Hej på er, då var vi uppe i Östersund eller närmare bestämt ute på Frösön för att delta på Mtb SM 2018 men först några korta rader om Fjällturen som jag körde i förrgår. Ett otroligt vackert långlopp som startar i Funäsdalen och med målgång uppe i Ramundberget, på vägen mot målet cyklar man över två högfjällsplatåer med vidunderlig utsikt och jag är glad att jag cyklade runt några dagar innan racet för på själva tävlingsdagen hann jag inte njuta speciellt mycket av vackra vyer...

Kroppen kändes pigg och bra och jag kunde köra hela racet med ovanligt hög puls utan att stumna i benen, dessvärre får jag trots detta inte ut någon större fart på cykeln utan det känns mest som att jag trampar luft. Jag får väl ta en sak i taget och att jag nu kunnat köra med hög puls igen både på Mörksuggan och Fjällturen utan att bli sjuk är ju ändå ett stort steg i rätt riktning, formen och farten kommer väl i takt med att jag äntligen kan köra allt hårdare på träning/tävling igen...

Åter till Mtb SM igen då, nästa pulshöjare blir på onsdag då sprinten ska köras, en för mig favoritgren då jag tagit medalj där ett flertal gånger. Bl.a. blev det ett guld när SM gick i Södertälje för ett antal år sedan, formen/farten att köra på max såpass kort har jag definitivt men det är mycket som ska klaffa på vägen. Några stenkistor på varvet ska forceras varav den andra är ganska klurig och inte tillåter minsta misstag, då blir det totalstopp. Fast å andra sidan, är man "bara" först in så kommer ju ingen annan förbi även om man får stopp för när jag testade igår så kändes det som att endast ett spårval var möjligt och kan du inte flyga med hojjen så hamnar man i kön så att säga...

Ja, ja vi får väl se hur jag upplever det efter ett par dagars nötande runt varvet, det kanske dyker upp andra möjligheter som man inte riktigt ser efter bara ett första försiktigt teståk. Två dagar har jag på mig så nu är det bara att köra på så att det sätter sig i ryggmärgen för man hinner inte tänka speciellt mycket på spårval när det väl är dax...

Jag körde också ett varv på XC banan igår och överlag tyckte jag den var helt ok, åtminstånde för min del. Lite "old school" och inga höjdmeter att tala om vilket gynnar mig med min nuvarande svaga "klättrarform". Några A och B linjer att välja på där man inte förlorar allt för mycket på att vara lite försiktig, det enda stället där man förlorar mycket tid var på det svåraste/längsta hoppet men där är det inget snack om att jag ska försöka ens en gång. Det finns inga marginaler whatsoever, antingen flyger du fyra meter och landar rätt eller så slår du ihjäl dig. Där tar jag gladeligen B linjen och förlorar lite tid varje varv och lever lite längre istället...

Äntligen kom fisken jag väntat på, en som är tillräckligt stor för en lunch alltså. Efter flera dagars ihärdigt fiskande med bara tappade eller alldeles för små firrar så blev det alltså hemmagjord varmrökt öring till lunch idag...

Jag har också hunnit att reka delar av banan inför Fjällturen på lördag, ja det är allt lite andra vyer här uppe än på långloppen söderut. Det ska bli riktigt kul att köra detta race för första gången...

Efter några dagars fricamping ute på fjället så står vi nu på grusplanen vid liften och likaså målområdet uppe i Ramundberget, imorgon öppnar kansliet och jag ska in och efteranmäla mig. Sedan tillbringar vi antagligen dagen här innan vi kör ner till Funäsdalen där starten är på lördag, nu lite tv tittande på datorn då vi har bra täckning igen. Det är fint på fjället men civilisationen har sina fördelar också...

Då har jag äntligen såpass ok internet att jag kan få kontakt med omvärlden igen, att lägga ut bilder på insta har funkat hjälpligt men några blogginlägg har inte gått att publicera förrän nu...

