Morgonens backintervaller kändes riktigt bra. Körde dom fyra 6 minutarna med kontroll i övre zon fyra och maxade inte ur någon gång, det spar vi till nästa år vilket ju är ganska snart liksom...

Sadeltestet gick riktigt bra det också, den vadderade modellen som jag provade idag var faktiskt helt ok att sitta på så troligtvis blir det den jag behåller. Men jag väntar tills jag provat den stenhårda på min heldämpade specialized epic s-work innan jag bestämmer mig 100%.

Nu önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år, imorgon är det en välförtjänad vilodag och sedan på fredag drar jag igång 2015 års säsong med årets första distanspass...

The Wall, längst ner i backen går en gammal väderbiten mur runt ett tempel...

En lika gammal väderbiten kullerstensväg går upp till toppen...

Halvvägs upp ligger några gravar ute i djungeln...

Jag både såg suddigt och fotade suddigt så jobbigt var det...

Hämtar andan på toppen...

Imorgon ska jag köra backintervaller, ett pass på ca 1,45 inkl transportcykling till och från backen. Lagom långt för att testa en av de nya sadlarna, den 115 gr lätta med lite vaddering. Jag satte först på den superlätta hårda sadeln men den kändes lite väl hård på en hardtail så jag väntar med den tills jag kommer hem och får cykla på min epic. det blir kanske lite mer förlåtande då...

Imorgon blir det sadeltest...

I morse blev det ett löppass på en timme plus lite core & yoga, allt för att hinna hem och äta en god gemensam långfrukost med dottern som åker hem idag. Hon åker härifrån nu kl 16.00 så vi har fått en fin sista dag tillsammans i solen, ätit lunch på stranden och bara slappat. Känns alltid lite vemodigt när någon från familjen åker hem men så är det ju, vi får vara glada för dom gångerna vi är här tillsammans...

Klädd för stranden...

Sista hänget vid poolen...

Ett sista dopp...

Dagens planerade tre timmar inkl några varv på ett MTB varv i khao lak blev till slut ett fyratimmars djungel äventyr, Toy tyckte att hans varv runt huset var för enkelt och ville visa mig en annan stig. Vi fortsatte några kilometer söderut innan vi svängde av inåt land för att cykla in i en av de många nationalparker som finns i området. Normalt sett så kan man fortsätta leden efter att man nått den första toppen och göra en ordentligt lång rundtur, då får man passera två floder där man måste vada över. Nu är dock vattenflödena såpass höga så vi fick vända efter två timmar och ta samma väg tillbaka men ett nytt försök ska göras på andra sidan nyår, ska bara vänta in Dick och Robin först så att dom får vara med på detta äventyr. Måste också fixa en liten smidig ryggsäck så att man får med sig lite proviant, det kan bli en lång dag enl Toy...

Idag har jag shoppat också, två sadlar till min nya cykel. Jag behöver ju bara en men vill prova två olika modeller och den som jag inte behåller säljer jag till någon hugad spekulant. Bägge är lätta carbonsadlar men den ena har en liten "vaddering" och är något tyngre, vi får se vilken som är skönast.

På vår väg in i nationalparken...

Uppåt i regnskogen...

Då var det dax att vända tillbaka igen...

Den lättaste och hårdaste...

Den något tyngre...

Jag tror inte vågen stämmer 100% men betydligt lättare än originalsadeln på nya hojjen blir det iallafall...

Förra veckan blev jag stoppad av en bil när jag var ute och tränade, det var en lokal cyklist som sett mig på några tävlingar och undrade om vi inte kunde träna ihop vid något tillfälle, kul tyckte jag och fick hans nummer med löftet om att höra av mig.

Igår ringde jag och frågade om han inte var sugen på en distanspass tillsammans, jodå och han hade även några polare som ville hänga på så imorse var vi fyra pers som gav oss iväg med start hemma hos en av polarna i grannbyn en bit bort. Det visade sig att han hade en egen MTB bana hemma i djungeln runt huset där han bodde, jag var välkommen att återkomma och träna på banan närhelst jag ville och det tänker jag absolut göra så snart det går.

Dessutom visade det sig att gänget kände till ytterligare två MTB slingor i området, den ena nere i khao lak ca 20 km bort (ett varv på några km) och sedan en stigning i djungeln ca 19 km lång med avslutning högt upp i bergen där det är "kallt" sa dom. Detta berg ligger ca 30 km härifrån och man får cykla samma stig ner igen men det kvittar, det låter ju hur bra som helst och dom lovade att guida mig när jag känner mig sugen på en topptur...

