100 km och 3.40 timmar in på kontot och nu är både denna distansweekend och februari månad till ända. Lite trött är jag måste erkännas, både av många timmars cykling och tidiga morgnar de senaste dagarna. Imorrn blir det både sovmorgon och vilodag...

42 mil och 15 timmar på dessa fyra dagar blev det, totalt 55 timmars cykling i februari och nu är det bara två veckor kvar för mig här nere. Nu laddar jag om för race till helgen med först lite vila och sedan inte att förglömma storviltsfiske, vi ska ut på havet på torsdag, jag, min grabb Charlie och hans kompis Gustav för att försöka fånga oss en Barracuda, Kingfish eller kanske nån stor Dorado. Jag hoppas kunna återkomma med ett fint fiskereportage på fredag...

Säg hej till kameran...

En lugn och fin runda idag med mina vänner från "bygden"...

05.00 imorse ringde klockan, en timme senare i skenet av en starkt lysande måne cyklade jag iväg norrut för att möta Siam biketours och få lite sällskap på dagens långpass. Jag var ute i god tid och hann ända upp till Kuraburri och greenviue resort där dom övernattat på sin tour från Bangkok till Phuket.

Hela fyrtio cyklister var med denna gång och det var uppdelat i tre grupper, slow, medium och fast hade jag att välja på. Den snabba gruppen skulle dessutom cykla en länge väg så det passade mig bra, långdistans med lite fart tackar man inte nej till.

Totalt blev det 5,30 timmar och 165 km idag med strax över 31 km/h i snittfart och då cyklade jag ändå de första 55 km till Kuraburri ensam och betydligt långsammare. Behöver jag nämna att jag är ganska mör just nu...

Månskenscykling...

Jag var ute i god tid och hann ända upp till resorten där dom bodde...

Den snabba gruppen...

En trött gubbe...

Inte lika långt idag som igår men istället lite mer djungeläventyr, jag körde några grusvägar som jag känner till och provade även ett nytt alternativ som jag varit lite nyfiken på ett tag men inte provat ännu. Det började bra med en helt ok grusväg, efter hand smalare och slutligen ren singeltrack. När växtligheten blev så tät att jag knappt kunde ta mig framåt längre var det bara att vända. Ja ja nu vet jag det, den vägen ledde ingenstans. Bättre lycka nästa gång...

6 mil idag och "bara" 2,30 i tid får väl räknas som ett väldigt kort distanspass men imorgon tar jag igen det med råge, då blir det långt, riktigt långt hoppas jag...

Betongväg...

Grusväg...

Genom gummiplantagen...

Ut på stäppen...

Vilse i djungeln...

Till slut på väg i rätt riktning...

Ut på hojjen imorse utan frukost, nu ska det brännas fett är det tänkt och det gick väl bra i ett par timmar sedan kände jag att ett litet energiintag var tvunget om jag skulle ta mig hem. En kaffe och en snickers senare var det full fart på benen igen.

95 kilometer och 3.20 timmar senare är jag hemma igen, frukost/lunch intagen och dag ett är avklarad. Imorgon blir det något liknande i tid och distans men på söndag då siktar jag på fem timmar och på måndag fyra timmar. Sedan blir det inget mer distanscyklat förrän hemma i Sverige och inte förrän vårsolen värmer tillräckligt för att det ska vara njutbart att cykla långt, de sista två veckorna här i värmen är det hårdkörning som gäller...

Ett fint pass idag...

Jag har fått en ny inneboende här i huset, en katt som flyttat in och han viker inte en millimeter från min sida...

Idag softar jag bara, laddar batterierna inför en lång distansweekend. Men helt sysslolös har jag inte varit, motorcykeln har fått sig en tvätt och sedan finåkte jag iväg till grannbyn för en lunch på ett av de lokala matställena som serverar lunchbuffé för 35 bath vilket är ca 8kr...

Efter lunchen tog jag en omväg på småvägarna hemmåt för att testa ett café som jag cyklat förbi många gånger men aldrig stannat vid, det ligger lite för nära hemma för att passa som cykelfikaställe men nu idag så var det dax. Jag har ju berättat tidigare om hur cykelkulturen fullkomligt exploderar i landet och likaså är det med kaffekulturen, inte så konstigt kanske då de två liksom hör ihop på något sätt. Det har "poppat" upp små kaffeställen lite överallt och på väldigt många är det riktigt hög klass på både kaffet och fikat...

På väg in till byn för lunch...

Finkaffe mitt ute i ingenstans...

