Nyss var det i slutet på november och jag var på väg hit, helt plötsligt, vips... så har det gått tre månader och det är dax att åka hem igen. Sinnessjukt vad fort tiden går ibland....

Jag har hört att våren är på gång därhemma och förutom att jag självklart längtar oerhört efter familjen så ska det ska bli kul att komma hem igen och påbörja förberedelserna inför tävlingssäsongen som står inför dörren.

Jag har "grundat" riktigt bra härnere i vinter med bra och kvalitativ träning samt fyra segrar på fyra tävlingsstarter och hoppas nu kunna ta mig ett steg vidare i sommar med lite nya idéer om hur jag ska träna.

Vinterns upplägg har skilt sig lite från föregående år, lite färre distanspass och istället mer kvalité på cykeln. Jag har hållt i löpträningen och kommer fortsätta med det under säsongen, jag har kört mycket styrka på cykeln och kommer köra en del kompletterande gym träningar from mars och framåt, även in under säsongen om kroppen svarar. Jag har insett att jag inte enbart kan cykla mig snabbare utan att det finns väldigt mycket att hämta på annat sätt för att bli bättre, snabbare och starkare...

Det är nu det gäller... Att verkligen hålla i ett strukturerat upplägg trots jobb, familj och tävlingssäsong. Detta har jag varit dålig på tidigare år men nu så jäklar är jag motiverad till tusen och nu ska jag klara det...

Imorse njöt vi bara...

En sista fina runda i värmen...

Idag har vi blivit guidade av Toy på en djungeltur och det var nog bra att han var med för på ett ställe kom vi lite "lost" och trots att han cyklat där förut så kände han inte igen sig. Det visade sig att det var några år sedan han kört denna runda och i djungeln växer det snabbt igen om ingen använder stigarna, rätt var det var så tog stigen slut och medan vi stannade och väntade en stund så försvann Toy till fots genom buskarna för att reka lite. En kvart senare kommer han tillbaka från ett helt annat hål ropandes hallo grabbar, häråt !! Jag har hittat stigen.

Anledningen till att han inte cyklat rundan på några år är att han inte fått med sig något sällskap, och utan sällskap ger man sig inte ut i dessa skogar säger han. Ingen täckning på telefonen och alldeles för mycket farliga "kryp" gör det hela lite riskabelt, jasså du det säger du först nu tänkte jag tyst för mig själv...

Till slut kom vi ut på andra sidan djungelområdet och kunde slappna av lite, nu var det bara en timmes asfaltcykling kvar hem men vi var alla överens om att det var en riktigt häftig tur och förutom det korta partiet där vi kom bort oss så var det kanonfina singeltracks som likt en naturlig berg och dalbana slingrade sig hit/dit och upp/ner genom djungeln...

Strax innan sju imorse cyklade vi hemifrån...

Ut ur byn på väg söderut...

Vi skulle möta upp Toy klockan åtta i khao lak...

Sista biten upp mot vildmarken...

I början var det lite bredare stigar...

Smala fina singeltrackpartier...

Här gick det att cykla igenom med lite fart...

Men ibland fick vi gå över...

Eller cykla över...

Samma bro...

Lite bredare igen...

Mitt ute i buschen stannade vi och hälsade på en kompis till Toy, och ja, han bodde där permanent...

Det öppnade upp sig lite...

Jäkligt nice...

Sedan blev det nästa ogenomträngligt...

Till slut försvann stigen helt och vi fick ta en paus medan Toy rekade lite...

I slutet kom vi ut på en stökig grusväg...

Och efter 3.30 timmar var vi hemma i byn igen och som vanligt när vi kört distans så stannade vi till uppe hos vår "mat tant" och fick med oss lite lunch hem...

Ja allt vi gör nu kan typ vara sista gången, åtminstånde på ett bra tag. Sista gången vi äter här eller där, sista gången vi handlar mat på marknaden, sista gången vi badar i havet m.m.

Idag har vi cyklat en timme lätt följt av en kort jogg och lite core, sedan har vi börjat småfixa lite hemma i huset. Då Charlie kommer ner om en vecka med sin Mathilda och några vänner så behöver vi inte stänga huset för säsongen vilket hade inneburit en hel del jobb, men vi vill gärna lämna huset rent och snyggt efter oss så lite att fixa med blir det ju ändå.

