Allra sista dagen...

Idag har jag då fått gjort de sista som skall göras innan hemfärd, badat i havet, ätit lunch på stranden, besökt söndagsmarknaden i gamla Takuapa och sist men inte minst en riktigt kall öl i solnedgången. Nu väntar bara middag å hopp i säng...

Jag har ofta skrivit om söndagsmarknaden i gamla Takuapa, en fin matmarknad i en riktigt mysig, fin och charmig gammal historisk by. Här nedan några bilder från dagens besök...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Det är en helt underbar by med en härligt genuint  go stämning...


Slutspurten...

Nu är jag verkligen inne på slutspurten av min period här nere, dagens 104 kilometer i goda vänners sällskap blev det allra sista cykelpasset. Det blev totalt 15 timmar denna vecka utan att jag behövt anstränga mig allt för mycket, man vill ju inte vara sliten och riskera att bli sjuk under hemresan. Nu är hojjen nedpackad och det mesta med huset är också fixat, det blir en hyfsat soft dag imorgon med sol & bad för omväxlings skull. Jag får väl anstränga mig lite och ta mig de 700 metrarna ner till havet för ett sista dopp och lunch på strandrestaurangen, sedan kan jag lämna med gott samvete...

(null)
Vi blev ett gött gäng idag. Jag, Bernhard Österikaren, Flemming från Danmark, Knut från Norge och vår lokala vän Yan...

(null)
Här har vi stannat till vid Kapong policebox där cykelkompis Noi jobbar så att jag kunde säga hejdå för denna gång...

(null)
Här fick jag snakke lit norsk med min landsman Knut Aanonsen som är här på semester och självklart har cykeln med sig...

(null)
Jag har hunnit packa det mesta, bla en cykel in i väskan och en annan hoj in i vardagsrummet...




Helt planlöst...

Jag är nu långt inne på min sista vecka här nere och jag passar på att njuta av varje sekund, på måndag flyger jag hem efter mer än fem månader här i Thailand. I måndags (dagen efter Tour of Phuket avslutades) vilade jag av förklarliga skäl men sedan har jag rullat varje dag, helt utan någon träningsplan utan bara för att cykla och njuta av solen och värmen de sista dagarna innan det blir dax att "pälsa" på sig igen...

Jag försöker få till runt tre timmars lugn cykling per dag t.o.m lördag, sedan blir det vila, packning och div sista minuten fix på söndag. Vila ska jag göra hela nästa vecka innan jag startar om träningen igen. Första veckan ska jag starta lite lagom lugnt och nästa gång jag tar i lite mer ordentligt blir väl på Abloc gravelchallenge den 30 mars, jag längtar faktiskt att få cykla lite grusväg igen efter allt asfaltsnötande här nere i vinter...

För övrigt har vintersäsongen varit riktigt bra detta år, jag har hållt mig frisk och fått ihop riktigt bra med träningstimmar sedan den 15 oktober då jag kom hit. Jag har kört 12 tävlingar och vunnit fyra, kommit tvåa två gånger. Utöver det några "stolpar ut" från pallen men ändå hyfsade resultat. Konkurrensen hårdnar för varje år och själv blir man ju äldre också så det blir definitivt inte lättare att placera sig bra, men roligt det är det fortfarande och riktigt kul att se allt fler svenskar som hittar hit med sin cykel...

För er som inte följer mig på instagram så lägger jag här upp ett stort antal bilder från det senaste racet Tour of Phuket, varför inte planera in ett läger här nere i mars nästa år vettja och avsluta med en riktigt fin tredagarstävling... 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Alla bilder är från de gamla gråhåriga veteranernas klunga...

Etapp tre...

Jag måste bara först få återkomma en kortis till gårdagens genomklappning, jag har försökt att analysera vad som egentligen hände för jag har aldrig varit med om något liknande förut. Jag hade både vätska och energi med mig samt egen service MC som följde bakom, förutom detta så tog jag vatten ett flertal gånger av den neutrala servicen så någon energibrist eller vätskebrist kan det inte varit. Det var heller inte varmare än "normalt" här nere och värmen har heller aldrig varit något problem tidigare...

