Jag är såå trött så det här blir ett kort inlägg. Efter en bra start i första klättringen kom vi in i lite längre partier med riktigt fina singeltracks där jag kände mig riktigt stark. Körde på som bara den och låg och nosade på en topp tio plats i gubbaklassen. Den goa känslan höll i sig tills det var ca 15 km kvar och vi kom fram till den sista tuffa klättringen och det var där jag körde in i väggen, bokstavligt talat...

Berget reste sig som en mur och den första delen som gick på asfalt var så brutalt brant att jag zickzackade mig uppför på lättaste växel, tror jag låg i tre km/timmen när jag kollade gps:n.

Sedan vänder det in i skogen fortfarande lika brant och en sak har jag definitivt lärt mig här nere, att släpa mig uppför i extremt brant terräng med cykel puttandes framför är inte riktigt min gren, tyvärr...

Jag tappar och blir omkörd av ett stort antal cyklister och går till slut imål som 17:e gubbe, bara fyra minuter upp till 12:e platsen trots min katastrofalt dåliga slutmil. Tror inte det blev några förändringar i totalen.

Imorgon väntar sista och längsta etappen och just nu går tankarna på att försöka överleva morgondagen i första hand, det väntar tuffa klättringar och jag kommer troligtvis få gå många höjdmeter och jag är såå jävla trött...

PS, ser nu att jag ligger 14:e gubbe i totalen med över 16 minuters ledning bakåt, framåt är det 8 minuter och morgondagens etapp är lång, nu kör vi järnet en sista dag imorgon...

Den där sista "knäppan" var ingen rolig promenad...

Etapp 5, Gluszyca - Duszniki. 74,8 km och 2094 hm. Efter fem tuffa dagar är man inte så kaxig längre och det är nu allvaret börjar, dom två sista etapperna är dom längsta. Idag ska vi korsa gränsen in i Tjeckien och dagens avslutning upp till den kända hälso resorten Kudowa Zdroj går inte av för hackor. Man kanske skulle lägga in sig på spa i kväll...

Tävlingens kortaste etapp idag men inte var den lättare för det, de brantaste backarna både uppför och nedför stod på schemat och några av dom var nästan som ett skämt. Att släpa sig upp för ett berg med cykeln på ryggen är inte precis jättekul. Att cykla i gamla torra bäckfåror flera kilometer med stora rullstenar som underlag är inte heller det det roligaste som finns. Men det är så karaktären av denna tävling är, en blandning av långa och branta klättringar, lika branta utförslöpor både på grusväg och på extremt teknisk stig. Snabba flowiga singeltracks och som igår och idag, lite smak av ren och skär överlevnadscykling typ bit ihop och ta dig imål om du inte vill bli kvar där ute i vildmarken...

Ja vi har fått smaka på allt och det är väl tur att vi har haft vädret med oss, annars hade jag nog varit kvar där ute i skogen fortfarande.

Imorse vaknade jag med ångest över vad jag gett mig in på, kroppen värker och det sista man vill göra efter frukost är att sätta sig på cykeln igen. Men "the show must go on" som man säger.

Lite försnack med södertäljegänget...

Det gäller att vara förberedd...

Starten har gått...

Ute på banan...

Fullt blås utför...

Oändligt med väl utmärkta MTB leder...

Nja, det verkar inte så. Vi ska ta oss en sträcka på 40 km längs med Sowie Mountains. "The Sowie mountains are only 40 km long, but it's just this short part witch will come back to you in your nightmares"...

Snacket innan gick om att dagens 3:e etapp skulle vara den tuffaste, branta backar varvat med oerhört tekniska singeltracks var att vänta.

Det började med en mils stigning på grusväg för att få igång oss lite men snart började kampen cyklist vs de Polska skogsbeklädda bergen...

Jag tror faktiskt jag vann den kampen, visst var backarna extremt branta, jag satt så länge det gick långt fram på sadeln med lättaste växeln i och stirrade fullt fokuserat ner på gps:n på styret. När farten sjönk under 4 km i timmen var det bara att gå av och släpa cykeln upp för resten av backen, detta hände vid ett flertal tillfällen men jag var inte ensam om att hoppa av, jag tror faktiskt att de allra flesta om inte varenda en fick gå idag flera gånger...

De extremt tekniska partierna som totalt höll på säkert halva distansen idag visade sig vara ganska likt gammal hederlig svensk "brötmountainbike" a la sent 80 tal eller tidigt 90 tal och den biten klarar en 52 årig svensk gubbe galant. Även om det inte är favoritunderlaget så har man ju kört en del old school MTB i sina dar, något som de flesta andra deltagare inte verkade ha gjort...

En annan sak som en "gammal hund" börjar lära sig nu efter några dagar är att köra utför. Inte för att jag släpper bromsarna helt men som idag tex, flera långa downhillpartier som i förväg var förvarnade som mycket svåra körde jag avslappnat och säkert nerför. Något jag aldrig skulle gjort för en vecka sedan...

