Jakten på den försvunna formen...

Säsong två, avsnitt tre och fyra... Vi börjar väl med avsnitt tre först då, 3x7 kilometer sweetspot intervaller genomfördes igår med svajig känsla men ändå med förhållandevis godkända tider trots att det fullkomligt pissade ner från himlen. Det kändes fortfarande konstigt stumt/stelt i musklerna när jag försöker pressa på...


Dagens avsnitt handlade om 65 kilometers lugn cykling på lätta växlar och kanske, kanske kändes det lite bättre. Svårt att säga helt säkert då jag inte tog i så hårt men ett litet hopp tändes iallafall...

Den spännande fortsättningen får vi vänta på tills imorgon då det är dax för lite hårdare tag igen och vem vet, kanske sprätter det i benen igen...

Det var här någonstans som formen försvann...


Så det kan gå...

En liten återkoppling till den senaste tävlingen för ett par veckor sedan, jag har ju tidigare berättat att jag fick släppa Peter Carlsson när vi kom ikapp H-40 klungan och han sprätte förbi för att inte få med sig någon på rullen. Jag blev ju kvar där i klungan med de yngre gubbarna och där hade jag även min kompis Bernard med. Benard är grymt tempostark och kraftfull men väger hela 95 kg så någon bergsget är han definitivt inte. Han hade ju också varit nere och testat målbacken veckan innan racet och inte haft en chans att cykla upp så han visste mycket väl vad som väntade...


Han är också väldigt ovan och osäker på linjelopp då han bara kör tempo hemma i Österike, vi andra peppade honom innan start och sa att hans enda chans var att gå iväg solo sista halvmilen. Vi sa också att detta inte alls skulle vara svårt då han är grymt stark, se till att överraska bakifrån och få en lucka, sedan bara du kör precis så som du gör när vi tränar. Då har de andra ingen chans...

Nu hade jag alltså kommit ikapp H-40 klungan och jag satt nöjt med och hjälpte till med farthållningen för att slippa få upp någon mer H-50 gubbe bakifrån, samtidigt peppade jag Bernard och sade åt honom att ligga lågt och ladda för sista avslutande halvmilen innan målbacken. Han följde mina råd till 100% och med ca fem kilometer kvar kommer han som skjuten ur en kanon bakifrån och får direkt den luckan han behöver, avståndet växer snabbt och snart ser vi honom inte längre. Jag själv slutar självklart hjälpa till i täten men har samtidigt koll bakåt så det inte kommer någon.

Fasiken va gott tänke jag, han fixar det... Men när vi utan att ha haft Bernard i sikte under flera kilometer svänger av nittio grader från huvudvägen och in i den 350 meter långa målbacken står han där. Helt stilla mitt i backen med stela ben står han och vi närmar oss blixtsnabbt, han har ju inte mer än 150 meter till mål... Spring Bernard ropar jag allt vad jag orkar, spring för fan...

Men han står där helt still utan att kunna röra sig och när vi närmar oss börjar också en efter en av oss att hoppa av cyklarna, någon zigzackar uppför och plötsligt fattar man hur brant det är. Jag själv får också hoppa av och det är inte med några lätta graciösa steg man tar sig imål. Den ointagliga ledningen försvann i ett nafs för den 95 kg tunga Bernard som till slut stapplade imål som 6:a vilket inte är illa efter omständigheterna, själv gick jag (och jag menar verkligen gick) imål som 2:a i min klass en bra bit efter Peter som tog kommandot redan från start...

Nu väntar två platta race kommande helger och då är jag säker på att Bernard får sin revansch...

Inte så roligt just då men kul så här i efterhand...


Ny vecka...

Ny vecka och dax att planera upp träningen inför "the Big race" på söndag, över 5000 startande inkluderat alla klasser gör den till en av årets största arrangemang här i Thailand. Bara i H-50:s tävlingsklass förväntas det bli uppemot 200 startande, kul värre med andra ord...


För att förlänga återhämtningen lite efter gårdagens långpass så kör jag dagens träning senare i eftermiddag, jag vågar inte blåsa ur kroppen riktigt hårt innan jag känner mig helt på banan igen så därför kör jag sweetspot intervaller istället för tröskel. 3x12 minuter hårt men kontrollerat och utan att dra på mig någon syra...

Imorgon ska jag bara rulla ett par timmar och på onsdag är det tänkt 3x6 minuter 40/20, även här ska jag gå lite på känsla och inte dra på för tungt. Det viktigaste just nu är att hitta en go känsla inför helgen, formen finns där och i kombination med en go känsla (bra ben) så ska det nog gå bra även denna gång...

En lugn start på dagen med frukost ute i "hyddan"...