Det enda jag kan komma på är middagen vi åt kvällen före, riset var iskallt och maten smakade sisådär och redan då så frågade vi oss själva om vi verkligen skulle våga äta maten, det var sent och vi var hungriga så det blev väl så att vi käkade upp skiten istället för att byta restaurang...

Jag mådde ändå inte dåligt när jag startade igår och även om jag kände mig ovanligt svag så kämpade jag på tills det andra bergspriset passerades, där tog jag helt slut och de sista tre milen därifrån till mål hade jag knappt styrfart och när jag väl kommer in i målområdet så spyr jag alltså två gånger... 

 Vi var sedan nere på stranden en kort stund där huvudsponsorn Singha hade en tillställning men vi åkte snabbt hem till hotellet igen där jag försökte få i mig vätska och havregrynsgröt och sedan gick jag till sängs klockan 19,30 och slocknade direkt...

Först i morse kollade jag in resultaten från igår och det visar sig alltså att på 30 kilometers slätåkning så tappar jag 23 minuter på tätgruppen som jag satt med i. Då fattar ni att det inte gick fort i slutet, det var som att hjärnan och benen vägrade sammarbeta. Jag hoppas jag aldrig någonsin får vara med om detta igen...

Åter till dagens avslutande etapp då, jag trodde ju att jag vann spurtpriset igår men det var tydligen fotofinish vilket jag inte var medveten om i stridens hetta och jag blev "bara" tvåa. Detta innebar att om jag skulle kunna ta hem totalen i spurttävlingen så måste jag vinna dagens inlagda spurt, om han som vann igår skulle bli tvåa hamnar vi på samma poäng men med fördel mig då den sista spurten blir avgörande i ett sådant läge...

Då planerna på en topplacering i totalen grusades rejält igår så blev dagens mission nummer ett istället att försöka mig på att vinna denna lilla "deltävling" i tävlingen, om jag nu kände mig stark och återhämtad förståss för det var ju ett bergspris att ta sig över innan det blev dags för dagens spurtpris. 

Det visade sig snabbt att otroligt nog var kroppen med på noterna igen och jag gick lätt med upp över bergspriset utan att förta mig, jag gjorde heller inget försök till att vara bland de första då jag tappade täten poängmässigt i bergspristävlingen redan i går, jag sparade mig till spurtpriset som kom ca 20 kilometer senare. Jag sitter med bra långt fram när det är 500 meter kvar men blir tyvärr lite instängt mot slutet när det avgörs och kommer inte ut innan det är för sent, blir ändå tvåa i spurten och detta blir också slutplaceringen i detta delmoment...

Nu känner jag dock att benen svarar riktigt bra och jag känner mig bara frächare och frächare för varje mil vi rullar på, tankarna börjar gå mot att satsa allt jag har kvar på en etappseger. Jag känner att jag har benen med mig idag och resten av racet sitter jag bara med högt upp i klungan utan att göra något som kostar energi, det sista bergspriset går som en dans och när vi en timme senare har kört 100 kilometer av dagens sträcka och är inne på våra sista fem kilometer mot mål så ligger jag med full kontroll på mina konkurrenter högt upp i ledet, spurten dras igång när vi passerar 500 meters skylten men det är alldeles för tidigt, jag avvaktar tills det återstår ett par hundra meter innan jag går ut på vänstersidan och sedan sprätter jag till...

Otroligt skönt att få avsluta helgens "berg och dalbana" med ännu en etappseger, etta i fredags och etta i dag. Dessutom tvåa i spurttävlingen och fyra i bergspristävlingen trots gårdagens katastrofala insats. Visst hade jag allra helst velat upprepa förra årets totalseger, men helt ärlig så är jag extremt nöjd med även denna upplagas utgång...

(null)
Den här dagen blev bästa möjliga avslutning på denna vintersäsong här nere i Thairiket...


Stora ”värme släggan”...

Det var allt bra längesedan jag mötte "stora värme släggan", eller någon annan "slägga" också för den delen men idag var det tyvärr dags. Det började dock bra med att jag tog hem dagens inlagda sprint och därmed ledningen i den tävlingen men sedan gick det sämre. I det första bergspriset ungefär halvvägs in i loppet fick jag släppa de snabbaste och sedan tog det över 10 kilometer av stenhård jakt tillsammans med tre andra cyklister innan vi var tillbaka i förstsgruppen...

