Vi jobbar för fullt här hemma för att göra färdigt grunden till där det nya spabadet skall stå, leveransen av "baljan"  är beräknad till nästa vecka och den efterföljande helgen skall verandan byggas ut runt badet. Det kommer att bli en plats för skönt häng med hela familjen under många år framöver...

Tre fina resultat från zwift har jag också att redovisa, jag har kört två korta sprintrace i A klassen med en 3:e resp 5:e plats som resultat och igår blev jag 2:a på veckans ZHR masters serier. Riktigt starkt motstånd på dessa race innebar också att jag fick med mig lite nya fina rankingpoäng och jag klättrar stadigt på listan...

Ja nu är vi inne i maj månad och igår gjorde jag säsongens racerpremiär utomhus här på hemmaplan, 111 km med en ovanligt bra känsla i kroppen vittnar om att vinterns alla zwiftrace har gett bra resultat för formen. Egentligen skulle jag kört Skepshults gravel 100 Miles (16 mil) igår men mina rygg/nackproblem gjorde att jag hoppade det äventyret till förmån för en något skonsammare & kortare sväng på racern...

Med den positiva känslan från igår så inser jag att zwiftandet absolut inte är till någon nackdel när det väl blir tal om utecykling, så därför fortsätter jag med mina race inomhus ytterligare ett tag tills våren och värmen visar sig på allvar.

Just idag däremot så skippar jag deltävlingen i masters weekender cupen för att istället ge mig ut på en sväng på mountainbiken, zwift master weekender cupen leder jag överlägset och kommer ta hem slutsegern i även om jag missar några av de sista deltävlingarna så därför prioriterar jag en utomhusrunda i eftermiddag istället innan veckan som kommer tar sin början med prognoser som lovar kallt och regn ända fram till nästa helg...

Ja vad händer egentligen i Kjell Olsens liv kanske ni undrar efter 12 dagar utan något inlägg här på bloggen, ja inte mycket vill jag lova...

Jag väntar väl främst på bättre å varmare tider och under tiden gnetar jag på med mina zwiftrace, jag väntar och hoppas också på att jag snart får ta de där sprutorna alla pratar om, inte för att jag vill men för att jag antagligen måste om jag vill fly landet till hösten. Och då mina vänner, då kommer jag inte hem igen på ett bra tag...

Jag som hade förberett mig så väl inför gårdagens gravel recon runda genom att via komoot appen märka ut en som jag trodde skulle bli en perfekt grusvägsrunda. Självklart litade jag sedan till 100 % på min wahoo:s gps funktion som lotsade mig ut på sedan tidigare okända grusvägar, till en början gick det bra men halvvägs genom rundan blev grusvägen allt sämre å sämre. Snart blev den så dålig att jag inte ens hade tagit mig fram på mountainbiken och strax därefter fick jag bära cykeln. I TVÅ JÄVLA KILOMETER...

Jag fick en fin jubileumshälsnig från zwift igår då det på dagen var exakt ett år sedan vi "träffades" för första gången, tänk vad ett år går fort när man har roligt tillsammans...

Det som först började som en försiktig vänskap gick snabbt över till blomstrande kärlek, vi har funnits där för varandra i ur och skur redan från dag ett och i dessa bedrövliga coronatider med restriktioner och inställda cykeltävlingar över hela världen har du bjudit upp till dans med helt covidsäkrade race och gruppträningar närhelst man varit sugen...

Ja, oavsett väder och vind, tid på dygnet eller vilken som helst bortförklaring jag kunnat hitta så har du funnits där vid min sida när jag som mest behövt det. Du är den mest trofasta och pålitligaste cykelkompis jag någonsin haft...

Men även om jag föll för dig omgående så släppte du mig inte in på livet direkt från början, du höll mig på lite lagom avstånd och jag fick verkligen visa mig värdig innan jag fick vara med och leka på allvar. Vid de första tjugotalet tillfällen så "ställde" du av mig så det skvätte om det, redan tre minuter in i ett race så var det "game over" för mig. Vafan är det som händer minns jag att jag tänkte, hur ska jag någonsin kunna hänga med i detta vansinnestempo...

