Den där Bernhard alltså...

Det är första året han tagit hjälp av en coach och fått en detaljerad plan för hela vintern, men han har ändå svårt att hålla koll på planeringen. Tidigare i veckan fick jag först fel dag för när vi skulle köra vo2max intervaller, sedan när vi väl kom överens om att det var idag vi skulle köra så dyker han upp imorse och säger att näää !! det var visst inte 5 minuters vo2max intervaller ändå på programmet utan fyra stycken 10 minuters tröskelintervaller...

Nåja, det blir väl tillräckligt hårt för mig iallafall tänkte jag så det spelar inte då stor roll, efter uppvärmningen när vi börjar köra på så är jag nästan tvungen att fråga om vi startat ännu. Det känns extremt lätt och bra i kroppen och istället för att ligga på rygg bakom Bernhard som jag först tänkt så ligger jag utan problem jämsides under alla fyra intervaller, väldigt positivt överraskande måste jag säga...

Det fanns inte på världskartan för några veckor sedan att jag skulle tävla på denna sidan nyår, men gränser dras om och kartan förändras. Efter dagens genomkörare känner jag mig faktiskt mogen att göra ett försök nästa söndag då går ett landsvägsrace uppe i Ranong ca 20 mil härifrån, med dagens känsla är jag iallafall inte rädd att bli avhängd från klungan. Därifrån till att prestera något är dock ett stort steg och med en avslutande  brant klättring på ca tre kilometer strax innan målgång så har jag inga ambitioner på att vara den starkaste cyklisten just där...

Däremot finns det en taktisk chans att skapa något ändå, det är en bana där vi även strax efter start kör denna backe fast då utför istället och då jag vet sedan tidigare hur extremt fega och dåliga mina konkurrenter är på just att köra fort i tekniska uförskörningar så är min plan följande. Håller jag mig långt framme första kilometrarna och sedan släpper bromsarna utför så är jag säker på att vi inte är många i täten när vi väl är nere på platten, väl därnere så måste jag vara iskall och försöka få igång ett samarbete där alla jobbar utan att jag måste ta det största ansvaret. Funkar detta så kanske, kanske, kanske jag kan vara med i en mindre grupp in på upploppet...

Ja, det är plan iallafall. Men först tar vi en dag i sänder, det är ju en hel vecka kvar...

(null)

(null)
Lite lätt rull och eftersnack efter dagens hårdkörning...

Fredag...

Alleredan Fredag och det är en hel vecka sedan jag åkte hemifrån, idag är det vilodag och en riktig sådan dessutom. Ingen lätt återhämtningsjogg eller core på programmet utan rätt o slätt ryggläge mest hela dagen. Imorgon väntar ju Bernhards femminuters intervaller, fem minuter körning och fem minuters vila i nittio minuter. Hur många blir det tro, jo nio stycken snabbt uträknat i huvet och jag är allt lite nervös ska erkännas, som inför en tävling nästan, Bernhard är i storform och även om jag bara tänkt ligga på rulle hela passet så lär det svida i mina ben och dagens förberedelser (total vilodag) är nog det bästa jag kan göra för att överhuvudtaget ha en chans att åka med hela rundan.

Inget vin till middagen ikväll med andra ord och tidigt i säng blir det också, men överlever jag morgondagen ska jag nog fira lite och slå på stort med ett glas rött imorrnkväll istället...

(null)
Som en del i uppladdningen inför morgondagens intervaller blev det en ordentlig massage nere på stranden...
(null)
Det är tidigt på säsongen ännu så det är inte direkt nån kö till massagen...

Tiominutare...

Bernhard hade kollat fel i sitt träningsschema så nu blir det först på lördag som vi ska köra femminuters intervaller ihop, nu när jag ändå laddat upp för lite hårdkörning så bestämde jag mig för att prova på ett par försiktiga tiominuters tröskelintervaller ensam istället. 

Jag har några olika rundor med olika långa strava segment där jag brukar kolla hur jag ligger till formmässigt och idag körde jag en sväng med två sju kilometers segment, det är platt terräng och bra väg så det som gäller är väl fart och bra tryck i benen. 

