Trött & seg...

Idag sade benen stopp efter en vecka av ganska hårda pass, i måndags, tisdags och torsdags körde jag samma typ av intervaller (3x10 minuter högt i tröskelzon och i måndags avslutade jag dessutom passet med ett gäng korta vo2max intervaller...

Igår var jag ledig och solen sken så det blev ett fint läge att testa min nya racer igen med ett lite kortare distanspass, jag har bara varit ute på den en kort sväng tidigare så gårdagens testride blev andra gången och känslan var redan bättre än förra gången. Det är ett annat styre än vad jag tidigare kört med och först gillade jag det inte alls men som sagt, redan igår så kändes det betydligt bättre så det blir nog bra ändå tillslut.

Idag skulle jag då köra på lite hårdare igen (var ju tanken) men jag kände direkt att det inte skulle gå, istället blev det en RecoveryRide på gravelbiken tillsammans med min son. 2,30 var vi ute och trots väldigt lugn fart så kändes kroppen helt tom på energi, imorgon får det bli en vilodag och sedan hoppas jag kunna köra på igen. Jag vill gärna orka med en hård kommande arbetsvecka (träningsvecka) då jag ska till Stockholm och hälsa på min dotter nästa helg och då blir det ju automatiskt en välförtjänt vila i två dagar...

(null)
På väg hem från tisdagens intervaller...

(null)
Gårdagens distanspass...

(null)
Idag var jag trötter...


Pass nr 2...

Dagens andra pass är nu avklarat med glans, körde fem varv på min vanliga grusvägs intervallrunda varav tre varv a 5 km högt upp i tröskelzon. Det som stör mig lite är att wattvärdet fladdrar ganska mycket när jag kör, jag försöker även gå mycket på känslan och hålla jämt tryck under intervallerna men av total intervalltid på 30 minuter så registrerar wattmätaren knappt 12 minuter i rätt zon trots att jag verkligen fokuserar på att ligga på rätt nivå hela tiden. Jag vet inte, men kanske blir det så här när man bara har wattmätningen i en av pedalerna. Lite störande är det...

Men trots allt, hjälpen och nyttan av att jag börjat träna wattbaserat överväger ändå nackdelen med att värdet "fladdrar" ganska mycket. Jag har fått betydligt större koll på hur jag kör och den allra största justeringen jämfört med tidigare är att jag kör betydligt lugnare på alla typer av intervaller, jag har helt enkelt nästan alltid kört för hårt från start tidigare och tappat i effekt mot slutet av intervallerna trots att pulsen (pulskurvan) såg bra ut...

Jag är ju också ganska ny och grön på det här att träna effektivt med wattmätare och jag är övertygad om att jag med tiden kommer få in känslan bättre och kunna köra jämnare även om ett visst "fladder" kanske alltid är att räkna med...

(null)
Vad som skulle varit ca 30 minuters effektiv intervalltid i zon 4 blev "endast" 11,26. Resterande tid hamnade lite under och lite över trots att känslan under intervallerna höll en jämn nivå...







Morgongympa...

Då vart träningsveckan igång på allvar, igår blev det en timmes cykling varav 15 minuters hård "uppvärmning" i tröskelzon följt av 6x90 sekunder vo2max. Skön känsla i kroppen och skönt att vara igång igen...

Idag blir det ett dubbelpass och morgonen började innan frukost med ett styrke/core pass ute på verandan, eftermiddagen bjuder senare på en grusvägsrunda inkusive 3x8 minuter tröskelintervaller...

(null)
Tanken var ju att jag skulle börja på gym denna veckan, främst för att få tillgång till tyngre vikter för mina knäböj, men då det är mycket jobb denna vecka så blir det mer tidseffektivt att köra innan jobbet här hemma ute på verandan istället och såpass stark är jag inte ännu så mina egna vikter räcker nog till denna veckan med... 

(null)
Jag hann t.o.m hänga lite med dotterns hund Jerry som är här på besök ett tag innan jag stack till jobbet...

Tjuvstart...

Äntligen är återhämtningsveckan över och jag får börja ta i igen, fast ska sanningen fram så tjuvstartade jag redan i går med 3x5 km "gnet" intervaller för att få igång benen inför en lite hårdare träningsperiod. Jag står nu inför ett tre veckors träningsblock där varje vecka ska innehålla 2-3 stycken vo2max intervallpass, ett par tröskelpass och lite snabbdistans på det. Plus ett par styrketräningspass också sedan var det nog allt, detta innebär att det några dagar får bli dubbelpass om jag även ska få in någon vilodag vilket lär behövas. Hela upplägget för perioden stegras med några fler intervaller per pass och vecka fram tills nästa återhämtningsperiod som alltså blir om tre veckor. Nu kör vi 👊 

(null)
Från gårdagens grusintervaller...

