En liten uppdatering...

Som ni kanske förstått så är jag totalt under isen både kroppsligt och mentalt för tillfället och mest skrämmande är det kroppsliga måste jag säga. Jag är helt orkeslös och matt i hela kroppen och har så varit en längre period, jag har värk överallt och får yrsel så fort jag reser mig upp. I söndags natt fick jag fruktansvärda magsmärtor och kräktes slem och jag åkte upp till akuten där dom tog in mig direkt och tog en massa prover.


De snabba provsvaren visade inget alarmerande, något förhöjda värden vita blodkroppar men inte tillräckligt för att undersöka vidare tyckte läkaren. Några andra provsvar väntar jag fortfarande på...

Igårkväll kände jag mig lite piggare igen och hängde på ett "gubbgäng" mtb motionärer på en liten lugn runda, det var skönt att komma ut och få frisk luft men jag ska erkänna att jag blev trött trots den låga farten. I dag provade jag att cykla sakta och försiktigt för mig själv men fick vända hem efter en kvart, jag var som en urvriden trasa i kroppen trots att jag cyklade så sakta att pulsen inte ens gick upp i zon ett...

Det är ju inte bra det här och jag börjar inse att jag nog måste ta det väldigt lugnt en längre period om jag ska vända på den här steken, det svåra är ju att i normala fall så ger mig cyklingen en ofattbar mental kick som jag mår bra av. Att både ha fysiska besvär och samtidigt inte kunna göra det man mår psykiskt bra av är frustrerande, väldigt frustrerande...

Ja vi får väl se var det här slutar men jag har iallafall en liten plan, jag vet ju vilken fysisk status jag brukar ha när jag åker till Thailand och dit är det nu 98 dagar. Jag får helt enkelt backa tillbaka ordentligt och försöka vila en längre period nu närmast, om sedan kroppen piggnar till så gäller det väl att skynda väldigt långsamt och genomtänkt så kanske det ändå går att komma igång hyfsat fram i december igen. Åtminstånde hoppas jag på det...

Gårdagens gubbagäng...


Problem...

Jag har problem, stora problem med både knopp och kropp för tillfället så nu är det hög tid att ta en timeout från det här med cykeltävlingar för resten av säsongen. Jag har ju en annan säsong på sydligare breddgrader som jag prioriterar högre nuförtiden och nu ska jag försöka få ordning på mig själv såpass att jag kan göra en comeback på tävlingsbanan till vintersäsongen i Thailand utan att skämma ut mig.

 
Som ni förstår så gick det inte så värst bra idag, DNF...      
 

De e lite rörigt i huvet nu...


Långlopps SM...

Imorgon är det alltså dax för Långlopps SM i Motala och självklart är jag på plats, däremot skippar jag Finnmarksturen på söndag då det blir lite för mycket med två långlopp samma helg. Dessutom fyller Casper (barnbarnet) ett år och det kalaset vill man ju inte missa...


Men åter till morgondagens SM och 1572 MTB challenge, detta är en tävlingsbana jag aldrig kört förut men vad jag förstått så är den riktigt snabb. Jag träffade regerande svenska mästaren Emil Lindgren och fick mig en pratstund vid nummerlappsutdelningen, han gav mig några bra tips om vad som väntar och om jag är i bra form så är det nog en bana som passar mig riktigt bra. Nu är det väl bara så att jag inte har en aning om hur formen är för tillfället, jag har tränat riktigt mycket sedan sista veckan i juni och under juli månad, dessutom vistats mycket på hög höjd och nu sista veckan försökt vila ikapp lite men terrängen i Alperna och Dolomiterna har ju sett lite annorlunda ut än vad den gör här. Det har varit antingen ett jäkla gnetande uppför eller inget tramp alls i snabba utfördlöpor, vad denna typ av cykling har gjort för nytta när det gäller att cykla ett blixtsnabbt svenskt långlopp det återstår att se men oavsett så ska det bli kul att tävla med lite högre fart igen då snittfarten på mitt senaste race nere i Dolomiterna hamnade på ynkliga strax över 11 km/t.

