Igår körde vi 75 mil söderut och stannade sedan uppe på en högplatå i utkanterna av midpyrenee’s, när det blir dax att slå läger så använder vi oss numera av en app för fricampare där man får tips om fina platser för en övernattning eller två. Idag forsätter resan de 35 mil som är kvar till Girona och det ska bli skönt att stå still en vecka och få lite rutin på dagarna igen, med träning och semesterlivet utan bilkörning...

Kvällens match 14/8 i min favör, bara så ni vet 🤪

Nu har vi både cyklat, fiskat och spelat boule, imorgon drar vi vidare söderut mot nya äventyr...

Vi hamnade på ett ställe igårkväll som vi bara inte kunde lämna efter endast en natt, en pittoresk liten familje camping på en bondgård ute på landet. Bakom husbilen flyter en å full med öring och kullarna runtomkring ser väldigt spännande och inbjudande ut för lite upptäcktsfärder på cykeln, vi blir helt enkelt kvar här ett extra dygn och njuter lite av att kunna göra precis som vi vill...

Redan igårkväll cyklade vi en kort runda med hyfsat antal höjdmeter för att få bort stelheten ur kroppen efter många timmar i bilen, imorse blev det lite längre då jag och Madde först cyklade tillsammans bort till foten av berget Ballon d’ Alsace, där vände Madde hemåt igen medans jag ville upp över bergspasset. 9 km med en snittlutning på 7 % blir ju en lite lagom ansträngning och jag siktade på att köra hela klättringen högt i tröskelzon, dvs hårt ansträngande... det höll i 6 kilometer eller ca 30 minuter i tid, sedan fick jag slå av på farten och sakta bara ta mig upp till passet och caféet som hägrade med en kall Coke och en chokladbit. Att man blir fruktansvärt seg och stel i musklerna av att åka bil i många timmar det är då helt klart med facit i hand...

Nåja, efter en fikapaus uppe på bergspasset och en lång och fin utförskörning så vände jag hemåt igen och på vägen tillbaka "sprätte" jag lite med fem stycken tiosekunders igångdrag, med nästan tre timmar på kontot varav lite hårdkörning så är jag nu nöjd för dagen vad det gäller ansträngande aktiviteter, nu är det "soft läge" som gäller. Kanske lite fiske efter de där öringarna som simmar fullt synligt i ån här bakom och framåt kvällningen en match boule mot Madde, vi är ju trots allt i Frankrike...

Det blir mycket husbilsbilder nu men det händer ju inte så mycket mer för tillfället, vi körde ju från Danmark tidigt imorse och nu 75 mil senare står vi på en "stellplatz" i byn Wetter, Nordrhein-Westfalen med ca 30 mil kvar till franska gränsen...

Imorgon har vi bestämt att bara köra ca 50 mil och sedan slå läger så att vi hinner röra på oss lite, det blir stelt i kroppen efter en lång dag i bilsätet så ett par timmars cykling imorgon kväll kommer sitta fint i en stel gammal gubbakropp. Nästa stop blir sedan någonstans i södra Frankrike och även då ska en cykelrunda hinnas med innan den sista dagsetappen till Girona tar vid och väl där kommer det att hända spännande saker, men mer om det senare...

Dag 1 & 2... Direkt efter jobbet igår körde vi söderut och vårt första stopp blev vid Tisvildeleje strand över midsommar, vårt guldkorn i Danmark med singeltracks i världsklass vilket jag ju visste sedan tidigare. Men nu är det grusvägarna som ska utforskas under en dag innan vi redan imorgon bitti fortsätter vår färd söderut i Europa...

Jag skulle ju köra ett par 7,5 kilometers stravasegment på gamla kindsbanan (grus) igår om benen kändes ok vilket dom gjorde, om ni undrar hur det gick så kan jag berätta att det gick strålande. Två nya personbästa tider varav jag i det andra segmentet även satte ett KOM, jag känner mig hyfsat stark just nu och det här med att köra med wattpedaler har verkligen lyft motivationen ett par snäpp. Jag har ju bara haft dom ett par veckor men jag börjar redan hitta mina nivåer och innan semestern är slut ska jag nog få till ett aktuellt och tillförlitligt FTP värde också, sedan är det bara att "kötta på" mot nya mål...

Godmorgon på er alla, sitter här på verandan och njuter av morgonkaffet och lugnet. Jag är inne på tredje koppen och drar ut på njutningen riktigt ordentligt då det är över 20 varmt här ute och "semestervibbarna" börjar infinna sig.

