LSD tripp...

Hemma i Svedala heter det söndagsrunda, här kallar dom det LSD tripp (Long Slow Distance). Det blev alltså inget tur ner till Phuket idag för att testa nästa helgs tävlingsvarv, istället körde vi en LSD tripp upp till Kurraburri och tillbaka. Lite över 6 mil upp, ett fikastopp med vätskepåfyllnad och sedan samma väg tillbaka. 


Det går åt en del vätska nu när temperaturen ligger på 35 grader om dagarna, lite svettigt faktiskt men kroppen känns bara starkare och starkare för var dag nu, vi höll 27 km/h i snitt upp och 31 km/h de 6 milen hem. Totalt 125 km idag och på en mtb dessutom, helt ok dagsverke tycker jag.

Provkörningen av tävlingsvarvet är framflyttad till på fredag istället och den stora tävling som skulle gått samma dag fast på östkusten är också den framflyttad, så nu pratas det helt plötsligt om extremt stora startfält till helgen. Jag som hade hoppats på lite lättare motstånd...

Först lite gemensam frukost vid samlingen i morse...

Cyklarna redo...

Ok, då drar vi...

Fika & vätskepåfyllnad...


Gammal & trött...

Ibland känner jag mig bara gammal och trött, som idag då jag testade att köra lite hårdare intervaller och kraften helt enkelt inte finns där. Då inbillar jag mig att det är värmen som spökar, eller att jag cyklar mtb medans dom andra kör racer och det därför helt plötsligt är så mycket jobbigare än förut.


Fast innerst inne vet jag ju att jag för tillfället är totalt ur form, jag har tappat mycket efter mina fyra veckors influensa och jag har mycket hårt jobb framför mig innan det kommer sprätta i benen igen, just nu känns det väldigt avlägset men jag får väl glädjas åt att jag iallafall är på banan igen och tro på att varje träningsdag för mig ett steg närmare nästa nivå...


Ett steg i taget, fokusera framåt, No matter what, pepp pepp pepp...


Med fötterna i sanden...

Det är vilodag idag och jag har mest suttit med fötterna i sanden och just vilat, jag tog mig också en massage i förmiddags för att mjuka upp kroppen lite. Jag är stel och öm i ryggen sedan gårdagens mtb cykling vilket beror både på ovana och att jag kör helstelt här nere, dessutom har jag lite problem med ryggen sedan tidigare vilket jag ska ta tag i så fort jag är hemma igen.


Nu är det strax middag och sedan lite tv tittande innan jag lägger mig, imorgon väntar 3x6st 40/20. Då börjar arbetet med att träna upp flåset igen...


Här sitter jag med fötterna i sanden...

Det är bara middag, lite tv och hoppisäng som återstår av denna dag...


En bra dag...

Idag har det varit en bra dag, vaknade tidigt och gav mig iväg söderut till khaolak för att träna lite riktig mtb cykling. Det var bra längesedan jag var ute i terrängen och cyklade och med ett XC race nästa söndag så kan det ju vara bra att öva lite, dessutom kör jag ju helstelt och det kräver också en lite annan teknik än i vanliga fall.


Jag måste säga att det är helt underbart att ge sig ut på cykeln tidigt om morgonen här nere, solen går upp,fåglarna kvittrar och det luktar rök överallt. Byborna här har som vana att elda löv varje morgon och ihop med alla ljud från naturen så ger det en alldeles speciell thailandskänsla som jag gillar, det är en känsla som ger mig ro i själen.

Min kompis Toy bor ju nere i khaolak och han har lite mark upp mot bergssluttningarna där han har byggt en egen mtb bana, ett ca 3 kilometer långt varv med både branta klättringar och knicksiga partier. Det kändes att det var längesedan jag körde i terräng för jag var lite ringrostig till en början, men det var riktigt kul och det får nog bli några fler gånger innan tävlingen nästa helg. Extremt varmt och svettigt blev det också när temperaturen står på över 30 grader i skuggan och banan är så teknisk och brant att en svalkande fartvind är helt obefintlig.

En timmes transportcykling dit, sedan en timmes snurrande på varvet och sist en timme hem gjorde att det blev ett bra pass idag. Både lite distans och lite intensiv teknik och totalt tre timmar in i boken. Nu väntar en vilodag imorgon sedan köttar vi på igen...

Det ryker från varje gårdsplan tidigt om morgonen...

Ett litet drop...

Många svängar...

Det var lite annorlunda att cykla terräng med helstel cykel...

En cykelparkering...

Två glada gubbar efter dagens pass...


3x7,2 km sweetspot...

Imorse testade jag att ta i lite försiktigt igen för första gången på länge, 3x7,2 kilometer sweetspot/tröskel intervaller. Det gick faktiskt helt ok och både puls och lungor hängde med bra, värre var det med benen och formkänslan men det var ju också väntat. Det är inte bara att återkomma in i gammal fin form direkt efter en längre tids sjukdom.