Med ett gäng nyfunna cykelvänner och några nya äventyr att checka av på listan så får väl den här dagen sammanfattas som mycket bra. Och bra träning blev det också, två av killarna var ganska starka och då dom körde racer och jag MTB så fick jag allt ta i lite  mer än vanligt på dagens distansrunda, 3,10 effektiv tid stannade klockan på.

Imorgon rullar jag ner till khao lak och kör lite djungel MTB, med transportcykling dit och hem lär väl tiden bli runt tre timmar imorgon också...

Bra fart emellanåt...

"Selfiepinnen" var en bra julklapp...

Vi har haft ovanligt dåligt väder senaste veckorna, mulet varje dag och t.o.m lite regn då och då. Jag som ska vara här så länge bryr mig inte så mycket, det är ju varmt ändå och nästan skönare att träna när det inte är stekande solsken. Det är våra gäster som det är mest synd om, Maddes bror med familj åker hem i natt och har inte haft en enda dag med strålande sol. Dottern Lowe åker hem på tisdag kväll så hon har ju några dagar kvar och idag är solen tillbaka på en klarblå himmel så ni kan ju gissa vad som gäller för dagen, alla solstolar på terrassen är ockuperade kan jag avslöja...

Min träning idag bestod av två timmars cykling och ett kortare löppass direkt efteråt, dottern undrade om jag ska börja med triathlon men anledningen är helt enkelt att jag bara vill hålla igång löpsteget lite medan jag är här. Jag tycker det blir för varmt för att springa några längre sträckor men håller jag igång lite så blir det lättare att ta upp löpträningen i mars när jag kommer hem igen.

Vi hade grimas tävling igårkväll...

Ooops...

Jag klarade mig förbi innan dom blockerade vägen...

Idag var det den blå dressen som gällde...

Skönt med sol i nacken...

Det är fint häromkring...

Idag är det tio år sedan det ofattbara hände, tsunamin svepte in med full kraft  över land och khao lak två mil söderut var väl den turistort som drabbades värst och som vi svenskar har stor anknytning till. Men tyvärr var det ju en så ohygglig mycket större katastrof än vad någon kunde förutse och som drabbade så många fler än bara västerländska turister, småbyarna längs kusten bär alla spår av det som hände och närmast oss bara någon kilometer bort ligger fiskebyn Nam khem som i stort sett totalt spolades bort. Fortfarande tio år senare ligger stora fiskebåtar uppe på land ett par kilometer inåt land från hamnen.

Idag hålls minnesstunder på flera ställen och nu ikväll kommer himmeln att fyllas av pappersballonger med ljus i till minne av alla som inte är med oss längre...

För oss som är kvar får det bli en dag av eftertanke och med insikten om hur viktigt det är att ta till vara på varandra och att leva fullt ut varje dag vi har till förfogande, vi vet aldrig vad som händer imorgon och den enda tid vi har till 100% säkert är den som är just nu...

...

Imorse blev det en lugn tvåtimmarsrunda där prio låg på att testa en julklapp jag fick av Madde och Lowe igår, en "selfiestick"...Ni vet en sån där teleskopstav man fäster mobilen i och vips så kan man fota sig själv från lite längre avstånd än en armslängd...

Dottern som också bloggar fast lite mer proffesionellt tyckte att jag behövde utveckla mitt bildspråk på bloggen och då kunde ju en sån här teleskopstav vara ett steg i rätt riktning kanske. Hur som helst, kul var det och lite annorlunda blev ju resultatet så jag är jätteglad för "klappen" och när Dick och Robin snart är här och tränar med mig så kanske vi får plats i bild alla tre tack vare detta finurliga hjälpmedel.

Imorgon ska jag ge mig på mina 15 minutare igen så då får jag nog lämna staven hemma och fokusera på cyklingen...

Inne på dom smala betongvägarna på landsbygden...

Vidare mot old Takua pa...

In på småvägarna igen...

Nånstans, minns inte vart...

In tha djungle...

Ja det var allt från me myself & I idag...

Uppe i "ottan" idag också, ingen jul utan tidigt morgonkaffe. Idag är det vilodag från träning som gäller men gårdagens pass gick riktigt bra, tre timmar och åtta 30 sekunders absolut maxspurter blev det. För första gången i vinter orkade jag stå upp och sprinta tiden ut på samtliga spurter trots att det sved ordentligt i benen, men det sved så där gott som det bara gör när man har riktigt bra ben.

Efteråt åkte vi ut till Hapla beach för lite lunch och vila och sedan var det uppesittarkväll hemma i huset med lite julklappsinslagning och så som gällde.