(null)
Här är förresten en bild på nya racern också, ser verkligen fram emot att få köra skiten ur kroppen på denna maskin nere i Thailand i vinter...

Återhämtningsvecka & nya cyklar...

Det är en dålig kombination att få sina nya cyklar samma vecka som det står återhämtning på schemat, man vill ju liksom ut på stuts och känna lite rejält på dom och det är svårt att hålla igen, det är alltså en betydligt lugnare träningsvecka mellan två block där jag trappar upp ett snäpp kommande vecka. Det förra träningsblocket gick under beteckningen "early base" och i nästa går jag in i "late base", sen bas/grund träning alltså. Nu börjar aerobisk kapacitet och lactat/tröskelträning få högst prioritet samtidigt som aerobisk tröskel och styrketräning fortskrider, det blir många parametrar som ska planeras in i en träningsvecka. Nu är det också bara nio veckor kvar innan tävlingssäsongen i Thailand börjar, nio veckor av förberedelser sedan ska jag njuta av livet som cyklist på heltid...

(null)
Den första cykeln är nu monterad och inställd, en specialized Diverge comp gravelbike. Återkommer med bilder på racern så fort den är klar...



En kort rapport...

Finvädret inbjuder till grillkväll så "racerapporten" får bli väldigt kort denna gång, vi låg bra med högt upp i täten på 50 kilometarn men lät 15-16 åringarna som vi startade samtidigt som ligga allra längst upp och hålla fart i motvinden. Rutin tror jag det kallas (för oss gamlingar), det är ju bättre att ta i när det verkligen gäller än att dra hela klungan i motvinden...

Nåja, klungan sprack snabbt av i mindre grupper och efter 20 km sitter vi behagligt med i den ca 10 man stora tätgruppen, allteftersom stigpartierna avlöser varandra blir gruppen mindre och snart är vi bara fem man kvar. En 16 åring från borås ca och vi tre (jag, Charlie och Calle) samt någon mer, Hampus har tappat och ligger en bit efter...

Inne på Varbergs MTB:s träningsområde med en mil kvar till mål ligger jag och 16 åringen från klubben i täten med en bra ledning bakåt när jag känner att det börjar "nypa" lite obehagligt i vaden, jag säger åt honom att jag nog inte klarar hålla tempot speciellt länge till och att han gör bäst i att dra på och köra själv sista biten in mot mål...

Strax därefter kommer krampen och jag får först stanna upp en stund och sedan försiktigt försöka köra så fort det går utan att förvärra situationen, tyvärr blir jag omkörd och ifrånkörd av tre cyklister den sista biten utan att kunna ta i och hänga på. Jag går imål som 4:a endast 21 sekunder från förstaplatsen, "surt sa räven" men skit samma, vi har haft en riktigt kul dag tillsammans jag och sonen som kom in som 6:a drygt minuten efter mig...

Roligast av allt var att sonsonen Casper var med och fick cykla sitt första nybörjar race, han fick medalj och banan vid målgång och lyckan var total...

(null)
Grabbarna Olsen på cykeltävling...





One last ride...

Då var det snart dax då, för en sista "one last ride" med min kära mountainbike. Jag hade ju ute alla mina cyklar för försäljning förra helgen och dom blev alla tre sålda i ett nafs, mtb:n med förbehåll att jag skulle använda den en sista gång nu på bockstensturen...

Ny racer och gravel är redan på gång och landar hemma i garaget på måndag förhoppningsvis men mtb är jag helt utan efter helgen, det känns lite konstigt faktsiskt då jag ALLTID haft en mtb sedan de första cyklarna dök upp i Sverige i slutet på 80 talet. Vi får väl se vad som händer framåt vårkanten men just nu är prio att få hem den nya racern eftersom det är den jag tävlar på i Thailand i vinter, därefter kommer gravelbiken som är en riktigt kul cykel och allra sist på prio listan just nu är alltså mtb:n.

Det kommer dock att bli en ny mtb också för det är ju fortfarande kul att köra några race om året även om jag inte använder den lika frekvent som för några år sedan. Vi får se vilken nivå på hojjen det blir, antagligen något lite enklare då det duger bra för det jag ska använda den till. Racern och gravelbiken däremot blir några riktigt fina hojjar som jag hoppas kunna visa upp nästa vecka...

Nu är det frukost och förberedelser inför bockstensturen 50 km tillsammans med min son Charlie och några av hans kompisar som gäller, vi ska köra som ett team och försöka hjälpa varandra fram till en godkänd insats/placering. Racerapport kommer under eftermiddagen...

(null)
Frukost utanför varbergs fästning...




Jag ”gnetar” på...