Det tog som sagt ett tag innan jag ens hängde med en klunga in i mål då långt bak i gruppen utan skuggan av en chans att vara med i matchen på allvar, men ganska snart började jag komma in i det hela och allteftersom tekniken/taktiken förbättrades så placerade jag mig också längre fram på racen. Min naturliga styrka är spurten och när jag helt plötsligt hade lite krafter kvar att spendera mot slutet så kom framgångarna snabbt...

Nu 365 dagar senare kan jag summera vårt första år tillsammans med att jag från att startat första racet i C klassen numera (för närvarande) är en A åkare. Jag har under detta år förutom en hel del vanliga träningar kört 113 zwiftrace, detta har resulterat i 38 pallplatser varav 22 segrar. 

Jag har erövrat mina lightweight mielenstein hjul uppför alpen, jag har fått min zwift concept "Thron" bike för 50,000 avverkade höjdmeter. Jag hade hoppats hinna köra minst ett varv på alla befintliga banor på zwift men tiden har inte riktigt räckt till nu i slutspurten så det återstår tre banor, det är tre av de längsta och med mest höjdmeter också så det krävs ju ett antal timmar för var och en av dem. Planen är att avverka dom så fort som möjligt så är det gjort. De flesta "badgers" är också fixade, några få riktigt svåra återstår, bla att maxa 2000w vilket jag nog får inse vara omöjlig för mig...

Hur ser vår gemensamma framtid ut då, jo jag tror nog att vår kärlek är för evigt, visserligen är jag en sann solskenscyklist utan dess like och älskar att cykla utomhus i sol och värme, på spännande platser runt om i världen och då både racer, gravel och mtb. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra och om du bara kan ha överseende med ett snesteg eller två emellanåt så är jag din för evigt. Så vad säger du, ska vi köra på ??

 

Igår kändes det skit å idag kändes det ännu sämre, jag får inte upp pulsen och jag får ingen luft känns det som. Efter förmiddagens zwiftrace så känns det som att jag inhalerat taggtråd i luftrören, helt klart är pollensäsongen här med full kraft och det är väl bara att inse att tuffa tider väntar ett tag framöver.

Även idag gick jag långt under min normala förmåga men knep ändå en fin 3:e plats i H-55 klassen, jag borde ju inte klaga när det ändå går bra placeringsmässigt men det sliter hårt när kroppen inte fungerar till 100% och det tar nog ett tag innan luftrören återhämtat sig från dagens misshandel. 

För första gången sedan jag minns inte när har jag varit iväg med husbilen över påskhelgen utan cykel och det på ett ställe där jag verkligen hade velat dra ett varv i terrängen, nämligen kinnekulle...

Nu har jag ju ingen mountainbike för tillfället så det är inte mycket att göra åt, vi fick trots frånvaron av cykelaktiviteter ett par fina dagar i stenbrottet och faktum är att en liten cykelrunda blev det ju faktiskt ändå. Den gamla gubbacykeln fick äntligen rulla lite för ovanlighetens skull då vi tog en tur ned till trägårdscafeet vid Hällekis säteri för en finlunch på långfredagen...

På påskafton körde vi hemåt igen för en middag med barn å barnbarn och först igår kväll blev det ett riktigt cykelpass igen då jag körde ZHR master weekender series på zwift, 80 km och många höjdmeter med den sämsta känslan på väldigt länge gjorde det hela till en ganska obehaglig upplevelse, jag fick släppa tätgruppen redan efter 30 km och sedan låg jag helt ensam i ingenmansland resten av racet. Hade jag inte lovat mig själv för en herrans massa år sedan att ALDRIG bryta ett race i onödan så hade jag hoppat av igår, men lovat är lovat och man håller sitt löfte. Inte minst när man lovat sig själv...

