Ännu ett gott distanspass i strålande solsken å stekande värme in på kontot, efteråt blev det en bra massage nere på stranden och nu är jag mer än redo för morgondagens vilodag...

Ja det var lite kylslaget i morse när jag gav mig iväg på dagens distanspass men 110 km senare var allt som vanligt igen, imorgon upprepar vi dagens runda och sedan blir det en vilodag innan jag kör ner till Phuket på lördag för att testa tävlingsvarvet för söndagens MTB race...

I går skulle det köras tempointervaller igen som ett genrep inför prologen på tour de Phuket, förra året vann jag med en snitthastighet på 42,5 km/h över de fem kilometer som det handlar om och på ett första test i fredags så snittade jag 44,5 på samma distans, då utan justeringar på cykeln mer än att jag monterat på en aerobåge på styret...

Inför gårdagen hade jag ju gjort några korrigeringar i sittställningen för att försöka få till en bättre aerodynamisk sittställning med bla sänkt styre och höjd sadel. Det kändes dock redan under uppvärmningen att vindförhållandena inte var optimala för att cykla riktigt fort men då jag kör intervallerna på en runda så kanske det ändå skulle gå att få till åtminstånde en bra sträcka någonstans ute på varvet.

Den första femkilometaren hade värst motvind men jag gjorde ett tappert försök att blåsa ur lungorna ordentligt, nu gick det inte lika snabbt som i fredags utan snittet hamnade på "blygsamma" 41,1 km/h, rätt seg i benen var jag också så ingen toppendag att köra rekordförsök på...

Den andra femkilometaren körde jag som en sweetspot/tröskelintervall då jag behövde återhämta mig lite, jag höll igen när pulsen kom upp mitt i tröskelzonen och fullföljde intervallen med en kontrollerad och behaglig känsla med ett snitt på 37,2. Ingen fart att skryta med men en bra intervall ändå...

På den tredje intervallen var jag återigen taggad på en bra tid och bestämde mig för att ge 100% en sista gång, detta skulle alltså bli dagens sista intervall så det fanns ingen anledning att spara på något krut. 43,1 stannande snittfarten på och nu har jag alltså inom en vecka kört två femkilometers tester med högre snitt än på förra årets prologseger. Visserligen kan man inte fullt ut jämföra olika tillfällen då vindförhållanden varierar men jag tror nog att jag ligger bra nära förra årets kapacitet så formen finns där, det är jag helt säker på. Nu gäller det bara att komma dit med fräscha och bra ben också...

Det blev en hyfsat bra distanshelg med bla 12 mil i lördags inkl två stycken 12 minuters sweetspottare och sedan 14,5 mil igår. Jag måste nog börja äta mer inför långpassen för igår vart jag inte direkt pigg, det gick åt en del energi redan i lördags och sedan fyllde jag inte på som jag borde, skäms på mig...

Idag är det vilodag och den började med en timmes avslappning/stretch yoga, sedan åkte jag ner till Happy beach för en massage och lite lunch och efter det hem och vila en stund i hyddan. Innan middagen nu på kvällen hann jag med att tvätta och smörja upp båda cyklarna så nu är dom redo för en veckas hårdkörning, ja sedan var denna dagen över och imorgon kör jag igång träningen igen...

I morgon blir det några riktigt tuffa 5 km tempointervaller, jag kör nog två på max och två lite lugnare för alla fyra på max pallar jag inte. Och när jag skriver max så menar jag det... jag har sänkt styret 2 cm, höjt sadeln 2 cm och likaså flyttat fram sadeln 2 cm så nu ska jag se om det går att pressa mig ännu snabbare än i fredags då jag högst oväntat snittade 44,2 km/h på en intervall vilket var högre snitt än på förra årets prolog som jag vann på tour de Phuket...

