Redo för start men inte redo för att prestera, jag är snuvig och fruktansvärt irriterad i luftvägarna p.g.a min pollenallergi men väljer ändå att starta. Jag ska verkligen försöka ta det lite lugnare i början så att jag får igång kroppen och kommer in i racet utan att dra igång ansträngningsastman som jag vet kommer om jag går på för hårt under de förutsättningar som råder. 

Det är alltid kul att kunna ge 100 % fysiskt men syftet med dagens tävling var ju faktiskt från början att få in känslan att köra XC igen mer än att prestera på topp, att få trängas ihop med andra på smala tekniska stigar och få in ett flow i åkningen. Detta blir inte lätt för jag har normalt svårt för att hålla igen på tävling men jag ska verkligen försöka för risken att jag får bryta är stor om jag går för hårt, börjar luftrören "strejka" så är det kört...

Sitter här utanför husbilen uppe på Lassalyckans friluftsområde i Ulricehamn och njuter av kvällssolen, det är ju här västgötacupen har sin andra deltävling för sässongen imorgon och jag har åkt hit för att testa hur kroppen reagerar när jag tar i lite. Jag har väl insett att det troligtvis är min pollenallergi som spökar och inte någon förkylning som jag först var rädd för. Jag har kollat min vilopuls under flera dagar nu och den ligger stadigt lågt men ändå känner jag mig helt matt i kroppen och är grymt irriterad i luftvägarna vilket är rätt så frustrerande när jag inget hellre vill än att få komma igång och köra lite race...

Jag åkte hit redan idag för att testa både banan och för att se hur kroppen svarar, varvet var riktigt kul så där fick jag en skön feeling för att tävla imorgon och även om jag känner mig allmänt trött och seg så gick det ganska bra ändå att ta i på cykeln. Nu testade jag visserligen inte i tävlingsfart men ändå och är jag inte sämre imorgonbitti så efteranmäler jag mig och kör, det kommer antagligen svida i luftvägarna men jag behöver få igång lite tävlingsfart i benen så det är väl bara att bita i och göra så gott jag kan...

Jag vaknade med lite "rassel" i halsen och en skum känsla i kroppen, ligger nu här och tar det lite lugnt framför tv:n och Eurosport. Det är ju äntligen dax för årets Giro d’ Italia och kanske kan dagens första etapp få mig lite piggare. Jag har självklart kollat vilopulsen och där verkar allt vara OK så efter girot och några "gurglingar" whiskey ska jag ut och rulla lite lätt en timme för att se hur det känns på cykeln, jag hoppas verkligen att det inte är någon förkylning på gång för jag vill verkligen tävla i Ulricehamn på söndag...

Igår var jag tillbaka på racern igen efter några dagars skogscykling i Danmark. Det var onsdagspulsen som lockade, en regelbunden pulshöjande träningskväll som går av stapeln varje onsdagskväll ute på viareds industriområde strax utanför stan. Efter en ordentlig uppvärmning körs fem varv på en 5,5 kilometers slinga, de tre första varven kördes som lagtempo/partempo med en kort vila mellan varje varv. De två avslutande varven kördes som ett kort TT med gemensam start och först i mål "vinner". Vi var väl ett 30 tal cyklister som dök upp så bra sparring och hög puls gjorde det hela till en riktigt bra träningskväll mitt i veckan, precis vad jag behöver...

Jag fick lite bra sparring häromdagen nere i Danmark då jag först blev ikappcyklad av en äldre cyklist som jag hängde på, det gick som tåget under några intensiva minuter men jag hängde med tills han plötsligt stannade på stigen och släppte förbi mig. Jag fortsatte i mitt eget tempo vilket nu blev betydligt lugnare då jag behövde hämta andan lite, strax därefter kommer två yngre cyklister och blåser förbi och även här hänger jag på så gott det går. Jag håller kontakten en knapp kilometer kanske tills vi kommer till "blå spårets" brantaste och längsta backe. De två ynglingarna ställer sig upp och spurtar uppför i samma fart som jag kanske i bästa fall kunnat åstadkomma utför på asfalt med min racer, och jag får släppa omgående...