Nu hoppar jag fort framåt här för det är som sagt inte så mycket att skriva hem om, i det andra bergspriset 40 km senare får jag släppa igen och nu är jag helt ensam och totalt slutkörd. Yr och svimfärdig av värmen och troligtvis uttorkning så tar jag mig knappt de sista 20 kilometrarna in till mål, väl där försöker jag dricka något kallt för att kyla ner mig men spyr upp allt jag försöker få i mig. Jag mår riktigt dåligt där ett tag innan jag till slut återhämtar mig såpass att jag kan köra bilen tillbaks till hotellet.

Jag har inte sett några resultat ännu men jag tappade riktigt mycket tid på de främsta i min klass så en bra totalplacering i årets Tour of Phuket är inte längre att tänka på, inte ens i den vildaste av fantasier...

Däremot hoppas jag vara såpass återhämtad i morgon så att jag kan vara med och slåss om segern i spurtpriser och likaså då totalen i densamma. Sedan får vi väl se om jag göra något på själva etappen, det vore ju kul att rädda upp det hela med en seger eller pallplats på den avslutande etappen men vi får väl se, jag är fortfarande helt matt i kroppen så det är väl lite osäkert om jag återhämtar mig såpass att jag orkar spurta för en seger efter 100 km imorgon...

(null)
Singha sundowner afterbike party...

(null)
Nu kör vi lite återhämtning så hoppas vi på en bättre morgondag 😃



En snabb rapport från en snabb prologe...

Jag trodde väl ärligt talat att det skulle bli väldigt svårt att försvara förra årets prologseger, jag var inte bara i väldigt bra form just då utan jag hade dessutom en såndär grymt bra känsla i både kropp och ben den dagen. En sån känsla som man sällan får uppleva mer än en gång...

I dag blåste det på riktigt bra utifrån havet och de första tre kilometrarna längs med strandkanten var inte lätta, farten var betydligt lägre än förra året och det kändes allmänt tungt och motigt. Pulsen fick jag inte heller upp lika bra som föregående år, de 155 slag som jag snittade förra gången maxade jag bara idag och snittet hamnade på beskedliga 148 slag. Men trots tuffare vindförhållanden körde jag enligt min egen tidtagning bara fem sekunder långsammare än förra året och ändå inbillade jag mig samtidigt att alla andra kört snabbare...

När jag gick i mål så strulade tekniken så officiella tider och resultat dröjde en bra stund, jag var helt säker på att jag kunde åka direkt tillbaka till hotellet för någon plats på prispallen det vågade jag inte tro på. Ändå stod jag där överst när det väl blev dax för prisutdelning och nu får jag alltså starta i ledartröjan i morgon, behöver jag påpeka att det känns betydligt bättre nu....


(null)
1:a Kjell Olsen Sweden, 2:a Peter Williamsson Nya Zeeland och 3:a David Best Zchweiz...

(null)
Det gick ju vägen i år igen och det verkar trots allt som att den toppningen jag försökt få till dök upp i precis rätt ögonblick, helgen är räddad 😃👊


Idag gäller det...

Klockan 14,15 lokal tid startar jag idag och drygt sex minuter senare får jag svar på hur formen är, förra året hade jag helt fantastiska ben på prologen. Hoppas på repris idag...
(null)


Nu förstår jag...

Nu förstår jag varför det är så många britter anmälda till årets Tour of Phuket, hela 42 stycken totalt sett i de olika klasserna...

(null)
(null)


Allt jag behöver veta inför helgen...

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)



Lugnet före stormen...

Det är ganska lugnt nu såhär dagarna före ett stort tredagarsrace, jag väntar in den förväntade formtoppen som förhoppningsvis visar sig lagom tills på fredag. Lugna lätta pass med spinn på benen är vad som gäller och idag testade jag en lite annorlunda vinkel på aerobågen, jag justerade den lite mera uppåtlutande så att jag får upp händerna och klyver vinden framför ansiktet när jag sitter djupt framåtlutad istället för att jag får in vindmotsråndet mellan armarna och in mot kroppen. Det kändes bättre men om det bara är en känsla eller verkligen gör någon skillnad återstår väl att se, mentalt känns det bra iallafall och benen känns fräschare för varje dag som går så låt nu fredagen komma snabbt så att jag kan få den här prologen överstökad då det är den jag är mest nervös över...