Vi börjar väl med några rader från Mörksuggan, att jag inte är i form visste jag väl men att jag skulle vara såpass långt efter segraren och ha såpass många före mig i H-50 hade jag nog aldrig trott, helt otroligt vad man tappar när man inte tränar tillräckligt intensivt. Jag startade ändå med riktigt bra ben och uppför vidablick kände jag mig stark och fräsch trots röda siffror på pulsmätaren och i 45 minuter orkade jag sedan hänga i riktigt hyfsat men sedan dog jag och fick köra mitt eget race in till mål. Inget race att skryta om men ändå ett delvis riktigt bra träningspass. 

Sedan for vi vidare till Funäsdalen där vi har snurrat runt några dagar bland fjällen och cyklat i helt fantastiska miljöer, här är vi nu fortfarande och stannar tills helgen då fjällturen går av stapeln. Då hoppas jag att jag orkar köra på hårt mer än 45 minuter...

Mountainbike och fiske, det är kortfattat temat för denna roadtrip och idag fick jag mina första öringar, den stora tappade jag förståss intill strandkanten och dom små fick simma tillbaka för att växa till sig. Japp så är det  och nu ska vi köra upp på fjället igen och leta efter en fin plats att parkera för natten, antagligen helt utan mobiltäckning så vi får väl se när vi hörs igen...

Ja nu har jag alltså landat i Rättvik och till råga på allt tagit in på camping, hua mig 😱.  Jag som alltid fricampar när jag är ute och reser, men ibland så måste man helt enkelt. Efter Trysil där vi stod på en snustorr grusplan så är det mesta dammigt och skitigt i husbilen och den behöver storstädas,  jag har cykelkläder som behöver tvättas o.s.v så det får bli ett par nätter i civilisationen med tillgång till tvättmaskin och andra faciliteter innan vi ger oss ut i "vildmarken" igen.

Idag har jag som ovan nämnts haft annat för mig än cykling och imorgon blir det endast en lättare sväng då jag ska ut med Madde och hitta en lämplig langninsplats ute på mörksugge varvet, lämpligast där vi passerar inte så långt utanför stan ut på andra halvan av tävlingen.

Sedan på söndag är det då dax för säsongens andra långlopp, jag kommer att köra samma taktik som på Rallarloppet, dvs att gå ut lugnt och hålla igen något uppför första långa stigningen mot vidablick, sedan får jag ta det därifrån, funkar kroppen på ett bra sätt så ska jag försöka få ut maximalt resten av loppet men känner jag mig oförklarligt svag som jag gör ibland så får det bli motionscykling och depåstopp längs vägen in mot mål som gäller. Hälsan går först och jag ska nog klara av att ha roligt även om jag måste ta det lite lugnt...

Idag var det då dax att ta farväl till detta fantastiska ställe, men först en halvdags utförsåkning tillsammans med Charlie. Det var till en början ganska glest med folk som cyklade så vi passade på och tog ett par åk där vi körde på vad vi vågade utför "älgen" och vi putsade våra hittills bästa tider med nästan två minuter. Bästa tiden på strava utför hela "magic moose" är 12,37 och med min bästa tid som blev 14,12 så gick jag in på 66:e plats av de ca 2000 som har en tid på strava. Det är visserligen ingen topp placering men ändå inte så "illa pinkat" av en stel gammal gubbe med en vanlig XC hoj. 

En underbar dag är till ända och nu sitter jag här utanför husbilen på campingen i Rättvik i min ensamhet, det blev skrämmande tyst när casper försvann hemåt Borås. En tvååring som det är full fart på och som inte kan hålla munnen stängd från det han vaknar tills han stupar i säng sätter sin prägel på tillvaron, helt plötsligt är han borta och det blev tyst. Det kommer väl ta någon dag att vänja sig vid stillheten tänker jag...

Ja vad ska man mer säga, det blir inte bättre än såhär helt enkelt, först en tur upp till toppen imorse innan liften öppnade för att få hela nedfarten för mig själv. Sedan efter att Charlie och Mathilda kört "magic moose" hela dagen (Charlie mätte den totala utförscyklingen till 57!!! Km) så tog jag mig ett andra pass här på kvällskvisten, två timmar grusväg upp över kullarna på andra sidan dalen och allt till en stekande sol på en klarblå himmel...

Imorgon är det min och Charlies tur att bomba utför och framåt eftermiddagen säger vi adjö till Trysil för denna gång. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert...