Imorgon väntar ett långt djungelpass med Toy, det ska bli riktigt kul att köra lite riktig mtb. Sedan vilar vi på onsdag och då ska vi passa på att göra lite mer "för sista gången" saker. Torsdag morgon cyklar vi en timme lätt och sedan är det packning av cyklar och väskor samt lite sista städ och tvätt i huset för på natten till fredagen bär det av hemåt.

Men innan vi sätter oss i taxin blir det ett sista dopp i poolen...

På onsdag blir det ett sista dopp i havet...

Nu har vi kört det sista riktigt hårda passet innan hemresan på fredag, 4x4 minuter vo2max sved gott i benen i morse. Ett långt distanspass med vår kompis Toy genom djungeln på tisdag kanske tar lite energi också men annars är det bara lugna återhämtningspass kvar. Man vill ju inte vara allt för sliten och nerkörd när man sätter sig på planet på fredag morgon...

Jag pluggar in musiken i öronen inför morgonens hard core intervaller...

Ett sista 4x4 vo2max med xtra lång uppvärmning och nervarvning vilket behövdes då vi börjar bli lite slitna nu.

Klockan 08.00 i morse åkte vi ner till piren i Nam Khem, fiskebyn några kilometer härifrån. Där hoppade vi i en "speedboat" som i trettio knop körde oss en och en halv timme rätt ut till havs. Där ute ligger Surin islands, en marin nationalpark bestående av fem öar och dyk/snorkelvatten i absolut världsklass och just där ute skulle vi idag tillbringa vår vilodag.

Det blev ganska många bilder från dagen och jag låter dom tala för sig själva...

Väskan packad för en heldag till havs...

Nere vid piren väntade vår båt...

Här ska det gå undan...

Äntligen framme...

Dags att vakna grabbar...

Första snorklingsstället...

Ett snabbt besök inne hos Moken village, där bor ett folkslag som lever lite annorlunda än oss minst sagt...

Fantastiskt vackert...

Dom bor i enkla hyddor men frågan är väl vem som har det bäst, vi eller dom...

Jag träffade på några småtöser som sålde armband som dom själva tillverkat, självklart köpte jag ett...

Vi tog båten till huvudön där vi skulle äta lunch...

Surin national park...

Dagens Lunch...

Efter maten blev det bad...

Och en vilostund...

I skuggan...

Jag gick runt och fotade lite...

Otroligt vackert...

Den som vill kan stanna över natten boendes i tält mitt på stranden...

Ännu mer fint...

Änglar, finns dom ??...

Mer snorkling...

Tack för oss...

Första stoppet på dagens distansrunda var lite av det ovanliga slaget, vi blev stoppade i en poliskontroll och lite oroligt undrade vi vad det var frågan om. Just take a picture, OK ?? frågade den ena polisen och vi tittade lite konstigt på varandra, vad menar han tänkte jag för mig själv...

Men det visade sig att det var just det dom menade, dom ville ha en bild på oss alla tillsammans. Antingen börjar vi bli riktiga kändisar härnere eller så har poliserna fått solsting, hursomhelst så är det ju alltid bra att vara kompis med polisen...

Det andra stoppet kom när det var Dicks tur (otur) att få punka, jag har ju kört med slang i alla år men haft funderingar på att köra slanglöst i år. Nu efter dicks och Robins två slanglösa punkor här nere så får jag nog revidera mina funderingar, jag har nästan aldrig punka hemma och här i Thailand har jag aldrig någonsin punkterat på mountainbiken, jag ska nog fortsätta köra med slang verkar det som.

Nu är vi bra trötta och slitna efter några hårda dagar och imorgon är det vilodag, då ska vi åka båt ut till similan öarna och snorkla, mer om det imorgon...

Första stoppet...

Andra stoppet...

Efter ännu en natt med åska och regn vaknade jag upp med en klarblå himmel utanför sovrumsfönstret, vid dom få tillfällen när det regnar så kommer det alltid på sena eftermiddagen, kvällen eller natten och drar snabbt förbi. Under sex vintrar här har jag aldrig tränat i regn och aldrig ställt in en träning pga regn, de ni...

Idag står distanscykling på schemat med inslag av korta/korta styrkeintervaller i form av tio, sju och fem sekunders hårda igångdrag med låg utgångsfart och på tung växel, varvat sittandes och ståendes.

Nu är det bara sju dagar kvar innan vi åker hem och det gäller att njuta ordentligt av varje sekund, känna in värmen, lukter och miljö och få med sig så mycket positiv energi som möjligt hem. 

