Jag är jäkligt sliten och trött så det blir en kort rapport från dagens race. Den långa distansen på 120 km gjorde att många cyklister drog öronen åt sig och startfälten var mindre än på många år. Detta gjorde att Elit, H-30 & H-40 som alla skulle köra långa banan fast med olika starttider fick starta samtidigt ändå. Totalt ca 100 man som skulle göra upp på den extremt snabbåkta banan...

Dom som valde att starta var väl de som visste att dom mäktade med distansen och det blev svårt för en gubbe som mig att "styra & ställa". Dessutom hade jag inte dom bästa benen idag heller och med över 40 graders värme så blev det en tuff historia. Inga utbrytningar idag utan klungan höll ihop där framme och så droppade det folk allteftersom bakifrån vilket gjorde att in i den två kilometer långa målbacken var vi väl ca 20 man kvar i en stor grupp. 

Mina ben var rejält sega så när en sju-åtta elitare och två H-40 gubbar ger sig av i raketfart och gör upp om segrarna kämpar jag mig sönder och samman för att hålla 3:e platsen i H-40 klassen över mållinjen, det är med nån meter jag lyckas och samtidigt tangerar jag mitt maxpulsrekord gjort på ett test hos aktivitus. Aldrig har jag varit i närheten av så hög puls på race förut...

Jag blir 3:a i klassen och topp 10 totalt så jag är mycket nöjd ändå trots en inte helt ok känsla idag. Det tog över en timme efter racet innan jag kunde resa mig upp igen...

Fint boende bara nån kilometer från starten...

Khao sok nationalpark, en fantastisk plats...

Soluppgången imorse...

I brist på tävlingsbilder så blir det natur istället...

Ett fint tävlingsområde...

I väntan på prisutdelning, fortfarande helt "groggy"...

Vid målgång...

En bra summering av dagen...

Tidigt morgondopp och kaffe på stranden sedan yoga och frukost, ja så långt har jag kommit "so far" dagen innan det stora racet. Det blev pizza till lunch igår, pasta till middag och dagens frukost bestod av en stor tallrik havregrynsgröt så jag känner mig bra förberedd och full av energi, och då återstår ändå ännu en pasta till dagens lunch innan jag åker härifrån vid 13 tiden.

Inför imorgon då, ja det är ett långt race som väntar och det är småkuperat hela tiden så jag får nog sansa mig en liten aning om jag inte vill bli själv allt för tidigt i loppet. Jag har gjort solokörningar förr på 30-40 km utan större problem men då i lopp som varit mellan 60-80 km långa, imorgon blir det något helt annat så min plan får nog bli att hushålla med energin tills sista timmen. Känns det bra då så blir det hårdkörning i syfte att gå solo i backarna in mot mål.

Men... när jag säger sansa mig tidigt i loppet så menar jag inte att vara helt passiv, jag är i bra form och lite fartökningar får jag nog sätta in emellanåt, inte i syfte att komma iväg själv för tidigt men om vi kan bli en mindre grupp som samarbetar hyfsat bra, ja då är jag inte rädd för att gå iväg tidigt. Får jag bara lite draghjälp så vågar jag nog ta det största ansvaret i ett sådant läge.

Tur är väl också att jag fick med mig min uswe "vätskerygga" till Thailand, på ett 2-3 timmars race så klarar jag mig med mina flaskor samt den neutrala langningen men det har ju hänt att det strulat med den sistnämnda och imorgon vill jag inte chansa, det blir start med full rygga och två flaskor. Då kan jag dessutom kosta på mig lyxen att kyla ner mig med langningsvattnet, och då menar jag verkligen kyla ner mig. Det brukar vara så att det delas ut petflaskor med vatten som förvaras i stora plastbaljor fyllda med is på vätskekontrollerna så det är inget pisseljummet vatten precis...

Kl 0700 imorse...

Morgondopp & kaffe på det...

God morgon...

Ett lugnt och trevligt morgonpass bara för att rulla ur mina trötta ben är avklarat i sällskap med Madde, nu lite frukost och sedan en välgörande massage innan uppladdningen i form av att fylla på kolhydrater inför söndagens uthållighetsprövning börjar. 

120 km på MTB kräver sprängfyllda energidepåer innan start och under loppet kommer jag att köra med umara sport i flaskorna. Jag fick bara med mig en påse till Thailand och jag har ransonerat hårt och hittills använt det väldigt sparsamt bara för att ha tillgång till det bästa som finns just nu på söndag och på det lika långa racet den 6:e mars. 

Återhämtning och uppladdning inför söndagen är vad som gäller alltså och imorgonbitti blir det bara en timmes stretch/yoga som enda aktivitet, efter lunch blir jag upphämtad och vi drar iväg till tävlingen för att skriva in oss och fortsätta uppladdningen på plats. På söndag kl 08.00 smäller det..

En lugn och fin morgonrunda...

Min snittkadens ligger på 80 varv/min oavsett om det är tävling eller träning och det är skrämmande hur exakt det stämmer när jag analyserar min data i garmin mellan alla pass jag gjort.

Jag vill bli bättre på att jobba med olika kadenser i olika situationer och ett steg i detta är att hitta en bra känsla när jag klättrar men också att kunna köra på betydligt högre kadens än vanligt. Idag körde jag ett lite lättare pass på 105 minuter men där jag under en halvtimme mitt i körde med 100+ kadens, dvs ca 20 tramptag mer än vad jag normalt ligger på och oj vilken konstig känsla det blev i benen. Jobbigt och ansträngande men inte beroende på hög effekt utan en för mig onormal rörelseergonomi, det kan nog bara nyttigt att bredda sina förmågor så fler såna här pass väntar. Det får ju aldrig bli tråkigt att träna och variation förnöjer...

Vi åkte in till "stan" för lite ärenden och fick oss en billig lunch för 7kr/pers, det går att leva extremt billigt i det här landet om man bara vill...

Ett nyöppnat bed & breakfast...

Och en ny rastplats för cyklister...

Det får väl bli en matbild som avslutning på dagens bloggande, det var längesedan jag lade upp nåt smarrigt och dagens inköp uppe på den lokala marknaden räknar jag in i kategorin "riktigt smarrigt"...

Lite blandade godsaker uppe ifrån vår lokala matmarknad i byn...