Jag var lite orolig inför hur benen skulle kännas på dagens intervallpass men det var helt obefogat visade det sig, jag "köttade" på vad jag hade och benen svarade till 100% utan att protestera det minsta. Nu väntar en vilodag imorgon och sedan går jag in i mitt sista ordentliga distansblock här nere, fyra dagar i följd med många timmar i sadeln innan nästa vilodag som blir på tisdag nästa vecka. Då återstår det exakt två veckor med hårdare pass och två race innan jag återvänder till Sverige igen, snart är det vår...

Nu har jag hittat en bild på mig från klättringen i söndags...

Jag har cyklat upp för de flesta klassiska berg som brukar ingå på touren och girot och måste säga att doi Inthanon i jämförelse ligger i absoluta toppen vad gäller hårdhet.

Tävlingen i söndags var upplagt som ett stort granfondo med tävlingsåkarna längst fram och sedan flera tusen motionärer bakom som hade en extrem utmaning framför sig. Här nedan kommer lite roliga bilder från lite längre bak i fältet...

För många blev det en hel del extra kilometer av allt zickzackades...

En skön lirare...

Som synes på bilderna ovan så var det en extremt tuff dag för många...

I eftermiddags blev det ett dopp i den gemensamma "storpoolen" som omväxling, annars håller jag mig mest i min egen pöl...

Fler foton från racet och tittar ni noga så är jag med på en bild som ett "katt bland hermelinerna" med min mountainbike. Det var visserligen några tusen mountainbikare till men dom såg jag aldrig röken av...

Full speed direkt från start...

Några kilometer ut på banan...

Vi närmar oss första branten...

Fortfarande en stor klunga...

Svagt uppför...

Det lutar mer och mer...

In i andra branten och nu börjar det spricka av, jag ligger långt bak i första gruppen (gubben med rakt styre bland alla bockstyren)...

Tätgruppen blir allt mindre...

Nu brantar det på ordentligt...

Riktigt segt...

För en del blev det för mycket...

Tätgruppen en bit in i loppet, längst bak ligger segraren i MTB klassen, imponerande !!...

Peter Pouly fick bra hjälp av flera cyklister för att slå ett nytt backrekord...

Vidare uppåt...

Det är en bit kvar...

Peter in action...

På väg mot en klar seger...

Med sin specialcykel för dagen, 1x11 växlad med 48:a  framdrev och 10-42 bak...

Det var dimmigt, kallt och rått uppe vid målplatsen...

Peter Pouly, singha infinity team infriade förväntningarna och vann racet...

Ja då vart racet över och jag infriade väl mina allra vildaste förväntningar med råge. Jag fick stå i första startgruppen som jag hoppats på och när starten gick var det bara att bita i styret och hänga med så länge det gick med min 32 klinga. Första milen var ganska flack med bara några procents lutning och farten var riktigt hög, Singha infinity teamet låg i täten och höll över 40 km i snitt första milen, allt för att kaptenen Peter Pouly skulle få bästa möjliga chans till att gå upp på under två timmar i klättringen. Sedan kom första korta branta partiet och där låg jag fortfarande med högt upp men mitt i nästa brant som var lite längre fick jag snällt inse att nu är det mitt eget race som gäller resten av dagen om jag inte ska spränga mig. Då jag släpper tätklungan är den max 100 man stor och det är bara en MTB cyklist med i gruppen.

Jag ligger alltså nu som andre man i MTB klassen och kör mitt eget race med full koll på puls och kadens, benen känns grymma idag och allt stämmer. Jag orkar hålla den puls som jag planerat och 32 klingan gör att jag aldrig behöver bryta mig upp utan kan pinna på lätta växlar i stort sett hela klättringen.  Sedan händer inte så mycket egentligen, jag kör på som i ett meditativt tillstånd, dricker lite med jämna mellanrum och kilometrarna tickar på. Efter ca halva klättringen kommer en av singha infinitys MTB åkare ikapp och passerar snabbt, jag ligger precis på min gräns och gör inget försök ens att gå med, det är alldeles för långt kvar och det brantaste partiet är sista sju kilometrarna och där vill jag gärna ha lite power kvar.

Nu börjar det gå upp för mig att jag är på väg att prestera nåt riktigt bra här idag, min bästa förhoppning inför racet var en topp 20 placering men det var väl inget jag egentligen trodde skulle gå att fixa. Nu ligger jag som tredje man och ser ingen MTB cyklist bakom, inte ens på dom riktigt långa svepande partierna där man ser långt bakom sig.

