I dag är det min födelsedag och vad gör man då tro när man befinner sig alldeles själv nere i Thailand, jo man startar dagen med en skön och lugn cykeltur på ett par timmar. Med låg puls helt enligt planen för jag känner mig fortfarande sliten sedan äventyret i norr och efter morgondagens planerade cykeltur (även den i låg pulszon) så tar jag mig en riktig vilodag på söndag...

Sedan hoppas jag vara fit för lite hårdare intervaller nästa vecka, det börjar bli dax att få fart på benen igen inför Thanyaphura Cycling Classic som går den 9:e december, jag missade ju ett race nu när jag var uppe i norr och cyklade så nu är jag riktigt sugen på att få tävla igen...

Vårt internet som försvann häromdagen i ett åskoväder har nu kommit tillbaka så min kväll framför datorn är räddad, en god middag ute i hyddan, en kall öl och lite Netflix, det blir en bra födelsedags aktivitet att avsluta dagen med...

Nu har jag varit hemma sedan tisdags kväll och eftersom hela tisdagen gick åt att ta mig hem ifrån Chiang Mai då jag blev tvungen att mellanlanda i Bankok och vänta fyra timmar på nästa flyg vidare söderut så blev ju den dagen av förklarliga skäl en dag helt fri från träning...

Jag vilade även helt igår också men imorse var jag ute igen och rullade igång kroppen lite försiktigt ett par timmar, det känns fortfarande att man ansträngt kroppen betydligt mer än normalt och planen är att hålla igen ordentligt resten av veckan. Jag ska visserligen cykla men det blir rena återhämtningspass utan hög puls...

Trots en fantastisk vecka uppe i norr så är det skönt att åter vara "hemma" igen, jag har tagit tag i lite vardagssysslor såsom kört igenom några maskiner tvätt, lämnat iväg en diskmaskin på lagning, vart iväg och köpt glödlampor samt bytt ut dom som gick sönder i det stora åskovädret igårkväll. Vårat internet på området försvann också igår när blixten slog ner men det ska förhoppningsvis bli åtgärdat imorgon, just nu sitter jag nere på parkeringen och bloggar för där fungerar det iallafall...

Ja, det är väl allt för tillfället och trots ovan nämnda "vardagssysslor" istället för ett liv som heltidscyklist (förra veckan) så måste jag nog återigen påpeka att - borta är bra men "hemma" är ändå bäst...

Här kommer en liten kort satatistisk sammanfattning av de åtta dagarna uppe i norra Thailand...

Jag cyklade på dessa dagar 788 km och 13,012 hm

Totalt 33 timmar tillbringades i cykelsadeln varav 4,45 i pulszon 4:a och 55 minuter i pulszon 5.

Den mesta tiden tillbringades alltså i de lägre pulszonerna vilket är en självklarhet när man cyklar såpass många timmar på en vecka, i klättringarna var det fri fart och där fick jag till lite bra tröskel och vo2max träning.

Totalt sett en riktigt grymt bra vecka som kommer ge mig en skjuts framåt i för resten av vintern, nu blir det vila några dagar och sedan några lugnare träningsdagar innan jag kör på hårt igen nästa vecka...

Sju timmar och tio minuter effektiv cykeltid, såpass länge tog det att genomföra dagens etapp på 157,6 km, det blev ingen hög snittfart direkt men då började ju dagen också med 2464 hm klättring i ett enda svep. Tyvärr regnade det och det var knappt över 10 grader uppe på toppen så det blev ganska tufft mot slutet att få runt benen, jag gick ut hårt från början, tog ledningen direkt och lade mig på en puls som jag trodde skulle gå att hålla hela vägen upp men efter två timmar så stelnade jag till mer och mer av kylan samtligt som det blev som brantast och jag fick helt enkelt slå av på farten för att överhuvudtaget ta mig upp. 