Ett sent inlägg såhär 21,41 på kvällen, först tre varv i bikeparken imorse direkt följt av tre klättringar en bit upp på fjället för att köra den sista fina fjärdedelen av "älgen" utför. Ett bra och roligt pass med lite av varje och imorgon är vi på’t igen, jag kör ett kortare morgonpass i parken så att Charlie och Matilda sedan kan ägna en heldag åt liftburen cykling, på torsdag blir det min och Charlies tur att en sista dag köra utför berget innan vi drar vidare. Jag till Rättvik och Mörksuggan (och till Madde som kommer upp med tåget på fredag kväll), resten av gänget åker hem till Borås igen.

Tiden går fort när man har kul men samtidigt återstår mer än fyra veckor av denna Roadtrip norrut. Efter Rättvik och Mörksuggan blir det Funäsdalen och fjällturen, sedan Östersund/Frösön och mtb SM. Efter det över till Norge igen för att ta oss söderut från Trondheim med några spännande stop längs vägen, men mer om detta senare...

Ja vi är fortfarande kvar här, vem vill länna det här stället när vi har det så bra som vi har det. Dagens träning bestod av två pass, först en timmes snurrande på ett av varven här i bikeparken där jag på varje varv försökte mig på ännu ett stravasegment. Ett kort segment på 600 meter svagt uppför och med många igångdrag, perfekt som träning inför sprint SM. På fyra varv/försök lyckades jag som bäst köra in på 2,27 minuter och en 16:e plats av de 3.333 cyklister som finns registrerade, helt ok resultat av en gammal gubbe men då det nu endast är 11 sekunder upp till förstaplatsen så får jag nog göra ett försök till innan vi åker härifrån.

På eftermiddagen så cyklade jag och Charlie upp till topp liften för att få ett Nice åk nedför "magic moose", liften var tydligen stängd måndagar och tisdagar men vad gör man inte för att gå njuta av en fin utförskörning, nästan 500 höjdmeters klättring ger ju lite bra träning också så lite nytta förenat med mycket nöje kan man säga...

Vi trivs såpass bra att vi bestämt oss för att stanna tills fram på torsdag, Mörksuggan går ju först till helgen så det är ju ingen direkt brådska med att lämna Trysil för Rättvik, vi har både mer cykling och fiske att avverka innan vi är helt färdiga här...

Efter gårdagens rekordjakt på stravasegment så blev det en timmes lättare cykling på lederna idag, jag fokuserade lite på kurvteknik och hopp&dropp utan hög puls. Bara kul cykling i strålande väder, fasiken det är nästan som en utlandssemester vi är på. Vi blir solbrända, sitter på uteserveringar och dricker öl och idag har jag och Charlie badat i trysilälven, fattar ni... bada i trysilälven, det är nog inte ofta det går att göra utan att förfrysa sig. Sedan en sak till, vi har fiskat i älven och Charlie fick en stor harr på andra kastet så i morgon blir det varmrökt harr på knäckemackan, de ni...

Ibland överraskar man sig själv ganska rejält, efter gårdagens 4:e plats på ett av stavasegementen uppför en lång slingrig slakmota tillbaks mot startområdet på bikeparken så bestämde jag mig för att idag göra ett seriöst rekordförsök. Jag körde fyra stycken 15 minutersvarv där segmentet låg mot slutet av varvet och idag med den svajiga form jag har för tillfället så svajade den äntligen upp i topp. Ett K.O.M på segmentet blev dagens resultat och fan vet hur det gick till...

Två cykelpass stod på schemat även idag, det första tillsammans med sonen Charlie imorse då vi tog liften upp för att först cykla leden runt berget och sedan göra några åk nedför den beryktade "magic moose". Leden runt berget tappade vi bort efter ett tag och hamnade efter en sinnesjukt brant klättring allra högst upp på toppen av trysilfjället, jag vill bara säga er att nedfarten därifrån för att komma till liftstationen och starten av "magic moose" blev en lite väl spännande historia. Brant utför och sprängsten är ingen bra kombination men ned kom vi till slut...

