Jag fick ju ett sent infall i fredags eftermiddag att jag skulle köra upp till Skövde och ställa upp i Billingeracet trots bristen på tävlingsform i kroppen, jag har ju precis avslutat en lugnare återhämtningsperiod efter min vintersäsong i Thailand och är inne i startfasen av uppbyggnadsträning inför nästa vinter.

Några race har jag ändå tänkt köra här hemma i sommar men då endast med målsättningen att få till lite bra och hårda träningstillfällen och nu när vädret plötsligt blev bättre så fick jag lite feeling och Billingeracet fick bli ett sådant tillfälle.

Sikken dag det blev, bra väder och torra stigar på en av de finaste långloppsbanor vi har här i landet, jag åkte omkring med ett enda stort leende på läpparn i stort sett från start till mål, någon ambition på topp placering hade jag som sagt inte och utan seedning så var det startfålla fyra som gällde, kom dit fem minuter innan start så det blev inte bara sista startgrupp i tävlingsklassen utan också allra sista led i startgruppen.

Nåja, det gjorde som sagt inget. Jag gick ut lugnt i starten, hittade en lagom ansträngningsnivå och höll mig där tävlingen igenom. Jag lät benen jobba mer än hjärtat, helt i linje med mitt träningsupplägg för tillfället där benstyrka och lokal kapacitet prioriteras i första hand.

Kom imål som 16:e gubbe i H-50 med en känsla av att utan problem kunna köra ett varv till, jag är riktigt glad över att jag ställde upp och fick vara med om en kanonfin dag på underbara stigar. Dessutom fick jag med mig en riktigt bra känsla om att jag nog är på rätt spår ang mitt träningsupplägg...

Högst oplanerat har jag plötsligt bestämt mig för att tävla imorgon, Billingeracet får helt enkelt bli veckans distanspass och nu när vädret verkar vända till det bättre så åker jag dit ikväll och efteranmäler mig på plats. Jag har längtat efter att få sätta på mig nummerlappen igen och även om jag inte på något sätt är tränad för att prestera så ser jag fram emot morgondagen, Billingeracet är en riktigt fin tävling och det sporrar alltid lite extra att få "träna" så tävlingslikt som möjligt ihop med en massa andra cyklister...

Ja vad är meningen med livet egentligen, för mig är det för tillfället att försöka överleva tills solen och värmen visar sig igen. Att sitta nere i garaget och köra intervaller på monarken är väl inte det roligaste sättet att träna cykel nu i maj månad, men jag vägrar att anpassa mig till det klimat som för tillfället råder och även om det faktiskt finns kläder för alla väder så finns det ju som tur är också varma garage att sitta å träna i...

Sedan distanspasset i onsdags då jag senast på riktigt "njöt" av att cykla så har det blivit två intervallpass nere i garaget på monarken. Effektivt och nödvändigt ja, njutbart njaää...

Gårdagens grusvägsrunda med min son Charlie var desto trevligare, det är alltid kul med sällskap och det höjde motivationen rejält även om vi frös om fötterna mot slutet.

Jag längtar efter varma och svettiga träningsrundor och jag längtar efter att få sätta på mig nummerlappen och tävla under förhållanden som min kropp trivs med. Jag längtar helt enkelt "hem"...

Äntligen fick jag kört ett distanspass värt namnet då jag och Pauli igår klämde till med finfina 175 kilometer i ett strålande vårväder, det var det första långpasset sedan jag körde den sista etappen av tour of Phuket den 13:e mars och bäst av allt, det kändes ingenting i låret... Inte från skadan alltså, att det känns stelt i lårmusklerna efter sex timmar i sadeln är väl inte så konstigt men helt klart är att ju mer jag rör på benet desto bättre för lårkakan...

Det har blivit mest gravel och mtb sedan jag kom hem från Thailand för sex veckor sedan, igår kom jag ut på mitt blott andra racerpass och det kändes faktiskt lite "ringrostigt". Ovan sittställning och dessutom ett styre som satt aningens snett men det fick jag fixat till när jag passerade ett hus där ägaren stod ute i garaget och jobbade med något, han trollade snabbt fram rätt verktyg så vart den saken åtgärdad...