3:a, 5:a och 5:a är mina tre senaste resultat från Långlopps SM så en topp 5 placering imorgon är väl inte helt orimlig om jag har en bra dag, jag har iallafall ett bra serviceteam med mig då Charlie och Casper är med som langare. Eller rättare sagt Charlie är min vätskelangare och Casper min supporter... 


Imorrn är det dax...


På väg hem...

Vi har påbörjat vår resa hemåt men tar det lugnt och tillbringar helgen på en ställplats strax utanför Nürnberg, vi är alltså nere på låglandet igen och det är faktiskt riktigt skönt för omväxlings skull. Jag har normalt sett inte ont av hög höjd men den sista veckan sedan tävlingen har varit riktigt seg, jag hade en fruktansvärt jobbig dag på själva racet då jag inte besitter de klätteregenskaperna som behövs för ett så extremt race men jag tror också att höjden spelade mig ett spratt denna gång...


Under hela veckan sedan tävlingen har vi fricampat på över 2000m och även om jag vilat tre dagar från cyklandet så har vi vandrat långa dagsturer ännu högre upp i bergen och varje dag har varit extremt kämpig, igår cyklade jag mitt första pass sedan i söndags och även detta lugna distanspass var oerhört jobbigt så idag var det skönt att bara sitta still i bilen halva dagen på vår färd norrut...

Det känns redan lättare med andningen och syresättningen och planen är nu att köra några korta intervallpass under helgen för att försöka få igång pulsen utan att slita ner kroppen för mycket. Sedan blir det ju ytterligare några resdagar innan vi är hemma i Sverige igen framåt onsdagskvällen, på torsdag väntar ännu ett kort intervallpass och på fredag kör jag upp till Motala och långlopps SM.

På lördag får jag svaret på om jag har haft någon nytta av att vistas på hög höjd långa perioder den senaste månaden men oavsett så kan det inte gå tyngre än senaste racet...

Nedan några bilder från våra "ställplatser" på hög höjd...

.

.

.

.

.

.

.


Morgonen två dagar senare...

Ja två dagar efter racet är jag äntligen pigg nog att ge en kort racerapport och det blir verkligen den korta versionen. Det var i särklass det hårdaste race jag någonsin gjort och med sega ben redan från start blev det ingen rolig historia...


Om det var den höga höjden som spökade eller om jag bara var allmänt kass vetetusan men tungt gick det och om vi hoppar fram fem och en halv timme i loppet så sammanfattar väl den sista milen loppet i sin helhet ganska bra...

70 km körda och jag passerar alltså 10 km kvar skylten efter fem och enhalv timmes lidande, nu är det inte långt kvar tänker jag lite lätt positivt även om jag vet att sista milen är en helvetisk stigning nerifrån avgrunden och upp till mål på 2250 m. Det dröjer dock inte länge innan jag inser att det kommer bli de värsta 10 kilometrarna i mitt liv...

När jag efter någon kilometers gnetande tittar ner på cykeldatorn och ser att jag knappt rör mig framåt, "farten" pendlar mellan tre och fyra kilometer i timmen och efter lite snabbt huvudträknande så förstår jag att det här kommer ta tid och att jag inte var så nära målgång som jag först trodde. Halvvägs upp blir det så brant att jag måste hoppa av hojen och börja gå puttandes cykeln framför mig, nu rör jag mig framåt/uppåt med ett par kilometer i timmens fart och jag vill bara lägga mig ner och skita i allt. Efter en evighet kommer jag imål på 7,05 i tid och sista milen har alltså tagit mig sanslösa en och enhalv timme. Jag blir 24:a av 50 startande i H-50 och 118:e man totalt, 80 kilometer och över 3400 sinnessjukt branta höjdmeter är avverkat och ALDRIG mer är den första tanke som far i mitt huvud och jag har inte ändrat mig ännu...