Nu har vi precis vinkat av svärmor som flyger hem och om några dagar åker resten av gänget, då blir det en tio dagar med bara mig och Madde innan våra vänner Dick, Karin och Robin kommer ner. Det ska bli riktigt roligt med lite träningskompisar och jag ser fram emot att få visa runt grabbarna på alla träningsrundor här omkring medan "damerna" njuter av livet i solstolarna...

Men missförstå mig inte bara är väl bäst att tillägga, det lär nog bli en hel del långa morgonpromenader och jympa vid poolen för Madde och Karin innan dom intar ryggläge...

En morgonpigg tomte...

Moppe färgan...

Efter en lång dag på stranden smakar en bananpankaka fint...

Vem har hjärta att slänga ut en "snyltgäst" dan före julafton...

Sitter här som vanligt tidigt i gryningen med mitt kaffe och laddar inför dagens pass, tre timmar med 10 st 30 sekunders maxsprinter väntar och sedan är det juluppehåll, ända tills i övermorgon...

God jul på er alla...

Idag stod det inget speciellt på träningsschemat, igår var det ju hårt och imorgon blir det tre timmar distans med 10 st 30 sekunders maxspurter.

Men tränat har jag gjort även om det kanske inte blev det mest effektivaste passet fysiskt sett, 1,30 tim "spinn" på cykeln följt av en kvarts lätt löpning och sedan lite core & yoga, idag var det först och främst själen som fick lite motion vilket inte är att förakta...

En "mellandag" på cykeln...

Idag tänkte jag testa flåset lite i en av de få backar häromkring som är något att ha. Jag har inte kört speciellt hårda pass sedan jag kom hit förutom de två tävlingar då förstås. distanspassen har legat i zon ett till två och intervallerna mest i zon tre eller lågt i zon fyra.

Skynda långsamt har som sagt varit ledordet i december men idag var det dax att testa lite, jag har en riktigt tuff backe ca 30 minuter hemifrån och den tar ca 6,30 att köra om man kör på ordentligt. Jag tänkte köra fyra gånger men redan efter två började jag tveka på om jag skulle klara att hålla pulsen högt i zonen, det märktes att jag inte kört tuffa intervaller på länge för det sved bra i benen. Men jag bet ihop och genomförde alla fyra klättringarna hyfsat bra tycker jag, visst hade jag kanske velat komma in i zon fem lite mer men det kändes ändå ganska bra efteråt och som sagt... tids nog ska gränserna flyttas, skynda långsamt var det ju...

Dagens pulskurva, den sista peaken är en störning från något...

Vilken kväll det blev igår ute på oasis beach, seafood av alla sorter dukat på ett bord mitt på en nästan öde strand. Bättre kan det inte bli...

Sämre utsikt från middagsbordet kan man ha...

Hej på er...

Tigerräkor...

Hummer i yellow curry...

Börjar alltid med träning på morgonen, imorse blev det 3x15 min "sweetspot" följt av 5 st 60 sekunders högkadensintervaller och lite core & yoga vid poolkanten som avslutning.

Sedan lite frukost innan jag och Madde tog moppen in till Takua pa för lite ärenden, vi hämtade upp två nya sängöverkast som vi sytt upp på beställning och sedan besökte vi det nya köpcentrat i byn där vi handlade lite mat mm, bla hittade vi avakado för första gången i Thailand. Det är lite så här nere att allt finns inte på samma ställe utan man måste känna till en hel del olika butiker, marknader, "hål i väggen" osv och när man väl har koll på deras sortiment så kan man faktiskt få tag på det mesta man behöver utan större problem.

Hemma igen var det dax för lunch och medans Madde & Lowe värmde rester från igår så åkte jag upp till en av mina "mat tanter" i byn för att hämta en omgång Moo pad ka pow, hot så det ryker ur öronen när man äter...

Nu är det en eftermiddagslur i hyddan som gäller och ikväll ska vi ut till oasis beach och käka lite seafood barbeque som vi förbeställde igår, hummer, jätteräkor, fisk, krabba och bläckfisk istället för det traditionella julbordet. Man får ta seden dit man kommer tycker jag...

It's today...

Efter gårdagens vilodag var det dax att grensla hojjen igen, tre timmar och tio minuter blev det imorse innan frukosten. Benen kändes mjuka och goa efter gårdagens (inte så hårda) massage så nu är jag laddad för ännu en hård fyradagarsperiod.

Ännu så länge nöjer jag mig med ca tre timmar på distanspassen men i januari och februari lägger jag till en eller ett par timmar ytterligare på några av dessa pass. Jag har bestämt mig för att öka på träningens längd och hårdhet lite långsamt så efter ett par lugna månader i höst så nöjer jag mig med ca 50 timmar nu i december för att sedan "fläska" på lite mer efter nyår igen...

Nu är vår "gran" klädd...

