd med detta. En bra känsla i kroppen bådar gott inför kommande race i min egen åldersklass, och förresten... Alberto Contador kom in efter mig i resultatlistan, bara en sån sak....