Tyvärr har jag fortfarande riktigt ont i låret sedan vurpan i Danmark på skärtorsdagen, jag känner nu att det påverkar cyklandet ganska rejält och det var väl en jäkla tur att jag lät mig övertygas om att boka av cykeltestet hos Aktivitus. 

Likaså har jag strukit planerna på att tävla veterancup på landsväg nästa helg nere i Skåne, tyvärr...  för då den nya kortisonsprayen verkar hjälpa riktigt bra mot mina luftrörsproblem så väcktes tanken på en start för någon vecka sedan. Trots tidig vår/försommar med höga pollenhalter och troligtvis kall luft så kändes alltså en start fullt möjlig, men så kom det här med vurpan emellan...

Nu får vi se när första tävlingsstarten blir, kanske blir det en efteranmälan till Billingeracet eller så får det vänta tills cykelrallaren i början av juni. Det grämer mig inte sådär jättemycket då mina hemmatävlingar denna sommar ändå bara är på skoj och mer som bra och roliga träningstillfällen inför nästa Thailandssäsong...

Jag var lite för snabb igår gällande mitt inlägg om att jag skulle iväg på test hos Aktivitus, efter att diskuterat fram och tillbaka under förmiddagen med Richard Larse’n och det uppdagades för honom att jag både lider av svåra allergier just nu samt att jag vurpade på långfredagen och fortfarande har väldigt ont i lårmuskeln så avrådde han mig vänligt med bestämt att utföra testet just nu. Det är ändå ganska mycket pengar man lägger ut och för att få ett så rättvist utslag som möjligt så väntar jag någon vecka...

Tack Richard för proffsigt och seriöst bemötande, jag stod på mig och var lite väl ivrig på att göra testet men du fick mig på bättre tankar...

Istället rullade jag ut på en grusvägsrunda på eftermiddagen och stötte på den här "slangen"...

Då vart det snart dax för en test på Aktivitus för att få lite nya värden att utgå ifrån, senast jag gjorde detta var 2011 så det är hög tid att uppdatera mig angående kroppens status. Det har nog hänt en hel del sedan dess och tyvärr går det numera utför för varje säsong trots många timmar och bra träning...

Det är åldern som tar ut sin rätt och sedan jag fyllde 50 för sex år sedan så har jag märkt en tydlig försämring inom ett par områden, återhämtningen tar längre tid efter tävling eller hårda pass och konditionen blir sämre för varje år och detta beror  tyvärr bara på att jag blir äldre...

Det är bara att inse fakta, jag har tränat hela mitt liv och när jag är i bra form så kan jag köra riktigt länge på "rött" men när detta inte längre räcker till och då det inte heller är något som jag högst troligt kan förbättra så får jag försöka hitta andra vägar att gå...

Jag upplever själv, eller rättare sagt faktum är att jag är väldigt svag i både benen och resten av kroppen i förhållande till konditionen och här finns stora förbättringsmöhligheter. Med ett färskt testprotokoll i bakfickan och lite tips från Richard Larse’n som ska utföra testet så är min plan att fokusera mycket mer på de delar som går att förbättra och "bara" underhålla de delar som jag redan är bra på. 

Det låter så självklart när jag läser vad jag själv skriver med det är väldigt lätt att ramla in i gamla mönster när man planerar sin träning, jag behöver nya mönster och jag behöver också lära mig att återhämta mig på rätt sätt...

En del i det hela är jag jag ska börja träna wattbaserat för första gången i mitt liv, visst har jag kört delvis efter watt på testcykeln i garaget men det är ändå pulsen som varit prio för mig under alla år. Nu ska jag göra tvärt om och förutom på monarken som redan mäter watt så ska ett par pedaler införskaffas till racern...

Det kunde väl knappast blivit en bättre påskweekend än detta års Danmarksvistelse, en weekend som lika gärna kunde varit mitt i sommaren om man ser till vädret, för sällan har väl solen och värmen skämt bort oss till påsk som detta år...