Det gav mig ett riktigt gott självförtroende att redan i fredags sätta en konkurrenskraftig tid på ett första test utan justeringar på hojjen och utan att gå 100% på max, nu har jag ett par tillfällen till på mig att finslipa prologformen så får vi se vart det landar när det blir allvar...

För en månad sedan vinkade jag av mina barn med respektive samt barnbarnet Casper då de åkte tillbaka till Sverige efter en månad på besök här i värmen,  idag var det Maddes tur att flyga hem och nu är jag helt ensam kvar i fyra veckor. Det är allt bra att jag har min cykel som sällskap annars vet jag inte vad jag skulle tagit mig till, en rastlös själ behöver cykla av sig oron i kroppen och det kommer bli många mil nu den sista månaden här nere nu när man är helt själv...

Jag hade tänkt återkomma med en liten reflektion efter den gångna helgens tävlingar i början av veckan men huj vad tiden går fort, redan fredag igen och inget inlägg...

Nåja bättre sent än aldrig så här kommer lite tankegångar från helgen, först var jag som sagt lite missnöjd med resultaten men efter lite eftertänksam och analytisk reflektion så är jag ganska nöjd ändå. På lördagens MTB race fanns inte mycket jag kunde göra, jag tränar helt enkelt alldeles för lite MTB nu för tiden för att matcha de bästa åkarna rent tekniskt, jag kan nog både vinna och komma på pallen här nere på de mer lokala tävlingarna men i mästerskapsserien där de bästa från hela landet dyker upp så krävs det lite mer...

På söndagens landsvägsrace var det en annan femma, jag hade inte marginalerna på min sida i slutfasen av loppet men jag var definitivt en av de starkaste åkarna och fick jag med mig en bra och possitiv känsla inför tour de Phuket om tre veckor...

Nu närmast väntar ett träningsblock innehållande till en början en hel del distanspass för att vänja mig vid de lite längre distanserna som det ju handlar om nere på Phuket, det blir också några pass med femkilometers TT intervaller med tempobåge som förberedelse inför prologen som jag mycket överaskande vann förra året. Nu vill jag ju som titelförsvarare till totalsegern inte vara sämre i år så att vinna fredagens prolog blir självklart huvudmålet för tävlingen, kan jag vinna där så ligger vägen öppen också för totalsegern precis som förra året...

Jag har också med ett MTB race som förberedelse inför tour of Phuket och det är mest för att få en riktigt ordentlig genomkörare pulsmässigt, jag klarar aldrig av att träna såpass effektivt och högt i puls som på ett MTB race så på nästa söndags tävling nere i patong på Phuket blir det ett perfekt tillfälle att blåsa ur lungorna riktigt ordentligt, att tävla sig i bra form helt enkelt...

Ja så blev det då äntligen min tur att starta strax efter 13 tiden på dagen då det var som allra varmast igår, sista timmen innan start satt jag i skuggan och drack litervis med vätska för att vara så påfylld som möjligt, för med solen mitt på himlen och en temperatur på 35 grader så svettas man ut i samma takt dom man dricker, det är ett som är säkert...

Vi var ca 40 man till start i H-50 klassen varav tre Danskar med bla den starka cyklisten Jens Östergaard som bor här nere året om och tävlar riktigt stark, han bor längre norrut så vi har aldrig mötts förut men på fredagens tempo som han vann så visade han helt klart att han är i god form. Sedan jag då som ensam svensk och två tyskar med Fidel Kreutzer i spets som också är stark och bla slog mig på thanyaphura racet i december där jag blev tvåa.

Från Thailand kom de starkaste cyklisterna från hela landet och två lag kom med full trupp på sex cyklister vardera, bla Royal Thai Police cycling team som är extremt stora inom cykelsporten här nere och har stora lag i samtliga klasser, så att det skulle bli en tuff dag rådde ingen tvekan om...