Dagens 68,4 km tog mig 4,38 att cykla och det räckte till en 15:e plats i mål, inget avancemang i totalen men lite närmare iallafall. Och det bästa av allt, ingen kramp...

Aj,aj,aj...

När jag inte cyklar äter jag, hela tiden...

Etapp 3, Stronie Slaskie - Bardo mäter 69,8 km med 2186 hm. Dagens etapp tar oss alltså från Stronie Slaskie där vi har tillbringat de första tre dagarna och vidare till nästa anhalt som är byn Bardo. Vad har vi att vänta oss idag då, jo många höjdmeter förstås men dagens tema verkar vara "mycket teknisk". If you're a "hardtail" rider - we really sympathize... står det i banbeskrivningen. Som avslutning efter näst sista klättringen upp för Borowkowa Mountain väntar en över två kilometer lång utförskörning som beskrivs som "technical , fast and...very fast!!

Sedan återstår ca 20 km konstant upp & ner innan vi avslutar med en sista utförskörning. Fast, very dangerous and really exciting enligt beskrivningen...

Tredje dagen prologen inräknad och nu börjar det kännas lite i kroppen både här och där, idag var det ryggen som tog mest stryk men en liten extra slant till massörerna så fixade dom till det med trots att det egentligen bara är benmassage som ingår i servicen. Massörerna ja, dom är två stycken som samtidigt ger dig en omgång, allt för att det ska gå så fort som möjligt. Det är många som väntar på sin tur...

Dagens etapp då, jo längre än igår men men något färre höjdmeter och mindre branta backar gjorde dagens klättringar aningen lättare än gårdagens. Det tuffa idag var ett singeltracksavsnitt på nästan ett par mil längs den tjeckiska gränsen, karaktären kan väl jämföras med de steniga och rotiga stigarna uppe i Falun på långa lugnets bana, fast värre på alla punkter. Dvs större rötter, större stenar, slipprigare surhål och framförallt brantare backar. Det blev en hel del promenerande med cykeln idag med. Sista milen ner mot byn bestod av långa raka grova grusvägspartier där jag satte nytt hastighetsrekord på mountainbike, 70 km i timmen lyder noteringen. Det var tur att inte vägen svängde...

I söndags på prologen blev min tid 48 minuter varav 16 minuter var över tröskel. Igår skulle jag ta det lite lugnare var det tänkt, allt för att hålla långsiktigt och orka genomföra loppet. Gick då imål på 4.10 tim och var över tröskel i 14 minuter. Idag ville jag hålla igen ytterligare lite och försökte hålla mig helt under tröskel loppet igenom vilket jag lyckades med och trots lite kramp idag med där jag fick stanna och stretcha ut baksidorna en stund gick jag imål som 16:e man idag och ligger också 16:e i totalen.

Det kändes riktigt bra idag och förutom de här krampanfallen som helt plötsligt slår ner som en blixt från en klar himmel efter ca 40 km så känns det som att jag blir starkare för varje dag. Nu börjar också tidsdifferenserna bli såpass stora mellan oss att det blir väldigt svårt att köra in speciellt många placeringar kommande dagar, det är väl om någon går in i väggen eller om man själv väggar som det kan bli omkastningar. Med andra ord det är nu det verkligen gäller att vara jämn och stabil, inga dumheter med hårdkörningar eller punkteringar i onödan...

Bild från arrangören...

Rotigt och stenigt...

Många fina singeltrackpartier på skrå...

Innan starten imorse...

En sov efter målgång...

Kön i väntan på massage...

Dagen började med ett kraftigt regn i morse och jag var allt lite orolig över hur dagen skulle bli, det visade sig obefogat då det sprack upp en timme innan start för att sedan vara fint under hela racet. Det kom senare en åskskur när jag låg inomhus och fick massage men även det gick över fort och när jag kom ut så sken solen igen.

Dagens etapp bestod av fyra ordentliga klättringar med efterföljande utförskörningar av skiftande karaktär, en del rena downhillpartier där man snällt fick hoppa av och gå om man inte ville slå ihjäl sig och några riktigt snabba grusvägsnerfarter där hastighetsrekord slogs på löpande band. 

Jag gick ut ganska hårt i första klättringen direkt ut ur byn och låg väl kanske lite väl mycket på rött vad jag nu i efterhand kan se på pulsklockan. Men det kändes bra och jag slog av lite på farten först när vi var uppe på toppen.

Resten av racet höll jag min placering hyfsat bra, några få kom ikapp bakifrån men jag körde också själv ikapp några, det som grämer mig lite är att jag fick lite krampkänning redan efter ca 40 km och fick slå av på farten lite trots att det för övrigt kändes bra. Detta har hänt några gånger nu i sommar efter nåt år utan några som helst problem med kramp, inte kul...

På grund av omkullblåsta träd efter en storm nyligen så kortades dagens etapp ner till 58 km med ca 2200 hm, min snittfart låg på strax under 15 km/timmen så det är inte direkt snabbåkt...