En extremt trött gubbe...


Dagen före...

Dagen före race och nervositeten smyger sig på, 49 gubbar anmälda i min klass och alla jag sett hittills ser ut som små bergsgetter i 50 kilos klassen. Själv känner jag mig stor och tung men jag har gjort vad jag kunnat för att förbereda mig på bästa sätt...

Jag har många timmar i benen och många höjdmeter är klättrade den senaste månaden, igår testade jag de två freeride utförskörningarna som är en del av bikeparken här och som ingår i racet. Efter några försiktiga åk så kör jag alla A-linjer vilket faktiskt förvånar mig själv, jag lär inte vara snabbast utför men jag tar mig ner på ett säkert sätt utan att fega ur eller behöva köra de lättare men betydligt längre B-linjerna...

Idag har servat hojen, bytt bromsklossar samt bakdäck. Sedan har jag bara rullat ur benen lätt en timme men lyckades ändå punktera två gånger så nu hoppas jag att oturen stannar med detta och att jag slipper några tekniska missöden imorgon, klockan åtta imorgonbitti går starten och det lär nog ta en bit över sex timmar innan jag är imål. Målsättningen är att köra mig dödstrött så får vi se vad det räcker till...

På väg upp i liften för lite träning i bikeparken...

Ok, nu kör vi...

Det var en lång väg ner...

Den första freeride delen som ingår i racet var ganska snabbåkt med en del lättare hopp...

Den andra sträckan bestod inte av en enda rak meter, det svängde hit o dit i kraftigt doserande kurvor under fyra kilometers utförsåkning. Jag kände mig riktigt yr och sjösjuk resten av kvällen...

Dagens andra punktering...

imorgon är det dax...


Hej igen...

Då var jag tillbaka efter en periods bloggtorka, är det semester så är det och det gäller även bloggandet. Jag har precis avverkat en vecka i regionen Piemonte i nord/östra Italien, närmare bestämt strax utanför den lilla byn La Morra som ligger några kilometer från Barolo. För er som inte känner till det så är det här världens bästa viner produceras.


Efter alpernas många höjdmeter har det alltså blivit en veckas träning i en mera normal terräng, även om det är lite småkuperat här också så går det ju inte att jämföra med de riktiga bergen. Förutom träning så har vi ätit gott och smakat mycket vin, på tal om vin så är det just på en vingård vi har bott fast i husbilen. Vi har ett ställe där vi varit några gånger förut och där dom har plats för några campande gäster i "trädgården". Ett litet familjeföretag som styrs med en järnhand av frun Velda, dom producerar vin i mindre skala (60-90,000 flaskor/år) som håller världsklass, husbilen är välfylld så nu har vi några års konsumtion med oss hem...

Fast ännu är vi inte på väg hem, nu är vi på väg till San Viglio de Marebbe i Dolomiterna där jag ska köra Kronplatz mtb marathon på söndag, 81 km och ca 3300hm varav en 8 km lång freeride utförskörning i bikeparken och som avslutning en målgång uppe på 2200hm. Det blir nåt att bita i och det gäller att spara på en del krafter till den sista stigningen upp mot mål för det är ingen snäll avslutning, jag ska också försöka hinna med att köra den långa freeride delen innan racet så att jag är lite förberedd på vad som väntar...

Efter tävlingen stannar vi ytterligare en vecka i Dolomiterna så det blir en fin höghöjdsperiod att ha i kroppen innan jag kommer hem och kör SM i långlopp den 5:e augusti...

Camping i "trädgården"...

Med pool på vingården så har det blivit både en hel del sol & bad under veckan...

Det är fint bland vinkullarna...

Cyklade fel en dag och hamnade på ett riktigt skumt ställe...


Vykort från paradiset...