Vi for ju söderut med husbilen redan i onsdags eftermiddag och på torsdagsmorgon var jag ute på stigarna i Tisvildeleje för mitt första pass. Jag letade först reda på de nya sträckorna som stigbyggarna har jobbat fram sedan mitt senaste besök, efter lite letande så kom jag på leden från fel riktning och för att hitta rätt "ingång" till leden så körde jag den först baklänges till starten och sedan åt rätt håll tillbaka igen. Efter det blev det ett varv på den 16 km långa "blå slingan" och som avslutning ett teståk på det nya teknikspåret, här kunde påskhelgen slutat för min del om jag haft lite mer otur för jag satte pedalen i en stubbe och gjorde en riktig jäkla praktvurpa...

Först låg jag bara och skrek efter luft och sedan när jag började känna efter i kroppen så trodde jag först att jag brutit lårbenet, jag hade fruktansvärt ont och det tog mig minst fem minuter innan jag överhuvudtaget kunde resa mig upp. Försiktigt försökte jag röra på benet och se om jag kunde stödja på det men det smärtade fruktansvärt, jag kände mig yr och svimfärdig så jag satte mig ner i skogen och försökte återhämta mig lite innan nästa försök att resa på mig gjordes med lite bättre resultat...

Nu kom jag upp och kunde konstatera att benet troligtvis inte var brutet men att jag fått en rejäl smäll rätt över lårmusklerna på höger ben, med knapp styrfart lyckades jag ta mig ut till närmsta grusväg och försiktigt rulla hem till husbilen igen och direkt efter en varm dusch smörjde jag in låret med en riktigt starkt värmande liniment inköpt i Thailand, att jag skulle kunna cykla något mer under helgen hade jag ingen förhoppning om i detta läge...

På eftermiddagen kom sedan min son med familj ner och likaså tre andra cykelfamiljer som jag skulle guida runt i området under helgen, hur nu detta skulle gå till...

På fredagsmorgon provade jag att sitta på cykeln igen och med knapp nöd lyckades jag trampa runt några pedalvarv med högerbenet, låret var stelt och stenhårt som en stock men någon missfärgad "lårkaka" syntes inte till. Mycket liniment och försiktig rörelse är nog den bästa medicinen för att inte stelna till ännu mer tänkte jag och bestämde mig för att ändå försöka visa de andra runt på stigarna i området...

Det gick inte fort och jag såg nog inte speciellt smidig ut där på hojjen men på något sätt lyckades jag ändå guida runt gänget under några timmar, efteråt kändes det faktiskt lite mjukare i låret så jag var nog rätt ute i mina tankar om att försiktig rörelse är bättre än total vila. Under helgen gjorde jag också åt en hel stor liniment tub och benet blev sakta bättre och bättre för varje dag, i går körde jag ett varv själv på "blå spåret" där jag körde på lite och äntligen svarade musklerna i högerlåret på lite mer belastning...

Idag efter frukost körde vi hemåt och här på hemmaplan körde jag återigen en timme med lite högre belastning utan större problem, jag har fortfarande ont och ibland känns det som att benet ska vika sig under mig men jag är jäkligt glad över att det gick såpass bra som det gjorde. I fredags var jag helt övertygad om att det skulle dröja bra länge innan nästa cykeltur men sedan fick jag trots allt några helt fantastiskt fina cykeldagar under helgen, och även om det blev både betydligt kortare och lugnare än planerat så är jag ändå oändligt tacksam 🙏🏻🙏🏻🙏🏻

En kort uppdatering ang förkylningen, jag kände mig ok igår och provade att rulla en försiktig "recovery timme" efter jobbet och "soo far soo good" men idag på morgonen snyter jag ut mängder av gult snor igen...

Antingen har det inte riktigt släppt i kroppen eller så är det en sista utrensning som pågår, med Danmark runt hörnet så hoppas jag på det senare...