Direkt i starten gick förste man och ingen av thailändarna brydde sig, farten i klungan var sansad och ut på det andra av åtta 7,2 kilometers varven hade han en stor lucka. Nu började fler åkare röra på sig och farten trissades upp, strax efter nästa varvning var vi ikapp och direkt kom nästa attack, resten av loppet var det konstant någon cyklist loss från något av de stora teamen och farten i klungan var ojämn, vi var bara några få som var intresserade av att köra ikapp så det blev ett tungt jobb att hålla ihop klungan. I den enda backen som var på varvet körde jag och dansken Jens Östergaard hårt varje varv, där var vi som starkast och antingen körde vi ikapp någon utbrytare där eller så sträckte vi ut klungan ordentligt vilket gjorde att den blev allt mindre för varje gång...

Det fanns två neutrala langningsstationer utmed varvet där man fick nedkylda petflaskor med iskallt vatten att dricka/hälla över sig, problemet var bara att de som stod där favoriserade de thailändska cyklisterna så om du visade men näven att du ville ha en flaska så drog dom helt enkelt in armen så att du inte fick tag i flaskan, det gällde att blixtsnabbt slänga ut armen i sidled när man passerade och snabbt "grabba" tag i en flaska om man ville ha nåt vatten, och det ville man... Det finns inget skönare än att hälla iskallt vatten i nacken och ljumskarna när det är såpass varmt som det är här just nu...

Det blev alltså ett stenhårt race med ojämn fart och massvis med attacker som man behövde bevaka hela tiden, det kändes helt klart som att alla thailändarn körde ihop för att få till en hemmaseger mot utlänningarna. Ut på sista varvet har en av polis teamets cyklister en bra lucka och trots att jag och Dansken samt någon till försöker hålla bra fart så närmar vi oss knappt, nu är vi inte mer än 12 cyklister kvar i tätgruppen och när vi någon kilometer från mål går in i backen för sista gången så ser vi ledaren halvvägs upp, han ser trött ut och tittar oroligt bakåt och jag inser att det är nu det gäller om jag ska ha en chans på seger...

Jag kör stenhårt upp över backen och igenom den efterföljande skarpa vänstersvängen, sedan hårt uppför nästa knyck igen innan det går utför några hundra meter och sedan höger in på upploppet. I utförslöpan måste jag återhämta mig något så två man går förbi och jag svänger in på upploppet som tredje man, eller fjärde rättare sagt för ledaren är fortfarande före men bara med ett 50 tal meter, det blir en stenhård spurt ända in över mållinjen och segraren håller undan med sju sekunder. Därefter rullar sex man in över linjen och det skiljer bara hundradelar av en sekund mellan oss...

Jag slutade som femte man och bäste västerlänning och Jens Östegaard som vann tempot kom in som sjua vilket visar att klassen på de bästa thailändska cyklisterna är hög, först var jag lite besviken men nu i efterhand så får jag nog ändå vara ganska nöjd med helgen. Just på söndagens race var inte marginalerna på min sida men totalt sett från helgen så har jag ändå en 4:e och en 5:e plats mot de bästa cyklisterna i landet och dessutom, för att komma till tour of Phuket om en månad i toppform så behöver jag hårda race i kroppen och det fick jag verkligen i helgen...

Nu blir det återhämtning idag och sedan några lugnare dagar innan ett distansblock tar vid, nästa race blir Patong MTB nere på Phuket den 24:e februari...

Vaknade redan klockan 06,00 i morse och vi startar inte förrän 13,10, man hinner tänka mycket och nervositeten är värre än på länge. Jag brukar inte känna av det såpass här mycket men efter att ha kollat livesändningen från elitklassens race som startade 08,00 så har jag nästan fått hjärtklappning här i hotellsängen, puh 😰...

Ja det blev inte så mycket att skriva hem om men en liten sammanfattning får jag väl ändå bjuda på, det var starka killar på startlinjen idag och för första gången någonsin här i Thailand fick man stångas rejält på startrakan för att få en bra position in i det första stigpartiet. Jag kom in där som trea och var nöjd med det tyckte jag, hängde på de två första gubbsen halva första varvet, sedan fick jag ett stopp i en kort brant och tappade några meter....