Jag är just nu och snurrar med min mountainbike i de italienska alperna, närmare bestämt i park natzionale gran paradiso. En stor nationalpark som ligger mellan Aostadalen och Frankrike. 


En bild säger mer än tusen ord sägs det ju så jag ska inte bli långdragen här utan låter bilderna tala för sig själva, bilderna och namnet på parken...

.

.

.

.

.

.

.

.

.


Mot nya äventyr...

I morgon drar vi vidare bort mot de italienska alperna, vi kör först upp över col de l'iseran på 2770 meters höjd. Madde kör bilen och jag cyklar i vanlig ordning, vill ju inte missa chansen att samla på mig ännu ett legendariskt pass...


Under veckan som varit har jag kört col du mollard 1638m, col de la croix de fer 2067m, col du glandon 1924m, col du Madeleine 2000m och col du chaussy 1533m. På vägen upp för den sistnämnda fick jag även chansen att cykla lacets de Montvernier med sina fantastiska hårnålskurvor...

Ja det blir mycket backar som ni förstår, jag kör hyfsat lugnt och njuter av varje klättring. Ingen hårdkörning alltså men musklerna blir trötta ändå då man ju inte riktigt är van vid denna typ av cykling och det är just vanan att klättra långa backar och många höjdmeter jag vill få innan den 23 juli då jag kör nästa mtb marathon borta i Dolomiterna... 

Men som sagt, innan dess ska jag först passera de italienska alperna för att se om det finns några bra backar att bränna upp för där, första anhalt blir Aostadalen...


Lacets de Montvernier, den minsta klättringen under veckan men spektakulär så det räcker...

Jag tävlar ju nästan bara mtb långlopp men ibland är det kul att variera träningen med racer, speciellt i dessa miljöer...

Full fart...


Vi har de bra...

Vi har det bra, riktigt bra. Inga bakslag efter tävlingen i Alsace och dagarna här i franska alperna har varit osannolikt fina, vi har haft upp emot 30 grader varmt ända uppe på 2000 höjdmeter och helt vindstilla. Jag samlar på mig bergspass så det bara smäller om det och idag fick jag sällskap av Madde som knappt cyklat totalt en vecka i år. Vilken kämpekvinna hon är, hänger med mig upp till col de la Madeleine 2000 meter över havet, hatten av för den bedriften säger jag bara...


Nu fortsätter vi semestern med ännu fler bergspass, haregött sålänge...


Tack hjärtat för att jag fick dela denna fantastiska dag med dig ❤

Där långt borta har vi Mont Blanc...


Jahapp, de här gick ju fint...

Efter en natt med ösregnet smattrandes på husbilstaket och mardrömmar om att takpannorna där hemma på huset i Sverige helt plötsligt var som bortblåsta, vilket innebar att vattnet bara forsade ner i huset så var det då dax för mtb långlopp med start klockan 07,30 imorse. Inte bästa uppladdningen kan jag säga då det kändes som att jag inte sovit många minuter överhuvudtaget inatt...

Ett tag funderade jag på att skita i allt och dra härifrån med svansen mellan benen men som tur var kom jag snart på bättre tankar. Det var inget stort race trots närmare 800 deltagare, ett stort antal olika distanser innebar att i 90 km racet blev vi bara drygt 150 startande, inga klasser utan alla mot alla precis som det ska va när det inte kallas "tävling". Men licens va man tvungen att ha och nummerlapp på styret, en stor målportal hade dom också...

Det började bra med att jag hängde på en snabbing ut ur tävlingsområdet och upp genom byn, i första rondellen fanns varken flaggvakter eller pilar och när vi kollar bakåt för att få en eventuell fingervisning om vart vi ska ta vägen syns inte en enda cyklist till. Vi får helt enkelt ta några varv i rondellen och vänta in klungan för att hänga på dom som vet vart vi ska, det är nog så att i motionslopp är det inte så noga att ge gärnet direkt från start tydligen. Iallafall inte när det ska cyklas 6-8+ timmar...