Men det är fortfarande långt kvar och jag stressar inte utan kör på den nivå som jag bestämt mig för i förväg. Sedan rullar det på sakta men bestämt i flera riktigt branta partier och plötsligt är jag framme vid dom sista sju kilometrarna, det är dom allra värsta med en konstant lutning på mellan 10-20 %. Även här orkar jag hålla karensen hög och nu vågar jag öka pulsen några få slag också, jag känner mig fortfarande stark men kalkylerar också med att dessa sju kilometer kommer ta nästan en timme, så brant och så sakta går det så det är fortfarande inget läge att öka för mycket.

Sista två kilometerna och nu ser jag ett brett MTB styre nere i backen bakom mig, nu försöker jag öka lite men det går inte. Jag har gjort ett optimalt lopp och kört jämt på den högsta nivå jag har, det finns inte lite till att hämta helt enkelt och med en kilometer kvar blir jag passerad, lite snöpligt ser jag 3:e platsen försvinna nästan på mållinjen men samtidigt är jag jäkligt nöjd med vad jag presterat. Allt har fungerat perfekt och benen har svarat på absolut toppnivå idag och det är väl inte så dåligt ändå att bli 4:a av ett par tusen mtb cyklister upp för detta berg. Dessutom 84:a totalt inkl den lika stora landsvägsklassen, nä jag är mycket nöjd med mig själv idag...

Mycket slit för en medalj...

Svinigt kallt på toppen, det var ingen rolig resa ner för beget blöta och kalla..,

Efter en kort natt med dålig sömn blir det lite kaffe och ett par rostade mackor, lättsmält och bra för magen och nåt mer behövs inte nu då jag ätit upp mig under flera dagar. Nu kör vi...

Tre timmar till start...

En kort runda på en timme imorse med några igångdrag och benen kändes riktigt bra, nummerlappen hämtad och några fler "mutförsök" att få in oss i förstastart grupp gjordes med oviss framgång. Det ordnar sig säger dom men ändå fick vi inte dom små klisterlappar som ska sitta på nummerlappen och ge oss fritt inträde i "finrummet" längst fram, vi får helt enkelt vänta tills imorgonbitti och se vad som händer. Den senaste informationen är också att dom släpper både MTB och racer klassen samtidigt, vi står inte ens uppdelade landsväg vs MTB i starten utan i en salig blandning fördelade i olika startgrupper beroende på vilken förväntad sluttid man har. Ändå är det två olika tävlingsklasser med separata resultat, med över 5000 startande totalt blir det ju helt avgörande att vi får hamna i första startgrupp och imorgon är det vi som kommer dit med vässade armbågar...

Sitter på verandan och bloggar till ljudet av en porlande bäck nedanför...

Utrustningen är fixad, nu ska vi bara äta middag och sedan tidigt i säng för kl 04.30 ringer klockan...

Det rullar sakta på här uppe i Chom Thung som är startbyn för tävlingen, vi bor strax utanför byn som ligger långt ute på landet ca 50 km söder om Chiangmai. Det är inte mycket att göra på dagarna förutom att cykla en sväng och sedan vila, däremellan äter vi upp oss inför racet och så fikar vi förståss. Kaffet är gott häruppe och kakorna gudomliga så om det går åt pipsvängen på söndag så beror det inte på att vi fikat för lite iallafall, snarare tvärtom...

Imorgon ska vi först köra ett sista pass inför racet med lite korta pulshöjare för att väcka upp kroppen och sedan ska vi ner i byn för att hämta nummerlappar och förhoppningsvis träffa lite cyklister. Vi har inte sett en enda cyklist ännu och då är ändå varenda hotell fullbokat inför helgen så dom flesta bör väl dyka upp ikväll antar jag. Det ryktas om ett rekordförsök också, det är Peter Pouly som med hjälp av sitt singha infinity team och några inbjudna "proffs"kompisar från europa vill sätta en tid på under två timmar uppför berget.

Själv har jag kollat segrartiden från förra året i MTB klassen och det var en lagkompis med Peter Pouly som körde i mountainbike klassen och vann på 2 timmar och 17 minuter, det var bestämt att Peter skulle vinna som kapten i singha teamet och kompisen som är 2:e man i teamet fick då helt enkelt köra MTB istället så att han också kunde få vinna...