Det blir tyvärr ett DNS på morgondagens grusvägsäventyr i Jönköping, jag kände mig ju lite piggare igår och provade att rulla lätt i en timme men tyvärr så har förkylningen inte släppt taget fullt ut. Hur mycket det än svider i själen så är det nog ändå bäst att jag stannar hemma och kurerar mig inför nästa helg då årets första roadtrip med husbilen är planerad, i sedvanlig ordning är det Danmark och Tisvildeleje med sina handbyggda leder i världsklass som lockar. Det blir långt i från både den första eller den sista påskhelgen vi tillbringar där...

Jag trodde garanterat att jag skulle åka på mina sedvanliga luftrörsproblem efter tisdagens backintervaller där allt i förväg pekade på "intebraförminaluftrör"...

Det var ju torr & kylig luft och bara några grader över nollan, dessutom pollensäsong vilket normalt sett om jag blåser ur lungorna på ett träningspass innebär ett par veckors återhämtning innan jag kan andas riktigt igen.  Nu har jag nyss haft återbesök hos läkaren och fått två nya inhalatorer, en för akuta besvär  (asnsträngningsastma) och en kortisonbaserad som jag använder dagligen i ett mer förebyggande syfte mot luftrörsinflamationer. Det är det senaste jag har haft störst problem med under åren och jag minns inte när jag senast kunde köra på som i tisdags under rådande förhållanden utan att dra på mig en kraftig luftrörsinflamation med känslan av att andas taggtråd i veckor efteråt...

Nu är det väl lite tidigt att tro på en permanent förbättring men det känns ändå försiktigt positivt, kanske har jag äntligen fått en medicinering som fungerar...

Åter till rubriken då... I stället åkte jag på en liten förkylning dagen efter, men det kan jag lätt leva med... Det känns redan bättre nu efter några dagar så förhoppningsvis är jag redo för att cykla 10 mil Gravel Chrush i Jönköping på söndag i samarbete med Sportson, Team She Rides, Void och La lepre stanca...

Ser fram emot 10 mil grusvägar söder om Jönköping på söndag, ca 60 pers anmälda så många nya ansikten och många mil nya grusvägar bäddar för en fin dag i sadeln...

Efteråt alltså... först var det knappt att jag kom ut på cykeln, extremt omotiverad och trött kom jag ändå iväg till slut på en timmes uppvärmningsrunda innan klubbträningen med BCA började. Efter min egen lilla uppvärmning var det nära att jag cyklade hem igen då jag kände mig grymt seg men jag lyckades vända mitt mentala fokus rätt och mötte upp de andra borta på kransmossen för lite backintervaller med den snabba gruppen...

En timme och fyra stycken sexminuters backintervaller senare känns allt så mycket bättre, jag körde alla fyra intervallerna på ca 90 % av max utan att det kändes allt för ansträngande. Det är nog så att jag måste börja träna mer med andra för att tagga till lite bättre, ensam är inte alltid stark helt enkelt ...

Efter en träningsvecka som kan betecknas som "ganska lagom" så avslutades det hela med en RecoveryRide i form av en liten äventyrscykling med barnbarnet Casper i eftermiddags, vi tog cykelvagnen och drog iväg till den lilla kulturstigen borta vid kråkeredssjön. En 750 meter lång slinga med en massa spännande figurer längs vägen, ett stort äventyr för små barn...

Själv är jag som sagt inne i en lite lugnare period, jag har backat lite med träningen och trots det väldigt fina vårvädret så undviker jag de hårdaste intervallerna och de långa distanspassen ett tag till. Jag behöver återhämta mig från vintersäsongen i Thailand och då jag inte har en massa race på gång i sommar så är det bättre att jag förbereder mig mer långsiktigt inför nästa vintersäsong än att jag stressar igång för tidigt nu på våren...

Jag upplever själv att jag saknar styrka i benen i förhållande till konditionen så jag kommer fokusera på att bygga upp denna svaghet under sommaren, i slutet av april väntar ett test på Aktivitus och då får jag väl bekräftat vad jag behöver fokusera på. Jag har ju aldrig tränat wattbaserat men ett par garminpedaler står på inköpslistan och det ska bli intressant att få reda på mina wattzoner och börja träna lite annorlunda än tidigare. Det är Rikard Larsen som ska utföra testet och han har säkert en hel del bra tips att dela med sig av...