När vi väl är på rätt spår gasar nästa snabbing på och jag känner också mig pigg så varför inte, vi kommer snabbt ut ur stan och in på det första stigpartiet. Vi svänger vänster i ett kors och snabbingen drar ifrån, jag kollar bakåt och ser att även denna gång har klungan låtit oss köra på. Jag lägger mig i mitt eget tempo och väntar på att bli ikappåkt men istället möter jag snabbingen som har vänt då han insett att han åkt åt fel håll i ett par minuter...

Fasiken inte nu igen tänker jag och vänder snabbt jag också, framme i korset där vi tog vänster har alla andra tagit höger och nu tar det en stund innan vi ser bakändan på klungan som redan har splittrats i flera mindre grupper, snabbingen är för snabb för mig och jag har heller ingen lust att gå på rött i ett så här tidigt skede av loppet så jag släpper honom i hans allt för intensiva åkning upp genom fältet...

Det tar en lång stund innan jag forcerat såpass att jag tror mig vara åtminstånde topp tio, det är omöjligt att veta exakt och inte en käft snackar engelska så det är bara att köra på i mitt tempo så får målgången visa hur långt fram jag nått. Med ca 40 km kvar svänger vi ut på en blöt grusväg och här syns tydligt av däckspåren att det bara är fyra cyklister som passerat före mig, nu får jag lite extra energi och när jag efter ytterligare ett par mil passerar nästa cyklist så förstår jag att nu jäklar snackar vi i bästa fall en pallplacering...

Jag kör sedan ifrån fyran i loppet ganska rejält sista milen men kommer inte heller ikapp någon mer så imål rullar jag till slut in som trea av alla startande, kroppen har presterat på topp trots en sjukdomsperiod och det var milsvid skillnad på känslan idag jämfört med lida loop för tre veckor sedan då jag körde kroppen i botten. Nu säger väl inte detta resultat så mycket om min dagsform egentligen utan bekräftar väl mer att i Frankrike är motionärer just motionärer till skillnad från i Sverige...

Kul var det iallafall att få en liten pallplats efter en massa punkteringar och sjukdom tidigare i sommar, förövrigt måste jag bara passa på att rekommendera området Wangenbourg-Engenthal i Alsace som bjuder på mtb spår i världsklass, extremt roliga singeltracks och vill man cykla detta motionslopp på mtb då går det årligen i början av juli. 300 spänn i anmälningsavgift och jag som blev trea höll på ute i spåret i 6 timmar och tjugo minuter, mycket valuta för pengarna och dessutom fick jag både finisher T-shirt och champagne när jag gick imål, bara de ni 👍👍👍


Motionär...

Imorgon är det dax för race igen, eller rättare sagt motionslopp vad det nu är för skillnad när det hela kommer till kritan, alla har nummerlapp på styret och nån ska bli först imål liksom. Det finns ju en del stora "motionslopp" därhemma i Sverige med ganska proffsiga startfält och hur det är här i Frankrike det får jag väl se imorgon...


Oavsett klass på deltagare så kommer jag att delta som "turist" imorgon, den här senaste förkylningen är segdragen och jag är tyvärr fortfarande lite lätt snuvig och rosslig. Dessutom och av förklarliga skäl så antar jag att det inte finns någon som helst fart i benen nu längre efter tre veckor utan ett enda hårt pass, jag har visserligen kunnat cykla den senaste veckan men jag har tagit det väldigt lugnt och försiktigt för att inte förvärra det hela...

90 kilometer varav 65 km riktigt fina singeltracks i böljande skogsterräng och 2400 höjdmeters klättring är vad som väntar och jag ser mer fram emot upplevelsen än racet faktiskt, det är riktigt nice natur häromkring i ett böljande urskogslandskap som jag inte trodde fanns i dom här trakterna av Europa...

Imorgon väntar snabba skogsvägar...

Underbara singeltracks...

Och en & annan borg...


Alsace...