Efter träningen åkte jag ner till hamnen och tog en taxifärga med moppen över till kho ko khao för lite lunch och bad med resten av familjen som redan åkt dit och väntade på mig...

Strandliv...

Igår efter mina 3x15 minuters intervaller åkte vi till stranden för lite avkoppling hela gänget. Sol, bad och lunch i form av grillad fisk med garlic & pepper gjorde att man mådde som en kung...

15 minutarna gick väl sisådär, när jag är pigg kör jag dom som tröskelintervaller och är jag seg blir det mer "sweetspot" träning, igår blev det det sistnämnda.

Dagens träning bestod av 10 st 60 sekunders max intervaller och det var jäkligt segt, orkade bara fem stycken... Rullade sedan hem och joggade ur benen lite lätt och ser väldigt mycket fram emot morgondagens vilodag.

Gött beach häng igår...

Jag & Lowe käkar grillad fisk...

Veckans badpojke eller ?....

Det dyker upp nya bilder hela tiden men dessa är dom sista, jag lovar...

Där nere på piren gick starten och här uppe vid skylten passerade vi först en gång och sedan var även målgången här uppe på toppen...

I ingången till målbacken, här har jag kört ikapp avhängda cyklister från landsvägsklassen som startade en stund före MTB klassen...

Har hittat ännu en bild från tävlingen, antagligen tidigt i första stigningen då så många fortfarande är med...

Hittade en bra bild från söndagens race på en facebooksida, det är från första stigningen ganska tidigt in i loppet då vi fortfarande är tre man i tätgruppen, gubben i blått försvann strax efter bilden togs och "lillen" släppte i nästa stigning...

Idag dagen efter tävlingen cyklade jag iväg neråt khao lak redan kl 06.30 imorse, planen var att möta upp Siam biketours och få lite sällskap på dagens distanstur, det blev första gången för säsongen som vi cyklade ihop och det var som alltid lika trevligt att träffas igen och snacka lite. Dessutom var det två norrmän och en svensk med i gruppen så det blev en hel del "skitprat" och en lång trevlig fika mitt i passet som till slut stannade på 4 timmar effektiv cykeltid. Nästa gång vi cyklar ihop blir i mitten av januari då dom kommer förbi här på sin årliga triathlon tour "Zack attack"...

I morgon väntar 15 minuters intervaller med mig själv som sällskap men tiden går snabbt och snart är det januari och då kommer ju fam Thyrstedt/ Samuelsson ner. Då blir det träningssällskap och bra sparring i hela 7 veckor, det ser jag fram emot...

Dagens distanspass med trevligt sällskap och gofika...

På väg till stranden för ett kvällsdopp innan middagen...

Beef in very hot curry var just VERY HOT, blev lite svettigt på överläppen...

Ja nu har jag iallafall kört ur skiten ur benen hoppas jag, kände mig fortfarande seg i kroppen imorse men pulsen svarade som den skulle så det var väl bara att stå på så gott det gick.

Varvet var 61 km med tre ordentliga stigningar, den första efter ca 14 km och på toppen där är vi tre man kvar av de ca 100 startande i H-50, jag, "lillen" och en tredje gubbe som jag fått lite förvarning om. Idag regnade det ganska kraftigt som omväxling till det normalt soliga och stabila vädret och thailändarna verkar vara lite fega i de slingriga och halautförskörningarna, detta drar jag fördel av och står på ganska bra utför efter det första berget.

Väl nere på platten igen är jag först ensam men efter en liten stund ansluter "lillen", den tredje gubben är borta för dagen. Jag kör på hårt och försöker få lite draghjälp av min kamrat men han är inte det minsta intresserad, det blir jag som får köra på och det gör jag, hårt...

I den andra stigningen släpper "lillen" en liten bit innan toppen och jag satsar ännu en gång utför, åskådarna står och skriker och viftar med armarna att jag ska sakta in innan de tvära serpentinkurvorna men jag har full koll på både vägbanan och cykeln och utökar min ledning. Nere på platten igen återstår ca halva loppet och nu är jag helt ensam, lägger mig några slag under mjölksyratröskeln och matar på och äntligen börjar det släppa lite i benen. Den sega känslan är som bortblåst och jag trycker på bra på tyngsta växeln och har ett bra driv framåt, sista stigningen är målbacken och jag kan ta den utan att stressa. Först imål och ännu en seger här nere vilket känns riktigt bra...

Nu blir det träning och umgänge med familjen som gäller några veckor framigenom så får vi se i januari vad nästa race blir...

Starten gick från klong kean pier, där turbåtarna ut till "James Bond Island" avgår. Bryggan på bilden är INTE piren...

Det var två poliser som kom lite sent till samlingen inför racet, hårda bud...