Vad jag själv ska hoppas köra på för tid vet jag inte riktigt, vi körde upp på strax över tre timmar häromdagen på träning men då tog vi inte tid från startpunkten som innebär ytterligare en kvart. Så knappt en timme efter förra årets segrartid på träning... men frågan är hur mycket fortare det går att cykla, några minuter går ju att pressa i dom flackare partierna som är i början av racet, speciellt då man fortfarande ligger i en stor klunga men sedan när de branta delarna avlöser varandra och benen redan jobbat hårt för att gå med klungan, ja då går det nog inte så mycket fortare än vad det gjorde häromdagen misstänker jag. I absolut bästa fall kanske jag kan köra på 2,45 - 2,55 och vad det räcker till återstår att se, det är några riktigt grymt bra killar med men hur bredden är där uppe i toppen i ett så här stort startfält det vet jag inte riktigt. Det kan nog bli stora luckor och tidsdifferenser även bland de 20 första och kan jag gå in topp 50 i MTB klassen är jag nöjd, bättre än topp 30 så så blir jag skitnöjd och topp 20:e, ja då känner jag mig som en segrare. Jag är trots allt 53 år och definitivt ingen bergsget av den kaliber som jag skulle behöva vara här på just detta race...

Förberedd på det som komma skall...

Idag snurrade jag runt lite på landsbygden utanför byn...

Neutral start ut ur byn till denna markering, här börjar klättringen och racet...

Och så en bild på dagens cykelfika, gudomligt gott...

En ny dag gryr och jag sitter här med mitt morgonkaffe på en bänk och värmer mig i solen, precis som hemma i Sverige en fin sommarmorgon, kallt i skuggan men skönt i solen. Just i detta inser jag att vi har det ganska bra hemma också emellanåt, åtminstånde på sommaren och litegranna längtar jag faktiskt hem till min egen veranda...

En skön start på dagen...

Vädret här uppe i norr är väldigt annorlunda jämfört med södra Thailand, dagarna är varma men nätterna är riktigt svala och när vi vaknar vid sju tiden på mornarna är det sådär krispigt friskt ute som det kan vara en fin septembermorgon i Sverige. 

Starten på söndagens race går redan kl 07.00 och med över 5000 deltagare måste man vara ute i god tid för att få en bra startplats, speciellt då det inte är någon seedning utan först på plats som gäller. Vi har för säkerhets skull varit nere vid startplatsen idag och pratat med arrangören om detta, vårt argument om att här kommer vi två hela vägen från Sverige för att delta på just detta race och att självklart förväntar vi oss då att så långväga gäster för stå i första led verkade gå hem för vi blev på stående fot lovade att -inga problem- det löser sig.

👍👍 för förstående funktionärer...

Förutom en lugnare förmiddagscykling med tillhörande finfika har vi tillbringat eftermiddagen inne i chiang mai som ligger ca 50 km härifrån, där blev det ännu mer fika och en god middag innan vi återvände hem igen. Vi har också sett på sociala medier att cyklister från hela Thailand börjar anlända till flygplatsen så imorgon kan det nog bli lite trångt på vägarna...

Fika är gott...

Då har vi "genrepat" uppför berget en första gång och det får nog räcka är vi båda överens om, det var en snäll första mil men sedan kom flera långa 15% partier och satte oss ordentligt på prov. Vi ville köra klättringen ganska lugnt men när det blir såpass brant under långa perioder så är det svårt att hålla en låg ansträngning på benen, vill man framåt och vidare uppåt så kostar det på helt enkelt.

Men nu vet vi vad som väntar och det var ju det som var meningen med dagens topptur och istället för att trötta ut oss med flera klättringar så blir det uppladdning på "platten" resten av tiden fram tills tävlingen. 

Det gäller att ladda mentalt också för det var ingen jätterolig backe, för er som känner till Mont ventoux så är Doi Inthanon nåt liknande, inga serpentinsvängar att ta sikte på som delmål längs vägen utan ett konstant motluts-gnetande längs bergssidan, oavbrutet utan några större variationer hela vägen till toppen. Det som varierar är väl första milen som är flackare då jämfört med resten som är mycket tuffare, sista sju kilometer är konstant mellan 10-15%, och då har man redan 40 km uppför i benen...

Efter en "stadig" frukost gav vi oss iväg...

Då har vi tagit oss en liten sväng uppför "backen" här utanför, vi bor jäkligt bra och faktum är att jag kan sitta kvar här på uteserveringen och äta frukost på söndag och bara hoppa in i racet när dom kommer förbi, så nära starten bor vi. Då slipper jag ju trängas bland flera tusen cyklister i startfållan också men det finns ju en risk att det kanske räknas som fusk så jag får se hur jag gör, fast nåt knep får jag nog ta till för där framme ska jag vara när starten går...

Det lilla vi körde idag bekräftar väl vad vi hört tidigare, 46 km med en snittlutning på 5.8% låter inte så skrämmande men när det varierar mellan väldigt flacka partier och branta partier så blir dom branta partierna väldigt branta och det var nog bra att jag monterat på 32 klingan känner jag.