En stund senare kör jag förbi dom då dom väntar in sina två äldre träningskompisar som ligger en bit bakom, inte så konstigt kanske att jag tyckte dom körde sinnesjukt snabbt då det visade sig vara den danska världsstjärnan Simon Andreassen som var i Tisvilde Hegn och tränade med några polare. Att han dessutom hade en av sina bättre dagar för året som han skrev på sitt instagram i söndags gör väl att jag inte behöver skämmas för att jag släppte i uppförsbacken...

Här nedan ett inlägg från Simon Andreassens Instagram från i söndags...

Thomas Bonne, Anders Bregnhoej, Kasper Overgaard och Simon Andreassen. Det är tydligen inte bara jag som gillar att cykla i Tisvilde Hegn...

Vad annat kan man säga när tillvaron är på topp, jag har haft en jäkligt bra weekend nere i de danska skogarna och redan nu i bilen på väg hem så längtar jag tillbaka. Det får definitivt bli ett återbesök innan sommaren är slut...

Men nu närmast står det annat på agendan, jag måste komma igång och tävla lite om jag ska lyckas få upp någon form till mina måltävlingar för säsongen, landsvägs SM går ju redan midsommarveckan och dit är det ju inte jättelänge. Jag behöver verkligen få igång en strukturerad plan omgående och sedan ha lite flyt med allt runt omkring såsom bl.a vädret, ska jag ha någon chans att komma igång ordentligt så måste det vara roligt att träna och det tycker jag inte det är när det är skitväder. Så en torr och varm försommar alltså, det vore inte dumt...

Förresten det enda "landsvägsracet" jag kommer köra inför SM är viaredssjön runt, ett motionslopp strax utanför stan tredje helgen i maj, vad tror ni om den uppladdningen...

På mtb sidan däremot blir det några fler race, förhoppningsvis startar jag redan till helgen på västgötacupen i Ulricehamn, sedan blir det cykelrallarn mellan Bottnaryd och Hallby. BCA racet 9-10 juli ligger också med i planen och sedan har vi då det här med landsvägs SM veckan därpå. Om vi återgår till skogscyklingen så får Mörksuggan och fjällturen får stå som sista förberedelser inför MTB SM i juli och där är det framförallt sprinten jag satsar på, även här ett spännande upplägg eller ?... två långlopp som förberedelser inför sprint SM där man tävlar ett par minuter per heat...

Att våga vara annorlunda och att ha kul på vägen är mottot för säsongen, sedan får det gå som det går...

Nedan en liten bildkavalkad från blå spåret i Tisvilde hegn, Danmark...

Tredje dagen här i Danmark och den bästa hittills, vi har flyttat oss från Liseleje till Tisvildeleje som också ligger vid kusten fast öster om skogsområdet jag cyklar runt i. Det är alltså fortfarande samma stigar som gäller fast en annan startpunkt.

Jag har haft några sega dagar ett tag nu men idag "sprätte" det i benen igen och flowet, farten och känslan var återigen på topp, idag fick gopro kameran följa med monterad i bröstselen och så fort jag kommit hem och hunnit redigera filmen så ska jag bjuda på en timmes helt underbar stigcykling. Den läggs ut både på youtube och här på bloggen.

Vädret har varit kanon hittills men imorgonkväll utlovas regn och tisdagen ser inte heller så lovande ut så antagligen åker vi hemåt redan imorgon eftermiddag, men först ska det cyklas en sista sväng och dom här dagarna kommer jag leva på länge. För sådana här sinnessjukt bra stigar finns definitivt inte hemma i Borås...