Jag höll ihop det ganska bra ändå och i det långa loppet så kanske det var bra att jag fick sansa mig ytterligare lite pga krampen. Jag gick till slut i mål som 20:e gubbe och ligger numera 20:a i totalen, några placeringar tagna idag alltså och fem etapper kvar. Det är väl bara att jobba vidare...

Tidigt i morse vaknade vi till ett oväder...

Men det blev snart bättre...

Så här ser resultatlistan ut efter dagens etapp och med tanke på att jag kör i en mixed H-40+ klass så är jag väl ganska nöjd ändå efter två dagar. Jag har ingen aning om ålder på gubbarna före men några vassa 40 åringar borde det väl vara...

Etapp 1, tour de Stronie Slaskie mäter mäter 67,5 km och 2420 hm. Fyra tuffa klättringar med efterföljande utförskörningar i varierad svårighetsgrad. Det tuffaste downhillsektionen är den från högsta toppen och den var det tydligen ingen som klarade att cykla förra året, låter ju spännande...

En liten epilog från igår, downhillrännan jag hasade mig nerför var tydligen 1 km lång med en snittlutning på 15% och full med stora stenblock och dropp, jag förlorade nog mer än vad jag först trodde där.

Idag får vi samma nerfart i slutet på etappen och efter morgonens regn hoppas jag att fler cyklister "hasar" sig ner, för jag cyklar nog inte ner idag heller, eller...

Då var vi igång och nervositeten har släppt, klättringen gick riktigt bra och dagens enda misstag var väl att jag inte rekat "ravinen" innan loppet. Den låg ju inte så långt härifrån och vad jag förstår så har de flesta andra varit där och testkört innan, den kom som en liten överraskning för mig och jag fick snällt gå av cykeln och promenera "hasa" mig ner under åtminstånde 3-4 minuter hållandes åt sidan när jag blev passerad av andra mer försikomna cyklister än mig.

Dagens resultat blev en 25 plats av de 51 cyklister som kom till start i H-40 +.

Min tid blev 48 minuter och tidsmässigt ligger jag inte så långt från topp tio. Kommande etapper har ingen rekat i förväg och det är också nu tävlingen börjar på riktigt med långa etapper och mer riktig mtb cykling än downhill så nu är det bara att sakta jobba sig upp i fältet, dag för dag...

Skönt att det är i gång nu...

Dagens prolog mäter 15,1 km med en klättring på 447 hm de första 5,5 km, sedan bär det av utför i ca 10 km med en fallhöjd på 780 hm. Nästan 8 % lutning i snitt under sista milen på stigar inne i skogen. Kollar man på banprofilen ser man att verkligheten blir värre än vad snittet visar, det blir ett par riktigt branta kilometer utför innan det planar ut något. Vi startar alltså en och en för att sätta en individuell ranking inför startordningen på morgondagens etapp och min plan är väl att ta i ordentligt idag för att få en fingervisning om hur jag står mig gentemot mina konkurrenter. I morgon däremot ska jag följa min långsiktiga plan och det är att hålla igen lite, det blir nog jobbigt ändå i slutändan...

Nummerlappen är hämtad och race booken är läst, nu väntar sju stentuffa dagar och jag ska villigt erkänna att det är lite pirrigt. Sitter nu utanför husbilen på parkeringen där cyklister från halva Europa gör de sista justeringarna på sina cyklar, snacket går om hur tuffa och tekniska vissa delar kommer att bli och jag förstår att det inte kommer att bli enkelt att ta sig igenom loppet. Puh, skrev jag att det är lite pirrigt...

Nummerlappen på plats...

Alla detaljer inlästa...

Kvällshäng på parkeringen, här bor svenskar, danskar, belgare, holländare, fransmän, tyskar och italienare på pensionatet och alla ska tävla...

Vilken kväll vi fick igår uppe vid passet strax ovanför skidorten Sienna, med en makalös utsikt ner över dalarna satt vi i kvällningen och njöt av den varma vinden.

Vi har nu också flyttat ner närmare byn där start och mål är beläget de närmaste tre dagarna. Ett fint pensionat som är anpassat för cyklister med cykeltvätt och mekrum i källaren, vi gick in och frågade om vi kunde få stå på deras gård med husbilen, mot betalning förstås...

Nej, nej, det kostar ingenting fick vi till svar ännu en gång på denna resa. Måste säga att gästvänligheten i Polen är fantastisk, att naturen och bergen här är ett rent MTB paradis och att prisnivån på det mesta ligger under halva den svenska gör inte saken sämre. 

Pensionatet håller med en bra middagsbuffée för en spottstyver och som tack för gästvänligheten ska vi käka där varje kväll vi är kvar här. Prologen samt de första två etapperna går i området sedan far vi vidare in i bergen.

Ikväll ska nummerlappen hämtas och imorgon kl 14.50 startar jag prologen.

Det blev en fin kväll igår...

Ingen dålig syn när man öppnar dörren...

Först gick solen ner över kullarna...

Sedan gick månen upp...