Thailand har drabbats av en riktig köldknäpp, åtminstånde de norra delarna av landet där flera personer frusit ihjäl senaste dagarna. Nu är det ju hela tre hela veckor kvar innan jag ska dit upp och tävla så jag hoppas att det vänder annars kan det bli bistert där uppe på 2500 meters höjd...

Chiang mai idag som ändå ligger nere på slätten...

Ytterligare 20 mil norrut...

Här i söder har vi inga sådana problem...

Jag lade mig lågt i tröskelzon och jobbade lite mer kontrollerat med benstyrkan och 60-70 kadens, jag vill hitta en känsla som jag tror jag kan hålla i närmare två och en halv timme som klättringen upp för doi inathon kommer att ta. 

Nu blir det ett antal sådana här pass fram till racet den 21:a februari samt pass med långa sweetspottare på tyngsta växeln för att simulera en klätterkänsla.

Men först fullt fokus på helgens race, det blir det fjärde för januari månad och troligtvis det tuffaste. Jag har valt att frivilligt tävla i H-40 klassen för att få köra den långa sträckningen på 120 km, varvet är småkuperat hela tiden och avslutas med en grym backe nerifrån dammen och upp till mål. Distansen i kombination med en värme på över 30 grader innebär att det inte bara blir motståndarna man ska klara av att slå, det gäller att sköta energi och vätskeintaget till 100% samt att svalka sig med kallt vatten så ofta tillfälle ges. En utmaning jag ser fram emot...

Idag körde jag bara mot mig själv så jag behövde inte titta oroligt bakåt som under förra helgens race...

Kommande helgs avslutning nerifrån dammen och upp hit, det kommer svida i benen, jag lovar...

Ett block om tre intervalldagar skrev jag igår men det är väl en sanning med modifikation, 3x15 minuters sweetspot som är grunden till dagens pass har blivit lite förändrat på senare tid och kanske inte räknas som ett riktigt intervallpass längre. Numera kör jag passet på en längre runda så totaltiden är uppe i 150 minuter och ligger väl närmare ett kort distanspass, dessutom kör jag inte sweetspottarna som 3x15 minuter. Det är bara den första som fortfarande är 15 minuter, sedan har jag slagit ihop de andra två till en 30 minutare för att få ännu lite mer längd på "gnetet". 

Jag känner att det kan vara bra med lite långa sega 30 minutare som förberedelse inför racet uppför doi inathon senare i februari, bristen på långa klättringar här i närheten gör att man får hitta på lite andra alternativ som ändå liknar en lång klättring.

I morgon däremot väntar några riktiga klättringar, inte så långa men en sex minuter och kanske lite till tar väl tempelbacken om jag inte kör på max. Tanken imorgon är inte att köra vo2max intervaller utan det är klätterkänslan jag vill hitta, den som jag ska ha uppför doi inathon. Ska man upp över 2500 hm i en enda klättring så är det inte bara hjärtat som sätter begränsningen utan det gäller att ha bra ben samt en avslappnad men effektiv trampergonomi uppför, så imorrn tränar jag ben och trampergonomi a'la 6 X tempelbacke...

Madde håller ställningarna när jag är ute och hojjar...

I tätgruppen strax innan avslutande klättring upp mot mål häromdagen...

Där satt den...

Idag var jag trötter och seg efter gårdagens race, kort och hårt sätter sina spår men i vanlig ordning blev det en tvåtimmars "recovery ride" istället för totalvila. Sakta och lugnt på lätta växlar genom ett soligt landskap ger energi tillbaka, jag lovar..

Imorgon drar ett tredagars intervallblock igång, då kör vi järnet igen...

Vi hörs...

Sola sken idag me...

Idag blev det allt lite stressigt i starten måste jag erkänna men vi tar det hela från början. Först skulle 19-39 års klassen starta, sedan juniorer och efter det vi i 40+ och allra sist motionsklassen. Så var det sagt och så hörde min kompis Toy att det presenterades från speakern strax innan start. Vi stod där på parkeringen vid startområdet och småpratade när första starten gick och den stora klungan började rulla ut ur området, lite väl stor klunga tyckte jag och kollade lite extra noga. Ta mig tusan om jag inte såg några startnummer från vår klass i den stora massan av cyklister, dom startar ju alla samtidigt ropar jag till Toy och rullar sakta fram mot de sista åkarna som är på väg ut ifrån startområdet och visst jäklar ser jag ännu fler nummer från vår klass rulla iväg. Nu är vi absolut sist kvar och jag börjar få lite panik, ser mig omkring och inser att nu jäklar är det nåt vi missat för hela jäkla området är tomt på cyklister...

Snabbt som blixten iväg och in på sista rullen ut ur området och nu börjar en vansinnesfärd zickzackades mellan motionärer och andra långsamma cyklister som ligger där bak. Farten är som väntat rejält hög redan från start och det ligger ett långt utsträckt pärlband bestående av över 400 cyklister före mig. Sakta börjar jag ta mig förbi och uppåt i fältet och efter någon kilometer börjar det bli luckor att täppa till, det är långt fram till täten och jag ser inte ens cyklisterna längst där framme.

Ingen panik nu tänker jag för mig själv, lugnt och metodiskt fast ändå så fort jag kan forserar jag förbi åkare en efter en, jag täpper till luckor och jagar som en idiot och det tar faktiskt nästan 30 km innan jag med hjälp av ett par andra riktigt starka cyklister lyckas ansluta till det som är kvar av tätgruppen. Dom är ett trettiotal åkare och jag frågar om det finns någon framför, nej får jag till svar och inser nöjt att nu kan jag avvakta och försöka återhämta mig så mycket det går för det lär behövas. Det är inte långt kvar till klättringen upp mot mål och jag har bränt bra mycket krut på att ta mig fram där jag nu är. Det går fortsatt riktigt fort och nån egentlig vila blir det aldrig tal om, jag håller mig topp 5 och sliter som ett djur bara för att gå med på rullen och så är vi då framme vid klättringen.

Jag har inte tittat bakåt på en bra stund nu men när jag vänder mig om ser jag att gruppen krympt betydligt och att vi är knappt 10 cyklister kvar, jag kollar snabbt in nummerlapparna och ser att det är en blandad grupp elit och junioråkare samt mig själv då som är ensam H-40+...