Trots att jag längtar hem till Madde och resten av familjen så är det med delade känslor jag ska åka nästa fredag, för detta ställe är ju också mitt hem...

Utanför mitt fönster...

Nu har vi tänkt om inför morgondagen och det blir ett distanspass utan frukost, eller kanske inte ändå. Vi har väl redan ätit både morgondagens frukost och lunch känns det som...

Eftermiddagens besök på glasscafeet...

Nöjd eller ?...

Delar av kvällens kinesiska nyårsbuffe...

Det gick hett till...

Första försiktiga hämtningen , jag hade tänkt fota alla rätter men då hade jag aldrig kommit därifrån, jag nöjer mig med att berätta att nu är vi hemma igen helt däckade av matkoma...

I gårkväll och inatt kom det äntligen lite efterlängtat regn vilket behövdes för alla växter och gräsmattan i trädgården. 

Det verkar även som att vattnet i ledningarna är tillbaka på riktigt , nu har vi haft bra tryck i kranen i över ett dygn och tvättmaskinen har gått för fullt. Efter träningen har grabbarna tvättat cyklar medan jag gödslat och vattnat lite extra i trädgården, bäst att passa på nu när det har regnat samt att jag kunde vattna på lite från slangen. Nu jäklar ska det bli grönt och fint igen...

Imorse var det fortfarande lite mulet...

Ett stort gummiträdsplantage vi passerade på träningen...

Dick tvättar cykel...

Robin tvättar han med...

Jag tvättade kläder...

Lite växtvård...

I trädgården...

Många små växter...

Och en del stora...

Alla behöver lite omvårdnad...

Magnolia...

Borta i hörnet...

Boganvilla i närbild...

Detta var årets trädgårdsbilder, nu ska vi iväg och äta glass...

Idag är det nyår för kineserna och det firas även stort här i Thailand, det skjuts raketer och "smatterband" till höger & vänster och firandet håller på månaden ut. Ikväll ska vi iväg till en resort i närheten för att äta en stor kinesisk nyårsbuffe och fylla på energiförådet inför morgondagens distanspass, men först ska vi klara av dagens pass som blir en repris från igår, ett gäng helt underbara 15 minutare...

Nu sätter vi punkt för de här frågorna rörande om vi äter eller inte äter nåt här nere, vi tränar hårt och vi äter massor...

Imorse kördes fyra ggr upp för "kullerstensbacken" uppe vid gamla Takua pa, runt sex minuter tar det normalt om man ligger i ordentligt och det gjorde jag idag. Ändå fick jag inte riktigt upp pulsen i topp, jag får skylla på sega ben fulla med slagg efter massagen igår...

Det satt hårt till idag och trots OK pulskurva så hade jag gärna velat ha något slag upp ytterligare, men men, man kan väl inte vara på topp jämt...

Dagens vilodag var uppdelad i två delar, första halvan var enbart avsedd för ryggläge. Vi började slappa en stund hemma vid poolen för att framåt lunchtid åka ner till pak weep stranden för lite mat, sovstund i solstolen och massage. 

Eftermiddagens vila var väl typ lite mer aktiv vila, vi joggade lätt i 15 minuter för att sedan köra lite core och yoga. Ingen hög puls utan bara för att köra igenom kroppen lite lätt. Aktiv vila på rätt sätt är också vila...

Någon låg i solen...

Medan andra låg i skuggan...

På eftermiddagen var det aktiv vila...

En lätt jogg till stranden t.o.r...

Det pågår fatbike mästerskap lite varstans i världen just nu och jag kan inte annat än att bli grymt imponerad av 59 åringen Ned Overend. Världsmästare i XC redan 1990 men still going strong, körde redan då för spezialized och är fortfarande en av de få åkare i världen som är direkt sponsrad av märket. Nu tvålade han dit sina konkurrenter i PRO ELIT !! klassen på de officiella amerikanska mästerskapen. Imponerande...

Själva har vi återigen en vilodag efter fyra pass på tre dagar, idag blir det sol & bad, kanske en massage på stranden i eftermiddag kan pigga upp kroppen för nu går vi in i sista fasen av vår träning här nere. Fyra hårda dagar har vi framför oss innan nästa vilodag på lördag och sedan börjar nedräkningen för hemfärd den 27:e februari...

Ned Overend...

59 år och amerikansk mästare !!!