Imorgonbitti ska vi göra vår första topptur och känna lite på backen, ingen stress utan lugn och fin klättring för att få in känslan och förbereda oss på vad som väntar på söndag...

Här är det Daniel som pressar på lite med mig på hjul...

Doi Inthanon national park med Thailands högsta topp på 2564möh...

Då vart vi framme vid vårt boende några mil söder om chiang mai vid foten av berget Doi Inthanon, flygresan på ett par timmar gick bra och efter en snabb taxiresa hit till boendet skruvade vi ihop våra cyklar, käkade lunch och ligger nu och vilar en stund. 

Lite senare ska benen rullas ur med en kortare tur ut på tävlingsbanan, idag kör vi inte så långt upp i klättringen utan cyklar bara lite lätt och kollar så att cyklarna fungerar som dom ska inför morgondagens topptur då vi ska provcykla hela tävlingssträckan...

Tidig morgon i taxin ner till Phuket...

Air asia, ett billigt & bra alternativ...

Daniel förklarar för taxichauffören vart vi ska...

Backintervaller i förrgår och ett lite för tufft distanspass igår gjorde att benen var lite väl sega imorse på dagens 3x15 minuters tröskelintervaller. Efter två halvbra intervaller lågt i sweetspot zon gav både huvet och benen upp och jag rullade hemmåt med knapp styrfart...

Nu ligger jag här i hyddan och samlar kraft inför eftermiddagen då cykeln ska tvättas och packas ner i väskan inför morgondagens flygtur upp till chiang mai. Imorgon blir en res och vilodag och på onsdag och torsdag har jag tänkt att cykla upp till toppen 2550 möh för att känna på klättringen och den tumma luften lite. Jag ska också testa vilken framklinga som känns bäst, 32:an eller 34:an... Inte för att 36:an är för tung men det är ju bättre att ha ett bredare register att spela med tänker jag, 46 km är långt när det är uppför hela tiden och det gäller att kunna hålla en bra rytm under hela klättringen.

Jag flyger upp med Daniel Amby från team thanyapura och vi delar även rum fram tills på fredag så vi kommer att köra dessa pass ihop vilket ska bli kul. Om vi har tillgång till internet så kommer det lite uppdateringar under veckan annars är jag tillbaka om en vecka...

En bra plats att vila på...

Emellanåt när det inte är nåt race så samlar vi ihop ett gäng för en gemensam söndagstur. Idag blev en sådan dag och tidigt imorse var vi sex man som gav oss iväg på en 12 mil lång sväng, kuperad terräng och lite småhets emellanåt gjorde det hela till en riktigt skön genomkörare. Fyra timmar senare är jag så där gött trött och mör i kroppen men efter en kombinerad frukost/lunch samt en sovstund i hyddan är jag nog människa igen när jag vaknar om en stund...

Idag blev jag visad ett för mig helt nytt vägavsnitt som var riktigt fint så nu växte mitt vägnät ännu mer och mina alternativ utökas...

Stolta team members...

Det gick som tåget emellanåt...

Igår var det vilodag från både träning och sociala medier, istället tillbringades dagen med Charlie & Mathilda med vänner som kom ner i torsdags kväll, ett nytt gäng "blekfisar" i byn som ska bränna på det och ha det gott i några veckor alltså...

Madde flög hem i går morse och själv har jag fyra och en halv vecka kvar, det återstår tre race som ska genomföras och en massa timmar tuff träning så idag var det bara att ge sig på't igen. Träningen alltså...

Jag gillar inte att totalvila som igår och dagens pass som var backintervaller gick lite segt och blev väl inte så hårt som jag tänkt från början, men nu är jag iallafall igång igen och imorgon väntar fyra timmar distans med Toy och gänget. Sedan 3x15 minuters på måndag som ett sista pass på hemmaplan innan jag flyger norrut till Chiang Mai på tisdag, där det förövrigt ser ut att bli helt perfekta förhållanden för att tävla upp för Doi inathon nästa söndag...

Ser ut att bli riktigt svettigt nästa söndag med ett tufft race och målgång på toppen av Doi Inathon, 2550 möh. Men först ska det kännas på klättringen både på onsdag och torsdag som förberedelse inför tävligen...

Jag som trott att det var en fågel som skitit i vår pool var och varannan natt, men sent igårkväll fick vi fast fanskapet. åtminstånde på bild...

Sista morgonen med Madde, i natt åker hon hem medans jag blir kvar ytterligare en månad. Men jag blir inte helt själv, ikväll kommer ju sonen Charlie med Mathilda och ett annat par för att stanna i tre veckor så det blir fullt hus ändå.