Två underbart roliga åk senare så bytte jag av Matilda och tog hand om Casper medans hon och Charlie fortsatte att åka upp o ner för berget någon timme. Under tiden coachade jag Casper när han på sin springcykel tog sig runt jag vet inte hur många varv på barnvarvet här nere i bikeparken, det är små gupp, hopp, stockar mm som de små ska försöka forcera och han skötte sig galant. Återigen fick jag muta honom med godsaker för att få hem honom därifrån.

Sent på eftermiddagen var det sedan min tur igen och nu blev det två långa varv här nere i parken, inte jättehårt men med lite högre puls och tryck på pedalerna än tidigare. Jag blev extremt förvånad då jag senare fick se att jag gick in på topp tio (4:a) på ett segment på strava av totalt 2,700 som finns registrerade. En 1,2 kilometer lång slakmota uppför på väg tillbaka till startområdet, det är nästan så jag tror att något är fel för såpass stark känner jag mig definitivt inte. Jag får väl göra några seriösa försök att klättra på rankingen och se om tiden håller i sig eller om det eventuellt är något som inte stämmer...

Dagen började med tidig frulle och sedan för min del snabbt ut på cykeln för en timmes snurr nere i bikeparken, när jag var klar med mina varv tog jag hand om sonsonen Casper medans Charlie och Mathilda fick testa stigarna för första gången. Under tiden käkade  jag och Casper glass och kollade in grabbarna vid dirten och pumptracken, "ja osså oppa" upprepade han gång på gång och när vi väl var tvungna att gå tillbaka till husbilen för lite lunch och caspers eftermiddagslur så fick jag ta honom över axeln med våld och tvinga med honom tillbaka. Bra tecken för en blivande cyklist...

Efter lunch var det min tur att hojja igen och Charlie som inte fått nog efter förmiddagens cykling hängde på ytterligare en timme, några varv på lederna och sedan några varv i "dirten" . Ja att hoppa lär jag aldrig lära mig men några decimeter flög vi väl iallafall även om det faktiskt kändes som flera meter...

Lite nervösa nyheter också eller åtminstånde blev jag iallafall lite smått orolig/nervös av att jag fick ett samtal från sjukhuset imorse, jag har ju varit väldigt mycket sjuk det senaste året och extremt svajig i formen så för ett tag sedan gjorde jag en fullkomlig check hos läkaren för att kolla upp hur kroppen egentligen mår. Blodprov, EKG, urinprov och t.o.m magnetröntgen av huvet då jag ofta är yr och extremt trött. I morse så ringde en syster och meddelade att det var något som inte riktigt var bra med mitt EKG och att dom ville att jag kom in och gjorde ännu ett EKG och blodprov för att dom skulle få två värden att jämföra med. Detta nu efter en vecka då kroppen varit extremt trött och jag trots en puls knappt upp i zon tre varit helt orkeslös i benen, inte konstigt att man blir nervös men det är säkert inget att vara orolig över, jag får väl bara ta det lite försiktigt fram tills jag gjort ett kompletterande test och tur är väl kanske att de två tävlingarna här i Trysil är inställda.

Vad gäller Mörksuggan i Rättvik och fjällturen i Funäsdalen så räknar jag ändå med att tävla fast kanske lite mer som motionär och inte på fullt blodigt allvar, hur det sedan blir på SM beror helt på hur jag känner mig när vi är där. Jag är anmäld men att ställa upp som "motionär" på sprinten där jag ändå räknar mig som medaljkandidat är inte aktuellt, då får det hellre vara tills jag vet vad hjärtat pallar för...

Ja detta var väl allt för tillfället, ömsom vin och ömsom vatten. Men det är väl så det är här i livet och så länge det går både upp och ner så är det väl helt OK, jag gnäller lite när det går nedåt men glädjes desto mer av när allt är på topp och dit upp kommer jag snart igen, var så säkra...

Efter ett morgonfiske strax utanför rörbäcksnäs med en tappad öring precis inne vid strandkanten som resultat så blev det sedan dax för brunch och avfärd mot Trysil, väl på plats så dröjde det inte länge innan jag bytte om för att testa de olika lederna nere vid Trysil Bike Arena. Ja att man här kan ha kul några dagar kunde jag snabbt konstatera och dessutom kan nog en stel gammal gubbe som mig lära sig lite tekniska färdigheter också bara av att cykla runt och leka utan tanke på annat än att just ha kul.