Själva saknar vi INTE snön utan ska tillbringa större delen av dagen ute på "plattan" med benen i högläge...

Dagens "surgubbe"...

Ibland tar det lite väl lång tid att få sin lunch och efter ett distanspass utan frukost har man inte lust att vänta...

Vi hade en bra eftermiddag på marknaden i Bang niang, god och billig mat och en massa shopping. Nu är vi hemma igen och laddar inför morgondagens distanspass med ännu mera mat, det är idag vi äter upp oss för imorgon kör vi passet på fastande mage. Rätt eller fel ja det vet väl ingen helt säkert, det finns många teorier och vi är alla olika så man får väl känna efter hur kroppen svarar, för mig funkar det utan problem att köra distans på detta sätt...

Ett favorithak på marknaden...

Billigt & gott...

Grymt bra 4x15 minuter i tröskelzon avklarat nu på morgonen, efter en liten vilostund ska vi snart ner till marknaden i Bang niang för att shoppa loss lite. Både prylar och lite god mat ska vi inhandla, och en god bananpankaka som avslutning innan vi åker hem igen...

En stor vattenledning har grävts av utanför stan med följd att vi är utan vatten flera dagar i rad, sedan kommer det tillbaka en halvdag eller så och plötsligt är det borta igen.

Man blir fort medveten om betydelsen av vatten när detta händer, i eftermiddags fick vi åter vatten efter några dagar utan och full aktivitet urbröt här i huset. Det skulle tvättas, diskas, vattnas i trädgården och en "findusch" med schampo och tvål fick oss att lukta gott igen...

Det är ju tur att vi har poolen så att vi åtminstånde kan bada efter träningen, att skölja upp svettiga träningskläder duger poolvattnet också till så vi klarar oss ganska bra trots allt. Den anpassning vi fått göra är att laga mindre mat hemma och äta oftare ute på byn för att slippa ett berg av disk hemma på bänken. Men den anpassningen kan vi leva med...

På väg till byn för lite middag...

Vad ska vi välja idag då...

Det gick faktiskt bättre än förväntat på det andra passet, dom här dubbelpassen tar hårt på kroppen men jag lyckades pressa upp pulsen i vo2max zon totalt tre minuter längre än på morgonens intervaller. Och detta utan att ladda upp med ny energi emellan vilket gör att effekten blir ännu större...

Lite rock'n'roll i öronen på högsta volym höjer smärtgränsen något...

Ja då var det första av dagens två vo2max pass avklarat, Robin fläskade återigen på med ett snitt på strax över 450w på sina "fyror" enl wattmätaren och jag & Dick gjorde vad vi kunde för att hänga på. Nu är det återhämtning med benen i högläge och mycket vätska som gäller . Fylla på med energi gör vi efter 2:a halvlek som startar kl 12.00...

Del ett av dagens dubbelpass, få se om det går att hålla nivån uppe på andra delen också...

Ja så länge varade vårt djungeläventyr med mtb idag, guidade av Toy och hans kompis. Vi cyklade hemifrån och hade ca en timme till den bestämda mötesplatsen strax utanför byn Kapong. Därifrån gick färden direkt in i djungeln och med riktning upp mot bergen, ytterligare en timme senare kommer vi på den led som går upp till den topp som vi var uppe på förra veckan.

Nu visste vi bättre vad som väntade sedan förra veckan och vi alla stannade för att släppa ut lite luft ur däcken, brant och stenigt kräver bra fäste vilket jag inte hade förra gången. Nu gick det mycket bättre idag och vi körde lugnt och sansat som planerat, totalt fick vi ihop nästan sex timmar bra distanscykling idag och en fantastisk naturupplevelse, det fick vi på köpet...

Efter två timmars naturskön cykling är vi framme vid klättringens början, bara 14 km till toppen...

Ett snabbt stopp först för att justera däckstrycket...

Ok, då kör vi...

Lugnt och fint...

Stadigt uppåt...

Nästa bom, nationalparksgränsen...

Där ville dom ha betalt för att vi skulle få passera med det lyckades våra guider pruta bort...

The park ranger station...

Vidare upp för de grönklädda sluttningarna...

En kort bensträckare...

Nu börjar de branta serpentinerna...

Det blir brantare och brantare...

Fin miljö...

Extremt brant, sandigt och stenigt...

Uppe på toppen ännu en gång...

Snabb fika och sedan ner igen...