Efter en träningstur och en utflykt till grannbyn för lite lunch har vi hittat nattens övernattningsställe. Enkelt men bra i skuggan av ett träd...

Nytt läger varje dag...

De ca 20 milen igår tog väl strax över fyra timmar att köra, det är helt otroligt att Polen får vara med i EU med den vägstandard som råder här. Jag trodde att allt skulle vara av likvärdiga mått och kvalitéer inom EU, inte bara jordgubbar och gurkor utan också vägar men så är det uppenbarligen inte.

Jag har lokaliserat tävlingskontoret men dom öppnar inte förrän imorgon eftermiddag så vi tog oss vidare upp på berget till skidorten Sienna där starten på prologen går på söndag. Här är det betydligt mysigare att tillbringa några dagar, igår eftermiddag cyklade jag några leder uppe på berget som jag beräknade skulle ta ca en timme, kanske en och enhalv... Men självklart irrade jag bort mig i skogarna och hamnade nere på slätter bakom berget, det "korta" turen blev nästan tre timmar med en bit över 1000 hm sista timmen. Det var nätt och jämt att jag kom tillbaka innan det mörknade...

Delvis var jag inne och cyklade på märkta delar av kommande etapper och det ser defenititvt spännande ut, extremt tekniska partier varvat med snabba stigar i en fantastisk natur. En sak blev jag iallafall förberedd på, det blir nog en hel del gående med cykeln, både utför och uppför...

Det hjälpte inte att ha kartan i bakfickan igår, det är väl tur att jag har beställt en garmin 1000, gubben börjar nog bli lite vilsen i skallen känns det som...

På toppen av sista klättringen igårkväll...

Ännu en gång hittade vi gästvänliga människor, vi frågade på pensionatet om vi fick övernatta på parkeringen. Självklart fick vi till svar, och betalning var det inte tal om fast vi ville...

Vad är väl inte en kväll på slottet. Jo först blev det en kall pilsner i värmen inne på slottsgården, sedan lite uppfräschning inför middagsbufféen i stora matsalen. Dagen avslutades utanför husbilen där vi satt någon timme och bara njöt av den ljumna natten.

Jag hade tänkt cykla en sväng nu på förmiddagen men när Madde var ute och tog en löptur med Nero så kunde hon konstatera att underlaget i terrängen häromkring består av svårforcerad och lös sand. Det får bli en sväng ikväll istället, var vi nu hamnar...

En kväll på slottet...

Under ett parasoll på innergården...

Sent avslut på en fin dag...

Det blev en slottsfrukost också...

Vi är vilse någonstans i sydvästra Polen. Vi korsade gränsen för några timmar sedan och vips blev den fyrfiliga motorvägen till en fyrfilig kostig, jag trodde bilen höll på att fullkomligt skaka sönder och efter ca 50 km i 50 km/timmen (på motorväg !!) bestämde vi oss för att köra av på småvägar istället och hoppas på bättre väglag.

Visst var vägarna bättre men varken kartan eller GPS hade nån vidare koll på läget och efter en halvtimme eller så var vi helt lost. Vi hamnade tillslut utanför ett slott och stannade för att fråga om vägen alt bra ställe att övernatta på. Ställ er på vår parkering inatt, det är gratis sa dom, hej hopp det här artar sig riktigt bra tänkte vi. Att det dessutom finns en fin borggård med uteservering gör inte saken sämre, och jo förresten... klockan är strax sju på kvällen och det är 33 grader varmt...

Imorgon letar vi oss vidare de ca 20 milen till vår slutdestination Stronie Slaskie, men först ska jag cykla några mil längs floden här nedanför...

Vy från parkeringen någonstans i södra Polen...

Igår kväll efter SM körde vi över till Danmark och har nu slagit läger ett par dagar innan vi drar vidare mot Polen.

Vi står nästan direkt på stranden vid Liseleje på Nordsjälland. Stranden femtio meter åt ena hållet och Tillsvilde Hegn tio meter bakom husbilen. Här har jag varit många gånger förr om vårarna på cykelläger med Borås ca och måste säga att Tillsvilde Hegn är ett fantastiskt skogsområde att köra MTB i, oändligt med stigar åt alla håll och vill man så går det att cykla i många timmar utan att köra samma stig två gånger och ändå är man aldrig långt från där man startade.

Jag har som sagt varit här många gånger tidigt på våren men aldrig mitt i sommaren då allt är grönt i skogen. Det blev en helt ny upplevelse idag när jag rullade runt ett par timmar på gamla välkända stigar, det var inte lätt att känna igen sig då skogen helt plötsligt blivit tät ogenomtränglig och grön som en djungel, stigarna fanns ju så klart kvar men sikten sträckte sig bara några meter framåt i den täta grönskan och jag körde fel många gånger där jag inte riktigt kände igen mig.

Ett bra och lugnt rullpass blev det och imorgon blir det ett par timmar till, då tillsammans med Madde och en rygga packad med lite fika. Vi är ju i ett annat land och man måste ju få vara lite turist ibland också...