Jag "gnetar" på i mitt träningsblock som i första hand innehåller styrketräning/core och aerobisk tröskelträning, dvs snabbdistans eller långa "gnet" intervaller. Nästa högintensiva ansträngning blir till helgen då jag och sonen Charlie skall köra bockstensturens 50 kilometare, lite kort distans för mig men lagom för Charlie som fortfarande har sin snabbhet kvar sedan ungdomsåren som mtb cyklist men inte riktigt är tränad för längre distanser. Vi gör det hela som en gemensam och rolig aktivitet och jobbigt lär det väl bli ändå även om det inte blir ett långt långlopp...

(null)
I går en tvåtimmarsrunda runt frisjön varav 60 minuter på aerobisk tröskel och lite lägre kadens...

(null)
Idag en annan tvåtimmarsrunda med samma upplägg...

(null)
Någon nytta gör tydligen träningen även om jag fortfarande är i en uppbyggnadsfas inför vintersäsongen i ThaiRiket...

Nu skall cyklarna bytas ut...

Jag har tre begagnade hojjar i mycket bra skick till salu, en racer ultegrautrustad, en mtb med sram xx1 eagle gold och en gravelbike med sram apex/force. Detaljerad information får ni om ni ringer mig på 0702-630102

(null)
Racer strl M 15,000kr

(null)
MTB strl M 23,000kr

(null)
Gravelbike strl M 17,000kr





En snabbis från Danmark...

Efter fyra fina cykeldagar i Danmark är jag åter på Svensk mark igen, om vi börjar med fredagen så blev det ca 2,5 timmars lugn å fin mtb cykling på "blå spåret" i Tisvilde hegn. Vi körde igenom alla 32 km som hittills är färdigställt (eller nästan färdigställt) för det fattas några kilometers preparering innan den 15:e september då spåret officiellt skall invigas...

På eftermiddagen förflyttade vi oss ner till Fredrikssund och Jægerspris där lördagens grusvägsrace skulle starta, under natten till lördagen började det regna ordentligt och när jag vaknade på morgonen insåg jag att det skulle bli en lång och tuff dag i sadeln. Hansens Gravellöb är närmare 145 km långt och namnet till trots så är det betydligt mer terrängcykling på Hansens än vad det är på cykelvasan...

Starten gick vid ett stort mejeri och arrangören hade öppnat upp den stora ladugården så att alla ca 500 startande fick plats att stå under tak innan starten gick, det var ju skönt att slippa bli blöt och kall innan man började cykla iallafall...

Nu kommer vi till själva racet och här blir rapporteringen ganska kortfattad, jag låg trots en rejäl vurpa bra med fram till stora vätskekontrollen vid 72 km, efter ett snabbt stopp där för påfyllnad av energi cyklade vi iväg igen och strax därefter fick jag framhjulspunka. Ett trasigt däckjärn, en trasig pump och en evighet senare kom jag tillslut upp på cykeln igen och kunde fortsätta, nu helt ensam och isolerad i motvinden vilket inte var helt lätt får jag erkänna...

Vi hoppar fram några mil och jag har hamnat i en mindre grupp som kör på bra, moralen har höjts något och hoppet om en hyfsad prestation vaknar till liv igen. Då kommer punktering nummer två, denna gången på bakhjulet. Med ett halvt däckjärn försöker jag kränga av däcket men utan framgång, uppgiven står jag där en bra stund och ser grupper av cyklister passera i hög fart, till slut kommer en ensam åkare som stannar och frågar om jag behöver hjälp...

Nu får jag med hjälp av min "räddande ängel" äntligen av däcket och kan byta till den andra och sista reservslangen jag har med mig, jag får även en luftpatron till skänks så att jag kan få luft i däcket och fortsätta men nu har luften gått ur mig istället och resterande 40 km kör jag ganska försiktigt och säkert för att förhindra fler tekniska missöden så att jag åtminstånde kan ta mig imål...

Efter en slitsam dag i cykelsadeln kom jag till slut imål som 121:a av de 500 startande ganska nöjd ändå, ibland går inte allt enligt planerna och det är extremt sällan jag punkterar. Denna dagen var det helt enkelt min (o)tur så att säga och det är inget mer med det. En episk dag och ett episkt race var över och livet går vidare...

Resterande dagar av långweekenden, dvs söndagen och måndagen spenderades i Tisvilde hegn där vi avslutade med några dagars för min del lugn och återhämtande mtb cykling, nu är jag alltså hemma igen och några dagars vila står på schemat men till våren är vi tillbaka igen och skall återigen njuta av vad Danmark och Tisvilde hegn har att erbjuda i cykelväg...

(null)
Fredagens "väckningspass" inför racet...

(null)
Gravelbiken redo för race...

(null)
Lördagen bjöd på en hård dag i sadeln...