Jag har ju varit här och tävlat förut och gjort en tid på 2,47 upp för berget, förhoppningen var väl att försöka matcha den tiden idag men omständigheterna med dåligt väder samt kanske allra viktigast, de tuffa dagar jag haft innan dagens etapp gjorde det omöjligt att ens komma i närheten av den tiden, strax över tre timmar tog klättringen idag...

Den sista milen innehåller flera längre partier på mellan 15-20% och trots en utväxling på 34x34 så klarade jag knappt att hålla 50 kadens, de två ungtupparna i gruppen, en holländare och en belgare kom ikapp och drog förbi utan att jag hade en chans att hänga på. Jag slet på och lyckades hålla undan för resten av gänget och kom upp som god trea till slut. Nu var det ju ingen tävling direkt men ändå, lite prestige stod allt på spel...

Sedan rullade vi ner för berget, käkade god lunch och rullade i samlad grupp de åtta milen till Chiang Mai där en varm dusch väntade, nu blir det middag och party och sedan flyger jag ner till Khao Lak imorgon, några vilodagar får det väl bli innan jag sätter mig i sadeln igen, om inte annat än för att rumpan behöver vila lite...

Frukosten är över och snart är det äntligen dax för den stora finalen, den vi alla gått och väntat på med skräckblandad förtjusning under veckan. Dagen till ära har vi delat upp oss i två gäng och den första gruppen har fått 45 minuters försprång, 15 av dessa har redan gått så det är väl hög tid att byta om och göra sig redo för uppgiften. Håll nu tummarna för att benen är med mig idag...

Fy fasiken alltså, nu är kroppen seg på riktigt. Jag har väl gjort ca 25 timmar på hojjen denna vecka och inte bara i distansfart utan en hel del av dessa timmar har varit uppe i zon fyra eller högre och det börjar kännas nu ska jag erkänna...

Idag började vi med en timmes klättring nästan direkt vi lämnat hotellet och jag har nog aldrig svettats så mycket, en extremt hög luftfuktighet gjorde att jag gick "torr" nästan direkt och sedan var resten av dagen en lång pina för att överhuvudtaget ta mig igenom etappen. Jag fick självklart slå av på tempot redan där i den första stigningen och jag försökte sedan dricka så mycket det bara gick, när jag kom upp på det första bergspasset så tog jag en torr cykeltröja från servicebilen, den gamla var så genomblöt att jag kunde vrida ur en halvliter svett innan jag slängde in den i bilen. Sådana här dagar är det guld värt att ha en följebil med torra kläder och allt annat såsom vätska och energi, jag fyllde på i obegränsade mängder under resten av dagen och ändå var det först vid den sista milen av dagens 146 km som jag piggnade till lite...

Ja nu gäller det att fortsätta fylla på både vätska och mat för imorgon väntar "le grande finale", den sista dagen och också den tuffaste. Vi bor vid foten av berget  Doi Inthanon och skall alltså börja morgondagens 150 km långa etapp med en tre timmars klättring upp till 2560 möh, jag hoppas verkligen på bättre ben än idag...

Sitter här med morgonkaffet och laddar inför dagens prövningar, långt och hårt men helt säkert alldeles underbart också liksom alla föregående dagar. Hoppas jag orkar återkomma med en rapport senare i eftermiddag...

Igårkväll stoppade jag i mig en rejäl middagsbuffée och fick behålla allt i kroppen utan magproblem inatt, välfylld med energi gick det sedan som en dans på dagens 95 kilometer långa sträcka från Khun Yuam till Mae Sariang med 1150 höjdmeter och ett snitt på 31,1 km/h...

Nu väntar de två sista etapperna på vardera ca 150 km och 2,138 respektive 2,298 höjdmeter att avverka, värst blir det som tidigare nämts på måndag så imorgon får jag nog sitta i "gruppetton" och spara lite krafter inför avslutningsdagen och troligtvis blir det en stor "gruppetto" för alla andra går nog omkring med samma tankar som jag...

Ska man klappa igenom totalt så ska man passa på och göra det en dag som denna...  Ja det var väl en jäkla tur att det var inför just dagens etapp som jag har fått lite problem med magen och inte kunnat behålla maten sedan middagen igår kväll...