En bra gratiscamp med bästa läge...

Här kommer en rapport från gårdagens SM XCO. I bästa fall hade jag en förhoppning om en 5-7 plats men med facit av halva säsongen i bakfickan och lite mer realistiskt tänkt så lutade det väl mer åt en placering runt 10:e plats.

För att göra en lång historia kort så gjorde jag ett känslomässigt riktigt bra lopp, jag fick ut vad jag kunde och vad som finns i benen för tillfället och det räckte till en 11:e plats. Det fattas lite fart i benen i år, formen känns bra men det går helt enkelt lite för sakta...

Nu kollar vi på elitklasserna idag och sedan kör vi söderut mot södra Polen där Sudety MTB challenge börjar nästa söndag. Långa etapper och långa klättringar under sju dagar kanske innebär lägre fart och mer uthållighet vilket förhoppningsvis passar min form bättre. Det tuffa blir väl att det inte är någon ren H-50 klass jag tävlar i, det finns bara två åldersindelningar i tävlingen och det är 18-40 och 40+ vilket innebär lite tuffare motstånd än i vanliga fall. Det är närmare 60 gubbar anmälda i 40+ klassen från 13 olika nationer så det blir en riktigt internationell prägel på tävlingen.

Jag har i förväg lagt in "inför dagens etapp" inlägg på bloggen som kommer att publiceras automatiskt varje morgon under racet. Där beskriver jag vad som väntar på dagens etapp enligt vad jag läst på tävlingens hemsida. Beroende på tillgång till internet hoppas jag också kunna ge en kort rapportering om hur racet varit efter varje etapp...

Det var brant inne i skogen...

Full fart utför...

Hopp...

En otroligt fin och rolig bana med skönt flow...

Lite mindre hopp...

Snabba partier...

Lååång uppförskörning...

På väg mot mål...

Nöjd & glad efteråt...

Båda mina "ungar" var här och supportade mig under loppet och på kvällen blev det ett litet "suprice" kalas för min fina dotter som fyller år i veckan. 

Det var inte första gången hon firas på ett MTB SM, "like in the good old days" som hon själv uttryckte det...

Det kom ett paket med en hälsning från grabbarna på Umara. Gött nu har jag energi så jag klarar mig på etapploppet i Polen om en vecka.

Men först ska jag klara av dagens Mtb SM crosscountry. Om jag var missnöjd igår över en 5:e plats på sprinten så beror det på att jag vann förrförra året och var tvåa förra året, jag hade höga förväntningar på mig själv...

Idag blir jag riktigt nöjd om jag kan gå in  bland dom sex främsta, jag blev fyra förra året men det är hårdare konkurrens i år och min egen form är sämre så det blir tufft att upprepa den 4:e platsen.

Men jag tänker iallafall inte lägga mig i förväg utan det kommer att bli en kamp in i det sista...

Ett efterlängtat paket kom fram till slut...

Min chans till finalplatsen försvann direkt i starten där jag kom iväg bedrövligt sist trots att jag var medveten om betydelsen av en bra start. Det fanns inte en chans att komma förbi så det blev att "rulla" runt semifinalen och istället sikta in sig på B finalen.

Som plåster på såren sopade jag enkelt hem B finalen och blev därmed 5:a i dagens SM sprint, inte riktigt vad jag tänkt mig...

Ja ä int bitter...

Inget klockrent men ett OK tidskval tog mig vidare till semifinalen i eftermiddag, nu gäller det att ladda om ordentligt. Tidskval är en sak,  i heaten med fyra man i varje och alla med vassa armbågar blir det en helt annan sak...

Nu laddar jag vidare...

Tävlingarna är igång och uppvärmning pågår för fullt i alla teamtält. I dag är det sprint på programmet och förmiddagens tidskval avgör vilka som går vidare till eftermiddagens heat. För min del gäller det att gå in i topp 8:a i tidskvalet, gör jag det så går jag direkt vidare till semifinalen.

Jag startar om 45 minuter så snart vet vi hur det gick...

En del värmer i pumptracken..,

"Fina gatan"...

Här är det teamrider Mattias Helin som värmer upp på rullen, strax är det min tur...

Dagen före MTB SM startar, de flesta är på plats och området är fullt av förväntansfulla cyklister. Det testas banor, dropp, hopp och vilka spårval som är bäst i kurvorna osv. Hela sluttningen ner mot stadion är en enda stor "playground" både för barn och vuxna. Solen skiner och det här kan väl bara sluta på ett sätt. Succé...

Vi var på plats redan igårkväll...

Det testas för fullt...

Grabbarna från almby kollar in hur dubbelhoppet ska hoppas...

Så här ska det se ut...

Glöm inte hjälmen bara...

Affärsgatan är öppen...

Jag vilar mig i form, det har varken varit någon träning eller några inlägg under ett par dagar nu. Men nu är det dax att väcka kroppen igen, ett trainerpass med lite korta intervaller nu innan jobbet ska det bli. Får hopps att jag kan få fart på benen igen...