Sedan in till takuapa för att utföra några ärenden och där passade jag på att ta mitt 11-kaffe på ett nyöppnat café...


130 kilometer...

Det blev ett fint långpass in på kontot idag på för mig delvis helt nya vägar och även om benen inte sprätte så gick dom iallafall runt hyfsat lätt. Väl hemma igen blev det till att snabbt slänga i sig en välförtjänt frukost för att sedan åka iväg till stranden där vi stannade resten av dagen, nu är vi nyss hemkomna igen och klockan är strax nio. Efter en lång dag blir det tidigt hoppisäng...

Tarzan bar, mötesplatsen för cyklister i khaolak området...

130 kilometer och fyra & enhalv timme in i boken...

Första besöket på Coco beach...

Helt ok ställe med en broförbindelse över floden ner till pakweep... 


05.30...

05.30 ringde klockan imorse, en tidig långtur med mina lokala cykelpolare väntar och jag gillar att sitta en stund med kaffet och socialisera på nätet medans jag sakta vaknar till liv och då blir det tidig uppstigning.


Jag ska möta upp dom andra nere i khaolak och dit har jag ca en timme på hojjen, vi blir Toy och Yan som båda bor här, österrikaren Bernhard, dansken Flemming och jag själv förståss. En brokig skara gubbar som gillar att cykla...

Idag fick jag sällskap till morgonkaffet av Madde som även hon vaknade tidigt och inte kunde somna om...


Det släpper inte...

Lördag morgon och jag är återigen lika tung och "slaggig" i kroppen som tidigare i veckan, igår försökte jag mig på ett pass med 3x12 minuters sweetspot intervaller och det gick faktiskt helt ok. Pulsen svarade som den skulle även om jag var lite småseg i benen och jag trodde då att nu släpper det, nu är jag på rätt väg igen...


Men idag är jag tillbaka på ruta ett igen, tjock i halsen och samma känsla i kroppen som tidigare. Kanske den hårda massagen som jag tog igår på stranden i hopp om att all var bra igen hade helt motsatt verkan, för det vet jag sedan tidigare att en bra massage kan ju också frigöra en massa "slagg" i kroppen som gör att man blir rejält seg. I och för dig väldigt bra då skiten måste ut på nåt sätt men frustrerande då det tar såpsss lång tid...

Jag hade ju också en stadigt stigande form under åtta veckor med en riktigt topp och kanonkänsla strax innan jul så det är väl inte så konstigt att det kommer en "dipp" till slut, det kan ju inte fortsätta kännas super i all evighet. Nu ska jag strax ut och rulla lugnt ett par timmar och förr eller senare vänder det igen, det vet jag...






Gårdagen tillbringades nere på memories beach eller surfstranden som vi säger här i huset. Den enda långgrunda stranden i khaolak och när förhållanderna är bra så kryllar här av surfare...


Inget för mig men dottern lowe brukar hyra en bräda och testa ibland...

Igår var vi kvar ända tills solnedgången, sedan tog vi mopparna ner till Jims fiske i Bang niang för att njuta av en fyrarätters fiskmiddag tillagad av vår storfångst från fisketuren häromdagen...


Fiskelycka...

Dagens fisketur resulterade i en riktigt fin kungsmakrill landad av Dan som får bli morgondagens middag, samt en jättebjässe som tappades av mig efter fem minuters stenhård dragkamp. Men bäst av allt, äntligen en hel dag med en strålande stekande sol...


Imorgon ska jag prova benen på hojjen igen och dagskänslan får helt enkelt avgöra intensiteten på passet men förhoppningsvis har dagens vila gjort nån nytta...

Ett hårt liv på sjön...

Fredagsmiddagen säkrad...

Skriv inläggstext 


Hej på er...

Det har varit några sega dagar sedan racet i söndags, om det är nåt som sitter kvar i kroppen sedan förkylningen i mellandagarna eller om det beror på att Peter Carlsson fullkomligt körde skiten ur mig i helgen låter jag vara osagt men stark det är jag inte...


De första två dagarna efter racet var jag bara ute och rullade väldigt lätta återhämtningspsss men igår fick jag väl till en runda på ca 70 kilometer som åtminstånde höll någorlunda distansfart. Nu sitter jag här tidig torsdagsmorgon och känner mig sliten och seg igen, tur att det är total vilodag idag.

Förutom en heldag på havet då, jag och dotterns pojkvän ska ut på storviltsfiske. Det kan ju bli ansträngande det också (med lite tur) för det är inga abborrar man får på kroken här om det nappar...


Igår var första riktigt fina dagen vädermässigt på bra länge så vi passade på att besöka marknaden nere i khao lak...


Återhämtning...

