Livigno var rena rama paradiset för oss som gillar mountainbike och berg, vi cyklade upp & ner, hit & dit, fram & tillbaka under fyra dagar och ändå finns så oändligt mycket mer att upptäcka. Det blir definitivt fler besök, det är ett som är säkert. Näst sista dagen cyklade vi över ett bergspass på 2200 m och ser att det finns en ställplats för husbilar där uppe, vi bestämde oss direkt för att här uppe skulle vi bo innan vi började vår resa hemåt. Vi cyklade ner i byn och packade ihop våra saker sen körde vi upp och parkerade vid passet. Vi fick en skön kväll med underbar utsikt och morgonen därpå vaknar vi upp till en klarblå himmel medans dalen nedanför ligger inbäddad i dimma. Ett minne för livet... När vi sedan kollar kartan för att se hur vi lägger upp hemresan upptäcker jag att passo Stelvio ligger endast 50 km från där vi befinner oss och att det inte blir en omväg att ta den vägen hemåt. Jag tar racern och Madde kör husbilen till Bormio som är startpunkten om man vill cykla upp för passet, vi bestämmer oss för att övernatta i Bormio för att sedan börja hemresan morgonen därpå, jag på cykel upp för stelvio stigningen och Madde efter med bilen. På kvällen börjar det ösregna och det håller i sig hela natten, vi vaknar kl 7 till en gråmulen och regntung himmel, skit tänker jag...så nära och ändå så långt borta. Att cykla upp till 2758 m i regn är inget jag är sugen på, men medans vi äter frukost börjar det snabbt att spricka upp och en timme senare skiner solen, snabbt byter jag om och så ger vi oss iväg uppför, vilken upplevelse säger jag bara, det var inte sista gången uppför den backen... När jag väl var uppe hade Madde kokat kaffe i bilen och köpt ett par stora äppelkakor på en av restaurangerna vid passet, gissa om det var uppskattat från min sida... En snabb dusch i bilen och sen började vi vår färd hemåt, en övernattning i Tyskland och den sista strax efter bron några mil från Rødby i Danmark. Nu är vi hemma igen många upplevelser rikare och med nya planer för nästa resa till alperna, för fler resor dit blir det definitivt...