Det släpper inte riktigt...

En kort uppdatering ang förkylningen, jag kände mig ok igår och provade att rulla en försiktig "recovery timme" efter jobbet och "soo far soo good" men idag på morgonen snyter jag ut mängder av gult snor igen...

Antingen har det inte riktigt släppt i kroppen eller så är det en sista utrensning som pågår, med Danmark runt hörnet så hoppas jag på det senare...

(null)
Uppför serpentinbacken mot kindsbanan...

DNS...

Det blir tyvärr ett DNS på morgondagens grusvägsäventyr i Jönköping, jag kände mig ju lite piggare igår och provade att rulla lätt i en timme men tyvärr så har förkylningen inte släppt taget fullt ut. Hur mycket det än svider i själen så är det nog ändå bäst att jag stannar hemma och kurerar mig inför nästa helg då årets första roadtrip med husbilen är planerad, i sedvanlig ordning är det Danmark och Tisvildeleje med sina handbyggda leder i världsklass som lockar. Det blir långt i från både den första eller den sista påskhelgen vi tillbringar där...

(null)
Husbilen hämtades från sin vinterförvaring idag...

(null)
Vilostund på verandan...


Aningens förkyld...

Jag trodde garanterat att jag skulle åka på mina sedvanliga luftrörsproblem efter tisdagens backintervaller där allt i förväg pekade på "intebraförminaluftrör"...

Det var ju torr & kylig luft och bara några grader över nollan, dessutom pollensäsong vilket normalt sett om jag blåser ur lungorna på ett träningspass innebär ett par veckors återhämtning innan jag kan andas riktigt igen.  Nu har jag nyss haft återbesök hos läkaren och fått två nya inhalatorer, en för akuta besvär  (asnsträngningsastma) och en kortisonbaserad som jag använder dagligen i ett mer förebyggande syfte mot luftrörsinflamationer. Det är det senaste jag har haft störst problem med under åren och jag minns inte när jag senast kunde köra på som i tisdags under rådande förhållanden utan att dra på mig en kraftig luftrörsinflamation med känslan av att andas taggtråd i veckor efteråt...

Nu är det väl lite tidigt att tro på en permanent förbättring men det känns ändå försiktigt positivt, kanske har jag äntligen fått en medicinering som fungerar...

Åter till rubriken då... I stället åkte jag på en liten förkylning dagen efter, men det kan jag lätt leva med... Det känns redan bättre nu efter några dagar så förhoppningsvis är jag redo för att cykla 10 mil Gravel Chrush i Jönköping på söndag i samarbete med Sportson, Team She Rides, Void och La lepre stanca...

(null)
Nya mediciner istället för Bricanyl och Pulmicort...


(null)

Ser fram emot 10 mil grusvägar söder om Jönköping på söndag, ca 60 pers anmälda så många nya ansikten och många mil nya grusvägar bäddar för en fin dag i sadeln...




Fan va skönt...

Efteråt alltså... först var det knappt att jag kom ut på cykeln, extremt omotiverad och trött kom jag ändå iväg till slut på en timmes uppvärmningsrunda innan klubbträningen med BCA började. Efter min egen lilla uppvärmning var det nära att jag cyklade hem igen då jag kände mig grymt seg men jag lyckades vända mitt mentala fokus rätt och mötte upp de andra borta på kransmossen för lite backintervaller med den snabba gruppen...

En timme och fyra stycken sexminuters backintervaller senare känns allt så mycket bättre, jag körde alla fyra intervallerna på ca 90 % av max utan att det kändes allt för ansträngande. Det är nog så att jag måste börja träna mer med andra för att tagga till lite bättre, ensam är inte alltid stark helt enkelt ...

(null)
Lite över två timmar MTB inklusive fyra långa backar med BCA:s klubbträning gjorde susen, helt plötsligt kändes allt bra igen...












Äventyrscykling...

Efter en träningsvecka som kan betecknas som "ganska lagom" så avslutades det hela med en RecoveryRide i form av en liten äventyrscykling med barnbarnet Casper i eftermiddags, vi tog cykelvagnen och drog iväg till den lilla kulturstigen borta vid kråkeredssjön. En 750 meter lång slinga med en massa spännande figurer längs vägen, ett stort äventyr för små barn...

Själv är jag som sagt inne i en lite lugnare period, jag har backat lite med träningen och trots det väldigt fina vårvädret så undviker jag de hårdaste intervallerna och de långa distanspassen ett tag till. Jag behöver återhämta mig från vintersäsongen i Thailand och då jag inte har en massa race på gång i sommar så är det bättre att jag förbereder mig mer långsiktigt inför nästa vintersäsong än att jag stressar igång för tidigt nu på våren...