En av klubbarna lastar ur bussen...

Totalt ca 700 cyklister uppdelade i två klasser, MTB och Racer...

Här står vi på den riktiga piren ut i 

pang nga bukten...

Vinnartröja och pokal...

Skulle byta bromsklossar fram på cykeln i eftermiddags, då lossnar kolven i bromsoket helt och hållet och oljan rinner ut. Vad gör man kl 17.00 en lördag dagen före ett race ute på landsbygden i Thailand. Jag slängde mig på moppen och drog iväg till grannbyn en mil bort där jag visste att det finns en cykelaffär med verkstad, som tur vad så hade dom fortfarande öppet och med lite hjälp från grannbutiken med språket så förstod dom problemet och försäkrade att om jag skyndade mig att hämta cykeln så skulle dom fixa till det hela.

Snabbt tillbaka igen och låna grannens bil, in med cykeln i bagaget och iväg, stressigt värre...

Med enkla medel fixade dom problemet och jag kunde till slut andas ut och förbereda mig för avfärden tidigt i morgon bitti, kl 05.00 bär det av ner till kok kloy där tävlingen går. Det var lite jobbigt en stund där...

Längst in i verkstaden...

På golvet sittandes på huk fixade dom oljepåfyllnaden utan problem...

En cool gubbe gled förbi...

Ja nu är snart huset fullt, för några dagar sedan kom svärmor hit, igår kom maddes lillebror med familj och ikväll dyker vår dotter upp. Sedan är huset fullt fram till några dagar efter jul då våra gäster börjar droppa av en efter en och vi blir själva igen. Julen kommer alltså att bli en liten familjehögtid även om vi är långt hemmifrån och den enda smolken i bägaren är väl att sonen Charlie med sin Mathilda inte är här över julen men det tar vi igen nästa år hoppas vi.

Igår var det vila från träningen och idag körde jag lite lätt i två timmar, om jag kände mig stark förra helgen så är känslan helt tvärt om nu. Efter den stenhårda massagen i måndags har kroppen inte varit sig lik. Massagen rörde om i systemet ordentligt och det bildades en massa "slaggprodukter" i kroppen efteråt som jag inte riktigt blivit av med ännu.

Känslan inför morgondagens långlopp är väldigt osäker, jag hoppas att jag vaknar imorgon och känner mig som vanligt annars kan det bli jobbigt att prestera på topp...

Imorgon är det race igen...

Var uppe i affären för en stund sedan och passade då på att väga mig på en sådan där digital våg som står utanför, man stoppar i en liten peng och får reda på sin vikt.

Med shorts, T-shirt , sandaler och plånbok i fickan stannar vågen på 70,0 kg. Jag har visst fått igång fettförbränningen lite väl bra tror jag, det är trots allt bara december...

Jag fick skynda mig hem och "synda" lite...

Imorgon väntar sovmorgon OCH !!  frukost...

Ja, 2,45 timmar blev det på hojjen imorse i zon 1 men med 8 st 30 sekunders maxspurter som pulshöjare. Körde lugnt 9,30 mellan varje sprint, trodde jag dog redan efter den första men sedan släppte det mer och mer. I slutet kändes det riktigt bra faktiskt, hoppas jag kört ur allt "slagg" ur benen nu sedan den hårda massagen häromdagen.

Nu ligger jag i skuggan under palmerna och vilar lite och imorgon blir det vila hela dagen, ska bli skönt...

Samma himmel som häromdagen fast nu i dagsljus...

Igår körde jag ett distanspass på 3,15 tim med en skön känsla i kroppen, lite stel efter massagen i förrgår men inte allt för mycket. Idag däremot kände jag mig som överkörd av en ångvält, känns som att jag har kört världens tyngsta styrketräningspass.

Jag skulle kört 3x15 min tröskel men fick avbryta efter två intervaller och då hade jag bara klarat av att köra upp pulsen i "sweetspot zon", benen var tokstumma och det gick bara inte att trycka på mer idag.

Imorgon väntar 2,5 timmar med inslag av ett antal 30 sekunders maxintervaller sedan blir det vila på fredag vilket ska bli skönt. Jag har kört på ganska bra nu sedan jag kom hit...

Vi har haft ett fantastiskt månljus sista veckan men igår var månen borta och natthimlen var svart som just natten...

Hittade några bilder från söndagens tävling på nätet...

Här en i svartvitt...

Här snackar vi högtryckstvätt...

Inför lunchen tog vi moppen ner till hamnen i Nam khem för att ta taxibåten över till ko kho kao, en ö strax utanför där vi har ett par riktigt bra stränder vi brukar besöka. Idag var det lunch och massage på oasis beach som gällde, maten där är riktigt bra och massagen ännu bättre.