Ganska nöjd med situationen åker jag med på tredjerullen bakom två elitåkare och jag får slita riktigt ordentligt för att hålla kontakten och slutligen efter ungefär halva klättringen går "snöret" av, jag har ingen chans att följa längre och tappar snabbt de två ur synfältet. Nu vänder jag mig oroligt om men kan konstatera att ingen syns bakåt heller, jag kan köra sista kilometern i mitt eget tempo och går imål som klar segrare i den 130 man stora H-40+ klassen, dessutom som total 3:a i det över 400 man stora startfältet.

Ja, det gick ju riktigt bra idag med trots en katastrofal inledning på loppet...

Ännu en pokal...

Jag fick sällskap av en apa när jag pustade ut efter racet...

Ett lunchstop på vägen hem, allt på bordet för 55kr totalt...

Ja med över 120 startande i H-40 + klassen så blir det ett tufft race imorgon. Banan är extremt flack och snabbåkt fram till den avslutande stigningen upp mot mål, klättringen är ca 3 km lång och med en höjdskillnad på ca 250 meter. Jag räknar med att åtminstånde halva startfältet om inte ännu fler går in i backen samtidigt, så lättåkt är det fram dit och då gäller det att vara på topp för att få en bra placering. Loppet är ovanligt kort också, bara 40 km vilket innebär ca 37 km till stigningen så många kommer fortfarande att vara fräscha och pigga vilket försvårar det hela en aning. Det blir till att ligga långt fram men samtidigt spara på krafterna så mycket det går till slutet för där måste jag orka gå på rött hela klättringen om det ska bli nån topplacering...

Dagen har tillbringats i skuggan under ett parasoll nere i khao lak...

I morse for vi direkt ur sängen ner till stranden för ett tidigt morgondopp och morgonkaffet som vi hade med oss i termosen, efter denna fantastiska start på dagen blev det en timmes yoga hemma i hyddan innan vi slutligen fick avnjuta en god frukost.

Nu fortsätter vi denna lördag i slapphetens tecken, det enda jobbet på agendan är väl att cykeln ska tvättas och göras fin inför morgondagen...

En fin start på dagen...

En eftermiddag på pakweep beach går inte av för hackor, vi tog motorcykeln ner hit för lite lunch och nu efteråt medan Madde tar sig en massage så ska jag sova en stund i skuggan. Nu är det mat och vila som gäller fram till start på söndag morgon...

Elicius på pakweep beach, ett favorithak i absolut världsklass...

Inne i detta kök trollar dom fram de mest fantastiska smakupplevelser man kan tänka sig...

Jag började med en coconutshake...

Lambshank massaman till lunch...

Madde tog en spaghetti carbonara som serverades på en tallrik stor som ett flygande tefat...

Redo för race igen...

Fyra "yogis" på stranden...

Det vart ganska stora vågor när tidsvattnet vände men vi kom i mellan två vågor och fick oss ett kvällsdopp till slut...

Fin solnedgång...

Ja det blev ju en provkörning av tävlingsvarvet som ska avverkas på söndag istället för det planerade distanspasset. När vi gav oss iväg från startplatsen hann vi inte långt förrän ett stort gäng på över 30 cyklister med följebilar blåste förbi oss, det visade sig att det var en ganska så seriös träningstävling på samma runda som vi skulle köra (tidigt en onsdags morgon!!..) Vi hängde på direkt men fick order från följebilen att bara åka med där bak och inte blanda oss i "leken" allt för mycket. Sagt och gjort, farten var faktist riktig hög så det blev ett perfekt träningspass att bara åka med bakom. Det sprack av flera ggr och varje gång gick vi förbi och lade oss bakom förstagruppen utan att störa. Det var väl först i den långa målbacken (250 hm på ca tre kilometer) som jag gick förbi och gjorde mitt eget race upp till målet. Jag var noga med att ingen hängde på så jag förstörde inte den inbördes fighten inom gruppen.

En riktigt bra genomkörare blev det och knät känns fortfarande ok, nu tar jag det där distanspasset imorgon istället och sedan laddar vi inför söndagen...

Upphämtning tidigt i morse...

Det blir inte det planerade passet idag, fick en inbjudan om att hänga på ner till phang nga istället för att köra igenom helgens tävlingsvarv och det lät mycket roligare så here we go. En trevlig dagsutflykt med likasinnade cykelvänner väntar...

Wery mutch OK...

Har fått mig en massage till idag och nu på eftermiddagen körde jag ett 75 minuters testpass där jag pressade på en försiktig sweetspottare under tio minuter för att känna efter hur knät reagerade på lite belastning. Ingen reaktion överhuvudtaget, smärtan som var ganska ordentlig för ett par dagar sedan är som bortblåst och allt känns ok.

Nästan iallafall för jäklar vad slagg massören knådat ut i kroppen, nu gäller det att få bort skiten ur systemet och hitta känslan igen. Börjar imorgon med tre timmar distans inkl 3x15 minuter sweetspott-tröskel beroende på hur pigg jag är. Jäkligt gött att vara igång igen då jag för någon dag sedan nästan trodde att korsbandet gått av...

Nu är jag glad igen...

Kureringen av knät har börjat med lite anti-inflamatorisk medicinering men den största orsaken till en kraftig förbättring av läget är nog den massage jag fick igårkväll. Helt klart hör kroppens alla dela ihop på nåt sätt för efter att ha fått massagen igår där jag b.l.a fick ryggen tilltryckt ganska ordentligt så försvann värken i knät direkt.

Helt otroligt egentligen hur det kan hänga ihop på det viset, imorse kändes det knappt någonting men för säkerhets skull kör jag ett försiktigt testpass först senare i eftermiddag och innan dess ska jag ner till stranden för ytterligare en massage.

Det var nog så enkelt att jag "bara" var överansträngd efter racet och behövde massera igenom muskler och leder ordentligt...

På tal om någonting helt annat, nu är stenen på plats i trädgården och allt är äntligen färdigt, se resultatet här nedan...

Fått tag på en gammal rot som fick en fin plats vid entrén...

Istället för morgonträning blev det frukost i hyddan...

Det gick att ta sig runt tre timmar i distansfart utan att knät blev sämre, inte för att det blev bättre heller men nu vågar jag nog hoppas på att det inte är något som är trasigt utan att det är en överansträngning/inflammation av nåt slag sedan helgens race. Jag körde nog lite över min förmåga där i berget och det satte tydligen sina spår. 

Nu ska jag upp till apoteket i byn och se om jag kan hitta nåt antiinflammatorisk att kurera med, det i kombination med några lugna rullpass utan större belastning kanske kan få bort värken lagom till nästa race som är på söndag. Då är det avslutning uppför phang nga regionens högsta berg så det vore ju bra med friska knän tills dess...