När väl prologen är överstökad så kan man fokusera på fortsättningen, målsättningen är självklart att jag tar ledningen och kan lägga allt fokus på att bevaka min position. Men skulle det skita sig så finns det mycket annat att sikta in sig på, såsom seger/pallplatser på enskilda etapper, det finns dessutom två inlagda spurtpriser och fyra inlagda bergspriser på de två linjeetapperna så någonsatans ska jag väl kunna vara med å fajtas.
Men som sagt... först prologen, sedan får vi se hur jag lägger upp det därefter...

(null)


Hemlängtan...

Trot eller ej ni som känner mig men nu längtar jag faktiskt hem till krispigt frisk vårluft och lite fin grusvägscykling, det är ensamt här utan familjen och hade det inte varit för tour of Phuket så hade jag redan varit hemma. Nu vill jag bara få tävlingen överstökad så att jag kan packa ihop, stänga huset för säsongen och flyga hem...

(null)
Nu är det filmtajm och det är en jäkla tur att jag har Netflix och HBO nordic, annars hade kvällarna blivit långsamma härnere...

Veckoavslut...

Dagens söndagsrunda på 110 km blev ett bra avslut på denna vecka, jag känner mig inte i världsmästarform men inte heller helt under isen som för några dagar sedan. Det finns hopp med andra ord...

Nu väntar en vilodag imorgon och sedan tre lugna cykeldagar med endast korta och lätta återhämtningspass, nu vill jag försöka få till så frächa och utvilade ben som möjligt inför fredagens prolog. Där och då är det allt eller inget som gäller, min största chans och det bästa scenariot är att jag tar ledningen direkt på den första etappen, det blir betydligt lättare för mig att bevaka de farligaste konkurenterna i ledning än om jag själv måste ta in tid på någon annan som har en massa teamkompisar i klassen under som startar samtidigt och som garanterat kommer hjälpa till med att köra in varenda försök till utbrytning jag eventuellt försöker sitta med i...

Livet som ensam åkare är inte alltid så enkelt...

(null)
Idag blev det långa Kapong rundan...




Lite bättre känsla idag...

Jag skrev ju igår att jag känner mig lite "skum" och att jag tar dagarna som de kommer och utifrån dagskänslan bestämmer hur jag ska träna. I dag ville jag försöka hitta en lite bättre känsla än i onsdags då jag senast körde några 5 kilometers tempointervaller, sist gick det ju käpprätt åt helsike och tanken idag var väl att inte köra på för hårt utan få med mig en bra känsla i sweetspotzonen...

Med knappa en vecka kvar tills racet och med en riktigt usel känsla i kroppen sedan i söndags så ville jag gärna försöka vända åtminstånde det mentala handikappet det innebär med att ha en skitvecka i ryggen. 

Efter en rejäl uppvärmning på 45 minuter blev det då dax för den första intervallen, det var ganska bra motvind men känslan betydligt bättre än de senaste dagarna. Jag höjde "ribban" och gick på hårdare än jag först planerat, 40,6 km/h stannade snittet på. På den andra intervallen fick jag ta det lite lugnare och "sweetspottade" mig igenom på ett beskedligt 37,2 snitt, på den tredje och sista fick jag sedan lite vind i ryggen och klämde till med 41,5 i snitt. 

Inga superfantastiska farter men trots allt bättre än senast och nu med en mental känsla som blir betydligt lättare att bära med sig dom dagar som återstår innan prologen ska köras nästa fredag...

Här nedan ett utdrag från strava och förra årets prolog, det är detta jag måste matcha om jag ska ha en chans till seger i år igen...
(null)

Det fattas fortfarande lite fart innan jag snittar förra årets 43,7 km/h som jag då vann på men nu känns det iallafall som att det går åt rätt håll...

(null)
Sedan gick jag ju inte riktigt fullt ut 100% idag, min absoluta maxpuls är 160 slag vilket jag peakade förra året och med 154 slag snittade jag 97% i puls under prologen. Riktigt så högt klarar jag inte av att gå på träning, det måste bli lite allvar först...