Jag upplever själv att jag saknar styrka i benen i förhållande till konditionen så jag kommer fokusera på att bygga upp denna svaghet under sommaren, i slutet av april väntar ett test på Aktivitus och då får jag väl bekräftat vad jag behöver fokusera på. Jag har ju aldrig tränat wattbaserat men ett par garminpedaler står på inköpslistan och det ska bli intressant att få reda på mina wattzoner och börja träna lite annorlunda än tidigare. Det är Rikard Larsen som ska utföra testet och han har säkert en hel del bra tips att dela med sig av...

Fram tills testet så håller jag mig på runt 8-10 timmar i veckan och distanspassen får väl bli på max tio mil även om det är kanonväder, en del innecykling står också på schemat i form av styrkeintevaller med låg kadens på monarken. Sedan får jag se om motivationen ökar och om jag steppar upp träningen i maj, Dalsland gravelrace går ju i början av juni och tills dess behöver jag väl få både lite fart och längd på passen om jag ska orka prestera...

(null)

(null)
Ett par bilder från eftermiddagens "äventyr"...


Träning för själen...

Idag hade jag rejält sega ben efter styrkeintervallerna igår. Rinnande näsa, kliande ögon och slemmiga luftvägar pga allergier gjorde mig heller inte direkt piggare så någon effektiv konditionsträning var inte att tänka på, däremot en fin grusvägsrunda för att få lite själsligt lugn i kroppen...

Soligt och fint fast blåsigt och kallt men vad gjorde det efter en arbetsdag inomhus, det var skönt med lite frisk luft och värmen är ju på väg enligt prognoserna och förhoppningsvis är jag pigg igen lagom tills dess...

(null)
Idag blev det "bara" njutcykling...

Tvådelat...

Ja faktiskt, jag körde tvådelat idag, träningsmässigt alltså... Det var ju så fint väder när jag kom hem efter jobbet så det blev för svårt att sätta sig i garaget och köra styrkeintervaller på stuts, i stället kördes en förlängd uppvärmning ute på en kortare skogsrunda med mountainbiken och som avslutning kröp jag in i garaget och brände av 6x3 minuters tunga intervaller med 60 kadens. 

På så vis fick jag ju både lite sol på näsan och dagens planerade intervaller gjorda på ett kontrollerat och bra sätt...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Jag hade ingen brådska att komma hem och sätta mig i garaget så jag hade gott om tid att ta lite foton från uppvärmningsrundan...

Cykelglädje.,,

I går upplevdes cykelglädje på allra högsta nivå då jag var nere i Hindås och körde Abloc gravelchallenge, vi var ett 50 tal cyklister som samlades för en gemensam och trivsam dag ute i sjuhäradsskogarna. Ett bra arrangemang med massor av gofika, några för mig helt nya grusvägar, extremt branta klättringar där många av deltagarna helt enkelt fick gå uppför, gött snack efteråt och goda minnen att ta med sig hem...

Nedan några foton från dagen tagna av @thebikepack (kolla in instakontot)

(null)
Genomgång inför dagens bravader...

(null)
På väg mot första fikastoppet...

(null)
Dom fransktalande Belgarna i kortbyxor var nog glada för den värmande brasan...

(null)
På väg uppför ett av "tävlings"segmenten...

(null)
Enda bilden tagen av mig å min selfiestick...

(null)
Så här lycklig blir man av en cykeltur i gott sällskap...

Finally friday...

Då vart det fredag igen och Abloc gravelchallenge står bakom hörnet och lurar, imorgon är det dax och det ska bli jäkligt skoj att få träffa ett gäng likasinnade för en trevlig dag ute på grusvägarna...

Jag vilade ju hela första veckan efter hemkomsten från Thailand och det sätter sig i benen på helt fel sätt för mig, istället för att känna mig utvilad och fräsch så blir jag stel och seg i benen. En gammal gubbe som mig gör nog helt enkelt bäst i att röra på sig hela tiden...

Först på gårdagens pass då mountainbiken fick bekänna färg för första gången i vår på en långtur ute på stigarna så kändes benen riktigt mjuka och starka igen, det är konstigt hur psyket kan trycka ner mig i botten då jag efter de första grusvägsrundorns tidigare i veckan kände mig såpass seg och trött att jag var övertygad om att mina dagar som cyklist var över, och sedan helt plötsligt så väder det bara och allt är på topp igen...

Idag blir det jobb hela dagen och ingen träning men imorgon, ja då ska vi rejsa segment och besegra sjuhäradsmassivets alla bergspass. Abloc gravelchallenge here we come...

(null)
Det var överaskande torrt i skogarna igår, behövde inte ens tvätta cykeln efteråt vilket ju är helt otroligt när man kört två och enhalv timme stig i slutet av mars...


Ännu en dag på gruset...