Skulle jag vila helt efter gårdagens urladdning eller rulla lätt i dag och försöka slagga ur benen lite mer effektivt än om jag bara ligger still, det blev det andra alternativet då jag vet att det funkar bättre på mig... Dessutom hade jag trevligt sällskap av stockholmaren Mikael Taleryd som är här på semester och redan i höstas kontaktade mig via bloggen och bad om lite tips...


Han kom ner med familjen för några dagar sedan och bor på ett hotell inte långt härifrån, jag har lovat att ta med honom på några rundor och idag passade ju bra att ta en lugn tvåtimmars guidning på småvägarna häromkring. Vi fick till en fin runda och det var kul med lite sällskap så det får vi göra om igen...

Idag tittade äntligen solen fram igen...


Svenskmötet i khok kloy...

Både Martin Brot och Peter Carlsson kom till start med en bergsutväxling på 34X32 på sina cyklar och båda klarade att cykla upp för målbacken medans jag min stackare snällt fick gå med cykeln i det brantaste partiet. Nu var det som tur var inte detta som avgjorde tävlingen så trots allt kan jag väl summera gårdagen med hedern någorlunda i behåll... 


Att Peter är grymt stark visste jag ju redan och skulle jag kunna matcha honom så skulle det krävas riktiga guldben för dagen. Jag kände mig ok dagarna innan men när Peter satte in första stöten direkt på från start kände jag att benen inte svarade som dom brukar, jag tog dock rygg direkt och hängde på "morgonutbrytningen"...

Vi fick en stor lucka direkt och snart såg vi inte klungan bakom oss , inte ens på de långa raka partierna med bra sikt bakåt såg vi något. Peter blev ju både svensk och nordisk mästare 2016 och det förstår jag, ett par gånger var jag framme och visade näsan i täten men föll blixtsnabbt bak igen desperat letande efter lite lä i vindsuget bakom. När vi efter ca femton kilometer kom ikapp hela H-40 klungan som startade fyra minuter före oss gjorde Peter ett ryck för att kunna passera utan att någon hängde på och där gick "snöret" av för mig, jag hade inte haft någon som helst återhämtning ens när jag låg på rulle och nu blev helt enkelt för mycket...

Resterande del av tävlingen låg jag i tätgruppen på H-40 klungan som stadigt blev allt mindre och mindre och försökte hjälpa till med farthållningen, jag var orolig att Martin Brot som antagligen trott att vi var idioter när vi gick iväg redan efter tio meter skulle komma bakifrån som ett skott, jag vet ju att även han är grymt stark men ingen kom och upp för den 26% branta målbacken kunde jag halvvägs cyklandes och halvvägs gåendes ta mig imål som klar tvåa i racet, Martin kom in en minut senare även han ensam och därmed var pallplatserna klara...

Hatten av för Peters prestation, nu var mina ben lite sura för dagen men inte ens med de bästa ben hade jag kunna följa honom hela vägen in i mål, inte ens på rulle...

Kul också att det blev en mycket bättre tävling än förväntat, det pratades om väldigt få anmälda pga katastrofläget på många platser i landet med väl på morgonen så dök det åndå upp en hel del cyklister, vi var väl ett 20 tal startande i H-50 klassen och det är ju ok för en ändå ganska liten tävling i programmet...

Svenskarna cashar ut lönen för dagens arbete...

Tävlingen var en ganska blöt historia och värre blev det under hemresan...

Nästan hela racet genomfördes med alldeles för höga pulsvärden, jag gick ofta och länge på rött och återhämtningen var obefintlig. Inte ens när jag låg på rulle inbakad i H-40 gruppen gick pulsen ner, det blev en jäkligt tuff dag och jag hoppas att allt är som det ska i "kroppaskrället"...


Väderläget...

En uppdatering över vädersituationen har publicerats av "the Nation" och som man kan se på bilden förväntas det komma 90mm regn eller mer i Phang Nga området kommande dygn, spännande värre inför morgondagens race...


Dagen före...

Ja nu är vi här dagen före ett race igen och nervositeten börjar komma smygande, mest orolig är jag för att min lättaste utväxling på 36X28 inte ska räcka till i den grymt branta avslutningen. Vi kommer åka iväg i god tid imorgonbitti så jag kommer som tur är hinna med att känna på backen åtminstånde en gång innan start.


Det ser ut som att det blir ett blött race också, enligt prognosen ska det regna kraftigt hela helgen och här uppe hos oss har det pissat ner sedan tidigt imorse. Det blir helt klart en ny upplevelse att tävla i regn här nere och hur halt det eventuellt kan bli har jag ingen erfarenhet av sedan tidigare så det får väl bli att ta det lite försiktigt imorgon, åtminstånde i början av loppet tills man fått in känslan lite...