Nu när man varit här såpass många vintrar och verkligen passat på att få mycket massage då det knappt kostar en hundring för en timmes behandling så har man också lärt sig var dom är duktiga. På en del ställen har dom bara lärt sig efter en manual hur dom ska massera och visst kan det vara skönt för kroppen ibland men när man kommer till ett ställe där dom verkligen kan sin sak, då är det guld värt och på oasis beach vet dom vad dom sysslar med.

Man behöver inte säga något alls om det är något speciellt ställe som gör ont eller så, dom känner över kroppen lite lätt ibörjan och sedan vet dom exakt var dom behöver sätta in mest energi för att du ska må bättre. Jag kände mig ganska pigg och fräsch när jag lade upp mig på britsen men massören hittade allt några ömma punkter att bearbeta. Jag kommer nog att ha mer ont i kroppen imorgon efter dagens massage än vad jag hade idag efter gårdagens race.

Det brukar vara så de första gångerna men efter en tre - fyra omgångar så förblir musklerna mjuka och fina och alla spänningar är som bortblåsta...

På oasis ligger massagehyddorna i skuggan under träden...

Maddes tur först...

På väg hem drog världens åskoväder in över oss och när vi kom hem var det bara att ta mer den blöta tvätten som hängde på "tork" och in med det i centrifugen igen...

Det kändes redan på lördagen när jag testade banan att kroppen svarade bra, jag trivs med värmen och andningen när jag tar i riktigt hårt här nere känns som bomull i lungorna jämfört med hemma i Sverige där känslan är som att andas taggtråd.

Varvet jag provåkte på lördagen var väl ca 7 km långt men när vi står på startlinjen så säger en tysk cyklist som står jämte mig att varvet är 10 km, åkte jag fel någonstans igår tänkte jag och blev lite orolig. Ja ja det får bli vad det blir, det är bara att köra på och anpassa sig efter omständigheterna.

Starten gick och den "lille" konkurrenten jag skrev om i det senaste inlägget tog starten, jag försökte pressa förbi men han gick ut stenhårt och släppte inte förbi mig. Ok då tar jag rygg och låter dig bestämma lite tänkte jag och lät honom köra på halva varvet ungefär, han körde riktigt hårt på de snabbåkta partierna men imponerade inte speciellt mycket där det blev tekniskt. Där körde han riktigt fegt faktiskt...

Ett tag var vi fyra man i tätgruppen men upp för den långa branta stigningen strax efter halva varvet var det bara jag och "lillen" kvar, jag låg fortfarande bakom men jag visste att efter krönet kommer en lång, teknisk och brant utförskörning och med tanke på hur han kört fram tills nu så ville jag vara först in i den utförslöpan. Med 20 meter kvar till krönet går jag upp jämsides men han svarar stenhårt, jag får maxa ordentligt på lättaste växeln och lyckas precis passera innan vi svänger höger in på den smalare stigen och resan nerför berget startar.

Jag är helt slut men förstår att nu har jag chansen att skapa en lucka, tar några stora djupa andetag för att återhämta mig och försöker sedan rulla så mjukt och avslappnat utför som det går utan att förlora kontrollen på cykeln. Det är stenar och rötter, löst grus och stigen slingrar som en orm på sin väg nerför berget, jag får till ett snabbt och felfritt åk ner genom de smala skogs "serporna" och det blir allt tystare bakom mig...

När jag väl är nere på slätten igen ser jag ingen bakom, nu är det upp till mig att göra mitt eget race tänker jag och kör på. Efter några km varvar jag med en ledning på 1,07 ner till "lillen"...

Det är varmt som bara den men på två ställen längs varvet har arrangören ställt ut stora kylboxar med is i botten och fyllda med små pet vattenflaskor som dom öppnar och delar ut när man passerar, underbart att skölja över nacken och kyla ner sig med.

Andra varvet kör jag ensam men släpper aldrig av på trycket, går imål som klar segrare med en snittpuls som är klart över vad jag kan prestera hemma på tävling. Det är nog bara att konstatera att jag är en varmblodig människa som fungerar bäst i tropiskt klimat.

Det var ett riktigt kul race med många deltagare och trots av det är 5 års intervaller i åldersklasserna så var vi hela 19 st startande i min klass H-51-55

Jag fick också reda på ännu ett race i januari så nu har jag tre tävlingar till som jag vet om att jag ska köra och det dyker säkerligen upp ytterligare någon framigenom.

Idag har jag bara rullat ur benen en timme på morgonen plus lite yoga och core, imorgon väntar tre timmar distans och jag längtar redan dit, bra och positiv känsla i kropp och själ med andra ord...