Jobbet ja, idag är det sista arbetsdagen innan SEMESTERN börjar, hell yeah vad skönt. Ikväll åker vi till Isaberg för SM och sedan på söndag drar vi vidare ner mot södra Polen och Tjeckien där det blir antingen tävlat eller alternativt distansläger i slutet av månaden. Det får bli formen som avgör hur seriöst jag går in för etapploppet, i första hand är jag ute efter erfarenheten och upplevelsen av det hela. 

Det är trots allt semester...

Jag har vilat mig i form...

Att mat är viktigt när man tränar och tävlar det fattar man ju men vad gör man när man har problem att få i sig nåt efter en tävling. Jag har stora problem att få ner något efter framförallt ett långlopp, det tar bara stopp i magen och maten växer i munnen på mig när jag försöker äta. Detta kommer ställa till stora problem för mig nere i Polen om två veckor när Sudety MTB challenge startar, ett 7-dagars etapplopp med distanser på 60-80 km om dagen och över 2000 hm varje etapp.

Jag försöker förbereda mig så gott det går genom att ta fram recept på lättsmält mat och shakes, det kommer bli mycket risgrynsgröt med saftsås är jag rädd för men en del "matnyttiga"  (Ha ha, där fick jag till det bra) tips har jag hittat i kokboken Velochef skriven av norrmannen Henrik Orre som jobbar som kock för team sky. 

Där finns bra tips på rätter som passar både före, under och efter en tävling och framförallt att det är både energirikt och lättsmält låter ju bra. Nu ikväll har jag börjat med att göra en variant på hemmagjorda energibars som jag ska ta med mig, tre sorter till ska jag hinna med att göra innan onsdag då vi åker ner till Isaberg och MTB SM, för därifrån åker vi sedan vidare direkt mot Polen.

Det är lite att stå i nu med andra ord men imorgon är jag ledig som tur är.

 Då blir det till att fixa färdigt med allt både inför SM och Polen, för på tisdag och onsdag är det jobb och sedan börjar SEMESTERN...

Velochef av Henrik Orre...

Hemmagjorda energibars...

Suttit på verandan utanför stugan en stund med morgonkaffet och filosoferat. Skönt med en lugn start på dagen, nu frukost och sedan städa ur stugan innan vi checkar ut.

Men innan vi åker hemåt ska det köras några varv till...

Mmmm...

I dag har vi hoppat och trixat här på Isaberg och nu känns det väl som att jag gjort vad jag kan för att optimalt förbereda mig för SM nästa helg. Formen är inget att göra åt i nuläget men flytet i åkningen går ju alltid att bättra på och nu är det bara att hoppas på att allt stämmer på fredagens sprint. Har jag en bra dag då kan det bli riktigt kul.

 På lördagens XC behöver jag nog ha säsongens bästa dag om det ska bli nåt resultat att skriva hem om, hur stora är oddsen... Jag har trots allt en hög "lägstanivå" i år och emellanåt har jag haft några riktiga gulddagar, dock inte på tävling ännu men det kanske är dax snart. Långtidsprognosen visar sol och 22 grader men det får gärna bli några grader till för min del, the heat is on...

 Imorgon efter frukost lämnar vi stugan och sedan blir det en sista "session" på SM banorna innan vi åker hem till Borås  för att återkomma på onsdag kväll. Då med fullpackad husbil för direkt efter SM drar vi ner i Europa på nya äventyr vilket jag har lite ångest inför, men mer om det senare. Först ska jag klara av ett SM...

Rosa slingan som uppvärmning...

Ovanifrån...

Det här gick ju bra...

Charlie avslappnad och fin...

Jag lite mer "framtung", men det gick bättre nästa gång...

Det va tur vi tog med lunch ut på sjön för nån fisk blev det inte...

Men väl en liten tupplur på en timme...

No filter...😉

Frukost ute i det gröna, finns det något bättre...

Är det frukostbuffé så är det...

Kvällen här på Isaberg har bestått av kurvteknikträning, det är många kurvor på nedre delen av SM banan och det gäller att ha tungan rätt i mun om man ska få med sig farten igenom och ut ur kurvorna. Jag tror det finns en hel del att vinna, eller förlora beroende på hur man behärskar denna del av banan. Det är nog inte bara den långa uppförsbacken som blir avgörande nästa helg, därför blev det bara två hela varv i kväll. Resten av passet spenderades nere runt stadion.

Charlie i pumptracken...

Det gäller att nöta in tekniken...

Riktigt kul träning...

Det gick runt i huvet till slut, rena bergochdalbanan...

Lite grillat som avslutning, imorgon kör vi ett förmiddagspass på hojjarna sedan ska vi se om vi kan fresta den gamle som ligger i vassen och lurar... 

Är på väg ner till Isaberg på en grabbweekend tillsammans med min son Charlie, det blir ett sista tillfälle att få nöta in SM varvet så att allt sitter i ryggmärgen till nästa vecka då det blir på allvar.