Känslan var seg och både farten och trycket saknades tyckte jag, inte så konstigt kanske med tanke på det som varit så döm om min förvåning när jag kommer hem och kollar in tiderna på strava. Det var väl Inte dom snabbaste kanske men samtidigt långt ifrån de sämsta, någonstans i mitten på skalan hamnade jag och med tanke på att jag inte har någon form överhuvudtaget att tala om för tillfället så får jag väl vara mycket nöjd med dagen ändå. Med några hårda pass till i boken så ska nog känslan och trycket i benen snabbt bli betydligt bättre, det är jag helt övertygad om...


(null)
Dagens intervaller...

(null)
En liten fågel har byggt bo och flyttat in hos grannen...




De första fyra dagarna...

Nu har de första fyra dagarna passerat och vi börjar komma i ordning här i huset, det är alltid lite småsaker som behöver ses över och denna gång var det tvättmaskinen som strejkade. Som tur var så hittade jag en reparatör uppe i byn och för 200 spänn funkar den igen, so far so good...

I söndags var jag ute och rullade för första gången och i vanlig ordning med en liten konstig känsla och förhöjd puls, tidsomställningen och värmen brukar vara orsaken till detta och redan dagen efter så kändes det mycket bättre. Idag körde jag ett par timmar med Bernhard, min kompis från Österrike som också bor här nere om vintrarna. Jag vet inte riktigt vad som gör det men helt plötsligt känns det som att jag har medvind vilken riktning jag än cyklar åt, det måste vara miljöombytet helt enkelt...

Nu blir det en vilodag imorgon och sedan ska jag prova på lite hårdare körning tillsammans med Bernhard, jag kommer nöja mig med att ligga på hans rulle det första passet, han ska köra femminuters intervaller och han har ett grymt tempotryck. Han vann faktiskt den första tävlingen för någon vecka sedan där han gick loss med en annan cyklist efter halva racet, sedan med ca milen kvar gick han solo och går imål med en snittfart på 43,5 km/h. Visserligen ett kort race på bara 45 kilometer men ändå, bra fart för en 50 åring...

Nedan lite bilder från dagarna som gått...

(null)
Glad att vara tillbaka trots lite regn första dagen..

(null)
En fin kväll hemma i huset...

(null)
#baaw

(null)
Vi har gått på stranden...

(null)
Ätit god mat...

(null)
Och jag har cyklat mitt första tredagars block...


100%...

Dagen började med ett läkarbesök och några provtagningar som saknades för att jag ska få en fullständig bild av min hälsostatus, jag gjorde också en uppföljande mätning av blodtrycket som ju varit alldeles för högt under en längre tid. Idag var det äntligen nere på normal nivå igen och det utan medicinering vilket är ett mycket bra tecken, det tyder väl på att kroppen återhämtat sig en del från den inre stress den varit utsatt för.

Tacksam för dessa possitiva nyheter åkte jag hem och brände av sex stycken fyraminutare , fem på monarken och den sista på löparbandet. Totalt en timmes träning och ansträngningsvisaren på min garminklocka gick så högt upp det går. En bra känsla under hela passet och en förvånansvärt pigg & fräsch känsla efteråt sätter sina spår på humöret, nu börjar jag nästan tro på att det kan bli lite race i vinter också och inte bara motionscykling där nere i värmen. 

Imorrn blir det en timmes lugnare cykling på monarken och på fredags morgon innan vi blir skjutsade ut till flygplatsen ska jag ta mig en halvtimmes lätt löpning på bandet, sedan är vi på väg och på lördag ska vi bara ta det lugnt och komma i ordning i huset. På söndag däremot, då ska jag ut och njutcykla en första sväng och börja acklimatiseringen till värmen och tidsomställningen, det brukar ta en fem dagar ungefär sedan får vi se hur känslan är och hur jag lägger upp decembers fortsatta träningar...

(null)
Det var längesedan jag körde upp mätaren på rött...

R.I.P...

Igår hade vi en väldigt tung och ledsam dag,  efter nästan 12 år tillsammans somnade vår familjemedlem Nero in...

R.I.P...
(null)




Sista helgen...