Tre timmar mtb i går, två till i dag och allt nästan uteslutande på små smala singeltracks. Det är kul att cykla mtb i Danmark och spårbyggarna har gjort ett bra jobb här i Tisvildeleje hegn, det är som att åka berg och dalbana fast på cykel. Många spår är färdiga men en hel del är under pågående uppbyggnad och jag kan bara tänka mig hur bra det blir om något år när allt är klart och uppmärkt...

Förövrigt så började dagen med sovmorgon, långfrukost och danskt vinerbröd till kaffet. Därefter en fiskestund efter havsöring innan det blev dax för dagens träningspass, nu återstår två heldagar till med cykling innan vi far hemåt på tisdag lunch och är jag pigg och vaknar tidigt så kanske jag klämmer in ännu ett pass på tisdagsmorgonen innan hemfärd. Minilträningsäger och minisemester, en bra combo...

Efter en ganska lugn vecka träningsmässigt med bara ett pass på monarken i onsdags så drog vi igår kväll söderut med husbilen för en långweekend i Danmark, återigen är det till favoritställena Tisvildeleje och Liseleje på nordsjealland som vi styr kosan. Det är alla underbara singeltracks i tisvildehegn som lockar och att våren är flera veckor längre gången här gör ju inte saken sämre. Fem dagars fincykling står på schemat, långweekend deluxe...

Igår var tanken att jag skulle cyklat distans på morgonen med racern men när jag vaknade och såg att det bara var fem plusgrader så skippade jag omgående dom planerna, någon måtta får det allt vara på lidandet så morgonpasset förbyttes till trädgårdsarbete istället. 

Nu gjorde ju detta ingenting utan snarare tvärtom då trädgårdsarbetet som först var planerat till eftermiddagen nu fick ge plats för en tvåtimmars mtb runda senare på dagen istället, då dimman skingrats och solen väl kom fram och bjöd på härliga 17 grader. Känslan var seg precis som i förrgår så den korta formkänsla som infann sig under några dagar förra veckan verkar vara över för denna gång. Inte så konstigt kanske då jag inte tränat så värst mycket sedan jag var sjuk, jag är ju bara i början på vägen tillbaka igen och får väl inse att det blir lite svajigt såhär i början innan formen stabiliserar sig. Idag vilar jag helt från träning så får vi se hur det känns imorgon då det ska köras 40/20 intervaller på monarken...

Det blev ingen efteranmälan för mig nere i Varberg igår, jag har ju inte kört XC på några år nu och det känns som att utvecklingen har sprungit ifrån mig gällande banornas karaktär. Varbergs bana har alltid varit en favorit och jag har faktiskt vunnit där två gånger fast det var många år sedan nu, nu var det i stora delar samma varv som alltid fast med några nya "tillägg" och en liten förlängning.  Det är just de här nya "tilläggen" som jag inte behärskar, höga dropp och ännu högre hopp med fritt fall är inte riktigt min melodi och faktiskt inget jag är sugen på att lära mig heller. Inte nu vid en ålder av 55 år, gammal och klok kanske... Nästa chans kommer om några veckor i Ulricehamn, jag får väl se till att träna mycket i skogen nu fram tills dess så att jag inte fegar ur där också...

Nu blev gårdagen en trevlig tillställning ändå då vi i första hand var där för att heja fram Filippa, Maddes brorsdotter. Dessutom hade vi ju med oss vår egen sonson Casper som så sakteliga ska introduceras till cykelsporten, Filippa körde starkt i nybörjarklassen och casper hejade så det ekade mellan björkarna. Soligt och fint väder bjöds det på och otroligt mycket folk på plats fick njuta av ett fint arrangemang, nu är säsongen igång och snart är jag igång också...

Årets första roadtrip startar i eftermiddag och husbilen står på uppfarten redo för avfärd, normalt sett brukar vi redan ha varit iväg några helger vid denna tiden men sjukdomar och kyligt väder har gjort att premiärturen blivit något fördröjd. Nu blir det ingen längre sväng denna gång utan vi ska bara ner till Varberg och agera hejarklack åt Maddes brorsdotter som ska tävla mtb, vår egen "lilleman" sonsonen Casper tar vi också med oss då det är hög tid att introducera honom i cykelsporten, han fyller ju trots allt två i augusti...