När jag strax därefter skulle dricka för första gången så upptäckte jag att flaskan bar borta, det här blev inte speciellt bra tänkte jag. Jag var här själv idag och hade ingen support att räkna med så det blev till att köra hela racet utan vätska, över 30 grader varmt och en tävlingsarena som ligger som i en gryta med fördämningen på ena sidan och bergen på den andra sidan, det blev lite svettigt vill jag påstå...

Nåja, jag höll de två framförvarande inom synhåll i drygt två av de tre varven vi skulle köra, sedan kroknade jag rejält och tappade dom ur synhåll, samtidigt kommer en gubbe ikapp och förbi och jag är nu nere på fjärde plats ut på det sista varvet. Nu blir det en kamp för att överleva racet och jag tar i för allt vad jag har för att inte tappa trean ur sikte, jag hoppas väl på ett under ska ske men icke sa Nicke...

Jag har trean inom synhåll i stort sett ända in i mål även om avståndet ökar och imål är jag ca en minut efter honom, fram till segraren är det hela sex minuter så där hade jag inte skuggan av en chans idag men tredjeplatsen, den kanske jag hade kunnat matcha bättre om jag hade haft något att dricka under loppet, fast det får jag ju aldrig veta nu...

Oavsett så är jag nöjd över min fjärde plats idag och helt klart finns det starka gubbs här i Thailand, H-40 mästaren från förra året som jag mött ett par gånger fick också stryk idag och blev "bara" tvåa.

Nu tar jag nya tag och efter en massage och påfyllnad av vätska och energi så laddar jag om inför morgondagens landsvägsrace och tar nya tag där...

Fast en bra sak hände faktiskt idag, jag körde till mig ett kontrakt på en cykel (mtb) hela nästa säsong härnere. Butiken som tillfälligt lånat ut mtb cyklar till mig för att jag ska kunna köra några race erbjöd efter målgång en fricykel för hela säsongen nästa vinter, kul värre ju...

Ja, jag själv körde ju inte idag då individuellt tempo inte direkt är min paradgren och också för att jag dessutom ska köra både imorgon och på söndag, men för ordningens skull så lägger jag ändå ut lite intressanta resultat från dagen...

Här får man väl en liten fingervisning om hur kvaliten på cyklisterna är jämfört med t.e.x hemma i Sverige, inte så "pjåkigt" skulle jag vilja säga och även om ingen kanske skulle matcha de allra snabbaste svenskarna så gör dom väl inte helt bort sig på tempocykeln...

Nu har jag varit iväg och testat tävlingsvarvet och analysen lyder väl såhär, ett stentufft men mycket roligt varv. Hela 5 kilometers varvet är som en enda stor bikepark där det svänger hit och dit och går upp å ner hela tiden, lite som SM varvet på isaberg för er som varit och cyklat där fast i tropisk miljö. T.o.m "strupen" finns med fast i en lite längre version med fler velodromkurvor innan det slätar ut igen nere i dalen...

Jag cyklade två varv vilket blev tio kilometer och imponerande 600 hm, ja att det blir tufft för mig mot de små lätta thailändska klättrarna står helt klart och det var inte många släta snabbåkta meter där jag kan utnyttja min åkstyrka så tyvärr ingen bana som ger mig någon fördel. Nä, det blir till att slita riktigt ont för varje placering imorgon, men kul ska det bli för jag måste ändå trots allt säga att roligare varv har jag sällan skådat...

Efteråt bytte jag cykel och körde ett varv på söndagens linjebana också, det varvet är 7,2 km och går på avstängda vägar mitt inne i centrala Ranong. Nästan som en VM bana med bara en mindre stigning som mot slutet når strax över 6% i lutning, tillräckligt för att spräcka fältet om det går riktigt fort men inget som gynnar de lättaste klättrarna direkt. Här är jag mer optimistisk och jag hoppas att benen överlever morgondagen, då kan det bli riktigt kul även på söndag...