Jag måste få säga att Thailand är ett av de absolut cykelvänligaste länder jag trampat runt i, medtrafikanter visar en otrolig hänsyn och folk i allmänhet hejar och vinkar längs vägarna. Blir jag omåkt av en moppe så händer det ofta att föraren saktar in och vill prata lite och det har hänt mer än en gång att dom ställer frågor om cykeln, stort och genuint intresse från vanligt folk helt enkelt...

Go mörra på er, sitter här och är lite orolig och bekymrad. Strax innan jag skulle gå och lägga mig igårkväll fick jag helt plötsligt och utan anledning riktigt ont i ett knä, jag smörjde in med linement och gick till sängs med förhoppningen om att det inte är något allvarligt. Men när jag vaknar  imorse är smärtan kvar.

Jag klarar att belasta benet men det känns ordentligt inne i knäet och jag hoppas verkligen inte det är något som är allvarligt skadat. Jag ska försöka rulla ut på cykeln och se hur det går och dagens planerade inledning av passet med 3x15 minuter sweetspottare får jag nog stryka, i bästa fall hoppas jag komma runt på min distansrunda med lätta växlar och i ett lugnt tempo...

Bekymrad gubbe idag...

Det blev en ordentlig urladdning för kroppen igår och dagen efter har mest ägnats åt återhämtning, ett lugnare cykelpass på en och enhalv timme imorse för att mjuka upp musklerna lite blev det men sedan har det inte gjorts speciellt mycket. Vila och återhämtning har varit nyckelordet för dagen.

Imorgon väntar ett kortare distanspass på närmare tre timmar där jag först börjar med 3x15 minuter sweetspottare och sedan bara rullar runt resten i distansfart. På tal om fart förresten, igår talade min garmin om för mig att jag slått nytt rekord på snabbaste 40 km,  en timme och åtta minuter lyder det nya rekordet på och med tanke på att vändpunkten på racet var vid 35 km igår så innebär det att en stor del av första klättringen upp till passet och hela andra på ca tre kilometer och 300 hm är med i det rekordet, det gick fort igår...

Jag träffade en cool snubbe på uppvärmningen igår...

Nytt hastighetsrekord för 40 km på MTB...

Ja då var dagen äntligen här då jag skulle få tävla på "hemmaplan" för första gången. Jag har varit grymt nervös inför detta racet då jag gärna ville prestera bra på just denna tävling och efter punkteringen förra helgen så har jag drömt mardrömmar om maskinhaveri och ännu fler punkteringar som eventuellt skulle drabba mig idag.

Jag hade t.o.m ont i magen igårkväll av all nervositet och för ovanlighetens skull satte jag på AC:n i sovrummet så att jag förhoppningsvis skulle somna fort och förbli sovande tills klockan ringde imorse. Så blev det också och efter en god natts sömn och en stadig grötfrukost kändes det lite bättre mentalt sett, nu kände jag mig taggad och på G...

Starten gick redan 07.45 imorse så vi slapp den värsta värmen vilket ju var skönt, min plan var att åka "snålskjuts" långt fram i fältet bland elitåkarna fram till de två klättringarna. Väl där blir det ju mer en individuell kamp för att eventuellt orka och ha en chans att gå med täten så länge som möjligt upp för stigningarna och förhoppningsvis vara med upp till bergspriset.

Klättringarna kom halvvägs ut på banan och ut dit tyckte jag det gick riktigt långsamt faktiskt, men det är väl bara att tacka och ta emot. Gammal gubbe som man är så behöver man spara så mycket energi som möjligt för att orka gå med ungtupparna när det blir kuperat.

Vi skulle alltså klättra 300 hm sedan ner på andra sidan för att direkt klättra tillbaka igen till samma höjd och där göra upp om ett bergspris.

I den första klättringen hamnar jag längst fram och jag lägger mig omgående på tröskelpuls för att köra så hårt jag vågar utan att stummna. Det dröjer inte länge förrän en 6-8 elitåkare går förbi och höjer farten och min puls ökar oroväckande, jag ligger nu uppe på 97% av maxpuls och det är tre kilometer kvar att klättra...

Det här håller ju inte så jag måste slå av på farten något men trampar på lätta växlar och försöker hålla kadensen uppe, pumpen går på rött hela tiden och lungorna vänds ut och in men jag tappar inte mer än den lucka på ca 100 meter som tätgruppen fått. Jag försöker att inte stressa utan kör hårt men avslappnat och upp över krönet har jag faktiskt tagit in lite och har kanske 50 meter fram till gruppen, jag känner mig helt slut och totalt uträknad men nu händer något som jag inte riktigt räknat med...

Jag vet ju att många veterancyklister här är lite fega när det gäller att köra fort utför men nog trodde jag att eliten kunde bättre...

Nu ska vi alltså tre kilometer utför innan vi vänder upp igen och jag rullar ikapp och förbi tätgruppen på nolltid, dom hänger inte ens på och jag börjar trampa lite där det går för att om möjligt få upp farten ännu mer och jag utökar och får en ordentlig lucka. Jag kryper ihop och farten ligger mellan 60-70 km/h utför och när jag längst ner svänger 180 grader och börjar klättringen upp mot bergspriset så uppskattar jag att jag har en ledning på 30-40 sekunder.

Nu börjar tankarna snurra ordentligt i huvet, det var ju det här jag planerat och drömt om inför racet men klarar jag det, att "sno" bergspriset från ungtupparna.

Jag tappade ju inte så mycket i tid uppför andra sidan men nu är jag bra mycket tröttare och en lika lång klättring återstår. Jag måste ju ändå försöka så jag lägger mig återigen på en puls jag vet att jag klarar och försöker ha ett bra snurr på benen där det är brantast, det planar ut lite på några ställen och där kuggar jag ner och jobbar mer med muskler än med hjärta. Jag står upp och jag sitter ner och hela tiden närmar sig gruppen bakifrån, när det är 500 meter kvar är luckan nere på 100 meter och jag är helt säker på att det är kört. Jag kan inte öka farten någonting för jag har gått på max hela tiden och jag har nog aldrig kört som idag i någon backe, någonsin...