Fram tills testet så håller jag mig på runt 8-10 timmar i veckan och distanspassen får väl bli på max tio mil även om det är kanonväder, en del innecykling står också på schemat i form av styrkeintevaller med låg kadens på monarken. Sedan får jag se om motivationen ökar och om jag steppar upp träningen i maj, Dalsland gravelrace går ju i början av juni och tills dess behöver jag väl få både lite fart och längd på passen om jag ska orka prestera...

Idag hade jag rejält sega ben efter styrkeintervallerna igår. Rinnande näsa, kliande ögon och slemmiga luftvägar pga allergier gjorde mig heller inte direkt piggare så någon effektiv konditionsträning var inte att tänka på, däremot en fin grusvägsrunda för att få lite själsligt lugn i kroppen...

Soligt och fint fast blåsigt och kallt men vad gjorde det efter en arbetsdag inomhus, det var skönt med lite frisk luft och värmen är ju på väg enligt prognoserna och förhoppningsvis är jag pigg igen lagom tills dess...

Ja faktiskt, jag körde tvådelat idag, träningsmässigt alltså... Det var ju så fint väder när jag kom hem efter jobbet så det blev för svårt att sätta sig i garaget och köra styrkeintervaller på stuts, i stället kördes en förlängd uppvärmning ute på en kortare skogsrunda med mountainbiken och som avslutning kröp jag in i garaget och brände av 6x3 minuters tunga intervaller med 60 kadens. 

På så vis fick jag ju både lite sol på näsan och dagens planerade intervaller gjorda på ett kontrollerat och bra sätt...

I går upplevdes cykelglädje på allra högsta nivå då jag var nere i Hindås och körde Abloc gravelchallenge, vi var ett 50 tal cyklister som samlades för en gemensam och trivsam dag ute i sjuhäradsskogarna. Ett bra arrangemang med massor av gofika, några för mig helt nya grusvägar, extremt branta klättringar där många av deltagarna helt enkelt fick gå uppför, gött snack efteråt och goda minnen att ta med sig hem...

Nedan några foton från dagen tagna av @thebikepack (kolla in instakontot)

Genomgång inför dagens bravader...

Då vart det fredag igen och Abloc gravelchallenge står bakom hörnet och lurar, imorgon är det dax och det ska bli jäkligt skoj att få träffa ett gäng likasinnade för en trevlig dag ute på grusvägarna...

Jag vilade ju hela första veckan efter hemkomsten från Thailand och det sätter sig i benen på helt fel sätt för mig, istället för att känna mig utvilad och fräsch så blir jag stel och seg i benen. En gammal gubbe som mig gör nog helt enkelt bäst i att röra på sig hela tiden...

Först på gårdagens pass då mountainbiken fick bekänna färg för första gången i vår på en långtur ute på stigarna så kändes benen riktigt mjuka och starka igen, det är konstigt hur psyket kan trycka ner mig i botten då jag efter de första grusvägsrundorns tidigare i veckan kände mig såpass seg och trött att jag var övertygad om att mina dagar som cyklist var över, och sedan helt plötsligt så väder det bara och allt är på topp igen...

Idag blir det jobb hela dagen och ingen träning men imorgon, ja då ska vi rejsa segment och besegra sjuhäradsmassivets alla bergspass. Abloc gravelchallenge here we come...

Idag blev det ännu en sväng på grusvägarna med gravelbiken, temperaturen klev upp över tvåsiffrigtoch det börjar kännas behagligt i kroppen igen. I takt med att värmen stigen blir benen mjukare vilket är efterlängtat, imorgon väntar ännu varmare temperaturer och mountainbiken ska få bekänna färg på ett distanspass med mycket stig.

Nu har jag ju inte kört här hemma i terrängen sedan september förra året så jag hoppas verkligen att inga stormar ställt till det i terrängen utan att jag kan ta mig fram på de stigar jag planerat, ja lite spännande blir det...