(null)
Sex timmars slit...

(null)
Dagen efter cykling...

(null)
Gårdagens lek på teknikspåret...

(null)
Strandparkeringen vid Tisvildeleje 200 meter från mtb lederna med tillgång till toa och färskvatten och inga förbudsskyltar mot husbil. Världsklass !!!

Allt jag behöver veta inför morgondagen...

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)


Långhelg...

Då är det strax dax för en långweekend i Danmark med massor av fin cykling, i eftermiddag åker vi söderut och imorgon väntar en första dag på de fina MTB ledern i Tisvildeleje. Själv får jag väl hålla igen lite under fredagen för dagen efter väntar ju Hansens Gravellöb och då vill jag gärna vara så fräsch som möjligt, inte för att jag förväntar mig att kunna prestera stordåd då jag inte är där för att tävla om placeringar men 140 km grusväg/stigcykling är långt och tufft oavsett vilka målsättningar man har. 

Förhoppningsvis har jag ork kvar i benen för ett par dagars avslutande mountainbike cykling då vi stannar kvar i Tisvildeleje ända tills måndag eftermiddag och då gärna vill summera en riktigt bra träningshelg...

(null)
Tyvärr brukar mobiltäckningen vara katastrofalt dålig i Tisvildeleje så vi går se om jag lyckas uppdatera under helgen eller om det får bli en sammanfattning efteråt...



”Early Base”...

Tidig basträning, ja så benämns det träningsblock som jag påbörjat denna vecka. Den högsta prioriteringen har styrketräningen där det nu är dax att börja använda lite tyngre vikter efter att ha tillvänjt kroppen försiktigt under förberedelsefasen som just avslutats. Nu klarar jag mig fortfarande med de vikter och den skivstång jag har liggandes på verandan ett tag till, det blir nog först i nästa periodiserings block som börjar en vecka in i september som jag får "ta in" på ett riktigt gym för då börjar nog knäböj övningen bli för tung för att utföras här hemma på verandan...

Näst högst prioritet har fortfarande aerobisk tröskel på cykeln, alltså långa stunder i snabbdistans tempo vilket jag försöker ha med på i stort sett alla cykelpass, oftast upp mot två timmar i sträck eller ibland som 10 minuters sweetspot intervaller där jag håller mig under lactat tröskel.

Lite fart å fläkt (vo2max/aerobisk capacity) måste ju till också även om det inte har högst prioritet för tillfället. Veckans dos av denna "ingrediens" kommer jag få en hel del av på lördag då jag ska köra Hansens Gravellöb nere i Danmark, ett 140 kilometers grusvägslopp där alla träningszoner kommer få sin beskärda del och mer därtill av veckans totala dos...

Det har ju blivit en tradition att jag, min son och några kompisar åker ner till Danmark och kör lite mtb i Tisvildeleje ett par gånger om året. Nu är det alltså höstweekenden på gång och sedan förra året kombinerar vi detta med Hansens Gravellöb, vi åker ner på torsdag efter jobbet och kommer hem på måndagskväll så fyra hela cykeldagar inklusive en lång tävlingsdag är vad som väntar. Det får nog bli några lugnare pass nu innan vi åker känner jag, det lär nog svida i benen ändå mot slutet av veckan...


(null)
Hansens Gravellöb = världsklass 👌



En mix av lite av varje...

Efter gårdagens vilodag var det dax att kräma ur kroppen lite igen, osäker väderlek gjorde att vi (jag, sonen Charlie och kompis Hampus) höll oss i närområdet och knallestensvarvet fick bli dagens arena. Varvet är ju ca 5,5 kilometer grusväg varav jag använder 5 kilometer för mina längre intervaller, sedan blir det lätt rull några hundra meter innan nästa intervall tar vid osv...

Första "femman" kördes strax under mjölksyratröskeln som en sweetspottare medans den andra blev hårdare och där låg jag å tuggade uppe på mjölksyratröskeln hela varvet som tar ca 9-10 minuter beroende på intensitet. Tredje gången gick jag ner i intensitet igen och gnetade på högt upp i aerobisk tröskel. Ut på sista varvet kom syndafloden över oss och jag tog ett snabbt beslut om att maxa en femminutare som avslutning och sedan snabbt styra kosan hemåt. 

Med en fin känsla i kroppen och ett nytt Vo2max värde på 62 ml/kg/min så får jag vara nöjd med dagen ändå trots ett avkortat pass och att jag kom hem helt genomblöt och kall. Nu hoppas jag på uppehållsväder imorgon så att jag kan få njuta av ett par timmars snabbdistans..,

(null)


Hårdkörning & styrketräning...