Jag flåsar som en jag vet inte vad och jag ser suddigt men lyckas hålla kadensen upp över linjen och jag tar det där bergspriset med några meter före den jagande gruppen. Helt slut i kroppen har jag inte en chans att hänga på när dom sveper förbi och det blir en lucka, jag bryr mig egentligen inte för jag har gjort det jag trodde var omöjligt och nu vill jag bara överleva in i mål.

Men ännu en gång ska jag få nytta av deras usla utförskörning, jag återhämtar mig först lite och sedan kryper jag ihop och helt sonika rullar ikapp utför utan att ta ett enda tramptag. Nere på platten igen återstår "bara" en slät transportsträcka tillbaka till målet och även om farten är hög så klarar jag av att åka med hela vägen in i mål. Jag går upp och visar mig några gånger men jag håller inte direkt upp farten utan går mest runt för att få vara med och spurta utan att skämmas, väl i spurten går jag in som total 3:a bland eliten och jag vinner självklart H-50 klassen, tvåan kommer in först nio minuter efter mig...

Idag ville jag ta revansch på förra helgens punktering och det gjorde jag med besked, jag är förbannat nöjd med livet just nu...

Uppvärmning i gryningen...

Lite snack med arrangören innan start...

Fullt fokus inför dagens uppgift...

En skön "skalp" att ta hem på dagens race...

Långt däruppe väntade bergspriset...

Uppe vid bergspriset, förföljarna strax bakom...

In som klar segrare i H-50 och 3:a i totalen...

Dagen började med en timmes yoga innan frukosten och lite senare efter att tagit emot ett par ton sten som ska användas i trädgården körde vi ner till khao lak för lite proviantering och lunch. Lunchen intogs på ett av de finare hotellen i form av en helt underbar kao soi, en mycket speciell nudel & kycklingsoppa i gul curry. 

Helt magnifiqe 👍👍👌👌...

Sedan iväg till den stora italienska matgrossisten för inköp av div delikatesser såsom parmaskinka, salami, sardeller, permasanost, pasta, bruchetta och fetaost. Det vankas pasta som uppladdning ikväll inför racet imorgon och resten av delikatesserna kanske kommer till användning som finmiddag imorgon, om det eventuellt finns nåt att fira, vi får väl se...

Till sist upp till gamla Takua pa för att hämta ut nummerlappen inför morgondagen. Det var riktigt många utställare på plats så det blev även lite "okynnes-shopping" innan jag åkte hemmåt för att ladda upp inför morgondagen...

Ett lass småsten som ska tvättas för att slutligen få en ljusare vit/beige färg innan den läggs ut på sin plats i trädgården...

En helt fantastisk lunch...

Efteråt gick vi till nästa favorithak för att jag skulle få min glass, här i form av friterad glass. Det är ju trots allt lördag och dessutom tävling imorgon...

Nummerlappen på plats, nu lite pasta och sedan tidigt i säng. Starten går 08.00 imorgon så det blir tidig uppstigning...

En liten uppdatering av hur tävlingsprogrammet ser ut framöver, det har inte tillkommit sådär jättemånga race men några har dykt upp och här har vi programmet som det ser ut i dagsläget.

Nu närmast på söndag 17:e januari väntar hemmatävlingen tour of Takola, ett 70 km långlopp med ett prestigefyllt bergspris samt individuell tävling inom åldersklasserna.

Den 24:e januari väntar ännu ett långlopp med målgång uppe på phang nga regionens högsta berg ca 70 km härifrån.

Den 31 januari går ett långlopp uppe vid "dammen" på väg mot Surathani, här kör H-50 gubbarna ett kortare varv så jag har jag valt att köra i H-40 för att få köra den riktigt långa distansen på 120 km. Utmanande, inspirerande & kul...

Februari månad är det ganska tunnt med tävlingar än så länge men höjdpunkten är spikad och det är tävlingen uppför Doi intanon, Thailands högsta berg strax utanför Chiang mai uppe i norra delarna av landet. Med målgång uppe på strax över 2500 m och start nere på ca 200 hm så blir detta en häftig upplevelse. Det är över 5000 startande på den 46 km långa sträckan så det gäller att ta för sig för att få en bra startposition. Snittlutningen är "bara" 5% över de 46 kilometrarna men då de inledande 20 km är ganska beskedliga så blir det nog rätt tufft ändå innan man rullar över mållinjen. Sedan har vi ju den höga höjden också, jag har cyklat "högt" många gånger förr och ibland går det bra men inte alltid. Jag har bokat flyget upp och med fem dagars aklimatisering och en eller två lugna toppturer före racet hoppas jag bli redo på bästa sätt.

Den 6:e mars går ett stort race i surathani som är sponsrat av polisen i Thailand, ett långlopp där jag återigen har valt att tävla i H-40 klassen för att få köra den långa distansen 120 km ihop med Elit och H-30.

Jag har en kompis som är med och tränar ibland och som jobbar som polis, han har frågat mig om jag kan tänka mig att köra för laget från Takua pa polisdistrikt. Då det är polisen som sponsrar racet så betalar dom rubbet för varje polisdistrikt som kommer med ett  5-mannalag till tävlingen och självklart hänger jag på det erbjudandet, om inte annat så är det väldigt bra att vara kompis med polisen tänker jag liksom...

Den 13:e mars är sista helgen innan jag åker hem och då går ett riktigt grymt XC nere på Phuket, ett race som i år ingår i den nationella cupen så det blir en perfekt avslutning på denna "vintersäsong"...

Som synes så är det ganska fullspikat framöver, det är väl bara några helger i februari som fortfarande gapar tomma men det dyker säkert upp nåt race till skulle jag tro och om inte så räcker det gott och väl med det som redan är inbokat...

Flyg & boende är bokat för vinterns stora äventyr...

Det ser inte så grymt ut på pappret men sista milen ska visst vara extremt jobbig. Den som innehar stravas 1:a plats är en viss Peter Pouly...

Imorse körde jag 4 ggr upp för tempelbacken uppe vid gamla Takua pa, med 30 minuter uppvärmning dit och samma väg hem plus intervallerna blev det totalt 1 timme och 45 minuter. Körde dom inte som vo2max idag utan i tröskelzon med fokus på att hitta ett bra flyt och en fin känsla i klättringen inför helgens race.