Det fick bli ett depåstopp med vätskepåfyllnad på vägen hem, det går åt några liter en sådan här dag...

Dick laddar upp...

Jag har cyklat förbi en pizzeria några månader nu när jag tränat, långt ute på den thailändska landsbygden. Idag bestämde vi oss för att det var dax för ett besök på denna lite malplacerade inrättning.

Nu äter jag inte pizza så ofta direkt men nästa gång det händer så tänker jag återvända dit, osannolikt bra pizza där man minst av allt förväntar sig det...

Vem hade förväntat sig detta...

En riktigt bra pizzeria...

Krispig och god...

Det är inte ofta man får punktering här nere, idag hände det för bara andra gången faktiskt på dessa alla år jag varit här. Det var Robin som fick ett genomslag när vi körde utför "mastbacken" som var den andra av fyra femtonminutare idag, tre på platten och en gång upp för backen alltså...

Vi blev stående en stund med slangbytet så det var lite segt att komma igång igen men till slut fick vi kört färdigt passet. Dom här långa intervallerna kör vi på tyngsta växeln för att låta musklerna jobba lite extra och för att inte bara syreupptaget ska stimuleras, det känns ganska "mosigt" nu efteråt vill jag lova.

Dubbelpunka står det ju i rubriken, ja den ena moppen råkade också illa ut när vi var iväg och käkade lunch. Men det gjorde inget då det lokala glasscafe’t  ligger mittemot verkstaden och en stor glass så här dagen innan ett sextimmarspass kan ju inte heller vara fel, så allt har en mening trots allt verkar det som...

Första punkan...

Strax klar...

Andra punkan...

Lite glass medan vi väntar...

Vi har fått förfrågan om att cykla ett långpass i djungeln ihop med lite thailändska MTB cyklister, dom vill gärna träna med oss och nu är det en av dom som tagit på sig ansvaret och planerat ett tur på onsdag då förhoppningsvis så många som möjligt kan komma loss och hänga på. Eventuellt kommer det upp ett elit team från Phuket också.

På grund av detta har vi planerat om lite och lagt in en vilodag idag istället för på onsdag som var tänkt från början. Vi kommer ändå att röra lite försiktigt på oss ikväll när det svalnar lite, ett kort och lätt löppass samt lite core & yoga för att hålla igång löpsteget och smidigheten i kroppen.

Imorgon kör vi 4x15 minuter tröskel och på onsdag väntar då ett djungeläventyr på ca 6 timmar. På torsdag är det vila igen och sedan kör vi tre hårda dagar på raken varav ännu ett långt distanspass, ja så ser resten av veckan ut...

Strand häng på lunchen...

Vattenyoga i poolen, kan det va nåt tro...

Idag var det dax att återigen möta upp Siam biketours för att få lite sällskap några timmar på vårat planerade distanspass och som vanligt för att få ut så mycket som möjligt av det trevliga sällskapet var vi tvungna att gå upp extra tidigt. 05.15 ringde klockan och 06.30 mötte vi soluppgången på vår väg norrut mot Kuraburri där vårt sällskap startade först kl 08.00, ju längre vi hinner innan vi möter dom desto längre tid får vi träningssällskap på resten av passet.

Efter en kort transportsträcka upp genom Takua pa så körde vi korta styrke/igångdrag var tredje minut fram tills vi mötte det stora gänget, då vände vi och fortsatte resten av passet i låg zon 1, totalt blev det 4,30 i tid och ännu en bra träning är genomförd...

Tidig morgon idag...

Kl 08.00 startar denna grupp från andra hållet...

Och om vi har kommit iväg i tid så möter vi dom strax efter 08.00...

Idag blev det ett kort fikastopp på vägen, är det söndagscykling så är det...

Pustar ut hemma innan det är dax att fylla på med energi...

Men först måste ju maten lagas på uteköket...

Idag när vi var nere i khao lak och käkade lunch på ett ställe kom en hundvalp fram och slocknade i sanden bredvid bordet, strax efter kommer en fågel fram och börjar "picka" hunden under tassen utan att den reagerar över huvudtaget. Måste varit en väldigt trött jycke...

Idag är det en vilodag och minst lika viktig att genomföra som alla träningsdagar om vi ska utvecklas och bli bättre på att cykla snabbt.

Annars flyter allt på fint, vi är friska och krya och träningsmässigt går det mycket bra, Robin har fläskat på med fyra stycken "fyror" där han hade 450 watt i snitt på alla fyra och där den bästa fyraminutaren snittade 473 watt, allt enl Quarq powermeter, inte så illa pinkat...