Igår var tanken att cykla ca två timmar på aerobisk tröskel vilket är ett ganska bra gnetande får man säga, nu blev det bara en timme för strax innan Dannike kom det ut två ck olympic cyklister från en avfartsväg och när jag hängde på dom så förbyttes min sista timme till ett lagtempo i betydligt högre träningszon än planerat. Nu gjorde ju detta inget då jag ändå fick en bra mix av de nivåer som har hög prioritet för tillfället...

  (null)
Trött & nöjd efter gårdagens pass...

Jag har ju berättat att jag i sommar läst boken fast after 50 av Joe Friel "America’s leading endurance sport coach" och nu har jag bestämt mig för att följa de idéer som presenteras i boken. 
(null)
Kortfattat innebär det att prioritera styrketräning och hårda cykelpass, nästan utesluta "long slow distance" alltså långsamma distanspass, se till att få tillräckligt med återhämtning, periodisera träningen, se över kosten och där framförallt öka intaget av protein.

Observera att all träning oavsett nivå självklart är bra för välmående och hälsa men om har man haft en hög fysisk kapacitet tidigare i livet och vill fortsätta prestera på topp tävlingsmässigt, ja då gäller det att tänka i lite andra banor än de yngre cyklisterna. 

Med stigande ålder (typ efter 50) slutar celler att reproduceras i kroppen, muskelmassan börjar förtvina, syreupptaget försämras och man får allt sämre återhämtning. Man börjar helt enkelt bli gammal...

I boken presenteras många idéer (sätt att träna på) som kan bromsa upp vissa av dessa ofrånkomliga försämringar av din fysiska förmåga, vissa förluster går att kompensera på andra vis, framförallt med ren styrketräning som redan används av de flesta proffesionella cyklister men som är ännu viktigare och gör ännu mer nytta för oss som är över 50 strecket, även kosten blir viktigare att ha koll på då vissa vitaminer, mineraler, aminosyror mm kan hjälpa till att bromsa upp "förfallet" av en åldrande kropp och dess fysiska kapacitet vilket inte är ett lika stort problem i yngre år...

Ja, jag har blivit ruskigt inspirerad av boken som ni kanske förstår och ska så gott det går försöka införliva dess innehåll i min träning och mitt dagliga liv. Idag körde jag mitt fjärde styrketräningspass på kort tid, självklart utan tunga vikter då jag fortfarande är i "förberedelse" fasen...

(null)
Jag befinner mig alltså i slutet av träningsblocket "preparation priorities" och högst prioritet träningsmässigt har som ni ser i tabellen ovan cykling på aerobisk tröskel (wattmässigt) och styrketräning, lite vo2max på det så är saken biff...

I Nästa block som för mig börjar nästa vecka prioriteras högst att öka på styrketräningen med lite mer vikter och färre repetitioner, cyklingen fortsätter i samma anda genom hela nästa period som sträcker sig fram till 1:a september, därefter väntar en första R/R vecka = rest/recovery, dvs en lätt återhämtningperiod på ca fem dagar då INGA cykelpass ska vara längre än 60-90 minuter och INTE över träningszon ett. Jag misstänker att det här sista blir svårast att klara av...




Jag är tillbaka...

Oj då vad tiden går fort ibland, det är alldeles för många dagar sedan jag gjorde något väsen av mig här på bloggen. Vad har hänt sedan sist då,  ja vi är hemma från vår roadtrip i Europa och imorgon börjar vardagen igen med jobb och tider att passa och det känns ändå ganska skönt måste jag säga...

Jag har läst igenom mina "studieböcker" som jag beställde inför semestern, Fast after 50 och training + racing with a power meter av Joe Friel, det finns extremt mycket matnyttig information att ta till sig i dom där böckerna. Det är en sak att få ett upplägg rätt upp och ner som man ska följa, men det blir en helt annan nivå på det hela när man får lära sig om hur/varför kroppen reagerar på olika vis i olika situationer och om vad som händer i en åldrande kropp samt vad som går att göra för att maximera den effekt man vill ha av sin träning vare sig det är för hälsans skull eller för att prestera på toppen av sin möjliga förmåga. Ingenting fungerar generellt för alla idrottsmän och efter 50 blir det ännu viktigare att förstå vad som bygger upp och vad som bryter ner, jag har helt enkelt fått en helhetssyn som jag inte haft tidigare trots att jag ändå är ganska påläst...

Likadant med boken om träning med wattmätare, extremt informativ och värdefull om man vill lära sig på ett lite djupare plan vad det handlar om. Jag har blivit taggad till tusen och oavsett om jag blir snabbare på cykeln eller ej så har jag fått en inspirationshöjning delux av att nu förstå på ett helt annat plan vad jag håller på med.