Det var bara att skölja av både mig och hojjen efter förmiddagens "skitrunda" i regnet...

Dottern som kom ner igårkväll hade nog tänkt sig ett annat sätt att tillbringa första dagen än under en filt ute i hyddan. Nu är dom dock på väg till khaolak för att slå klackarna i taket, själv ska jag strax gå och lägga mig. Klockan ringer 05.00 imorgon...


Kortvarig glädje...

Jag har varit uppe i byn och hämtat ut min reparerade iphone och jäklar vad nervös jag var när jag skulle starta upp den, skulle den fungera eller inte... det visade sig att den fungerade perfekt ända tills jag skulle ta en bild. Kameran var helt stendöd...


Fan också, det är ju den jag använder allra mest när jag tar mina bloggbilder. Jag har visserligen en riktig kamera också men det här krånglar till det hela betydligt, mobilen är ju smidig att ta med i alla lägen liksom. Jaja om tre veckor ska jag ju hem en kort period innan jag återvänder hit för en sista månad och då får jag passa på att fixa en ny mobil...

Värre saker har ju hänt, såsom alla översvämningar som drabbat de södra delarna av Thailand de senaste veckorna, det extrema väderläget har ställt till det ordentligt med flera dödsfall som följd och det är flera hundratusen invånare som har drabbats på olika sätt. Vi var nere och kollade in tävlingsvarvet imorse och arrangören berättade att det är väldigt få anmälda hitills, troligtvis för att många har viktigare saker att att stå i än att köra en cykeltävlnging efter all skadegörelse som översvämningar ställt till med.

Här har vi ändå haft tur, vi har haft en del regn och mycket mulet väder men vi har sluppit det värsta ovädret som dragit förbi bara ett tiotal mil österut från oss. Imorse duggregnade det lite lätt när jag skulle köra motorcykeln ner till khaolak för att möta upp Toy och Benard inför vidare färd med bil ner till khok kloy och tävlingsvarvet, men det får man väl ta med en klackspark när man läser om all bedrövelse som många drabbats av...



Jag fick leta djupt i gömmorna för att hitta något bra skydd mot regnet imorse...


Det kunde ju varit värre...

Eller, vi fryser ju iallafall inte skulle man också kunna säga... Vädret här nere hitills i vinter är det sämsta i mannaminne, regn och rusk om vartannat och regnar det inte så är det mulet och grått mest hela tiden. Det har varit väldigt få dagar med klarblå himmel, men som tidigare sagt, vi fryser ju iallafall inte...


Lyckligtvis så har jag fått igång blogg appen i min iPad så att jag kan socialisera lite ute på nätet men då min telefon fortfarande inte är igång så har jag inte kunnat få kontakt med min polare Toy nere i khao lak , det är han som styr upp vår resa ner till tävlingsvarvet imorgon för ett provrunda. Jag har därför lånat en bil av en granne och om en stund ska jag köra ner till Toy för att kolla av när vi åker imorgon.

Jag berättade ju igår att målbacken på 26% som fått så mycket kritik trots allt är kvar, däremot blir varvet avkortat p.g.a vägarbeten och den nya sträckningen är endast ca 55-60 km, lite väl kort kan tyckas men det blir säkert ett hårt race ändå. Schweizaren Martin Brot som är bosatt på Phuket och håller absolut världsklass i H-50 klassen kommer till start, Peter Carlsson från CK Bure är här på semester och ska enligt uppgift dyka upp. Om han kör elit eller H-50 återstår att se, sedan ryktas det om ytterligare några starka européer så jag lär få bekänna färg ordentligt om det ska bli en pallplats. Dessutom med den korta distansen och extremt branta avslutningen så kan det dyka upp nån liten 50 kilos thailändare som gubben ur lådan, är det något som dom är bra på så är det väl att sprätta i en sådan avslutning där en låg kroppsvikt är en avgörande faktor. 

Det optimala läget är nog att vi européer försöker minimera klungan ute på det korta varvet och sedan gör upp sinsemellan i backen utan inblandning av några små begsgetter...

Förhoppningsvis får jag igång mobilen imorgon med en ny skärm...

Samling inför gårdagens distansrunda...

En fin runda i gott sällskap...

Dramatiskt väderläge...


Shit Happens...

En överkörd mobil, en ipad där bloggappen inte öppnar sig och en dator utan bilder (då alla bilder ligger i den mosade mobilen), Ja jag lever iallafall och formen är på väg. 120 kilometer idag varav en femminutersbacke på näst intill maxpuls hela vägen upp bara för att känna efter lite, det kändes bra vill jag lova och det kan behövas för motståndet på söndag sägs bli stenhårt med många riktigt starka europeer på startlinjen i min klass...