Då sitter jag här igen, utanför 7/11 i Kapong. Ett väl placerat vattenhål som jag passerar nästan dagligen, här finns allt och mer därtill en utmattad cyklist kan tänkas behöva.

Med dagens pass är jag uppe i 15 timmar sedan i måndags och av Rapha festive 500 återstår nu bara 65 kilometer, två dagars träning till sedan tar jag en välförtjänt vilodag 😁

Nu är vi inne i slutspurten för 2022 och för att sammanfatta ett år med knappt några tävlingar och med en axeloperation sent på säsongen så får jag nog ändå vara väldigt nöjd, höjdpunkten är väl att det blev en fin grusvägs seger på ett stort race i Spanien i våras (La Santa Vall) i en öppen tävlingsklass. Mycket tack vare att dom "stora pojkarna" körde långa distansen och jag själv körde medeldistans sträckan, men en seger är en seger å det är aldrig lätt att vinna en cykeltävling. Speciellt inte i Spanien…

Nu går jag ju upp i H-60 klassen efter nyår och funderingar om att köra en riktigt seriös säsong maler i huvet, gravel eller mtb långlopp eller kanske lite av varje. Ja vi får väl se vad jag bestämmer mig för, jag är fortfarande väldigt "rådvill" men the Traka och Gravel Earth Series med start i Girona i slutet av April lockar väldigt mycket och för att slå två flugor på smällen samtidigt så kanske jag kollar in bostadsmarknaden där om jag ändå är på plats. Det är ju trots allt ett jäkligt nice område att bo å leva i…

Nu är vi själva igen efter att min mor samt dotter med familj lämnat huset efter två veckor på besök å landat hemma i Sverige igen, det blir en vecka att fokusera på att samla många mil på hojjen innan nästa gäng anländer. Då är det sonen med familj som kommer ner å dom stannar hela fem veckor, det här blir ju sista vintern vi allihop tillbringar i huset som nu varit vårt vinterparadis i 13 år. Huset sålde vi under pandemin och denna gång är vi här som hyresgäster för att ta ett sista farväl, nya vinteräventyr väntar på andra platser och i andra hus. Vart det blir det får vi se då, men först ska vi njuta färdigt av denna sista gången här å nu…

En donut halvvägs ute på dagens distanspass, det får man unna sig när man startade passet på fastande mage. 

Nu är nog varken donuts eller en å annan glass något jag är rädd för att äta, en stor bidragande orsak till att jag har dragit på mig 4-5 kilos "övervikt" är att jag ätit ganska mycket antiinflammatoriska läkemedel för axeln det senaste halvåret vilket har som biverkning både viktuppgång och att kroppen samlar på sig vätska. Nu har jag nyss avslutat vad jag hoppas bli den sista dosen, axeln är riktigt bra läkt nu och jag kan t.o.m. få bak armen bakom ryggen å ta upp saker ut ryggfickan på cykeltröjan, det var bra längesedan jag hade den rörligheten. All smärta är också borta och jag har inga problem på cykeln längre, däremot saknar jag styrka i hela höger arm/axel och jag klarar fortfarande inte ens en enda riktig armhävning utan att ha knäna i marken. Jag håller fortfarande på med olika rehabövningar och fortsätter det i den takten som jag hittills blivit bättre så är jag övertygad om att jag snart är helt återställd.

Så för att knyta ihop dagens inlägg lite så har jag alltså börjat köra vissa pass på fastande mage, detta för att påskynda processen med att försöka komma ner i min normala vikt igen…

På väg upp till racet i fredags så tog vi en natt i tält på stranden för att sedan fortsätta de sista 20 milen på lördagsmorgonen…

En liten Racerapport…

Vaknade med en riktigt bra känsla imorse och den höll i sig hela loppet, men det var riktigt hårt och uppför den första av två rejäla klättringar fick jag släppa iväg en tätgrupp på tio man. På väg utför berget så kom jag snabbt ikapp två gubbar å vi lyckades täppa till luckan fram till täten som nu återigen blev tio man stor.

Ner på "platten" för att vända och köra upp för berget igen från andra hållet och återigen får jag ge mig men nu är dom bara sex man före mig, utförskörningen går som på räls å jag passerar ett par gubbar å ansluter täten igen. Nu är vi fyra man varav de övriga tre attackerar om vartannat och till slut kommer engelsmannen Richard Coulson loss solo å håller ända in i mål, två thailändare ställer av mig med milen kvar och jag rullar imål ca 30 sekunder efter dom som fjärde man.

Gravelbiken presterade helt suveränt även på asfalt och jag är lika nöjd med min egen insats som 4:a av 50 startande och speciellt då mina förberedelser inför denna vinter inte riktigt varit som de brukar, ge mig en månad till här så jäklar…

Nöjd gubbe…

Himlen är blå igen men formen "svajjar" som aldrig förr, igår fick jag till ett riktigt gött intervallpass å allt kändes fint men på dagens lugna distanspass så vart jag helt under isen igen.

Nu vilar jag imorgon å sedan väntar några väldigt lugna pass innan vi kör norrut på fredag inför söndagens race, hela fredagen blir en transportdag å på lördag kollar vi väl in tävlingsvarvet lite lätt. Sedan hoppas jag att benen svarar bra på söndag för det lär behövas, tävlingen är 99 km lång å det är inte en platt meter längs banan. Konkurrensen är stenhård med 50 startande i min klass varav 10 västerlänningar så allt är upplagt för en rafflande å häftig upplevelse…

Så här ser 99 km banprofil ut inför helgens race 💪

Magiska vyer tidigt på morgonen…

Vi har hört rykten om en guide Michelin "krog" uppe i Takuapa och idag tog vi oss dit för en lunch, den såg inte mycket ut för världen men billigt å supergott var det…