En sak som jag märker är att det faktiskt är lättare än förut under tiden jag kör mina olika intervallpass, däremot efteråt känner jag att jag är mer trött än tidigare, framförallt muskulärt. Men det blir väl så med mer effektiv totaltid i exakt rätt träningszon...

Under semestern har det annars mest varit lätt uppbyggnad i periodiseringsblocket preparation som det så fint heter, mycket cykling men få hårda pass. Jag har ju min huvudsäsong i Thailand som ni säkert vet och dit åker jag ju först i november, så jag befinner mig väl just nu i "Januari" träningsmässigt jämfört med de flesta svenska cyklister. Sakta men säkert är det uppbyggnad inför en tävlingssäsong som sträcker sig från mitten av November till slutet av Mars som gäller för min del...

På vägen dit har jag några roliga race att köra som rena träningstävlingar, först ut är Hansens Gravelrace i Danmark om två veckor. Sedan väntar bockstensturen i slutet av månaden, eventuellt åker jag upp till Säfsen 6-8:e september och kör Boneshaker, ett tredagars gravelevent och sist ut väntar Rya Åsar MTB race i Oktober...

Sedan vet jag inte riktigt säkert men kanske passar det in med några stenhårda CX race i höst innan jag åker söderut, ju längre fram i höst desto hårdare pass står ju på schemat och vad passar väl bättre då än något CX race som roligt inslag i träningen, ja vi får väl se vad det lider...

Som fin avslutning den här sista kvällen på semestern passar det väl bra att blicka tillbaka lite på dom platser vi besökt i sommar, här kommer en liten bildkavalkad på våra övernattningsställen under vår Roadtrip Sverige - Spanien t.o.r

(null)
Vi började i Tisvildeleje, Danmark på vägen söderut...

(null)
En halvtaskig ställplats i Tyskland...

(null)
En underbar liten familjecamping i Frankrike...

(null)
Fricamping uppe på en högplatå i södra Frankrike

(null)
En ställplats mitt i city Girona, Spanien...

(null)
Banyoles tre mil väster om Girona

(null)
Sedan blev det dax för medelhavet några dagar, en ställplats 200 m från stranden i byn Sant Feliu de Guixols...

(null)
Nästa anhalt ställplats i Pyrenéerna på gränsen till Andorra...

(null)
En liten bergscamping i Sant Angels på den Franska sidan gränsen i Pyrenéerna...

(null)
En vingård...

(null)
En annan vingård...

(null)
En tredje vingård där vi fick tillgång till familjens pool, tittar ni noga då syns husbilen nere till höger i bild...

(null)
Tillbaka i Banyoles igen...

(null)
Tillbaka till ställplatsen vid medelhavet för några sista sol å bad dagar innan Alperna tar vid...

(null)
St Jean de Maurienne i franska alperna...

(null)
Fricamping strax nedanför bergspasset col du Galibier...

(null)
Längs med huvudgatan i byn Bonneval-sur-Arc i väntan på touren...

(null)
En ställplats i Frankrike på vägen hem...

(null)
I Danmark igen och snart hemma...

(null)
Ett sista stopp på en gata i ett villaområde i Malmö där vi hälsade på goda vänner på vägen hem...

Så här i efterhand så kanske det inte var så konstigt att jag vaknade upp några gånger den sista veckan och låg där i sängen och undrade var tusan jag befann mig för tillfället
 😂🤣



Lite om touren...

Timmarna innan cyklisterna skulle passera igenom byn Bonneval-Sur-Arc så kunde man höra en knappnål falla, såpass påtagande var tystnaden trots flera hundra hitresta husbilar och tusentals med publik. Det låg en spänd förväntan i luften som jag aldrig känt av förut...

Sedan brakade det loss, när dom första bilarna i karavanen (karnevaltåget med bilar) som passerade ca en timme före själva tävlingen. Ja då började cirkusen på riktigt...

Detta cirkuståg av sponsorer som passerar består av ombyggda fordon man aldrig sett maken till tidigare och dom slänger ut reklamprodukter till höger och vänster under hela dagen  längs samma sträckning som cyklisterna kör, folk var som galna för att få med sig något "minne" från dagen och jag fick min beskärda del av kakan jag med. Nyckelringar, cykelkepsar, t-shirts, luftmadrasser, sportdryck, korvar, cykelflaskor, godis. Ja jag vet inte allt som slängdes ut bland publiken...

Vi stod kvar tills spektaklet passerat byn och sedan började vi vår vandring upp för berget till den plats med finfin översikt av dalen nedanför och de första kilometer cykling uppför, ett ställe som jag rekat ut några dagar tidigare. Väl på plats blev det en sen lunch a’la franskt vis med medhavd matsäck bestående av ost, bröd och vin...