Nu är vi nere i Alsace och snurrar, läget är helt ok även om det tar tid för kroppen att bli helt återställd efter min senaste sjukdomsperiod, jag har haft kass återhämtning efter cykelturerna och är fortfarande lite smått rosslig i luftvägarna men tack och lov inte värre än att jag har kunnat röra på mig lite försiktigt. Ingen hård träning alltså då jag hållt mig i de lägre pulszonerna men jag har fått bra med tid på cykeln och det är nog det viktigaste just nu...


Det första passet med hög intensitet blir först på söndag då det är race och då är det hela tre veckor sedan jag på lida loop senast pressade upp pulsen på rött, det lär nog kännas i både ben och lungor men så är det och det är väl bara att gilla läget liksom nu när omständigheterna är som dom är...

Naturen häromkring är riktigt nice med urskogsbeklädda kullar på strax över 1000hm som genomkorsas av oändligt med underbara singeltracks blandat med grusvägar av varierad kvalité och jag ser verkligen fram emot söndagens race på 90 km och totalt 2250 hm...

Vi har legat uppe vid tävlingsområdet i wangenbourg-engenthal några dagar och cyklat på delar av banan men nu har vi flyttat oss söderut ca 80 km för att kolla in lite vingårdar och cykla racer, vi bor på en ställplats i en liten pittoresk by inte så långt från "Ballon d' Alsace" en av de lägre med sina 1400+hm men ändå historiskt sett en betydelsefull klättring från touren, tanken är väl att jag ska försöka hitta dit imorgon vilket innebär några goa timmar i sadeln...




Wangenbourg-Engenthal med sina 280 km utmärkta mtb leder 👍👍🚴

Därborta bor vi nu bakom vinrankorna...


Tillbaka...

Då var vi tillbaka vid Tisvilde och "blå spåret" i Danmark och som vi så snöpligt fick lämna i påskas då gasolen tog slut. Ett par dagar stannar vi innan vi drar ännu längre söderut i Europa och jag var allt lite orolig igår om det överhuvudtaget inte skulle bli nåt cyklat denna gången heller, jag har hostat och haft ett jobbigt tryck över bröstet nästan ett par veckor nu men imorse kändes det väl såpass ok att jag vågade mig på att cykla lite försiktigt...


Inte blev det nåt hårt pass men jag och Madde körde iallafall först ett varv väldigt lugnt och sedan tog jag ett varv själv där jag höjde pulsen något men ändå försiktigt och jag försökte hålla mig under pulszon tre hela tiden. Det kändes helt ok idag och jag hoppas verkligen att det inte blir något mer bakslag nu för det väntar ett långt mtb marathon i Alsace nästa helg och jag behöver definitivt en vecka på mig att komma tillbaka såpass att det ska bli aktuellt med en start där, åtminstånde för att jag ska orka genomföra det och ändå tycka att det är kul...

Glad midsommar på er nu och för er som inte cyklat mtb i Danmark förut kan jag varmt rekommendera Tisvilde hegn på norra sjaelland ☀🚴

Fin fricamp på parkeringen nere vid stranden...

"Blå spåret"...

Väldigt växlande natur...

Lagom hopp för mig...


Semester...

Imorgon far jag iväg på semester och självklart åker cyklarna med, men om det blir nåt cyklat och hur mycket det återstår väl att se. Jag var ute och rullade några timmar i förrgår och tyvärr åkte jag på ett bakslag direkt, kroppen vill helt enkelt inte vara med...


Färden går ner genom Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike. Vi ska besöka många fina cykeldestinationer så jag hoppas ju på ett snabbt tillfrisknande, dessutom väntar ju två långlopp också. Ett i franska Alsace och ett i San viglio Marebbe som ligger i Dolomiterna, just nu känns formen långt borta men som sagt jag hoppas det vänder snart...