Vi började dagen tidigt imorse med ett morgondopp och lite morgonkaffe på stranden, därefter körde jag snabbdistans innan frukosten. Jag körde en runda som skulle ta ca två timmar men efter en och trettio med ett snitt på 32km/timmen så tog energin slut, det blev att slå av på farten och rulla sista biten hem. Nöjd med känslan och drivet i benen och att snitta 32km/timmen med en MTB i 90 minuter tom på energi utan draghjälp är väl ganska ok ändå...

Först ett morgondopp...

Sedan lite morgonkaffe...

Igårkväll var vi nere på Bang sak stranden för en sista "utemiddag" tillsammans. Ikväll blir det ju käk hemma i väntan på att Charlie & Mathilda kommer...

Tummen upp för dagens träningspass, 3x15 minuter sweetspot och äntligen svarar benen igen, det har varit lite segt ända sedan det 120 km långa racet för två helger sedan. Gjorde faktiskt mitt bästa 3x15 pass för denna vinter imorse och det i inte helt optimala vindförhållanden, det vore ju fint om toppformen kunde infinna sig nu lagom till bergsracet nästa helg...

Ett stort Like för dagens träning...

Bmc blir min nya cykelleverantör...

Jag har funderat ett bra tag på hur jag ska lägga upp kommande säsong/er och nu har jag väl en liten ide om hur jag vill ha det hela, både kortsiktigt och långsiktigt.

Först och främst så har jag tagit beslutet att till 100% prioritera och satsa på Thailands säsongen i första hand framigenom, detta innebär att sommarhalvåret blir min uppbyggnads och grundträningsperiod. Jag kommer ändå köra en del race hemma i Sverige så ni slipper mig inte helt, men det blir ingen fokusering på någon hel cup eller så utan jag kör de lopp som jag gillar mest, en del race som bra träning men jag kommer troligtvis också försöka toppa och prestera vid några tillfällen.

Varför detta då... Ja, jag har helt enkelt tröttnat på att komma från Thailand där kroppen fungerar till 100% utan allergier som ställer till det, taggad till tusen inför den svenska säsongen och så tappar jag 10-15 slag i puls när jag tävlar på hemmaplan. Det är inte kul längre...

Mina problem varierar från år till år beroende på hur mycket pollen det är och i mina bästa stunder kan jag prestera helt ok, ibland riktigt bra men det är väldigt instabilt och oftast tar det stopp i benen långt innan pulsen är på topp. Jag har nu konstaterat att här nere följs effekt, känsla och puls åt i en kurva upp till mjölksyratröskel precis som hemma men där det normalt tar stopp hemma kan jag här istället pressa upp pulsen ytterligare 10-15 slag och kör mycket oftare och längre på "rött" vilket man också normalt ska kunna när man tränar så som jag gör. Nu har jag ju möjligheten att välja och då får det bli såhär...

Jag kommer också att skaffa en racer när jag kommer hem, dels för att det går mycket fler landsvägsrace än MTB race här i Thailand och disiplinen växer så det knakar, flera av mina gamla MTB konkurrenter har växlat över och jag är väldigt sugen själv, eventuellt kör jag för ett thailändskt team nästa vinter, jag har lite kontakter så vi får se vad som händer...

Detta innebär att jag inte ens tittat på programmet för i sommar ännu, jag ska först komma hem och ladda om sedan får vi se vad det blir, men några roliga långlopp blir det helt säkert kombinerat med några roliga xc race och kanske något landsvägsrace på det så är det hela klart. Och så MTB SM i Värnamo förståss, eventuellt veteran EM i marathon i Österrike också. Ja det ser ju ut att bli en hel del "träningstävlingar",  (om solen skiner), för annars skiter jag i det...

Dagens pass var ett lugnare fikapass med Madde, hennes sista för denna vinter då hon flyger hem på fredag. Imorgon väntar intervaller igen...

Dagens fikaplejs...

I väntan på kaffet...

Då vart man nytränad och klar, frukosten är avklarad och hela resten av dagen kvar till att sola (ligga i skuggan och läsa) . Idag vaknade vi till lite svalare klimat, 24 grader stod termometern på och jämfört med normala 28-30 grader så var det riktigt svalt att träna imorse, blev knappt svettig trots att jag körde hårt.

Jag gillar de nya intervallerna 40/20 sekunders som jag kört några ggr nu men inser att jag måste skaffa någon typ av effektmätare om jag ska kunna köra dom 100% optimalt. Det är svårt att köra helt på känsla och pulsen är ju fördröjd så på såpass korta intervaller funkar inte pulsklockan som hjälpmedel heller. Det bästa är säkert att köra dom inne på testcykel eller trainer men nu är jag ju här i thailand och kan bara cykla utomhus så jag får helt enkelt anpassa mig så gott det går. 