Självklart följer min egen cykel med då jag har tänkt att köra runt några varv på banan ikväll och kanske, kanske, kanske... efteranmäler jag mig och kör racet imorgon. Jag har känt mig förvånansvärt pigg de senaste dagarna och även om det är långt kvar till någon riktig tävlingsform så känner jag mig lite sugen på ett träningsrace nu när kroppen börjar piggna till igen.  Jag får väl bara starta med inställningen att det är just för den bra träningen jag kör och ingenting annat, banorna lär vara torra och vädret går ju inte att klaga på så det ska väl inte vara så svårt att ge sig ut i terrängen och ha kul i en timme...

Jag kände väl redan i söndags på helgens distansrunda att nu har det äntligen vänt och igår fick jag ännu en bekräftelse på att kroppen är frisk och redo för lite hårdare belastning. Tanken var att jag skulle köra BCA:s klubbträning ihop med någon av ungdomsgrupperna för att få lite rolig stigcykling tillsammans med likasinnade, men först ville jag köra lite pulshöjande intervaller själv så jag cyklade ner till knallestensvarvet och körde tre tiominuters sweetspottare med en riktigt bra känsla. Därefter rullade jag upp till kransmossen för att möta upp vad som måste varit minst 80 talet förväntansfulla ungdomar med ledare fördelat på fem grupper som skulle ut åt olika håll i terrängen.

Jag kände mig överraskande pigg efter mina tre 10 minuters "uppvärmningsintervaller" så jag hängde på den snabbaste gruppen som också skulle köra intervaller. Vi gav oss iväg ner till knallestensvarvet igen där vi började med fyra korta intervaller på ett tekniskt varv, full fart över stock och sten under ca 2-3 minuter med maximal intensitet och puls upp i zon fem. Jag hade en förvånansvärt bra känsla även här så när vi rullade vidare till nästa ställe där tre stycken 4-5 minuters fartintervaller på grusväg skulle köras så var jag fylld av possitiv energi, tre stenhårda intervaller senare så kan jag sammanfatta gårdagens träningspass som ett av de bättre det här året. Självklart saknas lite fart och form med känslan i kroppen var ändå på absolut toppnivå, nu kör vi järnet...

Idag vågade jag mig på att köra ett lite längre distanspass för första gången sedan jag kom hem från Thailand för fem veckor sedan och sedan dess varit mer eller mindre konstant sjuk, och äntligen så vågar jag väl säga att jag har tränat på riktigt. Jag har ju visserligen rört på mig lite försiktigt en eller två gånger mellan de återkommande förkylningarna men inte så att man kan kalla det träning...

Dagens runda blev närmare 120 km tillsammans med min gode vän Pauli, jag hade en helt underbar känsla i kroppen från allra första tramptaget äntligen känns allt som det ska. Jag har varit igång några dagar innan idag med lite lättare aktiviteter men med dagens pass så kändes det tydligt att jag tog ett rejält steg på vägen tillbaka, det är visserligen långt kvar till någon storform men nu är jag inte nere på botten längre. Vägen tillbaka har börjat på allvar och nu är det nog dax att börja strukturera upp träningen igen utifrån en plan, sommarens stora mål ligger kvar som förut och med några små justeringar i planeringen så har jag fortfarande höga förväntningar på mig själv, trots allt...

Ingen otursdag igår inte, snarare tvärtom. Stack iväg på eftermiddagen och körde några varv på BCA varvet borta på kransmossen, jag blev väldigt positivt överraskad över hur torrt och fint det var ute i terrängen, det hade jag inte riktigt väntat mig då snön låg djup bara för någon vecka sedan. Det var faktiskt torrare än vad det är många gånger mitt i sommaren. 