Visserligen åker vi husbil men jag hade gärna grenslat ekipaget ovan och gett mig iväg mot okända mål, måste bara övertyga Madde om att cykelsemester "is tha shit"...


Ännu en vecka...

Det blev inget hemmarace för mig nu i helgen då jag inte varit helt på topp i kroppen sedan lida loop förra söndagen, istället blev det läge att introducera dom yngre medlemmarna i familjen för cykelsporten. Maddes brors dotter (Filippa 8 år) ville testa på att cykla mountainbike så i fredags var jag där med henne och visade nybörjarvarvet, hon blev biten direkt och har sedan tävlat båda dagarna i helgen. Riktigt kul...


Själv cyklade jag dit med min son Charlie och barnbarnet Kasper för att kolla lite på tävlingarna och hejja på Filippa, det var med stora ögon Kasper följde spektaklet och efter några timmar på tävlingsområdet somnade han som en klubbad oxe i cykelkärran på väg hem...

Jag har också provat att hojja lite försiktigt idag men det sprätter inte i benen precis, hoppas piggna till nu i veckan så att jag orkar med alla berg som är planerade att cyklas upp för under semestern som som snart är här. Dessutom står ju några race på programmet också...

Här hejar vi på Filippa som kommer i full fart...

Sedan var det dom stora killarnas tur...

Inte lika högt kanske som mt everests 8848möh men väl så brant...

Det tar på krafterna att vara på cykeltävlingen...


Om...

Om bara om fanns, då hade solen lyst idag och jag hade varit ute på en lång och härlig cykelrunda och samlat på mig den energi som är så livsviktig för mig för att jag ska må bra. Istället ligger jag fortfarande däckad sedan i söndags kväll efter lida loop och tycker allmänt synd om mig själv. Försöker tänka på positiva o glada minnen och på roliga framtidsplaner men livet är nu och nu suger...


Ibland känner man sig liten & ensam...


RR lidaloop...

Vaknade med huvudvärk och en irriterande känsla i halsen igår morse, ett tag tänkte jag skita i att starta men efter frukosten och ett par koppar kaffe så tog ändå tävlingslusten överhand och jag bestämde mig för att ge det hela ett ärligt försök. Fick en bra start och ut på de första snabba grusvägarna ligger jag bra med men det dröjer inte länge innan jag märker att kroppen inte svarar som den brukar, jag sjunker snabbt bakåt i det stora startfältet och så fortsätter det loppet igenom...


Jag försöker hela tiden hänga på någon av de grupper som kommer bakifrån men jag orkar inte ta rygg på en enda cyklist, alla andra åker framåt och jag åker bakåt känns det som. Vid varvningen ut på loop tre tänker jag först bryta men fasiken det ska mycket till för att göra det och riktigt där är jag inte ännu, eller det var jag nog fast jag inte insåg det själv för det dröjer inte länge innan farten är så låg att jag knappt håller balansen och jag känner mig helt kraftlös och yr i bollen...

Sista loopen blir en både fysisk och psykisk kamp för att överhuvudtaget ta mig imål, jag får kramp på ett ställe och får stapplandes gå uppför en backe med huvudet vilandes mot styret. Jag blir passerad av hur många som helst på de sista grusvägarna in mot mål men jag bryr mig inte det minsta, nu är det inte race längre utan ren överlevnad det handlar om...

Jag kommer till slut imål som 21:a i H-50 klassen vilket är mitt sämsta resultat någonsin men egentligen helt ointressant i sammanhanget, jag är bara oerhört glad att jag överhuvudtaget är i mål och har överlevt dagen...

Idag vaknade jag med dunderförkylningen deluxe och för första gången någonsin är jag faktiskt glad över att vara förkyld, nu har jag ju något att skylla på...

Fin bild från happyride...


Mitt i veckan...