Efter några varv nere i bikeparken så ville jag gärna upp på berget och testa den berömda "magic moose" också och då liften stängde redan kl 17,00 så blev det till att cykla upp till toppstationen först för att sedan ge sig hän i utförskörningen. Fördelen med att liften hade stängt blev att jag hade hela "magic moose" för mig själv och utan att behöva ta hänsyn till andra cyklister i banan så rullade jag ned från berget med ett stort leende på mina läppar. 

Tyvärr fick jag reda på idag att de bägge racen som skulle gått i helgen är inställda, anledningen sägs vara att det kommit en ny regel här i Norge om att alla funktionärer/flaggvakter måste genomgått en utbildning (som kostar pengar) . Detta har då slagit hårdast mot de lite mindre långloppen med färre betalande deltagare men där man ändå har lika många flaggvakter som i vilket större långlopp som helst. Det blir helt enkelt inte lönsamt att bekosta en utbildning till 100 funktionärer/flaggvakter i förhållande till intäkter från startande, tråkigt när inte sådant här går att lösa på bättre sätt...

 Men som jag skrev tidigare, här blir nog inga problem att ha kul på hjul under några dagar och det oavsett tävlingar eller inte ...

Vaknade kl sju imorse till strålande solsken och rena medelhavsvärmen trots den tidiga timmen, efter väderbakslaget midsommarveckan så verkar den här osannolikt varma och fina sommaren vara tillbaka igen, även här uppe i dalafjällen.

Efter en några koppar finkaffe och långfrukost så drog Casper och jag till pumptracken för att kolla in läget lite. Han tar sig den lille parveln och det dröjer nog inte länge innan han springer runt på sin hoj utan min hjälp. Efter vår pumptracksession drog jag och Charlie ett varv på vallsjöleden, 32 kilometer ren cykelglädje i sin bästa form. När vi trötta kom hem till lunch så hade casper just somnat så det blev snabbt ned med maten för att även vi skulle hinna få en gubbalur innan han vaknade, en timme fick vi sova på maten innan det blev dax att piggna till med lite kaffe. Nu drog Charlie och Mathilda ut på en kortare eftermiddags runda medans jag och Casper gick ner till Ica butiken för att käka glass.

Ja dagarna flyter på i ett behagligt tempo och imorgon väntar lite tidigt morgonfiske innan vi drar vidare till Trysil, där väntar sedan nya äventyr...

Fem veckors "roadtripping" norrut med husbilen har tagit sin början, de första två veckorna åker jag med min son och hans familj och när dom drar hemåt så ansluter Madde i Rättvik för att ta del av resten av äventyret.

Första stopp blev en natt i säfsen då vi får ta hänsyn till lille casper och inte vill köra för långa sträckor åt gången, en kvällsrunda på en av mtb lederna hann jag med igår och imorse gick vi upp och fiskade fram till lunch. Efter maten körde vi upp till Rörbäcksnäs där vi nu ska stanna tills på onsdag. Ikväll blev det cyklat på de fina lederna för oss allihopa, Charlie och Matilda var först ute och under tiden tog jag hand om lillemannen casper. Även han fick provat lite stig här vid ängen bakom parkeringen, sedan blev det min tur att köra runt några slingor. 35 km blev det för min del och nu längtar vi alla tills morgondagen då vi ska ut och upptäcka ännu mer stigar...

Did not finish & enough said about that...

Ja då har man rullat ur benen en sista gång innan morgondagens SM linje, nu är det mat och högläge med benen som gäller. Målsättningen när jag i vintras bestämde mig för att köra landsvägs SM var medalj men efter en strulig försäsong med mycket sjukdom och bara två mtb tävlingar i benen så får jag nog tänka om lite. Jag har ju inte tävlat på landsväg här hemma i Sverige på fem år så jag har ingen aning om hur motståndet är i H-55 klassen, nu startar vi ju ihop med H-50 och där vet jag att gubbarna är starka och farten hög så jag får väl bita i och hänga med så långt fram som möjligt så får vi se vad det räcker till...