Nu vågar jag iallafall sikta framåt igen och imorgon ska jag ner till khaolak för att träna lite "djungelmtb" på Toys bana, på söndag åker vi troligtvis ner till Phuket för att köra in oss lite på nästa helgs tävlingsvarv och sedan är det ju bara en vecka kvar till just Thalang XC race. Om det går att komma tillbaka till en hyfsad form såpass snabbt är väl tveksamt och kommer de bästa konkurrenterna blir det tufft att nå en pallplats, det går dock en annan stor tävling på östkusten samma dag så kanske får jag lite lättare motstånd än normalt och då kanske kanske kanske jag kan få till ett bra race ändå...

Pulsen och lungorna svarade bra idag och jobbade mer åt tröskel än åt sweetspot, det är bara benen som behöver smörjas upp lite...


Gokväll...

Gokväll från paradiset, jag är just hemkommen från en middag nere på Nam Khem marina och nu är väl ett svalkande dopp i poolen vad som återstår av kvällen innan jag hoppar i säng med en bok som sällskap. Det blir inga sena kvällar här inte...

Ett riktigt bra middagshak med bästa läge...

Där bor jag, längst in bakom palmerna...


Tillbaka...

Nu tror jag nog att jag är tillbaka på riktigt trots att jag fortfarande är lite slemmig i luftvägarna, slemmet beror nog mer på att mina luftrör är extremt känsliga och att det tar ett tag för dom att återhämta sig trots att jag för övrigt känner mig fullt frisk.


Jag väntar dock några dagar till innan jag kör på riktigt hårt, idag cyklade jag strax över två timmar i distanstempo och imorgon ska jag prova några längre sweetspotintervaller. Känns det bra då så vågar jag mig nog på lite hårdare intervaller framåt veckoslutet...

Oj, där kom en stor gäsp mitt i selfien, det är nog dax för en liten vilostund i hyddan...


Ny vecka...

Jag överlevde gårdagen och nu laddar vi för en ny vecka, jag började (av förklarliga skäl) med en vilodag idag på stranden med sol, bad och massage samt avslutar dagen med pizza & glass till middag...


Fyller på depåerna...


Becauce i'm worth it...

Mina polare här nere är inget vidare på avståndsbedömning har jag fått lära mig den hårda vägen idag, jag cyklade de 25 kilometrarna ner till khaolak i morse för att hänga med på söndagsrundan. Jag hade tänkt vända efter ett tag för jag vågade inte köra så långt direkt efter en lång sjukperiod, vi anpassar svängen sa dom så att den blir lite kortare samt att du kan få skjuts hem från khaolak när vi är tillbaka.


Jag kände mig ganska pigg och tänkte att isåfall hänger jag på hela rundan, det lutade åt 10-11 mil och det ska jag väl klara om det går i ett sansat tempo.

Nu blev det inte riktigt så, 176 kilometer stannade mätaren på när vi var tillbaka i khaolak och den sista timmen var jag riktigt krispig vill jag lova. Det underlättade inte att det var 35 grader varmt och inte heller att jag körde mountainbike, det var väl en jäkla tur att jag fick skjuts hem från khaolak annars hade jag väl suttit där än.

Nu har jag laddat med mat, vätska, protein och extra energi. Det som återstår är efterrätten i form av en stor kall öl och en halv brie ost, sedan får det nog bli sängen och vaknar jag imorgon utan bestående men från dagens pass så vågar jag nog förklara mig helt frisk igen...

Det blev en lång dag...

Becauce i'm worth it...


Vågar man hoppas...

Vågar man hoppas på att eländet äntligen är slut nu, jag har inga bakslag haft under dagen utan snarare tvärtom. Jag känner mig bättre och starkare och för första gången på fyra veckor kan jag dra ett snabbt och djupt andetag utan att rossla upp en massa slem.


Det blev en omedelbar skillnad i hur jag känner mig i kroppen när jag började med antibiotikan för någon dag sedan så förhoppningsvis har den haft en snabb och effektiv inverkan på det hela.

Jag har nu bestämt mig för att cykla ner till khaolak tidigt imorgonbitti för att hänga på gänget som kör söndagsdistans där nere, dom har planerat 130 km och för mig blir det då 170 km om jag hänger på hela rundan. Jag tar beslutet imorgon när jag känner hur det känns i kroppen samt ser vilken fart dom håller. Jag har ju ingen racer längre utan kör på en mtb och vill väl inte fresta kroppen allt för mycket imorgon men som sagt, jag tar mina beslut under passet och går det bara tillräckligt sakta kanske jag hänger på hela rundan. Vi får se...


Jag har t.o.m orkat ligga på stranden en stund vilket är ett bra tecken, det är sällan jag gör det även när jag är frisk...

Där blev det också en liten promenad upp till fiskeläget på den norra delen av stranden...