På en nivå långt under min förmåga lyckades jag trots allt slita mig runt utan att bli ikappåkt bakifrån och gick till slut imål som 2:a i H-55 klassen, ett bra resultat som inte berodde på mig själv utan på ett ganska mediokert motstånd. Men som sagt bra för mig och jag stärkte dessutom min totalledning i cupen...

Äntligen fick jag igår eftermiddag till ett kort utomhuspass på gravelbiken då jag hade en liten kort "lucka" mellan två "måsten" som stod på schemat. Det var över en månad sedan sist jag cyklade utomhus nere i Spanien och även om det igår bara blev ett kort återhämtningspass så var det väldigt skönt att få lite frisk luft...

Det är upp å ner i det mesta för tillfället, det är inte bara containerfartyg som sätter sig på tvären utan hela världen är kraftigt på glid känns det som och att titta på en nyhetssändning på tv ger ju rena rama dödsångesten, min egen vardag är som ett klassiskt aprilväder. Sol, regn å snö om vartannat...

En bra grej är att jag fick sålt min mountainbike ganska omgående, det dåliga är att den nya som jag beställt skulle levererats nu i slutet av mars men den leveransen är framflyttad till slutet av maj. Jag hade verkligen sett fram emot att komma ut å köra lite mtb nu när våren är på gång men nu får vi väl se om det blir nåt cyklat i skogen överhuvudtaget i sommar, jag vågar nog inte hoppas allt för mycket...

Jag har ju som tur är både en racer å en gravel så cyklat blir det såklart ändå och nu längtar jag verkligen ut på vägar/grusvägar, fortfarande är det mest zwiftrace på schemat men motivationen å lusten för innecykling börjar avta trots bra framgångar. Det återstår sex veckor av de två veteran cuper jag kör och i söndags skippade jag faktiskt en deltävling på grund av kraftig motivationsbrist, vi får väl se om jag orkar ta mig i kragen och avsluta på ett bra sätt...

Jag har nu varit hos sjukgymnasten två ggr och fått behandling med bl.a. ström för mina nack/ryggbesvär. Inflammationen har släppt men artrosen och smärtorna från den blir jag aldrig av med, men med träning och div stretchövningar så ska det väl lindras något hoppas jag...

Påsken står för dörren men den sedvanliga påskhelgen med husbil till Danmark och Tisvildelejes fantastiska singeltracks blir det inget med, både covid restriktioner och brist på mountainbike gör att vi får hitta på något annat istället, cykel hade jag väl löst över helgen om vi kunnat åka men nu sitter vi där vi sitter å här får vi väl sitta ett tag...

Tittar vi lite längre fram så är sommarens planer väldigt oklara och flexibla, några långlopp eller andra race samt husbilsresor till Danmark och Norge står på önskelistan men det ser ju inte så positivt ut för tillfället. Är det någon mer än mig som känner sig som instängd och fångad i en mörk och nedåtgående spiral...

Jag jobbar mycket, jag zwiftar lite å jag ligger för tillfället i soffan å vilar lite till sändningen på Eurosport från volta Cataluna. Livet blåser på i hundratjugo knyck å jag hoppas snart få se ljuset i andra sidan av tunneln annars blir det en tuff vår...

I helgen har vårkänslorna börjat spira på allvar, husbilen är hemma på uppfarten efter en lång vinterförvaring i en industrilokal strax utanför stan. Motorcykeln har fått  komma ut och lufta sig lite och vi har varit iväg med vår sonson Casper och hälsat på vårens killingar hemma hos en kollega till Madde...

Som pricken över i:et så avslutades denna helg med en fin zwiftvinst igårkväll så nu leder jag ZHR weekender cupen med god marginal efter fem deltävlingar...