Två dagars jobb kvar nu samt ett träningspass i eftermiddag sedan lämnar jag landet för nya äventyr under sex veckor. Jag har fått lite " feeling" efter måndagens fina träningspass så om benen känns ok ikväll så siktar jag på några nya PB på ett par längre stravasegment jag använder som referenssträckor, det blir då det sista hårda passet denna vecka då vi imorgon åker direkt efter jobbet.

Vi stannar i Danmark över midsommarafton så där blir det väl några timmars sportgrus cykling men sedan väntar ett par långa dagars bilkörning innan vi slår läger någonstans i norra Spanien. Väl på plats där hoppas jag på många mil i sadeln under juli månad...

Fick till ett riktigt bra pass idag då jag körde tröskelintervaller på mitt 5 km långa grusvägsvarv "knallestensvarvet", jag har gjort ett stavasegment på varvet för att kunna jämföra mina tider och idag körde jag alltså tre varv (intervaller) och satte de tre bästa tiderna jag någonsin gjort på varvet och då gick jag ändå inte på max någon av gångerna, kul att kroppen börjar svara igen efter vårens sedvanliga luftrörsproblem...

Inte nog med detta, nu när jag kört med wattpedaler ett tag (även på gravelbiken) så fick jag idag mitt första vo2max värde noterat och det såg ju ganska bra ut det också så en riktigt bra start på denna vecka får jag nog säga...

Swisch sa det bara så vart denna helg över, helt enligt planen också. Alla "måsten" är gjorda och husbilen är så gott som färdigpackad inför semestern, ett litet inhopp på tävlingsarenan hanns också med i går vilket resulterade i ett riktigt bra mördarpass för kropp å ben och en 2:a plats som belöning. Nu jobbar å tränar jag på några dagar till sedan jäklar drar vi söderut dit solen värmer, svetten lackar och backarna är långa...

     

Det drar ihop sig inför semestern, detta blir sista helgen hemma på ett bra tag då vi på torsdag börjar vår Roadtrip söderut mot Spanien. Vi jobbar båda två på torsdag vilket innebär att vi inte kommer så långt den dagen, första stoppet är planerat redan i Danmark och Tisvildeleje där vi stannar och firar midsommar på fredag (och cyklar några varv på blå spåret förståss)...

Så, denna helgen blir det till tvätta, fixa och packa färdigt husbilen med allt vi behöver för sex veckors husbilsliv, det blir också lite jobb i trädgården som ska klippas, trimmas och putsas så att vi slipper komma hem till en djungel i början av augusti. Sedan är det alltså bara fyra arbetsdagar kvar innan vi drar iväg, det ska bli såå skönt att komma iväg söderut och få vistas och träna i lite nya och inspirerande miljöer...

Lite träning ska väl också hinnas med här hemma nu under helgen, idag står högpulsträning på programmet och kanske åker jag bort till kransmossen och efteranmäler mig till dagens "shorttrack" race. Inte rätt bana kanske för en som knappt tränar i skogen numera men garanterat hög puls lär det ju bli och det är ju det jag är ute efter...

Efter mer än 40 år i "branschen" är det nu hög tid att sluta cykla omkring i samma gamla hjulspår som tidigare, nu tar jag äntligen träningen till nästa nivå med ett par wattpedaler samt lite matnyttig träningslittetatur och om jag blir snabbare och starkare återstår väl att se men inspirationsmässigt kommer det definitivt att göra nytta...

En solig och varm morgon lovade fina förutsättningar för många timmar i sadeln ute på Dalslands grusvägar, min plan för dagen var att hänga med i topp så länge det gick utan att spränga mig för att sedan backa ner och förhoppningsvis hamna i en grupp som kunde hålla ihop in till mål. Ett grusvägsrace är ju inte riktigt som mtb utan mer som landsväg där man har mycket större nytta av klungan, ensam är man alltså inte speciellt snabb...

Starten gick och efter bara några hundra meter när vi svängde upp vänster i den första långa och branta backen släpptes farten fri, det blev hårdkörning direkt och jag undrade lite vad de andra höll på med. Vi skulle ju köra vad det senare visade sig hela 146,5 km så varför denna brådska redan nu...