Tävlingen på söndag innehåller två långa klättringar på vardera ca 300 höjdmeter strax efter varandra vilket blir totalt 600 höjdmeter på under en mils cykling. Bergspriset är vid andra passeringen av toppen och där vill jag gärna vara med i matchen. Elit, H-30, H-40 & H-50 startar samtidigt och en prickig bergströja får den som är först upp oavsett klass, denna tävling i tävlingen blir mitt huvudmål för dagen. Jag ska köra mig sönder och samman för att vara med tätgruppen upp på toppen sedan får själva huvudtävlingen gå som det går men självklart räknar jag med ingen annan H-50 gubbe går med lika länge som mig och klarar jag mig bara från maskinhaveri så ska jag ta revanch för helgens DNF pga den snöpliga punkteringen på kom samui...

"Tempelbacken", en kilometer lång med en snittlutning på 12-13%...

Idag fyller världens bästa pöjk år, grattis på dig Charlie och ha en riktigt bra dag därhemma. Hälsa alla ikväll på kalaset så ses vi här om några veckor, då får vi fira lite i efterskott...

Hipp hipp hurra på din födelsedag...

Nu är jag hemma igen och det ska bli skönt att få komma igång med lite hård och strukturerad träning efter en lugnare period. Första veckan i januari var ju lite av en återhämtningsvecka efter ett tufft träningsblock på sex veckor och sedan kom en långweekend på koh samui, visserligen cyklade jag där men det blev lite hackat & malet om man säger så. I fredags blev det en transportdag, på lördag lite test av tävlingsvarvet, på söndag race i 30 minuter innan jag bröt pga punka, i måndags lite lätt rull i bergen och igår en transportdag hem igen. Ingen vidare struktur "so far" i januari alltså även om jag cyklat en del...

Men nu är det dax igen att börja träna planerat och strukturerat och där varje pass har ett specifikt syfte. Jag började idag med ett kortare distanspass på två och en halv timme utan frukost och där jag inledde med 3x15 min sweetspot-tröskel för att tömma kroppen på energi och få igång fettförbränningen ordentligt.

Jag har hittills sakta men säkert gått ner i vikt utan att egentligen anstränga mig och nu ska jag försöka få till det där allra sista för att förhoppningsvis kunna prestera på absoluta topp i de tävlingar som är på gång nu i januari och där det ingår en del riktigt tuffa klättringar. Med andra ord är det slut med glassätandet på ett tag nu...

Min matchvikt är nere på bra nivå nu men lite lite mindre kanske kan göra mig till den "bergsget" jag drömmer om att bli...

Finns det nåt bättre än att sitta ute på en strand och se solen gå upp, ja inte mycket slår det iallafall. Vi är i vanlig ordning uppe med tuppen, njuter av soluppgången och dagens första kaffe. Om en timme börjar vi färden mot vår hemby igen för att återgå till "vardagen"...

Madde tog en go massage på stranden sent på eftermiddagen igår...

Samma plats blev perfekt för morgonkaffet...

En liten frukostgäst...

Idag är det dagen efter "skitdagen" igår och besvikelsen har väl lagt sig något, livet handlar inte bara om tävlingar och resultat även om det kan verka så ibland. Däremot betyder cyklingen som livstil mycket för mig och vi har lagt till en extra dag här på ön för att utforska bergen på cykel när vi ändå är på plats.

Efter lite morgonkaffe på verandan till ljudet av vågornas brus gav vi oss iväg Madde och jag på våra hojjar, upp förbi tävlingsområdet och vidare på den lilla väg som slingrar sig inåt land. Den slingrade sig ganska så brant uppåt också skulle det visa sig och som brantast visade min garmin på 27% lutning, svettigt värre !!...

Men vi tog oss ända upp och fick en fin äventyrstur på ett par timmar i helt fantastiska omgivningar innan vi rullade ner till vår bungalow och beställde in en välförtjänt frukost, sedan blev det sol och bad några timmar innan jag tröttnade på solen och drog mig tillbaka till verandan igen. Nu sitter jag här och bloggar samtidigt som jag avnjuter en iskall singha, precis som vilken turist som helst...

Det börjar branta på...

Här var det riktigt brant...

Fick t.o.m zick zacka när det var som brantast..,

Fin cykling uppe på höjderna...

Bra jobbat Madde 👍👍👍

Jag tillhör väl den gammalmodiga typen och kör fortfarande med slang, normalt sett punkterar jag extremt sällan men nu sista veckan har oturen kommit ikapp mig. När jag vaknade imorse så var även framdäcket platt så nu är jag uppe i fyra punkar bara i januari, kan tilläggas att jag tidigare inte haft en enda punka under sex vintrar här i Thailand, inte bra...

Mitt argument har varit att det ska gå snabbt och vara lätt att byta däck men nu vet jag inte längre om det håller. Får nog ta mig en allvarlig funderare, ni vet det där med att lära gamla hundar...

Nu punkar jag tom i sömnen...

Jag är en riktig stor idiot måste jag erkänna, jag visste ju att tävlingen inte skulle avgöras i stenpartiet och hade planerat att cykla på säkerhet där. Ändå blev det precis det som hände, allt avgjordes till min nackdel när jag dum som jag är skulle stressa förbi en åkare från en tidigare startgrupp just innan den där förbannade stenhögen, vilket innebar att jag brötade in i stenarna med alldeles för hög fart och självklart får punka. Denna otaktiska körning gör jag vid varvningen ut på sista varvet med över en minuts ledning, jag är inte så lite irriterad på mig själv just nu. Mitt jävla pucko !!...

Finns det något positivt att ta med sig från den annars så eländiga dagen så är det väl att trots en seg känsla i kroppen och osäker form så fungerade allt till 100 % så länge jag var med i matchen.

Åkningen flöt på fantastisk fint och återhämtningen var blixtsnabb och effektiv så fort tillfälle gavs, den halvtimme som jag var med och tävlade snittade jag pulsen fyra slag över senast uppmätta mjölksyratröskel utan att det kändes som att jag "gick på rött" så nog finns formen där även om det inte kändes så före tävlingen. 

Nu glömmer jag den här skitdagen och blickar framåt, redan nästa söndag får jag chans till revanch och det på hemmaplan och sedan rullar det på med ännu fler race så vad är väl ett XC race på koh samui, förutom en massa tusingar i bortkastade prispengar då...

Fint område och mycket folk...

Mycket publik...

Knattarna hade prisutdelning när vi kom imorse...

Den där jävla stenhögen som ser så slät ut, har punkade jag både igår när jag testade banan och idag när jag låg i klar ledning och kunde "promenerat" över...

Vår "camp" innan start...