Ja nu är vi framme vid sista helgen här hemma i Sverige för en lång tid framöver och nästa gång jag "firar helg" här hemma blir i mitten av mars, om bara fem dagar bär det äntligen iväg till mitt andra hem långt härifrån där solen skiner varje dag 
😁☀️☀️☀️

Det har varit en bra vecka och jag har lite försiktigt provat på att öka intensiteten lite på ett av passen, det var väl i mitten av veckan jag körde 6x4 minuter på monarken och tanken var att försiktigt nosa lite uppe på pulszon fyra. Både pumpen och benen svarade förvånansvärt bra och jag fick faktisk hålla igen för att inte gå upp i zon fem, visserligen körde jag med betydligt lägre watt än motsvarande period förra hösten men ändå, känslan var på topp och likaså blir ju humöret när det går framåt.

Ytterligare några monarkpass samt lite löpning och ett distanspass på mountainbiken gör att jag nu har tre bra veckor på raken med långsamt stegrande träning och utan bakslag.

Jag gör alltså bra framsteg både kroppsligt och mentalt och jag är mer taggad än någonsin, bägge cyklarna är nedpackade idag och övriga saker ligger i prydliga högar redo för resväskan, det drar ihop sig...

(null)
Ett av löppassen...

(null)
Från veckans distanspass...

(null)
Bägge cyklarna är nu nedpackade...


Framsteg...

Nu har jag två veckor med regelbundna aktiviteter och inga bakslag bakom mig, det är såklart inga hårda pass ännu men det känns ändå att kroppen svarar positivt och att det går åt rätt håll för första gången på väldigt länge.
I måndags cyklade jag ett distanspass ute i skogen och i tisdags sprang jag en sväng ute i samma skog följt av core/styrka. Jag var också iväg på kvällen och fick mig en grym massage för att rensa lite skit ur kroppen.  I onsdags kördes en timme på monarken och igår hade jag lite aktiv vila i form av yoga samt lite lätt core/styrka, i morse blev det 40 minuter på monarken följt av 20 minuter på löpbandet.
Hjärtklappningen som kommit och gått sedan i sommras har jag inte känt av och yrselanfallen jag haft så fort jag rest mig upp kommer allt mer sällan vilket är ett bra tecken Jag har också ett sista läkarbesök inbokat innan jag åker till Thailand och där hoppas jag få bekräftat att blodtrycket är nere på normala nivåer igen, så i det stora hela känns det riktigt bra faktiskt.
För att jag ska kunna välja fritt vilken typ av träning jag kan köra i vinter så är bägge cyklarna medbokade på planet, både racer och mtb alltså. Motivationen och längtan finns här verkligen och hoppet har tänts om en bra vintersäsong trots allt och då menar jag inte resultatmässigt utan rent cykelmässigt, bara att få känna mig frisk och att överhuvudtaget klara av att cykla om dagarna räcker för mig.
Nu närmast väntar dock en weekend helt utan andra aktiviteter än att få träffa och umgås med min dotter som bor uppe i huvudstaden, Stockholm here we come...

(null)
Här några bilder från veckans aktiviteter, ovan en fin distansrunda i måndags...
(null)
7,5 km trailrunning...
(null)
Monarken... 
(null)
Yoga, core&styrka...




Mixad vecka...

Under veckan som gått har jag hållit mig igång med lite mixade aktiviteter, jag har cyklat ute, gått långpromenad, cyklat några gånger på monarken och likaså sprungit några gånger på löparbandet. Med lite core och styrka på det så kan jag väl sammanfatta det hela som en riktigt aktiv och bra vecka trots avsaknaden av hög puls, för den håller jag fortfarande avsiktligt nere på en låg nivå med tanke på omständigheterna.
Nu ser det väl ut som att jag har hållt igång varje dag under veckan men så är inte fallet, "träningarna" på löpbandet och monarken har jag  genomfört som combipass där jag först cyklat 40 minuter och sedan joggat 20 minuter. Core och styrka har jag också gjort i samband med andra aktiviteter så några dagar med total vila har självklart funnits med under veckan. 
På dagens monark/löppass kände jag mig riktigt fräsch för första gången på länge och pulsen fick faktiskt lov att "nosa" lite lätt upp i zon tre, jag är alltså väldigt försiktig trots ok dagskänsla och det tänker jag vara ett bra tag till. Jag hoppas verkligen att vändningen är här nu samtidigt som jag måste vara realistisk och inte tro att det kommer bli en spikrak väg tillbaka, det kommer ta sin lilla tid...
(null)
Det är ju utlovat finväder i början på veckan som kommer så ett par utepass på mtb:n skulle sitta fint för själen...