Vi börjar väl med en kort RR från Rallarloppet i söndags, vi kom upp till bottnaryd redan i lördags eftermiddag och körde ner till en liten badvik vid sjön Stråkern strax utanför samhället där vi har fricampat förut. Jag rullade runt en timme på min mtb i omgivningarna för att mjuka upp min gamla gubbakropp lite inför söndagens race, kvällen avslutades sedan vid lägerelden nere vid strandkanten...


Åter till Rallarloppet då, det pratades om ca 700 startande så att intresset för sporten växer råder väl inget tvivel om, snart finns inga "små" långlopp kvar och konkurrensen hårdnar även på de lopp som inte ingår i någon cup. Min akilleshäl är min svaga förmåga att köra uppför och med den värsta stigningen efter redan fyra kilometer så fick jag tyvärr tidigt släppa de snabbare grupperna, efter bergspriset hamnar jag i en bra grupp som mestadels anförs av Peter Blomqvist som håller ett hårt men jämt tempo i syfte att dra fram dottern Jessica till en bra placering i damklassen.

Då jag i första hand tar dessa tävlingar där det inte är åldersindelat utan bara finns en öppen tävlingsklass som bra och hårda träningsrace så är jag nöjd med att sitta med här i gruppen utan att stressa för att försöka köra ikapp grupper framför trots att benen känns pigga, vi åker hyfsat snabbt och håller ihop gruppen tills det bara är några kilometer kvar, då blir det lite mer kamp och gruppen dras ut lite. Jag rullar över mållinjen som 70:e man till slut, inte helt slut i kroppen men ändå väldigt nöjd med de pulsvärden som min garmin visar. Jag har fått en riktigt bra genomkörare inför kommande helgs Lida loop helt enligt planen...

Efter racet drog vi vidare till Hökensås för att avsluta helgen med en heldags fiske på söndagen, ingen fisk fick vi men en fin och slapp dag i återhämtningens tecken. Innan hemresan igår tog vi tillfället i akt att motionera lite i det fina nationaldagsvädret, Madde tog en långpromenad med hunden och själv testade jag några av de riktigt fina mtb leder som startar precis utanför campingen...

Nu är det redan mitt i veckan och bara några dagars finslipning på monarken väntar innan vi kör upp till Stockholm för helgens Lida loop, där blir det lite mer allvar då det är H-50 och cupklass som gäller. Hoppas på fortsatt pigga ben så är definitivt en topp tio plats inom räckhåll...

Fin fricamp bara några kilometer från start...

Rullade ur kroppen lite på banvallen...

Självklart alkoholfritt vid lägerelden...

En bra grupp anförs av Peter Blomqvist...

Strax målgång...

Fiske...

Avslutningsrunda på hökensås svart/vita 19 km led...


Uppdatering...

Det är lite mycket nu både med det ena och det andra så bloggen får komma i andrahand ett tag framöver, men ett eller ett par korta sammanfattande inlägg i veckan som får täcka upp vad som händer på cykelfronten ska jag försöka se till att klara av...


Denna vecka inleddes med två korta monarkpass nere i garaget, 40/20 intervaller kort, hårt och över på en halvtimme. Effektivt värre... Igår samlades vi ett gäng på Bosses initiativ för en ny onsdagsaktivitet som förhoppningsvis blir en stadig punkt på veckoschemat många år framöver, åtminstånde under sommarhalvåret. "Wednesday evening social cycling club" kanske man kan kalla oss och tanken är just att socialcykla lite mtb någon timme tillsammans och samtidigt prata av oss lite. Regelbunden och bra terapi med andra ord, igår blev det två timmar på fina stigar vilket verkligen gav mersmak för fortsatta träffar...

Ikväll kör jag några timmar racer varav 40 km lagtempo och sedan ser jag fram emot Rallarloppet på söndag, ja det var denna vecka det och jag återkommer väl med en RR efter helgen som förhoppningsvis inte innehåller ordet punktering..., ha de gott 👍

Wednesday evening social cycling club, fattas på bilden gör Jörgen Thorin som agerar fotograf...


Tidigare inlägg
”RSS