Jag har inte mycket till form för tillfället eller snarare ingen form alls för att vara ärlig men jag blir starkare för varje dag och igår hade jag riktigt kul ute i skogen. Kanonväder och kanonstigar, nya kläder och nyputsad cykel. Ja det var den bästa fredagen på väldigt länge, fler sådana dagar tack...

En gång är ingen gång, två gånger... nja... Tre gånger däremot, då börjar det likna en vana och nu har jag rört på mig tre dagar på raken utan bakslag,. Kan det vara så att jag äntligen är på gång igen, ja jag hoppas verkligen det. 

Idag blåste det halv storm ifrån norr och känslan i benen ska vi inte tala om, herrejösses vad man tappar på en månad. Men solen sken och humöret var på topp, skitsamma att jag knappt hade styrfart bitvis, jag njöt av varenda meter och när jag kom hem jobbade jag en timme med veden som jag har liggandes på baksidan. Det känns som att kraften i kroppen är på väg tillbaka och jag tänker inte så mycket på att vägen tillbaka till någon som helst form att tala om kommer bli lång, jag är bara oerhört glad att jag kan träna igen...

     

Monday checklist på en tisdag, funkar bra det med...

Ja vad gör man när det inte funkar att cykla ens ett lättare pass innan man återigen blir sjuk, efter lördagens väldigt lugna tur på knappt två timmar så var ju tanken att jag skulle våga mig på ett första lite längre distanspass ihop med alla andra cyklister här i stan som hade gemensam träningshelg. Nu blev det inte så... i lördagskväll fick jag frossa och feber igen och igår låg jag återigen förkyld i soffan, ett litet plåster på såren var ju att Paris Roubiax visades på Eurosport och det från första tramptaget.  Cykel på tv och att läsa cykeltidningar, det är det närmaste jag kommer min favoritsysselsättning för tillfället.

Nu har jag varit sjuk såpass länge att nästa mål för min egen cykling det är att bli frisk åtminstånde till första maj helgen då vi drar till Tilsvidehegn i Danmark för en långweekend, där ska cyklas mountainbike på "blå spåret", det ska ätas smörrebröd som i sin tur ska sköljas ned med en go dansk pilsner och förhoppningsvis blir jag snart såpass frisk så att jag åtminstånde kan jobba tillbaka lite ork i kroppen efter en helt bedrövlig månad. Annars får jag väl ta med stödhjul till Danmark...

Vila igår och drygt fem mil på racern idag, både vilo och arbetspuls visade äntligen på normala värden idag och det enda som störde lite var att jag fick jäkligt ont i ryggen. Jag har ju inte suttit på racern sedan tour de Phuket för en månad sedan så lite ovana är det väl men jag upptäckte också att sadelhöjden var en halv centimeter för högt, det är nu åtgärdat och känner jag mig pigg imorgonbitti så hänger jag nog på det gemensamma distanspasset på 10-12 mil i ck Olympics regi. Det är hög tid att få lite mil i benen nu...

Efter ett lugnt monarkpass utan intervaller på 50 minuter följt av 10 minuters jogg på bandet, alltihopa på en ansträngningsnivå som normalt borde varit lågt i pulszon två så visar träningsbelastningsvärdet på min garmin även idag på mycket hög belastning.

Det är lurigt det här, jag känner mig visserligen lite ringrostig efter några veckors sjukdom men det känns ändå inte dåligt på något vis, pulsen är fortsatt onormalt hög när jag anstränger mig men vilopulsen på morgonen är helt OK och så är det det här med träningsbelastningen, jag vet ju hur hårt jag brukar behöva köra för att hamna såpass högt som 97 på skalan och då borde jag definitivt inte hamna där uppe efter dagens pass.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, garmins mätningar är kanske inte helt tillförlitliga men för säkerhets skull så blir det en vilodag imorgon. Sedan får vi se om jag vågar köra de två långa distanspass med ck Olympic på 15 resp 10 mil som planerat i helgen eller om jag kanske börjar lite försiktigare då läget nu är som det är...