Rörelseenergi...

Igår var det dax att röra på sig igen, väldigt lätt och bara en halvtimme. Det blev först 20 minuter på monarken och sedan 10 minuter på löpbandet, pulsen släppte jag inte upp mer än en liten bit in i zon två. Nu jäklar gäller det av vara kall och ta det försiktigt.
Det gav mig en skön energi mentalt och nu hoppas jag immunförsvaret slutar att bråka med mig och låter mig komma igång igen med lite mer regelbunden motion. För det är vad det handlar om just nu, rörelse och väldigt lätt motion...

(null)


Trampar vatten...

  • Det är nu tjugo dagar sedan senaste inlägget och jag trampar väl fortfarande vatten för att hålla näsan över ytan känns det som, några försiktiga fysiska aktiviteter har jag visserligen orkat genomföra men jag har också "genomfört" en öroninflammation för ca tio dagar sedan samt att jag just nu har en pågående förkylning för jag vet inte vilken gång i ordningen detta år.
  • Mycket elände kan tyckas men jag är ändå hoppfull, livet går vidare och rätt vad det är så vänder det på riktigt. Helt seriöst alltså, för så här kan det ju inte hålla på i all evighet, det är emot alla naturlagar....
(null)


Så här ligger det till...

Det är med glädje jag ser att jag har en hel del läsare som fortfarande tittar in här varje dag trots frånvaron av nya inlägg och jag känner väl att nu är det dax att krypa fram ur min grop och erkänna både för er men kanske framförallt för mig själ hur det ligger till...


Det pratas allt mer om detta ämne i medier nuförtiden och de flesta av oss har väl inte undgått att höra om Jenny Rissveds situation. Som mountainbike cyklist är hon unik och outstanding men att gå ut i media på det viset hon gjort och prata om sin sjukdom visar också på helt andra styrkor, respekt !!!

Jag är alltså jag med en av de många som lider av så kallad psykisk ohälsa, med en livslång neuro psykiatrisk sjukdomsbild i botten (som jag tyvärr först nu fått reda på) så har jag hamnat i en nedåtgående spiral av div följdsjukdomar och problem. Då jag inte förstått orsakerna till varför jag mått som jag gjort och varför kroppen reagerat som den gjort i olika situationer så har jag ofta haft perioder av svårare depressioner/ångest, detta har följt mig hela livet men värst har det varit de senaste fem åren.

Att träna mycket är vetenskapligt bevisat riktigt ”bra medicin” mot depressioner och jag har alltså omedvetet självmedicinerat under nästan hela mitt liv. Då jag mått som värst psykiskt de senaste åren med bl.a. ett par perioder med kraftiga utmattningssyndrom som följd så har detta självklart påverkat mig negativt vad gäller att prestera på cykeln, jag har tyvärr inte förstått sammanhanget utan pressat mig ännu hårdare för att försöka hålla en hög kapacitet. Det hela blev till en ond cirkel som medförde en total fysisk väggning/utbrändhet/överträning i somras och detta ovanpå en redan psykisk bottennivå...

Jag har dessutom vid tre läkarbesök den senaste tiden haft ett kraftigt förhöjt blodtryck (övertrycket), men då jag definitivt inte ligger i riskzonen för högt blodtryck av ”normala” orsaker så hoppas jag detta ”bara” är ett resultat av den stress som hela situationen innebär just nu.

Efter långlopps SM i somras, som jag bröt då kroppen till slut vägrade arbeta mer så vilade jag helt några veckor. Därefter har jag sakta och försiktigt försökt komma igång igen med lättare träning såsom korta löppass eller rundor på mountainbiken. Inga långa eller hårda pass förrän först förra veckan då jag provade på ett lite tuffare 4x4 pass på monarken i källaren och återigen får jag en käftsmäll, morgonen efter vaknar jag och är stensjuk/förskyld. Om det är ren otur eller om det är kroppen som säger ifrån återigen vet jag inte men oavsett, ett litet steg framåt och två jättekliv bakåt känns väl som ett bra uttryck att använda för tillfället.