(null)
Jag kanske inte riktigt "strålar" av självförtroende ännu men det känns betydligt bättre än tidigare i veckan...



En svajig uppladdning...

Nu är det bara en vecka kvar till säsongens stora huvudmål, le grande finale, nämligen Tour of Phuket som jag ju vann förra året och självklart vill försöka göra om även i år...

Tyvärr är jag lite orolig över hur detta ska gå till då jag haft en väldigt skum känsla i kroppen sedan förra helgens mtb race, jag har ont i musklerna, lederna och jag känner mig allmänt riktigt seg. Tjock i halsen och irriterad i luftvägarna är jag också precis som när jag har allergiproblem där hemma i Sverige om vår och försommar, detta har jag dock aldrig känt av här nere förut så jag vetetusan vad jag ska tro. Det har trots allt inte brutit ut något ännu som kan liknas vid att vara sjuk så jag tar det helt enkelt lite lugnare och avvaktar så får jag se vad som händer...

En åtgärd har jag satt in i förebyggande syfte och det är allergimedicin, om det nu mot förmodan är något som flyger omkring i luften och spökar alltså. Annars cyklar jag lite lättare än vanligt och har lagt in några fler vilodagar, jag tar dag för dag och känner in hur kroppen känns innan jag ger mig ut på cykeln. Sju dagar kvar till prologen och inte världens bästa uppladdning varken mentalt eller fysiskt men vad gör man...

Nu har också anmälan stängt för tävlingen och startlistorna har kommit ut, vi är bara 10 startande i äldsta klassen men vi startar samtidigt och kör ihop med klassen under oss som är supermasters H-45-54. Jag har framförallt två britter i min klass som har ett flertal startande i klassen under som vi startar ihop med och likaså två nyazeeländare som tävlar i ett team med åkare från flera nationer och dom har också ett flertal starka teamkompisar i klassen under så det kan nog bli ett väldigt intressant och svårt race för mig med konkurrenter som kan utnyttja taktikkörning över klassgränserna...

Nu håller jag tummarna för att nästkommande sju dagar räcker till för att få tillbaka en bra känsla i kroppen...

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)




Här kommer den väl då...

Ja här kommer den väl då, racerapporten från gårdagens mtb tävling...  kort kan vi väl säga såhär att vinnarkänslan från i lördags då jag provkörde varvet var som bortblåst när det väl gällde och jag gjorde en extremt blek insats på tävlingsdagen...

Jag skulle väl kunna hitta tusen ursäkter om jag ansträngde mig lite men jag orkar inte, jag är grymt besviken över min 4:e plats och då inte främst över placeringen utan att jag tar stryk av tre gubbar som jag mött under tio år här nere och ALDRIG förlorat mot tidigare och detta dessutom bara två veckor före mitt stora mål för sässongen, tour of Phuket...

Ja, det känns förståss inte så bra och det är väl bara att försöka komma igen och hoppas att detta inte avspeglar min egentliga form utan att det mer var ett tillfälligt fritt fall ner i avgrunden...

Förövrigt så var tävlingen ändå kul, ett roligt varv och ett väldigt bra arrangemang ska inte få kasta någon skugga över min egen usla prestation. Här nedan bjuder jag på en lång bildkavalkad från tävlingsdagen, en del bilder har jag själv tagit och en del är "stulna" från nätet...

(null)

(null)

(null)
Chillar i skuggan...

(null)
Henrik Westberg från Sverige å Karlstad skriver in sig...

(null)
Tre starka 50+ åringar...

(null)

(null)
Pokaler till de 7 främsta & prispengar till topp 3...

(null)
Ledaren i elitklassen...

(null)
Tre man tätt bakom jagar hårt...

(null)
Henrik i den tuffaste uppförsbacken...

(null)
En som varit omkull i den lösa sanden...

(null)
Henrik jagar tredjeplatsen...

(null)
Det var tajt ända in över mållinjen, här är det 100 meter kvar men thailändaren stänger effektivt och Henrik får nöja sig med en fin 4:e placering...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Och som avslutning ett gäng bilder på mig själv som alltså också slutade på 4:e plats i racet...