Den kortare distansen och de relativt få höjdmetrarna gjorde att jag trots allt kunde genomföra dagens cykling även om det var på håret, jag var rejält "krispig" i benen och helt matt i kroppen när jag rullade in på hotellets parkering som näst siste man idag. Efter att ha sprungit på toa några gånger så har jag nu fått i mig en rejäl middag och det känns faktiskt redan bättre, hoppas nu jag får behålla maten så att jag kan bygga upp lite ny energi i kroppen inför morgondagen...

I dag blir det en lite lättare etapp då vi ska ta oss från Mae Hang Song till Khun Yuam, 65 km och 1038 hm är vad som väntar och det är ju nästan som en vilodag inför vad som komma skall. De tre sista dagarna blir betydligt tuffare så förutom den kortare distansen idag så får man nog hålla igen lite också i de klättringar som är...

Den sista etappen på måndag är också den tuffaste med klättringen uppför Doi Inthanon och det märks redan nu att nervositeten sprider sig i gänget, det står mycket prestige på spel inför den dagen och dom som är de starkaste klättrarna har redan börjat med räv å rackarspelet att hålla igen lite och ladda upp inför the "Queen stage"...

Jag har ju själv kört den stigningen förut fast då med mountainbike och jag minns hur brutal den är de sista 7 kilometrarna, nu är det racer som gäller och även om utväxlingen är anpassad för branta berg så är den ju inte i närheten av en mtb utväxling. Ja det är nog inte helt fel taktik att redan nu börja ladda inför den uppgiften...

Dagens etapp mätte 108 km och 2351 hm och tog oss från Pai till Mae Hong Son, att cykla här uppe i norra Thailand är dom att cykla i Jurassic park, Shangri-La och Eldorado på en och samma gång. Det är sinnesjukt vackert och man får verkligen koncentrera sig på att hålla ögonen på vägen och inte bara titta på alla vyer och allt annat vi passerar under dagsetapperna...

Det är inget träningsläger jag är på utan mer en upplevelseresa på cykel men samtidigt så krävs det ju en del av deltagarna för att klara av alla höjdmeter.  Alla som är med är väl förberedda och vältränade men av oss 18 så vi är fyra stycken som är lite "vassare" än de övriga och ganska duktiga tävlingscyklister och då farten är fri i alla klättringar så får vi en bra möjlighet att bli ordentligt trötta varje dag, vi får utan problem ihop mellan en och två timmar i zon 4-5 om vi vill så mellan bergen kör vi gladeligen i lugn distansfart. Det blir också ett par stopp varje dag för att fylla på med vätska och energi, framförallt vätskan är viktig för man svettas extremt i värmen, över 30 grader och brist på fläktande fartvind i klättringarna tar hårt på kroppen...

Jag har haft en helt underbar vilodag i en helt underbar småstad långt uppe i bergen i Norra Thailand, vilat och slappat mest hela dagen men också strosat omkring i byn och njutit av atmosfären. Imorgon bär det av igen och då väntar tourens hårdaste etapp på 110 km och 2450 hm varav ett par klättringar med många kilometer i följd där det är 15% + i lutning. Något att se fram emot med skräckblandad förtjusning, det är tur att cyklarn är utrustade med 50/34 fram och 34 kasett bak...

113 km och 1902 hm stannade min garmin på efter dagens etapp, återigen måste jag bara säga, vilka vägar och vilken natur. Magiskt är ordet och jag ångrar inte en sekund att jag hakade på det här cykeläventyret.

Vi började dagen i Mae Rim och slutade den i Pai som nog kan räknas som en liten hippie destination  långt uppe i norra Thailand, skön atsmosfär och avslappnad stämning, bra kaféer, bra restauranger, sköna musikbarer och en lång gågata med ett underbart folkliv om kvällen. Ja jag är glad att vi redan har en vilodag här i morgon så att jag hinner utforska mer för här trivs jag bra...