Jag hade kikare med mig och kunde följa cyklisterna nästan 15 minuter innan dom passerade oss där vi stod, först kom utbrytargruppen på ca 15 man och ca två minuter efteråt passerade ca 10 cyklister bestående av alla favoriter. En liten stund senare ännu en mindre klunga där bla Peter Sagan med den gröna poäntröjan befann sig. Långt därefter kom den stora gruppetton som inte såg ut att ha direkt bråttom och direkt efter att dom passerat så skyndade vi oss ned från berget genande på vandringsleder brant utför för att hinna ner till byn och se upplösningen på storbilds TV:n, vi fick otroligt nog ett bord på den lokala serveringen och jag fick beställt in en "blanche", franskt öl med citron i alltså och jag hann inte ta många klunkar innan man förstod att någonting var på tok med tävlingen...

Kommentatorerna pratade ju franska så jag förstod ju inte vad som var fel men att någonting inte riktigt stämde det förstod man ju på cyklisternas gestikulerande och diskuterande i tv rutan. Snart kom ju också bilder från ovädrets framfart och vägen som förstörts och då fattade man ju att tävlingen var avbruten, lite senare så läste jag att totalställningen skulle beräknas på passering och tid över col du L’Iseran där vi stod. Snöpligt javisst men efter att ha sett nyhetsbilder/filmer från vägen upp mot målet vid skidorten Tignes så inser man ju att det hade aldrig gått att cykla upp där på ett säkert sätt...

Vi märkte aldrig själva av ovädret på vår sida av berget så vi hade tur som ändå fick vara med om detta nu när vi ändå var på plats och hade väntat i tre dagar bara för att få ta del av folkfesten...


(null)
Här har vi nu stått i tre dagar längs med huvudgatan för att få titta på touren live...

(null)
Några timmar innan cyklisterna passerar råder en tystnad och ett lugn som jag inte hade förväntat mig...


(null)

(null)
Men snart höjdes stämningen, våra Italienska grannar bjöd på skönsång...


(null)

(null)

(null)

(null)
Sedan kom karnevalståget och cirkusen började på allvar...

(null)
Vi såg dom första cyklisterna på långt håll...

(null)
Utbrytargruppen som fortfarande hade ett par minuters försprång när dom passerade oss, Både Nibali och Valverde var attackvilliga från start...

(null)
Här har vi nästa gäng med alla favoriterna och hårdkörningen har börjat på allvar...

(null)
Sedan har vi gruppen med Sagan...

(null)
Och sist den stora "gruppetton"...

(null)
Madde står å väntar...

(null)
På vägen ner från berget så mörknar det betydligt och väl nere i byn så förstår vi snart att ett extremt oväder dragit ner över Val di S’ere och målorten Tignes och att etappen avbrutits...

Både jag och Madde tycker att det hela var en fantastisk och rolig upplevelse, om vi någonsin ser någon mer etapp live återstår väl att se men det var kul att vara med om det hela åtminstånde en gång i livet...







Bonneval-sur-Arc...

Ja så heter byn vi för tillfället gästar, den ligger vid foten av klättringen col du L’Iseran och är framröstad som Frankrikes vackraste by. Vartenda hus i byn är gjort i natursten och alla taken är av skiffer, det känns nästan som att vandra omkring i en sagovärld...

Vi väntar på att touren skall passera här på fredag och då kommer vi cykla upp med matsäck och sätta oss någonstans halvvägs upp för att få en fin överblick när cyklisterna passerar. Nu dagarna före så cyklar vi själva och upptäcker omgivningarna runtomkring, igår knäckte jag col d L’Iseran med sina 2770hm för andra gången och idag har vi kört en grusväg så långt in i en dalgång som den gick, vi (vägen) slutade på 2200 hm i ett fantastiskt landskap där vi tog en paus och fyllde våra flaskor i en bäck innan vi vände hemåt igen...

Vi står med husbilen längs med huvudvägen som passerar byn och det fyller snabbt på med husbilar, varenda gräsplätt i området används som parkering och det blir nog en cirkus utan dess like på fredag, ett stort serveringsområde med storbilds-tv håller på att byggas upp så att man kan se upplösningen på tv efter att dom passerat byn. Vi ska ju som sagt cykla upp en bit på berget så vi får väl se om vi hinner ner igen för att se målgången på tv...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Några bilder från byn och den vackraste kyrkogård jag någonsin sett...


(null)

(null)
Från gårdagens topptur,  25 grader och vindstilla på 2770 möh 👌


Så hoppar vi fram till dagens grusvägsäventyr, här några bilder på hur det kan se ut när man ger sig in på " the roads less traveled"...
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Vem behöver en mountainbike för att besegra ett berg...

(null)
Fylla på flaskor med iskallt vatten och sedan samma väg hem...


I franska Alperna...