Jag har tittat på startlistorna till XC loppet och det måste nog vara ett av de starkaste startfälten i H-50 någonsin. Tommy Olsson, Atle Hansen och Benny Andersson är ju alla tre stora förhandsfavoriter till pallen, men i vilken ordning...

Sedan har vi Claes Engström Gävle som  nu senast vann mörksuggan och dessutom var tvåa på lida loop, vad kan han göra på ett XC SM ja det återstår att se men farlig är han definitivt.

 Jan Olav Gunnarsson har varit stark i år och två andra som kan blixtra till är Ulf Spång och Thomas Stolt. Stefan Carlsson Wexiö velo har kört starkt på långloppen i år, Jonny Nilsson Varberg som vann sprinten före mig förra året, hur är han på XC... antagligen teknisk och snabb skulle jag tro.

Björn Eriksson och Håkan Premberg har jag inte koll på vad dom presterat i år men båda två är riktigt starka om dom är i form och sedan kommer då vi övriga. Själv blev jag fyra på XC SM förra året men då var jag i bra form vilket inte är fallet i år, av 21st föranmälda är jag glad om jag lyckas gå in på första halvan av resultatlistan och skulle jag lyckas bli topp 5-7, ja då ska jag bannemej fira med champagne..

Sprinten då, ja där har jag väl lite större förhoppningar om en pallplats även om formen inte är på topp. Jag tog ju guldet för två år sedan och silver förra året så självklart finns ambitionen att vara med där uppe i toppen i år också.

Men... Det är många snabba gubbar och första steget blir att klara tidskvalet och gå vidare till heaten, väl där kan allt hända, både bra och dåligt så det gäller att ha lite flyt också...

Nu drar jag ner till Isaberg för att nöta SM banor, fiska lite och ha det trevligt med min son Charlie...

Dagen avslutas där den började, med en lugn och avstressande stund på verandan...

Relaxzzzzzzar...

Tidigt morgonkaffe på verandan lyssnandes på det tropiska skyfallet utanför, det är ju tur att man har tak över huvet...Tur är det också att jag har en trainer i garaget för där lär jag få sitta några dagar framöver vad det verkar på prognosen.

Morgonmys med levande ljus på verandan...

Det blev ett tidigt, kort & hårt intervallpass också. Jag har aldrig förr kört så många innepass som denna "sommar"...

Det blev inget morgondopp i siktjärn imorse, ösregn och 13 grader innebär att gårdagskvällens dopp får leva kvar i minnet ett tag till...

Mörksuggan då, jo jag kände väl redan i startbacken upp mot vidablick att det är något som fattas jämfört med förra året då jag hade häng på förstaklungan när den gick in i skogen vid utkiksplatsen. I år fick jag slå av på farten långt ner i backen för att inte spränga mig och tur var väl det att jag lyssnade på kroppen för när jag väl kom upp och tävlingen började på riktigt så körde jag bara ikapp fler och fler cyklister ju längre loppet pågick.

Förutom i startbacken då så kändes det riktigt fint resten av dagen, benen drev på bra och för första gången i år blev jag inte uppåkt av någon ur min egen klass. Det dammade något fruktansvärt på grusvägarna och man längtade efter stigarna i början för att kunna andas lite men tji fick man, det var kruttorrt överallt och dammet låg som en tät dimma även inne på många av de sandiga stigpartierna som tävlingen har.

När det var ca 10 km kvar var jag på väg ikapp en större grupp cyklister med åtminstånde ett par H-50 gubbar och då händer det som väldigt sällan drabbar mig, punka på bakhjulet. Som tur var så är det "bara" en pyspunka och ännu mer tur i oturen är väl att jag har med mig en "skumpatron" för första gången någonsin. Ett snabbt stopp och 45 sekunder senare är jag på väg mot mål igen, ingen kom ikapp mig under stoppet men jag tappade kontakten med gruppen framför och får köra sista milen själv. Efter varvningen inne på stadion och ut på sista korta slingan känner jag hur det slår igenom i bakhjulet igen och blir lite orolig att jag ska få springa in i mål men det är fortfarande lite luft i hjulet och jag cyklar så mjukt och försiktigt jag kan över de mest stökiga partierna och lyckas till slut rulla imål som 11:e man.

Ännu en stabil insats runt topp 10 i årets långloppscup och det är väl bara att inse att det saknas lite i benen i år för att vara med i topp 5, jag är stabil och det känns bra nu så det är ingen tillfällig formsvacka utan något är annorlunda mot förra året. Vad kan det då vara, heldämpad cykel känns bra mycket bättre men är den långsammare...nä det tror jag inte, färre eller rättare sagt obefintligt med XC lopp kanske har sänkt kapaciteten något...ja i det kan det ju ligga något att fundera över.

Jag är trots allt ganska nöjd med årets säsong hittills, jag var det inte först men nu ser jag ändå att jag är stabil och har en bra grund, det är bara det där lilla sista som fattas och det är inte mycket men det är det lilla som är så svårt att få till...