Då var vi igång på riktigt då, även om det idag var en relativt kort etapp på 70 km och ca 1400 hm. Vi cyklade från Chiang Mai i morse och etapperna kommer att ta oss ett stort vänstervarv upp mot gränsen till Burma och tillbaks igen. Vi är långt ute i djungeln uppe i bergen på landsbygden och cyklar och vägarna är helt sanslöst bra, så mycket bättre än de flesta vägar jag cyklat på i Europa. Ja efter dagens sväng är man nästan euforisk av "cykel lycka " och då är det ändå bara början på vad som vänta, det här kommer bli grymt bra...

I eftermiddags gjorde vi en liten smygstart på vår cykeltour här uppe i norra Thailand, det är ju hyrcyklar vi har alla deltagare så för att känna efter att allt var rätt injusterat inför nästa vecka så gjorde vi en liten tur ut ur staden och upp till templet som ligger ca 1000möh på berget Doi Suthep. En liten nätt klättring på 10 km med en snittlutning på 6,7% fick bli ett litet "smakprov" på vad som väntar oss nästa vecka, skönt att vara igång igen och nu väntar vi alla på morgondagen så att vi kan få börja cykla på allvar...

Då var jag framme i Chiang Mai och har checkat in på hotellet, alla deltagare dyker in under dagen och ikväll har vi den första gemensamma middagen med en genomgång av vad som väntar de nästkommande nio dagarna.

Men då jag redan vet i grova drag vad som väntar så kan jag avslöja lite hur dagsetapperna ser ut, imorgon börjar vi med att justera in cyklarna och känna efter så att allt fungerar. Detta gör vi genom att cykla en nätt liten sväng på ca 40 km och 700 hm upp till templet på berget Doi Suthep, på kvällen bor vi fortfarande kvar här i Chiang Mai då den första riktiga etappen som tar oss härifrån är först på måndag.

Ja, på måndag då börjar det alltså på allvar även om det blir en ganska lugn start. 68 km och 1500hm är vad som väntar, den 2:a etappen på tisdag blir tuffare med 125 km och 1960hm. Då har vi kommit fram till staden Pai som är känd för sitt kultur och musikliv, här är det jazz och blues som gäller samt en tillbakalutad livsstil. Vi anammar detta till 100% och tar här en vilodag trots att vi bara är två etapper in på vårt cykeläventyr...

Nästa dagsetapp blir således på torsdag och då väntar 110 km och 2425 hm, fredagen blir sedan lite snällare med beskedliga 66 km och 1000 hm. Nu är vi framme vi de tre sista dagarna och nu kan det nog börja bränna lite i benen misstänker jag. Lördagen bjuder på 100 km och 1200 hm, Söndagen innebär 146 km och 2250 hm och slutligen då "the Queen stage" som den kallas, 150 km och 2380 hm och dessa höjdmeter ska tas i en och samma klättring då vi ska upp på Thailands högsta berg Doi Inthanon...

Behöver jag nämna att jag ser fram emot varenda meter både uppför och på längden 😃🚴‍♂️🌴☀️

Dagens morgonpass blev en 76 kilometers sväng tillsammans med dansken Fleming Andersen, efter gårdagens intervaller så genomfördes dagens runda i ett behagligt distanstempo. En bra känsla i kroppen bådar gott inför kommande äventyr norröver och nu är det att packa resväskan som gäller, imorgonbitti åker jag till flygplatsen och nästa inlägg blir från Chiang mai, staden som kallas "rosen i norr"...

Jag glömde ju berätta igår att jag tog en massage på eftermiddagen för att försöka bli av med skiten jag har i kroppen och jag tror faktiskt att det hjälpte, snuvan var helt borta i morse när jag vaknade och även om benen kändes helt fulla med "slagg" sådär som det kan kännas dagen efter en bra massage så har jag en possitiv feeling om att det går åt rätt håll...

Nu är ju det sistnämnda inget större problem, när jag väl fått köra några pass med lite kadens på benen så brukar det släppa ganska snabbt och jag bestämde mig för att det är lika bra att försöka "sprätta" igång benen direkt...