Idag blev det ännu en sväng på grusvägarna med gravelbiken, temperaturen klev upp över tvåsiffrigtoch det börjar kännas behagligt i kroppen igen. I takt med att värmen stigen blir benen mjukare vilket är efterlängtat, imorgon väntar ännu varmare temperaturer och mountainbiken ska få bekänna färg på ett distanspass med mycket stig.

Nu har jag ju inte kört här hemma i terrängen sedan september förra året så jag hoppas verkligen att inga stormar ställt till det i terrängen utan att jag kan ta mig fram på de stigar jag planerat, ja lite spännande blir det...

(null)

(null)

(null)
I vanlig ordning några bilder från dagens runda...

Oskärpt & seg...

Oskärpt i mitt sinne och seg i min kropp försöker jag landa i en vardag jag inte hör hemma i...

Efter åtta dagars total vila från träning körde jag min första sväng igår, en timme lugnt å fint på grusvägarna i närområdet, i dag blev det en halvtimme längre men lika lungt som i går. Jag känner mig frusen och seg i kroppen och allergierna har satt igång med snuva, kliande ögon och allmän seghet...

Som tur är så har jag inget tävlingsschema att följa här hemma denna säsong, Dalsland gravelchallenge i juni och Hansens gravelrace i Danmark i augusti är de enda bokade loppen, utöver dessa två blir det säkert något mer men bara om jag känner för det när det väl är dax. Inget planerat långt i förväg, det fungerar inte att planera med mina allergiproblem. Det är bättre att ta det som det kommer, då slipper jag bli besviken när det inte blir som planerat...

Jag har ju min huvudsakliga tävlingssäsong nere i Thailand numera och den är ju nyss avslutad med bra resultat så jag känner faktiskt inte att jag missar nåt egentligen, även om det självklart hade varit roligt om jag slapp mina pollenbesvär och kunde prestera lite bättre även här på hemmaplan...

Dessutom har jag ju andra roliga cykelaktiviteter förutom tävlingar att se fram emot, först nu närmast till helgen är det ju Abloc gravelchallenge i Hindås. Sedan den traditionella påskhelgen i Danmark med familj, goda vänner och helt underbar mtb cykling i Tisvildeleje den 18-22 april. I sommar hägrar Girona och Pyrenéerna i juli, där blir det väl all slags cykling man kan tänka sig och i september får det nog bli en långweekend i Trysil igen. Förra sommarens minnen från Trysil sitter fortfarande kvar på näthinnan så en repris på det kommer sitta fint...

Ja som ni förstår så försöker jag hitta en harmoni i tillvaron, en harmoni som innefattar mycket tid med familjen och en hel del cykling fast utan prestationskrav. Livsglädje och cykelglädje får bli ledorden att följa...

(null)

(null)

(null)

(null)
Några bilder från dagens grusvägsrunda...


Tillbaks i Sverige...

Nu har jag varit hemma sedan i tisdags morse och börjar så sakta komma in i svensk tidszon igen, fortfarande lite trött om eftermiddagarna men det går åt rätt håll så efter helgen är jag nog 100% återställd i huvet 🤪...

Resan hem gick bra förutom en "liten" försening från phukets flygplats vilket resulterade i att jag missade anslutningsflyget i Helsingfors, finnair stod för hotell och middag och tidigt nästa morgon flög jag vidare hem till Göteborg ca 12 timmar försenad. Detta innebär också att med de skärpta flygreglerna som trädde i kraft för några år sedan så får jag nu 600 euro i ersättning från flygbolaget, så i det stora hela blev det en riktigt bra affär för mig...

Hela denna vecka har jag ju bestämt att jag ska vila från allt vad träning heter, jag brukar alltid bli sjuk direkt efter hemkomst och i år vill jag verkligen försöka undvika detta så total avhållsamhet från träning och mycket sömn är vad som gäller.

Nu är det dock väldigt svårt för mig att helt sitta still så två stycken 30 minuters "sittningar" på monarken har det blivit men bara för att röra på benen väldigt försiktigt och få igång blodcirkulationen i kroppen. Det har absolut inte varit fråga om någon hög puls eller ansträngning på något vis...

Sedan gör det ju inte det hela lättare med att avstå träning nu när veckoslutet är här och vädret verkar bli riktigt bra, som tur är så är jag på väg till Köpenhamn för att hälsa på en kompis över helgen vilket innebär att oavsett hur svårt jag har för att hålla mig borta från cykeln så har jag inget val. Det får helt enkelt bli andra trevliga aktiviteter som gäller under helgen...

(null)
Nu närmast väntar en weekend i Köpenhamn, nästa vecka återupptas träningen igen och på lördag 30 mars kör jag Abloc gravelchallenge i Hindås vilket jag verkligen ser fram emot...