Redan upp över första krönet har jag släppt kontakten med två mindre grupper cyklister på ca 6-8 gubbar vardera, jag cyklar sedan själv i en halvmil innan jag blir ikappåkt av nästa gäng på sex cyklister. Vi är nu alltså sju stycken som börjar sammarbeta på ett bra sätt och det flyter på riktigt fint. Efter en lång backe ca fyra mil ut på varvet är vi bara fem gubbar kvar och vi inser att med tio mil kvar är den bästa taktiken att hålla ihop gruppen och utnyttja styrkan i att kunna sammarbeta resten av racet.

Halvvägs in i loppet håller vi ett snitt på 31,9 km/timmen och detta på kuperade grusvägar i Dalslands djupa skogar, hyfsat bra fart om jag får säga det själv... vi är tre man i gruppen som inte har egen service utmed banan men då vi samarbetar såpass bra bestämmer vi oss för att ta två snabba stopp så att vi som kör utan service får fylla på vätska, ett första snabba depåstopp vid 60 km och nästa vid 100 km. Vi stannar snabbt och effektivt vid båda och förlorar inte speciellt mycket tid, mellan dessa depåer kör vi också ikapp och förbi totalt sex cyklister och får höra att det endast är åtta man före oss, nu är det alltså två topp tio placeringar som står på spel...

Med ca en timme kvar så öppnar sig himmeln och  regnet fullkomligt öser ner, det blir segare att hålla uppe farten men vi samarbetar och jobbar på så gott vi kan, sista femhundra gör jag ett ryck och får en liten lucka men i den lilla backen innan målrakan blir jag omkörd av en gubbe och jag rullar imål som 10:a (tror jag)... för i resultatlistan finns jag inte ens med och han som precis slog mig står som 10:a.

Tydligen har inte mitt chip registrerat någon tid och jag har påpekat detta för arrangörerna, vi får väl se om listan uppdateras eller inte. Hursomhelst, det blev ett riktigt kul race med en bra känsla i kroppen. 146,5 km grusväg i kuperad Dalslandterräng med ett snitt på 30km/timmen, det gör jag gärna om nästa år...

Efter en övernattning på vägen "mitt ute i ingenstans" så är vi nu framme i Bengtsfors och laddar inför morgondagens gravelrace, mycket mat och mycket vätska lär behövas för att orka med alla timmar i sadeln. Jag hoppas också att de flesta tar sig tid att stanna vid depåerna imorgon för själv har jag ingen egen service utmed banan och det är aldrig kul att behöva stanna för vätskepåfyllnad när alla andra bara kör vidare...

Naturen och landskapet är grymt vackert häromkring så hela äventyret på 140 km grusväg och strax över 2000 höjdmeter lär bli en häftig upplevelse, jag hoppas jag har energi över till en liten Racerapport i morgon eftermiddag. Nu önskar jag mig själv lycka till så hörs vi igen...

Äntligen har det vänt, i dubbel bemärkelse... Värmen har kommit och hostan har försvunnit, jag är fortfarande lite lätt slemmig i luftrören när jag vaknar om morgnarna men det är ljusår bättre än tidigare...

De sista dagarna har jag t.o.m fått till några riktigt vettiga träningspass inklusive lite intervaller, jag har också kört några stravasegment som jag regelbundet kör för att få en liten referens om hur jag ligger till formmässigt. Det visade sig att jag tydligen inte är helt under isen efter de senaste tre veckornas luftrörsproblem, ett par "topp tre" tider på några lägre segment utan att gå på för fullt vittnar om en stabil och bra grundform...

Så, med facit från dessa "tester" i hand har jag bestämt mig för att trots allt åka upp till Bengtsfors och köra Dalsland gravelrace. Om det blir 140 km som jag är anmäld till eller om jag byter till den kortare 70 km klassen får de närmaste dagarnas dagsform avgöra, jag vill ju helst köra den långa banan men 140 km är långt och även om jag presterat bra på mina "test segment" så är det bokstavligt talat milsvid skillnad i distans jämfört med långa banan på lördag.

Så, jag siktar in mig på den längre distansen men skäms inte om jag byter ner mig på tävlingsdagen, jag är bara glad att jag kan vara med och köra överhuvudtaget. Vilket jag inte trodde för några dagar sedan...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror väl mest på att läget är lite "status quo" för tillfället. Luftrören är fortfarande helt kassa och efter nästan tio dagars frånvaro från träning har jag nu de senaste dagarna äntligen kommit igång igen lite lätt på cykeln, men då snackar vi väldigt kort, lugnt och försiktigt...