Eliten väntar på att få ge sig iväg...

Me in action...

Nästa gång över stenarna var loppet över för min del...

Efter en stadig grötfrukost och nypreparerade cykelflaskor har jag dragit iväg till startområdet, jag fick ingen exakt starttid igår utan någongång fram på förmiddagen är vad jag vet. Det är med andra ord bäst att vara på plats tidigt...

Laddad med energi...

Jag måste säga att jag blev lite besviken efter att kunna konstatera att varvet inte alls var detsamma som förra året, då var det en bra blandning av brötig teknik, snabba tekniska delar och ännu snabbare svepande singeltracks genom kokosnötsplantagen. Allt går i samma område i år men alla tekniska delar är borttagna och varvet påminner mest om ett snabbt cyclocross varv, visserligen finns en stenkista och två mindre hopp samt en några branta klättringar upp för kullen men njaää, det var nog allt bra mycket bättre förra året...

Hur som helst, jag snurrade runt tre varv på banan för att nöta in kurvtekniken och efter ett segt första varv lossnade det väl lite grann men det sprätter inte riktigt i benen som det brukar. Hoppas det bara är nervositeten som spökar lite i bakhuvet sedan genomklappningen på XC tävlingen nere på Phuket i mitten på november, banorna påminner lite om varandra och jag fick ju inte med mig någon direkt positiv känsla från det racet så lite nervös är jag allt även om jag vunnit två långlopp sedan dess.  

Jag lyckades punktera idag också då jag ville bjuda på lite show genom stenkistan, efter ett försiktigt förstavarv kunde jag konstatera att det bara var att satsa järnet över stenarna. Sagt och gjort och pssssh, ett genomslag för att eventuellt tjäna en sekund blev resultatet men bättre idag än imorgon iallafall.  Då kommer jag att ta det lite lugnare över stenarna samt att jag bytt till 2,2 däck, både för luftvolymen och för att få bättre grepp i kurvorna som är fulla av lös sand. Jag har bytt till 34 t fram också bara för säkerhets skull, jag kom visserligen runt på 36:an idag men i tävlingsfart och med osäker form så tar jag det säkra före det osäkra och är jag i form, ja då vinner jag med en 34:a också...

Summa summarum från dagens test då, ja jag brukar känna när formen är på topp men så kändes det inte riktigt idag, det släppte visserligen lite på slutet så jag hoppas att dagens små pulshöjare fick igång mig och att jag kan få till det imorgon trots allt. Om inte annat så ska jag ut på banan imorgon och ha riktigt kul, No matter what...

Foto från skogskanten uppe på kullen...

Foto nerifrån och upp mot kullen, de få tekniska delarna samt klättringarna fortsätter längre upp i terrängen...

Det var fullt pådrag imorse vid tävlingsområdet då många var där och testade varvet...

Även arrangören jobbade för fullt med iordningställandet av start & målområdet...

Det drar ihop sig till tävlingspremiär för 2016, hyrbilen hämtades igår och den är redan packad & klar för avfärd. Först bara en sista gemensam frukost här hemma med Lowe och Evelina som flyger hem till kylan i eftermiddag. 

Själva åker jag och Madde iväg direkt efter frukosten och vi har väl ca 25 mil över till östkusten och färjeläget där, sedan en dryg timme med båt och vi är strax framme. Denna dagen blir enbart resdag och vila, imorgon cyklar jag upp till tävlingsbanan och kör några varv för att få till "skogskänslan" lite, jag körde ju denna tävling förra året också och tyckte mycket om banan. Det är ett riktigt xc varv som hade allt och det ska bli mycket kul att köra där igen och jag ska göra allt för att försvara segern från förra året.

Tävlingen avgörs sedan på söndag men vi stannar kvar och cyklar på ön ännu en dag och åker hem till huset först på tisdag igen, samui är ganska kuperat och det kan ju vara kul att träna i en lite annan miljö när vi ändå är här.

En annan som vann här förra året fast då i elitklassen var ju Robin Thyrstedt som var på besök, han gjorde nog ett stort intryck på thailändarna för det är många som frågar efter honom iår.

Han har t.o.m fått ta plats på större delen av årets tävlingsinbjudan, the champ of samui som dom kallar honom...

Robin in action...

Bilen står packad & klar på parkeringen...

Cyklade ut två timmar tidigt imorse enbart för att rulla ur benen lite och samtidigt njuta av naturen längs småvägarna ute på landsbygden. Mental avslappning kanske man kan kalla det, fast på cykeln då och inte liggandes på rygg...

Hittade några nya småvägar jag inte cyklat på förut i ett område strax nordost om här, får nog bli nån mer tur åt det hållet och reka lite till vid nåt tillfälle. Det är visserligen ett ganska begränsat område men det är alltid kul med alternativa vägval även om det handlar om kortare sträckor...

En lång bro över ett våtmarksområde...

Endast för cyklister och fotgängare...

Över Takua pa river...

Det tar mig bara ca 5-10 minuter att från huset cykla ut på landsbygden i såhär  fantastiskt fina omgivningar

Vi har en fin strand ca sjuhundra meter nedanför huset här och jag skäms nästan över att vi är där så sällan. Tänk er en näst intill öde beach över 5 km lång och nästan folktom, det finns inte många sådana kvar...

Ikväll tog vi tag i saken och packade ner middagsmaten i en kylbox för en picknick på stranden i solnedgången...

Jag mår som en kung här...

Bra plats för en middag...

Dramatisk solnedgång...

Vila igår men idag är det på't igen, 3x15 minuter tröskelintervaller väntar tillsammans med Thomas som jag tränat med några ggr nu. Han har ett bra slätdrag så det blir en bra sparring på detta sista hårda pass innan helgens race, två lugnare pass återstår samt en provkörning av tävlingsvarvet sedan är vi äntligen framme vid årspremiären.

Igår morse på vilodagen körde vi ett yinyogapass här hela gänget och när Kaow som hjälper till att sköta områdets trädgårdar kom förbi för att vattna så undrade han nog vad vi höll på med där inne på terrassen...

Stel gubbe...

Lowes kompis Evelina...

Lowe...

Den gamla delen av Takua pa som ligger ca 13 km hemifrån passerar jag ofta på mina rundor, byn ligger österut inåt land och man kan köra in eller ur byn åt sju olika håll vilket innebär att jag nästan alltid cyklar genom oavsett vilken runda jag är ute på.