Jag tror ändå att jag ligger bra nära rätt effekt då jag precis orkar igenom varje intervall på samma känsla, jag är rejält trött och hade inte orkat många sekunder till på intervallerna men ändå känns det som att jag inte tappar effekt mot slutet av passet. Hur som helst, en effektmätare står på önskelistan när jag kommer hem...

Testade en grusväg som jag inte kört tidigare på väg hem efter intervallerna och den ledde faktiskt ut på den vanliga vägen en bit hemifrån så nu har jag ännu ett grusvägsparti att lägga till på mina rundor...

Kul med lite nytt som omväxling...

Ja imorgon är det nyår för kineserna och firandet har redan börjat här nere, framförallt i gamla Takua pa där vi var och hämtade lite sushi i eftermiddags. Det bjöds på uppträdande och musik på torget och många var extra fint uppklädda.

Jag börjar mitt firande imorgon med ett hårt 3x6 minuters 40/20 intervallpass, en tuff början på fyra dagars träning innan nästa vilodag tar vid framåt fredagen. Sedan återstår tre träningsdagar innan jag flyger upp till chiang mai på tisdag nästa vecka för lite aklimatisering inför tävlingen uppför Doi inathon...

Jag håller också på och filar på ett inlägg om mina planer inför framtiden som cyklist, både om kommande säsong och lite mer långsiktigt för jag har inte tänkt sluta än på länge. Däremot blir det nog lite förändringar framigenom, men mer om det senare...

Ekologiska grönsaker från en vespa...

Stor show av små tjejer...

Nästa gäng på tur...

Nyårsdekorationer...

Då kör vi hem igen, därframme har vi kullen där "tempelbacken" slingrar sig upp till toppen, dit bär det av framåt helgen för lite backintervaller...

Idag var vi med på ett värgörenhetsarrangemang som Takua pa cykelklubb stod som värd för. En gemensam cykeltur på småvägarna från Takua pa till Khao lak och en gemensam frukoststund som vi bjöds på innan vi rullade iväg söderut. Det var över 300 cyklister som samlats för att delta och det var gubbar, gummor, motionärer, ungdomar och riktiga tävlingscyklister i en salig blandning. 

Det var sammanhållning i fältet som gällde, ingen fick cykla om ledarbilen och vi hade följe av "kvastbilar" ifall någon trots allt blev för trött för att fullfölja turen, det fanns ordningsvakter på moppar som höll i taktpinnen och såg till att det var rättning i leden samt åkte i förväg och stoppade trafiken i de korsningar vi passerade.

Då det var aktiv vila på schemat så passade tempot mig utmärkt, väl hemma igen stannade mätaren på strax över 60 km på de tre timmar vi cyklade. Så ingen hög puls eller ansträngning för benen alls utan lätt spinn på lätta växlar i trevligt sällskap...

Först bjöds vi på frukost och kaffe...

Min kompis Toy med fru och son...

Snart dax för avfärd...

En lååång klunga som slingrar sig framåt...

Då det var i Takua pa som tour of Takola arrangerades för tre veckor sedan tog jag chansen att stolt visa upp och cykla i bergströjan som jag då snodde framför näsan på elitåkarna...

På vägen hem igen fick Madde kramp i en tå och vi fick ta ett lite stopp för att släppa ut foten ur skon en stund...

Dagens träning blev en runda på 75 km med mountainbiken, ingen hårdkörning utan jämn och fin distansfart bara för att få ihop några av veckans timmar i boken. Imorgon väntar aktiv vila och det blir i form av ett deltagande på ett välgörenhetsarrangemang som den lokala cykelklubben i grannbyn anordnar.

Vad det hela går ut på har jag inte riktigt förstått ännu men vi har blivit personligt inbjudna och det är självklart kul att få träffa andra lokala cyklister. Jag och Madde börjar med att cykla de 10 km dit imorgonbitti kl 06.30. Där samlas alla i en central park för gemensam frukost som man bjuds på och vid åttatiden rullar man iväg mot khao lak, dit är det ca 30 km och där avslutas denna aktivitet och vi tar oss hemmåt igen. Det kostar inget att delta så jag antar att det är någon som sponsrar eventet till förmån för något välgörande ändamål. Hur som helst, kul ska det bli...

Från morgonens runda...