I slutet på den långa startrakan som är huvudgatan i byn är vi redan fyra man med ett litet försprång...

Vid varvning leder jag med 1,07...

Ensam och först över mållinjen i stor ledning...

En iskall flaska vatten i nacken efter racet svalkade gott...

Jag och "lillen" efter målgång...

Belöningen efter en hård dag i värmen...

Beskrivningen som jag fick av Wat stämde prefekt, dessutom var det bra skyltat sista biten och på kullen som tävlingsbanan passerar över ett par ggr/varv satt tre stora bokstäver (MTB) a la Hollywood stil utmed ena sidan. Det var med andra ord svårt att missa...

Vi har checkat in på en enkel resort nere vid havet, inget fancy men för 100kr natten är det helt ok. Madde stannade kvar på stranden med en bok medans jag drog iväg och testade banan, ett grymt rolig och inspirerande varv där första halvan var ganska snabbåkt och andra halvan tufft kuperad med två grymma klättringar där 36:an kändes lite för tung och några riktigt tekniska och knicksiga utförskörningar där det gäller att hålla tungan rätt i mun. Jag körde på ganska bra i två varv och benen kändes riktigt grymma så jag ser väldigt mycket fram emot morgondagen...

Det var en hel del långväga gäster som var där och körde varvet så det är nog en hyfsat stor tävling och jag träffade på två tuffa konkurrenter till mig som jag känner sedan tidigare. Den ena kan nog bli lite farlig imorgon då han är grymt teknisk och dessutom liten o lätt, typ 150 cm och max 50 kg men ska han slå mig så ska han få slita, det lovar jag...

På väg hemifrån vid nio i morse...

Med cykeln i baksätet...

Det närmar sig...

MTB a la Hollywood...

En närbild...

Här bor vi bra inatt...

Jag velade lite om hur jag skulle träna imorse, egentligen var planen 3x15 minuter sweetspot men jag kände också att jag ville blåsa ur lungorna lite mer ordentligt innan tävlingen på söndag.

Det blev en kompromiss till slut där jag efter uppvärmningen körde två15 minutare som kändes riktigt bra, därefter avslutade jag med fyra 60 sekunders högkadensintervaller. Jag körde inte på max effektmässigt men benen fick snurra runt ordentligt så nu känner jag mig mogen och laddad för tävlingen på söndag.

Det blev ett bra pass idag...

Det var nästan så att jag gett upp hoppet om att åka iväg och tävla i helgen. Jag har mailat min kompis Wat som tipsade mig om tävlingen hela veckan och bett om mer specifik info men inte hört ett ord. Jag har googlat på cykelaffärer inom en tiomils radie från distriktet där tävlingen går och fått tag på telefonnummer till åtta butiker som jag ringt i hopp om att någon pratar engelska och kanske vet något om tävlingen, men utan resultat...

Men så plötsligt nu på eftermiddagen fick jag svar från Wat, en hyfsad beskrivning som jag tror leder mig rätt och nu känns allt mycket säkrare. Jag hämtar hyrbilen imorgon kväll och på lördag drar vi iväg jag och Madde.

Av erfarenhet sedan tidigare år så vet jag att man inte alltid kan vara 100% på vad som väntar men det skulle ju vara ett vanligt XC lopp och nu i mailet skriver Wat att det är fyra varv att köra så det verkar ju stämma denna gång, då får jag ytterligare en vecka på mig att komma igång innan det blir lite längre distanser såsom nästa helg i Phang nga  då det är ett långlopp som väntar...

Fick besök av den här krabaten imorse som irrat sig in bland husen. Jag lyfte självklart ut honom i djungeln igen, sköldpaddsoppa är ingen favorit...

Ett efterlängtat mail, the race is on...

Ikväll är det premiär för kvällsmys i "hyddan", soft musik och ett glas rött innan sängdags. Sämre kan man ha det...

Regnet föll ju aldrig över oss här vid kusten igårkväll men inåt land måste det ha öst ner en del. Det låg stora pölar kvar ju längre inåt land jag cyklade och värmen gjorde att det dunstade såpass att luftfuktigheten blev extremt hög, jag blev nästan blötare av den varma och fuktiga luften än om det hade regnat på mig.

Dagens 3 timmars distanspass var det första längre pass på över en månad för min del och med tanke på värmen och att jag inte åt frukost innan så var jag lite osäker på hur bra jag skulle orka. Efter ca halva rundan stannade jag och fyllde på vattenflaskorna och då passade jag även på att blanda en flaska vatten med  lite M - 150, en dunderdryck liknande redbull som verkligen ger dig vingar när du börjar bli "krispig". Jag dricker normalt inte någon energidryck här nere men på dom längre passen är det alltid bra att ha som en sista utväg om det kniper.