Morgondagens start på cykelrallarn är inte att tänka på och allra högst troligt blir det inget av nästa helgs Dalslands gravel heller, jag är ju inte sjuk men hostar slem så fort jag anstränger mig och för att klara av 140 km grusvägsrace så hade jag gärna velat ha ett annat upplägg än vad de två senaste veckorna har erbjudit...

Jag som hade ett så bra upplägg planerat för "lågsäsongen" här hemma i Sverige med nya tester på Aktivitus, strukturerad uppbyggnadsträning, en hel del styrketräning och några "träningstävlingar" för fartens skull och också bara för att få vara med och leka lite, att ha skoj på cykeln helt enkelt...

Som det är nu så verkar kroppen inte ens klara av att motionscykla utan att luftrören protesterar, ja det är inte jätteroligt just nu det förstår ni säkert...

En liten höjdpunkt under veckanoslutet har jag ändå haft, i torsdags tog jag och min son Charlie samt barnbarnet Casper husbilen och drog till Isaberg för några dagars trevlig samvaro. Casper har cyklat pumptrack och jag fick också till en lite runda igår när solen tittade fram och bjöd på en riktigt fin dag, idag vilar jag luftrören så får vi se om jag eventuellt kommer ut på hojjen imorgon igen...

Vi börjar med det tråkiga, till slut kom verkligheten ikapp mig och efter söndagens motionslopp viaredssjön runt så kollapsade mina luftrör totalt, det har ju verkat som att min nya kortisoninhalator har hjälp mig mer än någon medicin tidigare men nu fick jag alltså ett rejält bakslag trots allt, för tillfället är det inte att tänka på någon som helst fysisk aktivitet....

Sedan till det roliga, det är inte bara jag som tycker att spårbyggarna i Tisvildeleje gör ett bra jobb, mina favoritstigar i Danmark har röstats fram som några av de allra bästa i hela Danmark. Det tycker jag är riktigt kul...

Det verkade bli just en sån där fin, varm och solig dag som jag hoppats på igår när jag vaknade så det blev en snabb frukost och sedan åkte jag ner till Sandareds IP och efteranmälde mig till motionsloppet viaredssjön runt tidigt på morgonen...

Jag behöver få till både lite fler distanspass och bra fartträning så detta blev ju en toppenbra kombo med 105 km motionslopp och några starka "konkurrenter" istället för att träna själv en söndag. Bara några kilometer efter start när vi svänger upp på den smala cykelvägen mot viareds industriområde spricker det av och vi blir sju cyklister i tätgruppen eller den så kallade "morgonutbrytningen"...

Det rullade på riktigt bra och jag kände att de där knäböjningarna med skivstång jag gjorde i fredags inte riktigt var rätt uppladdning inför att försöka cykla snabbt två dagar senare, jag var rätt så stel i baksidan av låren vill jag lova. Men va fasiken, motionslopp är ju precis vad det är så man får inte ta det allt för allvarligt, jag gick runt och tog min "lilla" förning så gott jag kunde men i backen mot Töllsjö med ca 35 km kvar fick jag ge mig, då hade redan en gubbe släppt så jag fortsatte ensam som 6:e man och lyckades faktiskt hålla uppe farten såpass på egen hand att jag inte blev ikappåkt bakifrån av någon jagande grupp.

Jag rullade imål som 6:e man och söndagens målsättning var uppfylld, ett bra distanspass med lite fart å fläkt. Förresten så var förste man över linjen Daniel Rytz som förövrigt är en av de två rösterna i den helt förträffliga podden "cykelwebbenpodden" 👌👍

Har ni inte lyssnat förut så gå in och gör det nu,. Vem vet, kanske kommer det en liten "Racerapport" från just viaredssjön runt...

17:e maj idag å stort grattis till mig som ju faktiskt är lite halvnorsk, ja det är alltså den 17:e maj alleredan och bara drygt en månad kvar innan det vänder å går mot mörkare tider. Jag som knappt cyklat i kort/kort ännu, hua mig😱...

Det är tur att man har varmare breddgrader att se fram emot, nu närmast till sommarsemestern som börjar just till midsommar och ska tillbringas i trakterna runt Girona i norra Spanien. Det ska visst vara riktigt bra cykling där och dessutom garanterat kort/kort klimat.