Bling bling...

Som jag antydde igår går jag på antibiotika för att påskynda tillfrisknandet, fortfarande när jag vaknar så hostar och snyter jag upp äckelklumpar. Sedan känns det bättre framåt dagen men morgonen därpå är det samma visa igen, jag har varit dålig nästan fyra veckor nu och även om jag är betydligt bättre så släpper det inte helt i luftvägarna vilket tyder på att det inte bara är ett virus som härjar i kroppen.

Nu har jag alltså käkat antibiotika i två dagar och efter att ha vilat helt igår var jag ute och rullade 90 minuter i förmiddags med en helt ok känsla faktiskt, om än lite ringrostig. Blir det inte värre i eftermiddag/kväll så ska jag försöka mig på ett lite längre distanspass imorgon, låg puls är det som gäller ända tills jag känner mig helt återställd. Jag är glad bara jag får komma ut och cykla överhuvudtaget som läget är just nu...

Jag har pimpat "vinterhojjen" med lite bling bling, svart & guld är snyggt ihop. Eller vad tycker ni...


Antibiotika...

Det blev ingen cykling idag men varje dag har ju sin charm och vem vet vad morgondagen för med sig...


 


På gång, eller ?...

Jag somnade som en gris igårkväll vid 11 tiden och vaknade först 09,30 imorse. Kände mig fruktansvärt seg och konstig i kroppen, snuvig och torr i halsen var jag också och jag bestämde mig omgående att inte gå upp och cykla en liten runda som planerat. Jag var då ganska säker på att jag åkt på ett rejält bakslag men sedan ju längre dagen gick så piggnade jag till och efter en liten eftermiddagslur så kom jag faktiskt ut på cykeln i en timme, nu efteråt känns det bara bra så imorgon siktar vi på två timmar.


Planen har varit att köra en timme idag, två imorgon och tre på lördag. Lugna sansade pass för att aklimatisera mig och försiktigt komma igång igen efter influensan. Känns allt bra så väntar ett långpass på ca 170 km på söndag tillsammans med Toy och grabbarna, fast det är ju några dagar dit och jag tar en dag i taget för tillfället. Efter både en tre veckors influensa och en lång flygresa hit med sex timmars tidsskillnad är det svårt att tyda kroppens signaler till 100%. Är jag äntligen på gång igen, eller ?...

Jag kom ut en stund till slut...

Min träningshoj denna sista månad, blir det nåt XC race den 5 mars så blir det helstelt, lätt & snabbt med andra ord...

Matchande linjer i gatan...


Då vart jag här igen...

Ja då vart jag här igen, 24 timmar senare och 24 timmar tröttare. Det tar helt klart på krafterna att flyga långt och är man inte helt pigg i kroppen från början så känns det ännu värre vill jag lova. Mr A som vi kallar våran taxichaufför berättade för mig i blen från flygplatsen att halva hailand ligger sjuka i influensa med hosta och rossliga luftvägar, själv har han fått ta en spruta för att bli frisk så nu vet jag vad det är jag har haft för åkomma under de senaste tre veckorna, ingen vanlig förkylning alltså...


Nojjig som jag är känner jag efter lite extra nu när jag sitter här och tar igen mig lite, helt pigg är jag som sagt inte men vi får väl vänta tills imorgonbitti efter en god natts sömn innan vi gnäller för mycket tror jag...

Solnedgång ovan molnen...


På väg igen...

Ja nu sitter jag här på flygplatsen och är återigen på resande fot, det ska bli skönt att komma ner till värmen och jag hoppas verkligen att jag håller mig frisk så att jag kan komma igång med träningen igen. Igår gick det ju bra men i förmiddags när jag var ute i solskenet och rullade en timme mountainbike så kändes det allt att jag tappat en hel del under mina sjukveckor.


Jag var svag och allmänt trött i kroppen och dessutom har jag ont i ryggen, jag har en kotförskjutning i ryggraden som spökar och de senaste veckorna har det blivit mycket sämre. Förhoppningsvis beror det bara på att jag varit helt inaktiv och inte på att ryggen i sig blivit sämre.

Nu har jag ju fyra veckors värme framför mig med perfekta förutsättningar, och med 100% fokus på att bara träna & vila så bör jag väl förhoppningsvis få igång både kropp och själ igen.

Det 5 mars är det MTB race nere på Phuket, den 18:e upplagan av Thalang mtb race som jag vunnit de två senaste upplagorna av och även om det känns avlägset just idag så siktar jag på att komma tillbaka i såpass form att en pallplats är inom sikte. Min kompis Toy har byggt en bana på sina marker nere i khaolak så nu blir det MTB hojj för hela slanten fram tills dess även om en del pass kommer att köras på väg.

Nu är det dax att gå till gaten, vi hörs...

Ett tungt pass i förmiddags...

Känns förhoppningsvis bättre imorgon 😉