Igår kväll körde jag den sista av åtta deltävlingar i vinterns Masters SA league, de sju bästa av åtta deltävlingar räknas samman och om jag bara tog mig imål igår så hade jag en säker pallplats i totalen och för att vinna var jag tvungen att vara som sämst en placering bakom tysken Nobbi oavsett hur det gick på racet. Som vanligt var det full fart från start och efter ca 25 av de 49km som vi skulle köra så fick jag släppa tätgruppen, jag väntade in andraklungan och åkte sedan bekvämt med den gruppen in i mål där jag ganska enkelt tog en 2:a plats i spurten. Tysken Nobbi lyckades gå med förstaklungan där han blev sist i spurten alltså två placeringar bättre än mig,  vi blev 4:a resp 6:a igår och jag trodde därmed att totalsegern var förlorad, men när slutställningen i cupen redovisades så visade det sig att vi båda delade totalsegern med lika många poäng. Den här cupen med åldersklasser är stenhård med bästa internationella motstånd så en delad förstaplats i totalen är jag jäkligt nöjd med...

Nu har jag därmed prickat av en av de tre cuperna jag kör i vinter/vår, de andra två fortskrider en bit in i maj innan de är avgjorda och det ska bli riktigt skönt med ett race mindre varje vecka. Förhoppningsvis blir det lite trevlig utecykling istället framigenom som omväxling nu när våren kommer på allvar...

I kväll hade jag riktigt bra ben för första gången på länge, jag har visserligen gjort helt ok resultat de senaste veckorna men den goa känslan har inte funnits där. Jag har fått slita riktigt ont på racen under några veckor och visst fick jag slita hårt ikväll också men med en skönt jobbig istället för en olidligt jobbig känsla...

Hur gick det då, jo jag fick med mig en fin förstaplats och nu hoppas jag att den fina känslan håller i sig tills imorgon så att jag får avsluta Masters SA cupen med ett riktigt bra resultat och antingen ta hem en pallplats eller i bästa fall totalsegern i cupen...

Ja snart så hoppas jag kunna lägga ut lite fina bilder å storys om utecykling i underbart vårväder, men för tillfället gör mycket jobb och problem med rygg/nacke att jag varken kan eller hinner med mer än några zwiftrace i veckan samt något enstaka återhämtningspass även det sistnämnda i den virtuella världen...

Det är väl en jäkla tur att jag åtminstonde får till lite cykling överhuvudtaget, annars hade jag blivit tokig...

Idag var det en vecka sedan jag skrev nåt här senast och då var jag nere i Göteborg och gjorde en magnetröntgen av nacke & rygg, nyss fick jag svaret från läkaren att lyckligtvis är det ingen disk som spökar men däremot har jag artros mellan 5, 6 och 7:e kota. Nu väntar besök hos en sjukgymnast för att få ett förebyggande styrketräningsprogram för rygg och nackmusklerna.

Så kontentan av det hela är att detta är något jag får leva med men också att det går att lindra besvären med förebyggande åtgärder så med andra ord, ganska positivt ändå...

Vad har hänt mer då sedan jag skrev senast, jo jag gnetar på med mina zwiftrace och har trots lite dålig känsla kört in på tre raka 4:e placeringar i de tre olika Masters cuperna jag deltar i. Masters SA avslutas nästa onsdag och där har jag goda chanser att ta hem slutsegern i min klass om jag inte klantar till det totalt nästa vecka, de andra två cuperna pågår ytterligare 10 veckor så där är det för tidigt för att spekulera i något slutresultat men "so far so good" ...

Teknisk dropout i avslutningen på dagens race, spurtade med bra tryck i benen men avataren cyklade i tjära kändes det som. Shit happens som man säger men lyckades ändå rulla över linjen som 5:a i min klass och har fortfarande toppkänning i totalställningen om jag tar mig igenom de två avslutande deltävlingarna på ett bra sätt...

Är inne i en period med mycket jobb och många zwiftrace just nu så för att få ihop livspusslet har jag prioriterat bort "njutcyklingen" för ett tag. Alltså antingen race eller vila, inget "mittemellan" på ett tag...

På gårdagens race kändes det helt ok i kroppen men jag räckte inte riktigt till ändå när det avgjordes, en helt ok 3:e plats blev det ändå till slut vilket jag får vara nöjd med...