Sedan har vi ju den långa vintersäsongen i Thailand att se fram emot längre fram, vi sitter nu och planerar datum för vistelsen och det lutar att jag åker dit någongång under november månad för att stanna mars ut nästa år. Tänk att jag gick i funderingar i vintras om att det kanska var dax att sälja huset där nere, att vi efter tio år kanske var färdiga med Thailand och skulle göra något annat om vintrarna istället. Jag vet inte hur jag tänkte där egentligen, jag hade nog värmeslag eller någonting för det är ju helt sinnessjukt ologiska tankar att komma från mig som fryser här hemma när det är 18 grader varmt...

Lite om träningen också då, i förrgår fick jag till en riktigt fin långtur på gravelbiken, jag passerade Fritsla by drygt halvvägs ut på rundan och tog mig tid att ta ett fikastopp på caféet i byn. Jag känner mig ofta stressad och på språng mot nästa "måsten" nästan hela tiden men i onsdags fokuserade jag på att njuta av cyklingen utan brådska hem och fikastoppet i solen på uteserveringen satte fin guldkand på dagen som helhet...

I går körde jag tunga intervaller på monarken nere i garaget trots finväder, jag gjorde det direkt efter jobbet för att få tid att ta med sonsonen Casper till klubbens ungdomsträning för första gången, nu är han ju bara två och ett halvt år så någon träning är det inte tal om men han fullkomligt älskar sin springcykel och jag tänkte att vi kunde vara med vid samlingen innan träningen startade så att han kunde få "springcykla" omkring lite med dom andra större ungarna en stund. En liten introduktion liksom, gissa om det blev uppskattat från hans sida, jag fick bära honom från den lilla teknikbanan för att få hem honom. Näpp, jag ska inte hem, jag ska cykla mera upprepade han gång på gång när jag försökte övertala honom om att vi skulle åka hem. För övrigt många ungdomar som vanligt på träningen och det är riktigt kul att se så mycket cykelglädje hos så många småcyklister...

Nu närmast väntar några dagar med lite mindre träning och lite mera fix med hus å trädgård innan jag förhoppningsvis kör viaredssjön runt på söndag, ett strax över 100 km långt motionslopp på landsväg som blir ett perfekt tillfälle till lite bra distansträning med tävlingsinslag. Om nu bara regnet håller sig borta, annars blir det garage race istället...

Slutligen några bilder från Caspers första klubbträning...

Jag som var så pigg å fräsch på själva tävlingsdagen, det vart länge sedan jag haft en liknande känsla... men sedan hände något, inte dagen efter kanske för då vilade jag helt från ansträngande aktiviteter men i går försökte jag mig på en lättare cykelrunda och jag var allt annat än pigg måste jag erkänna. Likadant idag när jag cyklade en mtb sväng med min son Charlie, trevligt värre var det men som någon superhjälte kände jag mig definitivt inte...

Jag har väl känt av detta under några år nu, att återhämtningen tar betydligt längre tid än tidigare. Jag är inne på mitt 56:e år och jag börjar väl helt enkelt bli gammal på riktigt, inte bara efter träning eller tävling är jag trött, efter jobbet vill jag inget hellre än att ta en tupplur i soffan för att orka med att göra något mer överhuvudtaget...

Jag vet ju att jag har en betydligt bättre fysik och hälsostatus än de allra flesta jämnåriga men ändå, jämför jag med mig själv så går det spikrakt utför känns det som. Jag har ju nämnt tidigare att jag fokuserar mer på styrka än kondition numera för att försöka kompensera de andra fysiska förutsättningarna som stadigt försämras från år till år pga ålder och som är omöjliga att göra något åt, eller är dom verkligen det ???

Man skulle hitta den berömda och mytomspunna ungdomens källa eller något liknande, finns det kanske något mirakelmedel där ute som kan bromsa upp förfallet som helt uppenbart har satt igång i min kropp. Jag hoppas det, det finns helt säkert en massa hokuspokus mirakelkurer som inte hjälper ett skit men kanske finns där också något med lite substans i. Jag tror det, och jag hoppas att jag kan bli överbevisad om att kosttillskottet CELLEXCIR verkligen levererar vad det lovar genom att jag tänker prova själv en månad...

Jag trodde faktiskt aldrig att jag själv skulle hamna i en sådan här åldersnoja men när man väl är där, ja då griper man desperat efter de halmstrån man ser...