Dick känner sig starkare än på många år, han har inga problem med allergier eller med andning och luftvägarna här nere och kroppen svarar riktigt bra på träningen känner han.

Själv känner jag mig som alltid väldigt stark när jag får vara här i värmen och träna. Mina pulsvärden ser också helt annorlunda ut här än jämfört med hemma, här är det bra mycket lättare att träna och tävla hårt och med hög puls.

 Tänk om man kunde slippa att andas pollen när man kommer hem...

Dessutom har jag fått lite ny inspiration och nya influenser till träningen då framförallt Robin har med sig lite (för mig) nya metoder som jag tagit del av och som jag kommer fortsätta med i min träning.

Vi har idag exakt tre veckor kvar innan vi åker hem och dessa veckor innebär mycket bra och kvalitativ träning, det blir inga fler tävlingar. Vi hade kunnat köra ett race till nästa helg men det innebär en övernattning och vi känner att offra en hel helg för en timmes XC race inte är värt det. Vi stannar här och kör ett väl uppstyrt program istället så får vi ut det bästa av de veckor som är kvar...

Att vila rätt kräver diciplin...

Något långt, grönt och slingrigt på väg in i grannens husfasad...

I dag skulle vi köra distans med en grym djungelklättring mitt i passet, backen var ca en mil och vi kom upp till 765 möh så snittlutningen var ju inget att bli rädd för men snitt och verklighet är två helt olika saker...

I verkligheten var det en ganska behaglig och snäll klättring tills det återstod bara ett par kilometer, då brantaste det på minsann. Rätt upp i himlen gick vägen, mellan 30 och 40 % visade garmin datorn och då förstår ni nog varför jag går på bilden. Totalt fick vi ihop ett bra distanspass på fem timmar och 20 minuter idag och fettförbränningen fick jobba hårt då jag startade utan frukost och inte laddade på med energi förrän efter fyra timmar.

Imorgon är det vilodag och på lördag kör vi på igen...

Det var bitvis riktigt fina grusvägar genom djungeln...

Ett och annat vattendrag forcerades...

Sedan var det den där avslutningen...

Been there done that...

Till slut räckte det inte med bara vatten, vi fick ladda på med lite energi sista timmen...

Idag har vi kört 3x15 minuter sweetspot/tröskel intervaller, två på "platten" och en i den backe jag skrev om för någon dag sedan. En riktig skitbacke om jag får säga vad jag tycker, strax över två kilometer lång och 230 höjdmeter ger en snittlutning på ca 10%. Inte jättelångt och inte jättebrant men ett jävla jättekasst underlag att cykla på, lös ökensand blandat med rullgrus och stora stenbumlingar. På toppen uppe vid masten finns någon slags station där det jobbar folk och jag fattar inte att dom kommer upp ens med en 4 hjuls driven jeep. 

Upp dit körde vi en av intervallerna idag och det gick väl inte sådär jättebra för mig men det visste jag innan vi startade, det är just sådan här cykling jag är dålig på. Där det är svåra förhållanden med underlaget samtidigt som det går uppför har jag väldigt svårt att hitta flytet i åkningen och just därför ska jag köra där massor av gånger.

Jag måste bli bättre på det jag är dålig på helt enkelt...

Uppe på toppen...

Si phang nga national park...

Stigen blev mindre och mindre...

Till slut försvann den helt...

Ogenomtränglig djungel...

Det var bara Tarzan som saknades...

En del växter såg lite otrevliga ut...

Den "hemliga" lagunen...

Fullt med fiskar...

Helt orädda för människor...

Häftigt ställe...

Smile...

Ser ni Robin längst ner på Klippan under fallet...

Dagens träning bestod av två pass 4x4 minuter vo2max, det första direkt på morgonen efter en lättare frukost och sedan efter tre timmars vila utan att vi ätit något emellan kördes det andra. 

Tanken med detta är att vo2max effekten på det andra passet ska bli högre pga att hjärtat redan jobbat hårt ett gång samt att man är tömd på energi. Viktigt är att fylla på alla depåer omgående efter andra passet...

Pass nr 1...

Pass nr 2...