Jag sparade den flaskan och började göra åt den som bara innehöll vatten och det gick faktiskt riktigt bra utan extra energi, först när det bara återstod 15 minuter av rundan tog vattnet slut och jag började smutta på den sista som var fylld med energi. Det känns riktigt bra att kroppen anpassat sig såpass snabbt till värmen och till att jobba med fettförbränningen som första energikälla.

Nu väntar en vilodag imorgon och sedan ett kortare pass på fredag där jag ska försöka växla upp pulsen lite, jag hade tänkt några 15 minutare men tror att jag istället kör en runda där jag lägger in ett antal 30 sekunders maxspurter. Jag väntar fortfarande på mer specifik information om tävlingen på söndag då allt jag vet för tillfället är vilken "kommun" den går i. Det är ca 25 mil enkel resa dit och planen är att hyra en bil och åka på lördag för att stanna över på ett hotel i närheten, men då krävs det att jag vet lite mer så jag slipper åka dit på vinst och förlust och leta efter ett race som kan gå i stort sett var som helst i området...

Det är inte bara jag som tränar, Madde springer/går en timme varje morgon när jag dricker mitt kaffe...

Hög luftfuktighet...

Påfyllnad av energi...

Det blev ett efterlängtat afterbike dopp när jag kom hem...

Svalkande skönt...

Ett tag såg det ut som att vi skulle få ställa in kvällens planerade middag nere på Nam khem marina där jag tänkt ladda upp ordentligt inför morgondagens 3 timmarspass i över 30 graders värme och på fastande mage. Får jag inte ära frukost så kan jag ju iallafall äta desto mer ikväll var tanken.

Men som så många gånger förr när det sett mörkt ut vid horisonten så skingras molnen helt plötsligt utan förvarning och nu sitter jag här hemma i huset igen, mätt och belåten...

Det såg lite mörkt ut ett tag...

Restaurang Nam khem marina...

Madde vid vårt bord...

Det blev en ganska OK avslutning på dagen...

Fried rice med kyckling och div grönsaker snabbt tillagat på uteköket...

Det blev som planerat ett 2 timmars lugnt och fint cykelpass i morse, turen gick upp mot gamla Takua pa och vidare ut på småvägarna runtomkring och idag kändes det klart bättre än igår så acklimatiseringen går definitivt åt rätt håll....

Jag brukar inte ha några problem med solen men igår brände jag mig ordentligt i nacken så idag fick jag allt smörja in mig ordentligt. Det var faktiskt första gången på alla år här nere som jag bränt mig när jag cyklat, verkar som solen är starkare i vinter...

Det sved lite igårkväll...

På väg ut ur byn i morse...

Det är inte ofta man ser någon trafik ute på småvägarna...

Åkte upp till den lokala marknaden i eftermiddags och handlade lite grönsaker och en fisk. Visst äter vi ute en hel del då det ju är väldigt billigt men det har blivit mer o mer hemlagat sista vintrarna här nere för man tröttnar till slut på att alltid ge sig iväg någonstans bara för att få i sig lite mat. 

Lite variation är alltid bäst och idag blev det hemlagat...

Grillad fisk, vitlöksfrästa morötter och bönor samt en grönsallad med lite broccoli, blomkål, vitkål, tomat, fetaost och en härlig mayodressing till...

Ja då var jag igång igen med träningen här nere och som vanligt är man väldigt seg i kroppen, det är väl tidsomställningen och värmen som kroppen behöver några dagar att anpassa sig till. Normalt sett så brukar det ta 3-4 dagar sedan släpper det och allt blir som vanligt igen. 

Jag är också tillbaka i mitt thai upplägg med att träna utan frukost med bara ett par koppar kaffe som start på dagen och det tar ju också några dagar eller nästan en vecka innan systemet ställer om sig till att effektivt använda fett som bränsle. Sedan är det inga som helst problem att få energin att räcka till...

Idag blev det 1.45 tim i lugnt tempo och kommande två dagar blir också lugna pass bara för att acklimatisera sig. I morgon ca 2 timmar och på onsdag ca 3 timmar, sedan vila på torsdag och 3x15 min tröskel på fredag. På lördag hoppas jag kunna träna på helgens tävlingsvarv och på söndag är det race, ett klassiskt MTB xc race sägs det men jag har ingen säker info ännu så vi får väl se...

Lite halvmulet på morgonen gjorde värmen lagom behaglig...

En bra 1:a december...

Först en omelett och sedan yoghurt med frukt och nötter samt ett glas rödbetsjuice...

Fick en adventskalender med trisslotter av Madde så lite julkänsla har vi allt här också...