Ja här står jag alltså idag, en liten bit på vägen men fortfarande oviss om hur långt jag har att gå innan jag är tillbaka på en vettig nivå igen både psykiskt och fysiskt. Men trots allt, jag skriver inte ”om”, utan vad det handlar om är när, var och hur jag kommer tillbaka. För tillbaka ska jag...  

”I may be knocked down, but never ever will I stay down”...


jag får väl fortsätta att leva ”slow life” ett tag till, men förutsättningarna för att komma igen finns och är bättre än någonsin. Nu har jag ju fått en del svar och framförallt en ny självförståelse över min situation så nu gäller det ”bara” att hitta en ny väg som går att följa utan att hamna fel igen...


En liten uppdatering...

Som ni kanske förstått så är jag totalt under isen både kroppsligt och mentalt för tillfället och mest skrämmande är det kroppsliga måste jag säga. Jag är helt orkeslös och matt i hela kroppen och har så varit en längre period, jag har värk överallt och får yrsel så fort jag reser mig upp. I söndags natt fick jag fruktansvärda magsmärtor och kräktes slem och jag åkte upp till akuten där dom tog in mig direkt och tog en massa prover.


De snabba provsvaren visade inget alarmerande, något förhöjda värden vita blodkroppar men inte tillräckligt för att undersöka vidare tyckte läkaren. Några andra provsvar väntar jag fortfarande på...

Igårkväll kände jag mig lite piggare igen och hängde på ett "gubbgäng" mtb motionärer på en liten lugn runda, det var skönt att komma ut och få frisk luft men jag ska erkänna att jag blev trött trots den låga farten. I dag provade jag att cykla sakta och försiktigt för mig själv men fick vända hem efter en kvart, jag var som en urvriden trasa i kroppen trots att jag cyklade så sakta att pulsen inte ens gick upp i zon ett...

Det är ju inte bra det här och jag börjar inse att jag nog måste ta det väldigt lugnt en längre period om jag ska vända på den här steken, det svåra är ju att i normala fall så ger mig cyklingen en ofattbar mental kick som jag mår bra av. Att både ha fysiska besvär och samtidigt inte kunna göra det man mår psykiskt bra av är frustrerande, väldigt frustrerande...

Ja vi får väl se var det här slutar men jag har iallafall en liten plan, jag vet ju vilken fysisk status jag brukar ha när jag åker till Thailand och dit är det nu 98 dagar. Jag får helt enkelt backa tillbaka ordentligt och försöka vila en längre period nu närmast, om sedan kroppen piggnar till så gäller det väl att skynda väldigt långsamt och genomtänkt så kanske det ändå går att komma igång hyfsat fram i december igen. Åtminstånde hoppas jag på det...

Gårdagens gubbagäng...


Problem...

Jag har problem, stora problem med både knopp och kropp för tillfället så nu är det hög tid att ta en timeout från det här med cykeltävlingar för resten av säsongen. Jag har ju en annan säsong på sydligare breddgrader som jag prioriterar högre nuförtiden och nu ska jag försöka få ordning på mig själv såpass att jag kan göra en comeback på tävlingsbanan till vintersäsongen i Thailand utan att skämma ut mig.

 
Som ni förstår så gick det inte så värst bra idag, DNF...      
 

De e lite rörigt i huvet nu...


Långlopps SM...

Imorgon är det alltså dax för Långlopps SM i Motala och självklart är jag på plats, däremot skippar jag Finnmarksturen på söndag då det blir lite för mycket med två långlopp samma helg. Dessutom fyller Casper (barnbarnet) ett år och det kalaset vill man ju inte missa...


Men åter till morgondagens SM och 1572 MTB challenge, detta är en tävlingsbana jag aldrig kört förut men vad jag förstått så är den riktigt snabb. Jag träffade regerande svenska mästaren Emil Lindgren och fick mig en pratstund vid nummerlappsutdelningen, han gav mig några bra tips om vad som väntar och om jag är i bra form så är det nog en bana som passar mig riktigt bra. Nu är det väl bara så att jag inte har en aning om hur formen är för tillfället, jag har tränat riktigt mycket sedan sista veckan i juni och under juli månad, dessutom vistats mycket på hög höjd och nu sista veckan försökt vila ikapp lite men terrängen i Alperna och Dolomiterna har ju sett lite annorlunda ut än vad den gör här. Det har varit antingen ett jäkla gnetande uppför eller inget tramp alls i snabba utfördlöpor, vad denna typ av cykling har gjort för nytta när det gäller att cykla ett blixtsnabbt svenskt långlopp det återstår att se men oavsett så ska det bli kul att tävla med lite högre fart igen då snittfarten på mitt senaste race nere i Dolomiterna hamnade på ynkliga strax över 11 km/t.