Tyvärr hann jag inte med mutt visarun igårkväll då immigration kontoret stängde redan kl 17.00, istället tog jag bilen upp till lördagens tävlingsområde för en första lilla inspektion av tävlingsvarvet till fots. Det såg riktigt grymt roligt ut och många timmar har helt klart lagts ner på att få till en tuff men rolig och utslagsgivande bana...

Idag nu tidigt på morgonen har jag varit iväg över sundet till Burma och fått det här med visat fixat så nu lite sen frulle och sedan snabbt upp till tävlingsområdet igen, denna gång för att köra några varv med cykeln. Nervositeten börjar komma smygande och jag är "ivrig som en iller" på att tävlingshelgen ska sätta igång...

Ja det är redan torsdag och nästa äventyr står runt hörnet och väntar, nu är det en cuphelg uppe i Ranong 20 mil norrut som är på agendan och jag går in i andra halvlek av min tävlingssäsong här here. Hittills har jag kört sex tävlingar med två segrar och två andraplatser som bästa resultat och lika många tävlingar återstår fast nu under en betydligt kortare period. Jag har varit här i nästan fyra månader och "bara" sex veckor återstår av denna vintersäsong. Sex veckor och sex race, det blir ett avslut som heter duga...

Men nu närmast alltså, thailändska cupen i mtb på lördag och landsvägscupen på söndag är vad som väntar och hade jag varit smart så hade jag bara satsat 100% på söndagens race för det är väl där jag har störst chans att göra ett toppresultat,     men glädjen i att få tävla överväger smartheten i detta läge. Jag tycker det är så förbaskat kul att tävla här nere så jag kör bägge racen så får det gå som det går...

Jag har ju kört två mtb race redan i vinter och fått stryk av den thailändska mästaren bägge gångerna så där blir det nog tufft även denna helg, nu kommer det ju dessutom fler riktigt bra cyklister längre bort ifrån så målsättningen för lördagens race får väl bli att överhuvudtaget försöka komma på pallen. På söndagens landsvägsrace har jag normalt sett en bra chans på seger om allt går vägen men nu med ett tufft mtb race i benen från dagen innan så får vi väl se vad jag klarar av...

Oavsett så är det att få tävla i sig som ger mig motivationen och glädjen att hålla igång och träna som jag gör här nere så jag ser verkligen fram emot helgen. Jag kör upp redan idag för att dels behöver jag göra ett "visarun" över till Burma ikväll och sedan får jag hela morgondagen på mig att testa mtb banan vilket är oerhört viktigt för mig då jag blivit lite "ringrostig" de senast åren av att inte tävla så mycket MTB XC på hemmaplan, jag har känt på dom två loppen jag kört härnere och fått stryk av mästaren att cykel/konditionsmässigt så är vi nog jämnstarka men teknikmässigt så ligger jag lite efter. Så om jag nöter in eventuella svårigheter under morgondagen så kanske jag har en chans att matcha de bästa på lördag, hoppas jag...

Efter helgens två tävlingar återstår ett sista MTB race nere på Phuket den 24:e februari och sedan avslutningsvis årets stora mål, det internationella tredagarsracet på landsväg tour of Phuket den 8-10 mars...

Efter en lång helg med många timmar sittandes i en bil fram och tillbaka till Pattaloung där gårdagens tävling avgjordes är jag äntligen hemma igen och först nu har jag tillgång till ett vettigt wi-fi så här kommer en liten rapport från helgens race...