Det är väl tur att man kört mtb i så många år, då får man ett helt annat perspektiv på det här med backar. Visst var varvet kuperat och backen brant men det är inget jag känner någon större oro inför. Sedan om benen räcker till för en bra placering, det återstår att se...

Faktum är att jag inte är helt säker på att varvet blir såpass utslagsgivande som många tror, åtminstonde för oss veteraner som tävlar på torsdag. Det utlovas kraftig västlig vind vilket innebär bra motvind i den långa svaga utförskörningen varje gång efter backen, något som missgynnar ett fåtal utbrytare och gynnar en större jagande grupp. När vi sedan vänder tillbaka efter en skarp högersväng och det börjar gå svagt uppför får vi vinden kraftigt i ryggen och man märker knappt att det trots allt går ganska bra uppför mot slutet. Sedan börjar det gå utför igen, först lite snällt men efter att ha korsat stora vägen går det riktigt brant utför, här kan det kanske bli lite vingligt i kastvindarna som kommer från sidan. Nere på huvudvägen in mot Båstad och varvningen går det också svagt utför och återigen med en kraftig medvind.

Jag vill nog säga att med dom vindförhållanden som utlovats till på torsdag så blir varvet extremt snabbåkt för en större klunga och då får eventuella utbrytare köra riktigt starkt för att hålla undan efter backen...

Nu är ju inte jag någon expert på det här och allt kan ju hända men efter mina två varv här nu ikväll så håller jag nog fast vid mina teorier, i övermorgon får vi se om jag har rätt...

Ja, nu är snart sista arbetsdagen gjord och en lång semester väntar. Jag ska strax ge mig av ner till Båstad för att köra landsvägs SM som för min del går på torsdags morgon, väl på plats senare i eftermiddag ska jag snabbt byta om och ge mig ut för att känna på banan några varv och likaså blir det väl några varv imorgon också. Sedan är det bara att ge järnet och hoppas på bra ben vilket lär behövas, både branta höjdmeter och troligtvis kraftig kantvind kommer gallra ut fältet ordentligt och utan tryck i benen kommer det inte gå att smyga med på något sätt, så e de bara...

Sedan snabbt hem för att mellanlanda i ett midsommarfirande innan husbilen tar mig norrut till säfsen för lite avslappnande fiske, och några mil mtb förståss. Trysil står näst på tur med sin bikepark och berömda "magiska älg", att det sedan råkar vara två mtb race under nästkommande helg gör ju inte saken sämre.  Fredagen den 29:e juni går backracet nerifrån Trysil by och upp till toppen av fjället, 900+ höjdmeter på ca 13 km mtb cykling och alla mot alla i en gemensam start. Dagen efter är det dax för Trysilrittet, ett 75 km mtb marathon...

Efter Trysil bär det av i riktning mot Rättvik och mörksuggejakten, men först en eller ett par dagars stopp i mtb eldoradot rörbäcksnäs när vi ändå passerar. Efter Mörksuggan drar vi vidare norrut till Funäsdalen och mtb loppet fjällturen. En hel del fiske lär det också bli under tiden vi är i Funäsdalen och sedan då så väntar ju Mountainbike SM uppe på Frösön...

Vägen hem söderut tar vi genom Norge och nu blir det inga fler tävlingar under semestern, fast självklart skall cyklarna användas ändå men utan tidtagning. En del vandring väntar också under resan hemåt, b.l.a den berömda Besseggen och ännu mer fiske förståss. Var det någon som nämnde ordet semester...

Medans de flesta cyklade runt den stora sjön Vättern så cyklade jag och några "nyfrälsta" mtb cyklister runt den lite mindre Frisjön strax utanför stan. Jag ställde upp som guide åt några vänner som ville ut på en lite längre mountainbike runda och som inte cyklat såpass länge att dom lärt sig alla fina rundor, jag har visat dom runt på stigarna i närområdet förut men nu blev det en alltså en lite längre runda på närmare 50 km blandat stig och grusväg. Tre timmars lugn cykling vilket var precis vad jag själv ville ha för dagen, lugnt för mig alltså. Tommys suunto visade på 117 timmars återhämtning men då hade han också kört ett stenhårt benpass på gymmet dagen före. Hoppas han kommer ur sängen idag...