Min lillebror flög till Bankok igår för att luffa runt i Thailand under en tid, vi skulle höras av när han var i närheten hade vi bestämt. Idag när jag var nere i khao lak med Madde för att handla lite matvaror i en italiensk delikatessbutik så vem var den första jag fick syn på när vi kom körandes där på vägen om inte just lillebrorsan. Vi bor båda i Borås och t.o.m på samma gata men trots det ses vi ibland inte på flera månader och så springer vi på varandra här, hur stor är chansen liksom...

Morgonens träning då, jodå det gick riktigt bra. 3x6 minuter 40/20 så hårt jag vågade för att ändå orka alla på samma nivå. Svårt när man kör ute och utan wattmätaren, jag får nog investera i en sådan när jag kommer hem...

Ibland är världen inte så stor...

På den tredje dagen tränade man igen, ja så fick det bli... Nu gick det inte att vara still längre, att man fortfarande är trött och sliten beror nog mer på åldern än att det är något lurt på gång i kroppen. Det är väl bara att inse och acceptera att full återhämtning efter en dag som i söndags inte tar ett par dagar bara, det dröjer nog några dagar ytterligare innan det spritter i benen. Det är svårt att erkänna men man är ingen ungdom längre, så är det bara...

Jag fick trots allt till ett hyfsat bra pass imorse, jag körde mina 3x15 minuter sweetspottare upp till gränsen för tröskelzon, där höll jag igen lite för att inte gå upp för högt och känslan efteråt var bra. Imorgon vågar jag nog fläska på med ett hårt pass, då blir det 3x6 minuter 40/20 med tio minuter rull mellan de tre blocken. Skönt att vara igång igen...

Den första 15 minutaren är färdig lagom tills man är framme vid "old Takua pa", fem minuter rull genom byn och igång med nästa intervall. Ett av mina favoritpass...

Elicious levererar... Ja idag tog vi motorcykeln ner till pakweep beach för lite lunch, det var ett tag sedan och inte blev vi besvikna idag heller...

Ställde in träningen idag då jag fortfarande känner mig helt slut i kroppen med huvudvärk, förhöjd puls och irriterad hals. Inga bra tecken men bara att gilla läget...

Jag har haft cykelvård idag vilket jag inte hann med igår då hela dagen gick åt med att åka till gränsen och fixa nytt visa, det är sällan det behövs tvätta cykel här i landet då det oftast är torrt och rent underlag men i söndags hade dom vattnat ett grusvägsparti för att det inte skulle damma så mycket vilket gjorde att det då skvätte en del och cykeln blev ordentligt skiten istället...

Klippt mig har jag också hunnit med då en av grannarna här är frisör och snällt ställde upp när jag frågade. Så med cykelvård och hårvård avklarat gjorde jag ett entimmes yogapass för att även vårda den stela och slitna kroppen lite. Nu hoppas jag att jag piggnar till tills imorgon så att jag kan komma ut på cykeln igen och för säkerhets skull ska jag gurgla whiskey i eftermiddag så snart jag vaknat efter min sovstund här i hyddan...

En bild från söndagens race...

Det fanns en tävlingsklass för alla...

Prisutdelningen...

Bra med en frisör som granne...

Jag är ordentligt sliten och trött idag och då är det total vila som gäller, inte nån aktiv vila där jag rullar ur benen. Lite torr i luftvägarna är jag också och jag hoppas inte det är nåt lurt på gång då det ju inte kändes helt ok i kroppen igår på racet heller...

Total vila alltså och Istället har jag kört bil de 18 milen upp till Ranong för att ta mig över till Burma och förnya mitt visa. En dagsutflykt och jag har ytterligare 60 dagar vilket räcker med marginal då det nu är 45 dagar kvar av min vistelse här.

45 dagar och tre tävlingar kvar, det har visserligen dykt upp ytterligare ett race men jag avstår det då min grabb Charlie med sin Mathilda kommer den helgen och vi har lite att ta igen känns det som. Så det blir två tävlingsfria helger nu innan jag flyger upp till Chiang Mai för att cykla upp för ett riktigt berg den 21 februari.

Tävlingen upp för doi inathon är något jag velat göra länge och nu blir det äntligen av, upplägget på tävlingen är följande. Underlaget är asfalt hela vägen upp och klättringen börjar ca 200 möh och avslutas strax över 2500 möh, det är en ordentlig "kulle" som ska avverkas med andra ord...

Det är över 5000 startande fördelat på två starter och två tävlingsklasser, racer och mtb. Det är alltså inga åldersklasser så nån riktigt framskjuten placering förväntar jag mig inte i ett så stort startfält utan det hela får bli ett roligt äventyr helt enkelt, fast självklart ska jag ju ta i och göra allt jag kan men hur långt det räcker, ja det får vi se då...

Där borta ligger Burma, så nära och ändå så isolerat från omvärlden...