35 mil låter ju inte långt men då de sista 15 milen gick på små krokiga vägar långt ute på landsbygden upp över bergskedjan väster om pattaloung och ner på andra sidan där närheten till Malaysia gjorde att det stod en kossa i varenda vägkrök (Malaysier gillar tydligen kossor) så tog det nästan hela lördagen att komma fram till tävlingsplatsen. Vi hann inte ens köra ett varv på tävlingsbanan innan mörkret kom över oss, hungriga och trötta var vi ändå glada att vi körde bilen ett varv på banan för brutalare klättringar har jag nog aldrig sett, totalt fem stycken varav den längsta ca tre kilometer, inte jättelånga alltså men med partier på upp till 25% på flera ställen kändes det helt rätt att vara förberedda på var och när under loppet det gällde att vara på hugget...

Vi var närmare 30 startande i H-50 klassen och min plan var att ligga med i täten under de tre första klättringarna utan att själv ta något initsiativ till hårdkörning, den längsta och hårdaste klättringen kom som nummer fyra i ordningen och eventuellt där tänkte jag försöka något om nu benen ville vara med. Starten gick och efter ca en mil var vi framme vid den första branta "rampen", en konkurrent som jag vet sedan tidigare är stark uppför tog genast kommandot och det blev hårdkörning direkt. Upp över krönet var vi bara sex man kvar i täten och det var långt bak till nästa grupp, nedför lika brant på andra sidan och sedan slätt under några kilometer gjorde att jag kunde återhämta mig något, min kompis Bernhard från Österrike anslöt till tätgruppen precis innan nästa brant men väl upp över krönet så var vi åter sex man kvar...

Nu gick det lite böljande upp och ner och vi samarbetade bra i täten, alla tog sin förning och över nästa backe som inte var så brant höll vi lätt gruppen samlad. Nu var vi över bergskedjan och drygt halvvägs in i loppet, en hyfsat flack "transportsträcka" på ca milen väntade innan vi skulle tillbaka över berget igen och då i den fjärde och längsta stigningen, alla i gruppen gick runt och vi höll ett bra tempo med kontroll bakåt så att ingen närmade sig. Det började luta på lite lätt redan någon kilometer innan nästa backe, inte brant men lite gnetigt motlut om man säger så och jag lägger mig i täten och håller ett för mig lagom hårt tempo under min förning, när jag sedan går åt sidan så kommer ingen upp bakifrån och jag märker förvånat att de andra fem ligger hundra meter bakom. Va fasiken ska jag göra nu tänker jag, det är drygt tre mil kvar till mål varav en grym klättring som strax börjar. Det är kanske lite för tidigt att försöka gå själv med fem man bakom i en grupp som kan samarbeta tänker jag, men samtidigt har dom ju av någon anledning släppt trots att jag inte gått för fullt så jag bestämmer mig för att köra på uppför nästa långa stigning och se hur det utvecklar sig, inte en 100% satsning kanske men hårt och bestämt så kanske "bara" någon enstaka av mina fem konkurrenter orkar ansluta vilket skulle ge ett bättre läge inför avslutningen...

Nästan uppe på toppen kommer en av gubbarna ikapp och vi följs åt över bergspasset och efter efterföljande utförslöpa börjar vi sedan samarbeta i ett bra tempo, han pratar bra engelska och säger till mig att om jag inte ställer av honom under den sista biten in mot mål (15km) så spurtar han inte. Han menar att jag är starkare än honom och att han är mer än nöjd om vi lungt och sansat samarbetar in till mål och han får bli tvåa...

Jaha tänker jag, jag är faktiskt lite trött själv fast det säger jag ju inte till honom förståss, är du säker frågar jag honom... vill du inte spurta om segern ?? Nä du vinner lätt svarar han, se till så att vi inte blir ikappkörda och ta med mig in till mål så att jag kan få bli tvåa så är jag nöjd svarar han återigen...