Det är en sömnig liten småstad från en svunnen tid men som ändå är välbevarad och njutbar, här rullar det på  i ett härligt lugnt tempo och stan är mycket charmig med sina smågator och gamla hus med sino-portugiesk arkitektur som har sitt ursprung från tiden då Takua pa var en viktig stad för exporten av tenn som kom från gruvorna i trakten.

Det finns också många äldre bevarade teakbyggnader med kinesiska utsmyckningar och flera äldre tehus som fortfarande bedriver verksamhet.

Varje söndag stängs huvudgatan av till förmån för en stor matmarknad där det säljs lokala delikatesser och detta spektakel är väl värt ett besök om man är i khao lak på semester. själv försöker jag så ofta jag kan åka upp och handla mat på denna marknad, som igår då jag åkte upp och hämtade ett stort lass sushi till min dotters stora glädje...

Old Takua pa...

Många mysiga små "hål i väggen"...

Full fart...

Nice Bike...

Mycket godsaker...

Viftar bort flugorna...

Små plättar..

Nåt grönt...

En glad tant...

Nåt färgglatt att dricka...

Hemmagjord isglass...

Jag träffade ett gött gäng uppe vid macken igår när jag skulle tanka motorcykeln. 90 - 125 cc moppar är ju det stora allmänna fortskaffningsmedlet här i Thailand, alla har en och de här killarna hade förvandlat den vanligaste modellen som normalt säljs utrustad med korg framför styret då det är en populär familjemodell till någonting helt annat...

Coola gubbar...

Hot 90 cc moppe...

Det är ju nästan att man vill ha en själv...

Dagens backintervaller blev sådär helt underbart goa med en svidande men fullt uthärdlig känsla i benen trots totalt ca 20 effektiva minuter där jag låg en bra bit över mjölksyratröskel. Fyra intervaller genomfördes liggandes på 93-97% av maxpuls under ca fem minuter per intervall, totalt tog varje intervall något längre tid men jag räknar tid över tröskel.

Grymt nöjd med hur kroppen kändes idag efter två tuffa pass men redan imorgon är det vila igen, sedan väntar tre träningsdagar i följd innan jag på fredag åker till koh samui för årets första XC race som går på söndag. Därefter blir det race varje helg under januari månad och 2016 års säsong är igång för fullt...

Thomas från Schweiz strax uppe för fjärde gången...

Sitter här i vanlig ordning med mitt morgonkaffe och laddar inför dagens backintervaller. Jag har mina rutiner som jag trivs bäst med och det innebär uppstigning i gryningen (06.00). En kopp kaffe och en timmes surfande på nätet för att uppdatera mig om världen utanför min egen lilla bubbla här i thairiket. Sedan fram med cykel och kläder, fylla på flaskor och förbereda sig för dagens pass som normalt drar igång 08.00.

Just idag kör jag en halvtimme senare då jag väntar in en svensk kille som kontaktat mig via bloggen, han är bosatt i Schweiz och är här på semester och inför resan googlade han lite om cykling i Thailand och hittade på så sätt min blogg. Vi har kört ihop några pass nu och det är alltid kul med sällskap på träningarna. Idag ska vi som sagt cykla upp till gamla Takua på för att där köra fyra ggr upp för "tempelbacken", en stigning som är grymt brant och tar 5-6 minuter beroende på hur pigg man är. En riktigt bra backe att köra vo2max intervaller i då det är stört på omöjligt att hålla ner pulsen under tröskel sista halvan.

Vi körde ju ganska hårt igår också så vi får väl se hur benen svarar idag, förhoppningsvis gjorde massagen på stranden igår eftermiddag att återhämtningen skyndades på lite...

Igår efter träningen åkte vi till white sand beach för lite sol, bad, mat & massage...

Lunch i skuggan...

Massage...

Hur har det nu gått med carport/entrén då, jodå det är nästan helt färdigt och blev riktigt bra om jag får säga det själv. Det återstår bara en liten del av den gamla gräsmattan som ska grävas ur och istället fyllas ut med natursten i ljusa, beige och bruna färger.

Årets första träningspass gick också bra, jag betade av 45 minuter av veckans hårda träning i form av 3x15 minuter högt i tröskelzon. Imorgon blir det ännu hårdare då fyra 5 minuters backintervaller över tröskel väntar.

Nu är det bara den fd gräsplätten till vänster som ska piffas till...

Uteköket...

Från en annan vinkel...

80/20 regeln är ju ett känt begrepp inom cykelsporten och har funnits med länge och här har vi som ett bra exempel lite statistik från Tom Dumoulins pioneer powermeter från året som gott.

Det ser ju inte så jobbigt ut "på pappret" att lägga ca 80% av träningen i endurance zon och ca 20% i hård eller väldigt hård zon men tänker man till lite och verkligen bara räknar effektiv tid så som man ska så blir det nog så tufft.

Ett 4x4 vo2max pass med uppvärmning, vila mellan intervaller och urrullning är fortfarande bara 16 minuter i zon så lägger man 10-15 timmar i veckan på träning så kräver det sin "hen" för att få ihop de där 20% effektiv tid av hård eller mycket hård träning. 

I som i mitt fall som ofta ligger ligger på ca10-15 timmar/vecka blir det ju totalt typ 15-22 st 4x4 vo2max intervaller, 4-6 st 15 minuters tröskel och sedan på det en 8-12 timmar distans, puh... Nu blev det jobbigt...

Lite intressant statistik...

Efter gårdagsmorgonens "fikacykelpass" med Madde blev det en väldigt soft dag, det var längesedan jag var en nattmänniska och för att orka med en nyårsafton på stranden behöver jag ladda upp ordentligt med mycket vila. Men det blev faktiskt en liten lätt aktivitet till igår, på eftermiddagen körde jag ett entimmes yinyoga pass ute i hyddan. Yinyoga är inte ansträngande på något sätt utan mer för stretch och avslappning, så avslappnande att jag faktiskt i dom poser som jag är mest bekväm i nästan somnar. 

Vi kom i tid för att njuta av solnedgången...

Lowe...

Jag och mina tjejer...

Färgglad duk...

Helt ok middagsbord...

Solnedgång i khao lak...

Snart kommer middagsgästerna...

Underbar miljö...

Himmeln fylldes med "ljusballonger"...

Let's party...

Skickar upp en önskan om lycka och välfärd för ALLA på vår jord...

Det var mycket fyrverkerier...