3:a, 5:a och 5:a är mina tre senaste resultat från Långlopps SM så en topp 5 placering imorgon är väl inte helt orimlig om jag har en bra dag, jag har iallafall ett bra serviceteam med mig då Charlie och Casper är med som langare. Eller rättare sagt Charlie är min vätskelangare och Casper min supporter... 


Imorrn är det dax...


På väg hem...

Vi har påbörjat vår resa hemåt men tar det lugnt och tillbringar helgen på en ställplats strax utanför Nürnberg, vi är alltså nere på låglandet igen och det är faktiskt riktigt skönt för omväxlings skull. Jag har normalt sett inte ont av hög höjd men den sista veckan sedan tävlingen har varit riktigt seg, jag hade en fruktansvärt jobbig dag på själva racet då jag inte besitter de klätteregenskaperna som behövs för ett så extremt race men jag tror också att höjden spelade mig ett spratt denna gång...


Under hela veckan sedan tävlingen har vi fricampat på över 2000m och även om jag vilat tre dagar från cyklandet så har vi vandrat långa dagsturer ännu högre upp i bergen och varje dag har varit extremt kämpig, igår cyklade jag mitt första pass sedan i söndags och även detta lugna distanspass var oerhört jobbigt så idag var det skönt att bara sitta still i bilen halva dagen på vår färd norrut...

Det känns redan lättare med andningen och syresättningen och planen är nu att köra några korta intervallpass under helgen för att försöka få igång pulsen utan att slita ner kroppen för mycket. Sedan blir det ju ytterligare några resdagar innan vi är hemma i Sverige igen framåt onsdagskvällen, på torsdag väntar ännu ett kort intervallpass och på fredag kör jag upp till Motala och långlopps SM.

På lördag får jag svaret på om jag har haft någon nytta av att vistas på hög höjd långa perioder den senaste månaden men oavsett så kan det inte gå tyngre än senaste racet...

Nedan några bilder från våra "ställplatser" på hög höjd...

.

.

.

.

.

.

.


Morgonen två dagar senare...

Ja två dagar efter racet är jag äntligen pigg nog att ge en kort racerapport och det blir verkligen den korta versionen. Det var i särklass det hårdaste race jag någonsin gjort och med sega ben redan från start blev det ingen rolig historia...


Om det var den höga höjden som spökade eller om jag bara var allmänt kass vetetusan men tungt gick det och om vi hoppar fram fem och en halv timme i loppet så sammanfattar väl den sista milen loppet i sin helhet ganska bra...

70 km körda och jag passerar alltså 10 km kvar skylten efter fem och enhalv timmes lidande, nu är det inte långt kvar tänker jag lite lätt positivt även om jag vet att sista milen är en helvetisk stigning nerifrån avgrunden och upp till mål på 2250 m. Det dröjer dock inte länge innan jag inser att det kommer bli de värsta 10 kilometrarna i mitt liv...

När jag efter någon kilometers gnetande tittar ner på cykeldatorn och ser att jag knappt rör mig framåt, "farten" pendlar mellan tre och fyra kilometer i timmen och efter lite snabbt huvudträknande så förstår jag att det här kommer ta tid och att jag inte var så nära målgång som jag först trodde. Halvvägs upp blir det så brant att jag måste hoppa av hojen och börja gå puttandes cykeln framför mig, nu rör jag mig framåt/uppåt med ett par kilometer i timmens fart och jag vill bara lägga mig ner och skita i allt. Efter en evighet kommer jag imål på 7,05 i tid och sista milen har alltså tagit mig sanslösa en och enhalv timme. Jag blir 24:a av 50 startande i H-50 och 118:e man totalt, 80 kilometer och över 3400 sinnessjukt branta höjdmeter är avverkat och ALDRIG mer är den första tanke som far i mitt huvud och jag har inte ändrat mig ännu...