Ja, det är första gången jag avgör en cykeltävling på detta sätt men OK tänker jag, valet är ditt. Vi kör ett sansat partempo den sista milen med full koll bakåt så att ingen närmar sig och sedan rullar vi in över mållinjen hand i hand med mig några decimeter före. Han höll sin del av dealen och jag höll min del så nu har man varit med och avgjort ett race "bakom kulisserna" också...

Då var det sista riktiga träningspasset gjort för denna vecka och det börjar närma sig söndagens landsvägsrace i Pataloung, efter förra helgens mtb race där jag vurpade och slog mig på utsidan av låret så valde jag att köra en timmes RecoveryRide på måndagen istället för att vila, allt för att hålla igång cirkulationen och inte stelna till allt för mycket där jag fick smällen. I tisdags och onsdags körde jag sedan tre timmar distans, idag blev det två och en halv timmes cykling varav två sjukilometers sweetspottare och imorgon väntar en vilodag, då ska cykeln ska tvättas och väskan packas inför lördagens avfärd söderut...

Det är ca 35 mil till tävlingen på delvis väldigt små vägar så vi åker tidigt på lördag, då får vi gott om tid att komma fram och känna lite på varvet, det är ganska många små, korta men branta klättringar på upp till 25% där det är som värst samt en längre klättring som även den blir extremt brant mot slutet så en genomkörning av varvet med bil dagen innan är nog inte helt fel, sedan blir det en timmes lugn cykling framåt kvällen för att mjuka upp benen inför racet, riktigt kul att vara inne i en intensiv tävlingsperiod igen...

Jag blev upphämtad av min kompis Noi klockan 06,00 på morgonen för gemensam färd de 8 milen söderut till Khok Kloi där tävlingen alltså skulle avgöras, vi var framme i god tid för att efteranmäla oss, komma i ordning och kolla in de avslutande kilometrarna av varvet som vi missade när vi var på plats förra veckan för att reka banan.

 

Thailändaren kom såklart förbi medans jag inte hade krafterna att sprätta till tillräckligt, jag blev fast bakom 40 åringarna och när vi väl kom ut på nästa grusvägsparti såg jag inte röken av någon framför mig. Jag tog mig  iallafall förbi dom som hindrat mig i utförskörningen och började jaga igen, några kilometer senare började den sista och värsta klättringen, den som man var tvungen att gå upp för merparten av. Jag cyklade så länge jag kunde, hoppade sedan av och började putta cykeln gåendes extremt framåtlutat för att få bra fäste med fötterna i marken, väl uppe på det sista krönet ser jag ledaren några hundra meter framför mig i terrängen men också trean i loppet som helt plötsligt är precis i rygg på mig, över krönet och upp på cyklen igen försöker jag få upp farten. Det går först svagt utför för att lite senare branta på ordentligt och jag märker att trean tappar på mig igen, efter bara en kilometer ser jag honom inte bakom medans jag fortfarande kan skymta ledaren emellanåt framför mig...

 

Det är bara några kilometer kvar till mål och det enda som gäller är ju att satsa allt vad jag kan, och lite mer därtill... för halvvägs ner för utförskörningen tappar jag kontrollen i en kurva och flyger rätt ut i terrängen, jag slår mig ganska bra och får några ordentliga skrapmärken men är ändå blixtsnabbt uppe på cykeln igen och kommer iväg innan trean syns till, nu inser jag att det är omöjligt att komma ikapp så jag kör ner på säkerhet och cyklar de sista två kilometrarna in mot mål med full kontroll bakåt, vi går i mål på en idrottstsdium och när jag svänger in på bortre långsidan av löparbanan så går vinnaren i mål, ett halvt 400 meters varv är jag alltså efter i mål. 

 

Jag blir alltså tvåa mot ett väldigt starkt motstånd på en stentuff bana och är väldigt nöjd med det, nästa gång vi möts blir om två veckor då den andra deltävlingen i thailändska cupen avgörs, jag känner mig nog lika cykelstark som thailändaren men med sina minst tio kilo mindre kroppsvikt än mig så hoppas jag att nästa bana inte är lika tuff som denna, då kanske jag har en lite bättre chans att matcha honom...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt är PRECIS !!  som vanligt dagen före ett race, är jag på gång att bli sjuk tro ??  visst är jag lite tjock i halsen... och seg i kroppen... och ont i huvet... osv...