Imorgon väntar 3 X 15 minuter tröskel/sweetspot, dagsformen avgör intensiteten. Två är planerade på "platten" och en ska vi köra i den nyfunna långa grusbacke i grymt dåligt skick. Där blir det fokus på att avslappnat men effektivt klättra och klara av det varierande och svårcyklade underlaget med jämn och hård belastning, något jag är väldigt dålig på...

Vi har sparat det bästa till sist kan man tro men det är faktiskt först nu som dessa bilder dykt upp i cyberrymden. Dom är tagna av fotografen pom sport shutter som åker runt på tävlingar och fotar samt lägger ut dom på nätet dagarna efter...

Robin spurtar mot seger...

Själv kan jag ta det lugnt och vifta lite med armarna...

Medan Dick får pinna på lite för att gå förbi och knipa 2:a platsen

Som vanligt dyker det upp lite bilder på olika forum dagarna efter ett race, här en liten sammanfattning från igår...

En fantastisk soluppgång mötte oss när vi gled in med bilen på tävlingsområdet...

En massa utställare på plats...

Nummerlappsutdelning...

Det gick åt lite bananer...

Prisbordet...

Masterstarten gick ut över dammen innan farten släpptes fri på andra sidan...

Robin ligger med där framme...

Och det gör vi med...

Aktiv vila idag och medans Robin tog ett lätt joggpass letade jag och Dick lite nya stigar inne i djungeln här i närområdet, det blev ca två timmars letande och resulterade i en ny 15 minuters backe som vi kan köra långa intervaller i.

I eftermiddag fortsätter den "aktiva vilan" med lite core & yoga...

Vi fick vända några gånger...

Där bakom tog vägen slut...

Vi var uppe redan kl 05.00 imorse för att få i oss lite frukost och ladda upp ordentligt inför starten som var kl 08.00.

Först ut av oss var Robin som startade i Elit open och i ett startfält på 106 cyklister gjorde han ett kanonlopp. Efter ca 30 km går Robin loss tillsammans med en annan cyklist, efter några mil släpper den andre och Robin kör på själv fram till ca 5 km kvar, då kommer två konkurrenter ikapp med hjälp av en klunga cyklister från en annan startgrupp och det blir en stenhård fight upp i målbacken där Robin går segrande ur striden med ca 50 meter före tvåan i klassen.

Jag och Dick startade båda i klassen H40+ där det var 117 startande och vår taktik var ju att invänta det partiet mitt ute på varvet där det var ett antal långa sugande kullar som skulle passeras. Klungan höll ihop ut till första kullen och där började vi pressa på riktigt hårt men efter de första två omgångarna var fortfarande klungan intakt och jag började känna mig lite orolig faktiskt. Tredje kullen och vi kör på som förut och efter krönet går jag ner i gruppen och ser att vi bara är 15 man kvar, skönt nu börjar det hända saker tänkte jag. Nästa backe öser vi på igen men alla går med oroväckande lätt verkar det som, en backe till utan framgång passeras och nu är det bara en chans kvar om vi ska decimera gruppen ytterligare innan vi till slut går in i den sista kilometerlånga målbacken med en snittlutning på 10%.

Ca 35 km kvar och en sista chans att göra något, nu går jag all in i backen och vänder mig inte om förrän jag passerat krönet. Äntligen en lucka bakåt, ingen har gått med och nu kör jag järnet. Jag kör solo sista timmen med puls som om det vore ett entimmes xc lopp, tar vatten på de vätskestationer jag passerar och häller över mig för att svalkas lite i värmen. Jag är lite orolig att jag kör för hårt när jag ser på pulsklockan men benen svarar och jag kör på.

Börjar känna lite krampvarning strax innan målbacken men ser ingen bakom och kan på lätta växlar och med full kontroll ta mig upp som segrare efter var som visar sig efteråt 92 km i sadeln. Ett par minuter senare går tätgruppen på 14 man in i den avslutande stigningen och Dick kör iskallt när flera thailändare drar igång spurten längst ner i backen, han släpper iväg några gubbar och kör på i sitt eget hårda tempo, något som visar sig vara väldigt klokt då han har krafter kvar sista tvåhundra metrarna och kan spurta in som tvåa några sekunder före trean. En riktigt bra dag för oss alla tre med andra ord...

En tidig morgon på tävlingsplatsen...

Självsäkra gubbar innan start...

Startgrupp F var det som gällde för oss...

Vattnet där nere är en megastor fördämning och vi startade klättringen en bra bit under vattennivån...

Nöjda gubbar...

Allra nöjdast av de alla...