Ja nu händer det grejjer minsan, ganska mycket faktiskt så jag tar allt i rätt ordning. Jag åkte ju hit till Krabi för att köra cykeltävling idag och nu visar det sig att dom jag fick skjuts med skall stanna hela helgen som en minisemester med sina familjer, det innebär att blir kvar här imorgon också och medan mina kompisar njuter av en ledig dag med sina nära å kära så passar jag på att köra den mtb tävlingen som går här imorgon. Det blir alltså en oplanerad dubbelhelg för mig men va fasiken, det är ju kul att tävla här nere så varför inte. En lånecykel kommer hit imorgonbitti med en cykelhandlare som ska ställa ut på tävlingsområdet, däremot får jag använda mina egna landsvägspedaler och skor men dom säger att varvet är fullt cykelbart överallt och så länge jag slipper att hoppa av cykeln ska det väl gå bra...

Lite kort om dagens tävling då innan jag berättar om nästa oplanerade happening, jag kände direkt att benen inte svarade som jag ville. Med stumma och stela ben försökte jag ändå att skapa något bättre läge än att behöva spurta med 50 gubbar  över linjen, efter många ihärdiga försök de första 40 kilometrarna från både mig och en av de andra västerlänningarna Kurt Schläpfer från Schweiz  så var vi nere på tolv man i tätgruppen men där tog det stopp, jag är inte riktigt på topp ännu och thailändarna blir starkare för varje år. Dom satt som iglar i ryggen på mig och vägrade hålla farten själva, sista halvan av racet blev en riktig turistcykling in mot mål och alla laddade väl för en och samma sak, att vinna spurten.  Likaså gjorde självklart jag och när ingen annan ville hålla uppe farten så placerade jag mig där bak och bara väntade. En två kilometer lång raksträcka med ganska kraftig motvind var vad som väntade innan mållinjen och jag höll mig  tills ett par hundra meter före mål innan jag gick ut till vänster och drog igång, jag passerade blixtsnabbt de som låg före mig och den enda som ens försökte matcha mig var Schweizaren Kurt som jag såg i ögonvrån strax snett bakåt på höger sida, de sista 50 metrarna försvann även han ur synfältet och jag kunde vinna dagens race ganska ohotad. Jäkligt gott att va tillbaka på pallen igen, och högst upp dessutom...

Så till nästa oplanerade happening då, Martin Brot också han Schweizare som jag känner mycket väl och som driver Siam Biketors här nere tillsammans med förstnämnde Schweizare Kurt som jag slog i spurten kom fram och frågade om jag inte ville hänga med upp till chiang mai i de nordligaste delarna av Thailand. Dom arrangerar ju cykelresor ett par gånger i månaden året om där man cyklar långa dagsetapper med följebil och bor på olika ställen varje natt , deras tourer går genom olika delar av Asien, främst då i Thailand men även i andra länder.

Dom påbörjar en 11 dadagars tour i norr a Thailand nästa lördag med dagsetapper på mellan 8 och 15 mil och har nu fått två avbokningar med bara en veckas varsel, i ett sådant sent läge så återbetalas ingenting utan det är de enskilda reseförsäkringarna som får stå för eventuella ersättningar. Allla rum är redan bokade och betalda och du får hänga med gratis om du vill sade han, ja vad svarar man på en sådan sak, självklart  !!! 😃

Det går ändå inga tävlingar de kommande tre veckorna och Madde kommer ju inte ner förrän senare i november så varför inte dra norrut på cykelläger och köra i lite riktiga berg 👍