En extremt trött gubbe...


Dagen före...

Dagen före race och nervositeten smyger sig på, 49 gubbar anmälda i min klass och alla jag sett hittills ser ut som små bergsgetter i 50 kilos klassen. Själv känner jag mig stor och tung men jag har gjort vad jag kunnat för att förbereda mig på bästa sätt...

Jag har många timmar i benen och många höjdmeter är klättrade den senaste månaden, igår testade jag de två freeride utförskörningarna som är en del av bikeparken här och som ingår i racet. Efter några försiktiga åk så kör jag alla A-linjer vilket faktiskt förvånar mig själv, jag lär inte vara snabbast utför men jag tar mig ner på ett säkert sätt utan att fega ur eller behöva köra de lättare men betydligt längre B-linjerna...

Idag har servat hojen, bytt bromsklossar samt bakdäck. Sedan har jag bara rullat ur benen lätt en timme men lyckades ändå punktera två gånger så nu hoppas jag att oturen stannar med detta och att jag slipper några tekniska missöden imorgon, klockan åtta imorgonbitti går starten och det lär nog ta en bit över sex timmar innan jag är imål. Målsättningen är att köra mig dödstrött så får vi se vad det räcker till...

På väg upp i liften för lite träning i bikeparken...

Ok, nu kör vi...

Det var en lång väg ner...

Den första freeride delen som ingår i racet var ganska snabbåkt med en del lättare hopp...

Den andra sträckan bestod inte av en enda rak meter, det svängde hit o dit i kraftigt doserande kurvor under fyra kilometers utförsåkning. Jag kände mig riktigt yr och sjösjuk resten av kvällen...

Dagens andra punktering...

imorgon är det dax...


Hej igen...

Då var jag tillbaka efter en periods bloggtorka, är det semester så är det och det gäller även bloggandet. Jag har precis avverkat en vecka i regionen Piemonte i nord/östra Italien, närmare bestämt strax utanför den lilla byn La Morra som ligger några kilometer från Barolo. För er som inte känner till det så är det här världens bästa viner produceras.


Efter alpernas många höjdmeter har det alltså blivit en veckas träning i en mera normal terräng, även om det är lite småkuperat här också så går det ju inte att jämföra med de riktiga bergen. Förutom träning så har vi ätit gott och smakat mycket vin, på tal om vin så är det just på en vingård vi har bott fast i husbilen. Vi har ett ställe där vi varit några gånger förut och där dom har plats för några campande gäster i "trädgården". Ett litet familjeföretag som styrs med en järnhand av frun Velda, dom producerar vin i mindre skala (60-90,000 flaskor/år) som håller världsklass, husbilen är välfylld så nu har vi några års konsumtion med oss hem...

Fast ännu är vi inte på väg hem, nu är vi på väg till San Viglio de Marebbe i Dolomiterna där jag ska köra Kronplatz mtb marathon på söndag, 81 km och ca 3300hm varav en 8 km lång freeride utförskörning i bikeparken och som avslutning en målgång uppe på 2200hm. Det blir nåt att bita i och det gäller att spara på en del krafter till den sista stigningen upp mot mål för det är ingen snäll avslutning, jag ska också försöka hinna med att köra den långa freeride delen innan racet så att jag är lite förberedd på vad som väntar...

Efter tävlingen stannar vi ytterligare en vecka i Dolomiterna så det blir en fin höghöjdsperiod att ha i kroppen innan jag kommer hem och kör SM i långlopp den 5:e augusti...

Camping i "trädgården"...

Med pool på vingården så har det blivit både en hel del sol & bad under veckan...

Det är fint bland vinkullarna...

Cyklade fel en dag och hamnade på ett riktigt skumt ställe...


Vykort från paradiset...

Jag är just nu och snurrar med min mountainbike i de italienska alperna, närmare bestämt i park natzionale gran paradiso. En stor nationalpark som ligger mellan Aostadalen och Frankrike. 


En bild säger mer än tusen ord sägs det ju så jag ska inte bli långdragen här utan låter bilderna tala för sig själva, bilderna och namnet på parken...

.

.

.

.

.

.

.

.

.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
”RSS