Dagens pass blev således min intervallrunda där jag värmde upp med en första 7 kilometers sweetspottare, den var grymt seg till en början men sakta började det släppa i benen. Efter några minuters vila genom gamla Takuapa körde jag fyra stycken treminutare med hög kadens och efter ytterligare några minuters vila avslutade jag intervallerna med 10 st 40/20, även dessa med fokus på hög kadens.

Jag tror att jag fick igång cirkulationen rätt bra i kroppen och det känns redan bättre i benen, förhoppningsvis kan jag köra morgondagens distanspass med fräscha ben innan jag flyger upp till Chiangmai på lördag för lite cykeläventyr på hög höjd...

Mina cykelkompisar med familjer som jag tillbringade hela helgen med var inte alla helt kuranta om man säger så, den ena familjen bestående av "pappa, mamma & barn" var alla tre rejält förskylda och självklart var det deras bil jag fick åka med i fram och tillbaka till Krabi. Dessutom umgicks vi ju under fyra dagar med gemensamma måltider och så, jag försökte så gott jag kunde att hålla mig på flera armlängders avstånd men det var inte helt enkelt liksom...

Jag kände mig ju lite konstig i kroppen redan under tävlingarna i helgen och tyvärr har jag blivit lite lätt snuvig nu efteråt, i sedvanlig ordning så gurglar jag whiskey och missbrukar coldzyme dygnet runt för att försöka ta död på bacillerna. I måndags vilade jag ju helt och sedan har jag cyklat två väldigt lugna pass utan att fresta på kroppen för hårt, jag har dessutom gått ifrån mina faste morgnar. Jag tror nog att det är bäst att jag fyller på med energi tills jag känner mig 100 % ok igen...

Detta gör det svårt att planera någon vettig träning  för tillfället utan jag tar dagarna som dom kommer och dagskänslan får avgöra när jag vågar köra på lite hårdare igen...

Jag har ju en tuff vecka som väntar efter helgen uppe i norra Thailand och den vill jag gärna fullfölja på ett bra sätt, så några lugnare dagar här nere innan jag flyger upp är väl inte hela världen. Jag ser verkligen fram emot detta cykeläventyr och det enda lilla smolket i glädjebägaren är väl att jag nu fått reda på att jag missar en tävling i Ranong nästa helg, en fin och kul tävling som jag kört många gånger förut... 

Men, men, valet är mitt och det är gjort. Det kommer många fler tävlingar att köra men chansen att hänga på Siam biketours på deras "bergstour" uppe i norr, den kommer kanske bara en gång...

Det har vart en riktig rivstart på min vistelse här nere, idag har jag varit här i två veckor och jag har redan hunnit med tre cykeltävlingar samt en hel del träningsmil. Redan under helgen som var kände jag att benen inte riktigt svarade som jag hoppats på och nu efter de två tävlingarna som jag körde så känner jag mig riktigt sliten.

Igår vilade jag helt och idag har jag bara rullat strax över sex mil i ett behagligt tempo och det får nog bli ytterligare några lugna rullpass till innan jag eventuellt kör lite tröskelintervaller framåt fredag. På lördag blir det vilodag/flygresa upp till  Chiang Mai i norra Thailand där jag från den 4:e till 12:e november kommer cykla med Siam Biketours, dagsetapperna ligger på mellan 60 till 150 kilometer med rejäla höjdskillnader varje dag. Höjdpunkten blir "the Queen stage" som är sista dagen av touren, den mäter hela 150 km och då ingår en klättring upp till toppen av doi Inthanon som är Thailands högsta bergspass på 2650 möh. 40 kilometer in på etappen börjar klättringen nere i dalen på 300 möh och sedan har man att göra i några timmar innan man avslutar ett gott dagsverke... 

Jag hoppas på bra internetförbindelse på dom ställen där vi övernattar så att jag kan skriva lite om varje dagsetapp här på bloggen...