Efter mitt grusvägsäventyr förra helgen så åkte vi ut till kusten några dagar för sol å bad, å cykling förståss. Kustvägen mellan Tossa del Mar och Sant Feliu de Guixois är helt grym att cykla och en av dagarna körde jag bara fram och tillbaka mellan de små turistorterna och körde naturliga intervaller i varje uppförsbacke, det blev några stycken vill jag lova...

Igår började vi dock så smått att dra oss norrut och har nu landat i Sant Jean du Marianne, här är det nära (cykelavstånd) till ett dussin av de mest kända klättringarna i tourens historia. Dom där intervallerna jag skrev om satt nog kvar i benen trots vilodagen igår för det var inga pigga ben när jag cyklade upp för col du telegraph och col du Galibier idag. Men vad gör väl det när solen skiner och det är över 25 grader på 2650 meters höjd, det blev helt enkelt en magisk dag trots riktigt trötta ben...

Nu stannar vi i området tills på lördag, då börjar vi köra hemåt på riktigt men först ska vi agera publik då Tour de France passerar på fredag, vi tar nog husbilen och kör upp en bit i klättringen col du Iseran för att få en bra översyn när cyklisterna kommer. Det blir första gången jag ser det hela live så det ska bli kul...

(null)
Den där vägen ute vid kusten går inte av för hackor...

(null)
Skönt med några dagars sol & bad...

(null)
Campingen Grand Cols lever upp till sitt namn...

(null)
Kände mig helt ok imorse när jag "knöt" på mig skorna...

(null)

(null)

(null)

(null)
Men sedan blev det jobbigt värre, kände mig bra mycket äldre och tröttare än den gamla Citroënen som knappt orkade passera mig i den branta stigningen...

Gravelbonanzagirona...

Ja, med några dagars eftertanke så har jag fortfarande inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om ang helgens grusvägsäventyr, att det var en helt fantastisk upplevelse står väl helt klart efter att ha sett nedanstående foton från helgen men hur beskriver man det hela i ord som är rättvisa. Ja det kanske inte går helt enkelt...

Hursomhelst, vi var ett gäng på 15 pers som gav oss iväg från Girona i lördags eftermiddag för att avverka ett par dagars grusvägscykling i bergen. Ledare och arrangör var ju Christian Meijer från The Servicecourse, Christian är en nyligen "pensionerad" protour cyklist som bla kört alla de tre stora etapploppen (touren, girot & vueltan) Han startade också i Dirty Kanza gravelrace tidigare i somras där han gick loss solo från start och körde ensam i över 100 miles (av 200) innan ett flertal punkteringar gjorde att han sjönk neråt i resultatlistan.

På tal om Dirty Kanza så var även en av världens starkaste kvinnliga gruscyklister med i helgen, Olivia Dill fd landsvägsproffs som även hon punkterade bort sig borta i Kansas i sololedning med 40 miles kvar till mål för att senare sluta 5:a trots ett flertal punkteringar.

Sedan var det "artisten" Mattia Pagnotti, rambyggaren för de klassiska handbyggda stålramarna Legor Cicli, ett riktigt skön lirare måste jag säga. Ja vilka var vi mer då, jo en Irländsk elitcyklist här på semester, en holländsk elitcyklist som bor i Girona. Sedan hade vi ju Hugo från endless cc (cykelkläder), han som bara kör gravel två ggr om året när det är gravelbonanza och varje gång svär att aldrig mer grusväg. Likförbannat sitter jag här nu igen sade han med ett stort leende på läpparna när vi sent på kvällen satt vid middagsbordet.

Det var även en norrman med som också han var nere i Girona för att cykla, med oss var också en Irländare, Dave Smith fd olympic coach som bl.a också varit coach för Bradley Wiggins!!. Sedan var vi ju några till med i jämförelse inte alls lika intressanta bakgrunder...

Men, ni kan ju tänka er detta sköna gäng gemensamt vid middagsbordet sent på kvällen efter en lång dag på branta grusvägar upp i bergen, med god mat, riktigt gott om vin och absolut ingen telefon eller internet täckning "whatsoever"...

Ja, vad som avhandlades där vid middagsbordet blir ju svårt att sammanfatta och lika bra är det kanske, men mycket fick man höra om både det ena och det andra och nya vänskapsband/kontakter knöts som aldrig förr ...

Ett speciellt tack till cyklisten/fotografen Tristan Cardew som lät cykeln stå under helgen för att istället köra efter oss med motorcykel och föreviga det hela på bild, håll till godo med en skön bildkavalkad från helgens äventyr...
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ja det var det hela från gravelbonanzagirona för denna gången, för att jag ska hit och cykla grusväg igen det är ett som är säkert 



Tidigare inlägg
”RSS