Ja jag blir nog lite hypokondrisk när det närmar sig race, jag har kollat vilopulsen varje morgon för att jag känner mig sjuklig men pulsen visar väldigt låga och fina värden så där har jag inget att skylla på, fast egentligen känner jag mig inte sjuk utan mer som hemma om våren när allergierna sätter igång. Men allergiproblem har jag aldrig haft här nere tidigare så njaäää, jag är nog bara nervös igen trots mina 40 år i "branschen". Så är det nog...

I morgonbitti kl 06,00 blir jag upphämtad för transport ner till khok kloy och sedan kör vi järnet, ett 25 km stenhårt mtb xc race i jungelmiljö står på programmet och jag hoppas jag får återkomma med en positiv tävlingsrapport framåt kvällen. Trevlig lördag på er så länge...

Det närmar sig tävlingshelg och jag har börjat ta det lite softare med träningen, i måndags körde jag det sista hårda passet i detta tre veckors tröskel/vo2max block. Dagen efter blev det tre timmars lugn distans och igår två timmar lika lugnt.  Jag har känt mig lite smått irriterad i halsen och seg i benen sedan helgen så efter två lugna distanspass slängde jag för säkerhets skull idag in ännu en vilodag, jag har tränat hårt nu en längre period och planen är väl att efter en lite återhållsam vecka få fart på benen igen lagom till på söndag.

Imorgon och på lördag ska jag bara ut och rulla/leka in mig på mountainbiken som jag fått låna av en cykelhandlare som jag har bra kontakt med här nere, det är ju mtb race två helger i rad nu och det är riktigt sjysst av honom att låna ut en hoj så att jag kan köra. Jag behövde inte ens fråga utan det var dom som kom och frågade om jag inte ville köra dessa race, jag har ju ingen mtb med i år svarade jag men det var inga problem, hojjen står vi för fick jag till svar. 

Jag tackar allra ödmjukast för den hjälpen 😃🙏🏻

Här kommer ett litet inlägg som ska få sammanfatta veckan som gått, träningsmässigt flyter det på riktigt bra nu. Sex cykelpass på fem dagar denna vecka, vilodagar i måndags och idag.

Nu är vi också själva i huset då dottern Lowe och Dan flög hem redan i måndags medans sonen Charlie med Matilda och barnbarnet Casper flög hem i fredags, efter en hel månad med "huset fullt" så känns det både lungt och skönt men samtidigt lite tomt. Det har varit en helt underbar period och att få vara med och uppleva Caspers upptåg här nere har gett minnen för livet...

Jag är inne i en period nu då det inte är så mycket att skriva om här på bloggen, varje dag är den andra lik och det blir liksom bara upprepningar av samma sak om jag skall blogga varje dag...

Annars flyter träningen på bra, varje dag innehåller någon typ av tröskel/vo2max intervaller och nu är jag inne på den tredje veckan i detta träningsblock utan att känna mig allt för sliten, det enda som märks av är väl att pulsen blir allt svårare att få upp i över 90% av max.  Men snart är denna tuffare period över, jag hade tänkt köra hela nästa vecka ut på samma sätt men nu har det ju dykt upp ett MTB race nästa söndag som jag ska köra så jag får nog sansa mig något under veckan, ett par distanspass samt ett par intervallpass blir nog tillräckligt för att sedan avsluta veckan med en timmes "Full Gaz" MTB race nere i khok kloy...

Föresten det är nog inte bara benen som blir starkare av allt trampande härnere, häromdagen "drog" jag helt sonika av styret i böjen precis under bromshandsget, de ni 💪...