Så här ser det ut när 1500 st MTB cyklister ger sig ut i skogen samtidigt...

Dammigt värre... Foto@oskarekstam

Skitig gubbe...

Mörksuggan dök upp till slut... Foto@pauliärje

Jag hade tänkt göra ett inlägg med rapport från mörksuggan nu ikväll men det får vänta tills imorgon, istället kommer ett kort inlägg från Siktjärn. En liten skogstjärn vi åkte förbi på vår väg upp till Rättvik i fredags, tallarna står glest i skogen och av en slump fick vi syn på tjärnen från vägen och bestämde oss för att på söndag efter tävlingen stanna till och övernatta på stället. Vi är ju ändå lediga imorgon och har ingen brådska. Det är sådana här tillfällen som lever kvar i minnet bra länge efteråt...

Vi lyckades köra ända ner till vattnet...

Ut med mattan...

Lite käk...

Ett kvällsdopp...

Uppfriskande och skönt...

God natt allihopa, återkommer imorgon med en Racerapport från dagens tävling...

Jag och Pauli har precis cyklat igenom första halvan av morgondagens mörksuggevarv och sikken tur vi fick, det var som att cykla igenom ett vykort av det bästa ett sommarsverige i Dalarna har att erbjuda. Trolska skogstjärnar, fäbodar och slåtterängar avlöste varandra i ett sommarväder vi sällan får uppleva i Sverige.

Idag kändes kroppen ok igen efter några sega dagar och efter en stadig lunch beståendes av risotto med svamp och kyckling är det avkoppling och uppladdning inför morgondagen som gäller. Det ryktas om över 1500 startande imorgon och om vädret håller i sig så blir det en folkfest utan dess like, jag gillar ju värme så livet leker just nu...

Risotto a'la Olsen...

Det börjar röra på sig, efter en lugn morgon med frukost i solen börjar tävlingsområdet fyllas med folk. Nu några timmars jobb sedan ut i spåret...

Back in business...

Framme i Rättvik på tävlingsområdet och "campen" fixad, då blev det en topptur med Madde upp till vidablick och den vidunderliga utsikten ut över Siljan. I morgon väntar lite utställnings/försäljningsjobb på ungdomarnas tävling samt lite lätt träning på första halvan av söndagens tävlingsvarv. Men först ska vi njuta färdigt av denna underbara kväll i Dalarna...

På väg uppför...

En liten paus...

Äntligen uppe...

Kejsaren Nero, inte vilken hund som helst. Med en personlighet utan dess like är han bara bäst...

Vi har honom alltid lös och han går normalt sett aldrig iväg någonstans, men igårkväll när vi satt vid husbilen och käkade så var han plötsligt borta. Lite oroligt reste vi oss och kollade runt efter honom men det var ingen fara, han tyckte väl bara att det var lite varmt för vi fick syn på honom simmandes ute i sjön i godan ro...

Lite törstig också...

Efteråt skulle han springa sig torr, då går det undan vill jag lova...

Såja, då vart jag torr...

Norra sjöänden stod det på skylten, det låter väl bra tyckte vi igår kväll på vår färd upp mot Rättvik. Klockan var nio och vi var några mil söder om Filipstad, en övernattning vid norra sjöänden i solnedgången, varför inte...

Vi har ju inte bråttom upp till Rättvik och meningen med en långweekend är väl att få ta det lite lugnt och vi ångrar verkligen inte att vi svängde av...

Sista timmen innan solen gick ner...

Någonstans i Värmland...

Lite kvällsmat...

Nästan natt...

Nu går vi och lägger oss...

Morgontoalett...

Kroppen är väldigt instabil för tillfället, eller egentligen har den väl varit det hela sommaren. Ena dagen är jag stark och nästa kommer jag knappt ur sängen, gårdagens distanspass blev nerkortat till en timmes lätt cykling då jag direkt kände att det fanns ingen ork whatsoever... Stel och öm körde jag sedan igenom ett stretch/yoga pass här hemma på verandan för att om möjligt mjuka upp musklerna lite innan jag åkte till jobbet.

I natt har jag sovit riktigt dåligt och nu efter frukosten är det bara att inse att även dagens planerade distansrunda får ställas in, det är ingen ide att tvinga ut sig själv på något som troligtvis bryter ner mer än vad det gör nytta och formen till söndagens långlopp den blir vad den blir oavsett om jag tränar idag eller inte.

Jag jobbar eftermiddagspass idag och direkt efter jobbet åker vi upp mot Rättvik inför helgens race och eftersom både jag och Madde är lediga imorgon och på måndag blir det ju lite av en långweekend och förhoppningsvis lite återhämtning för själen även om det är tävling på söndag.

Jag börjar som sagt jobba först kl 13.00 idag och fram tills dess ska jag lägga mig i solen och lapa solenergi för det är nog så att en del människor går på fast&flytande bränsle medan andra är soldrivna, jag tillhör definitivt den senare kategorin och nu ska jag ta vara på tillfället att lägga mig själv på laddning några timmar...