Allra sista dagen...

Idag har jag då fått gjort de sista som skall göras innan hemfärd, badat i havet, ätit lunch på stranden, besökt söndagsmarknaden i gamla Takuapa och sist men inte minst en riktigt kall öl i solnedgången. Nu väntar bara middag å hopp i säng...

Jag har ofta skrivit om söndagsmarknaden i gamla Takuapa, en fin matmarknad i en riktigt mysig, fin och charmig gammal historisk by. Här nedan några bilder från dagens besök...

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Det är en helt underbar by med en härligt genuint  go stämning...


Slutspurten...

Nu är jag verkligen inne på slutspurten av min period här nere, dagens 104 kilometer i goda vänners sällskap blev det allra sista cykelpasset. Det blev totalt 15 timmar denna vecka utan att jag behövt anstränga mig allt för mycket, man vill ju inte vara sliten och riskera att bli sjuk under hemresan. Nu är hojjen nedpackad och det mesta med huset är också fixat, det blir en hyfsat soft dag imorgon med sol & bad för omväxlings skull. Jag får väl anstränga mig lite och ta mig de 700 metrarna ner till havet för ett sista dopp och lunch på strandrestaurangen, sedan kan jag lämna med gott samvete...

(null)
Vi blev ett gött gäng idag. Jag, Bernhard Österikaren, Flemming från Danmark, Knut från Norge och vår lokala vän Yan...

(null)
Här har vi stannat till vid Kapong policebox där cykelkompis Noi jobbar så att jag kunde säga hejdå för denna gång...

(null)
Här fick jag snakke lit norsk med min landsman Knut Aanonsen som är här på semester och självklart har cykeln med sig...

(null)
Jag har hunnit packa det mesta, bla en cykel in i väskan och en annan hoj in i vardagsrummet...




Helt planlöst...

Jag är nu långt inne på min sista vecka här nere och jag passar på att njuta av varje sekund, på måndag flyger jag hem efter mer än fem månader här i Thailand. I måndags (dagen efter Tour of Phuket avslutades) vilade jag av förklarliga skäl men sedan har jag rullat varje dag, helt utan någon träningsplan utan bara för att cykla och njuta av solen och värmen de sista dagarna innan det blir dax att "pälsa" på sig igen...

Jag försöker få till runt tre timmars lugn cykling per dag t.o.m lördag, sedan blir det vila, packning och div sista minuten fix på söndag. Vila ska jag göra hela nästa vecka innan jag startar om träningen igen. Första veckan ska jag starta lite lagom lugnt och nästa gång jag tar i lite mer ordentligt blir väl på Abloc gravelchallenge den 30 mars, jag längtar faktiskt att få cykla lite grusväg igen efter allt asfaltsnötande här nere i vinter...

För övrigt har vintersäsongen varit riktigt bra detta år, jag har hållt mig frisk och fått ihop riktigt bra med träningstimmar sedan den 15 oktober då jag kom hit. Jag har kört 12 tävlingar och vunnit fyra, kommit tvåa två gånger. Utöver det några "stolpar ut" från pallen men ändå hyfsade resultat. Konkurrensen hårdnar för varje år och själv blir man ju äldre också så det blir definitivt inte lättare att placera sig bra, men roligt det är det fortfarande och riktigt kul att se allt fler svenskar som hittar hit med sin cykel...

För er som inte följer mig på instagram så lägger jag här upp ett stort antal bilder från det senaste racet Tour of Phuket, varför inte planera in ett läger här nere i mars nästa år vettja och avsluta med en riktigt fin tredagarstävling... 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Alla bilder är från de gamla gråhåriga veteranernas klunga...

Etapp tre...

Jag måste bara först få återkomma en kortis till gårdagens genomklappning, jag har försökt att analysera vad som egentligen hände för jag har aldrig varit med om något liknande förut. Jag hade både vätska och energi med mig samt egen service MC som följde bakom, förutom detta så tog jag vatten ett flertal gånger av den neutrala servicen så någon energibrist eller vätskebrist kan det inte varit. Det var heller inte varmare än "normalt" här nere och värmen har heller aldrig varit något problem tidigare...

Det enda jag kan komma på är middagen vi åt kvällen före, riset var iskallt och maten smakade sisådär och redan då så frågade vi oss själva om vi verkligen skulle våga äta maten, det var sent och vi var hungriga så det blev väl så att vi käkade upp skiten istället för att byta restaurang...

Jag mådde ändå inte dåligt när jag startade igår och även om jag kände mig ovanligt svag så kämpade jag på tills det andra bergspriset passerades, där tog jag helt slut och de sista tre milen därifrån till mål hade jag knappt styrfart och när jag väl kommer in i målområdet så spyr jag alltså två gånger... 

 Vi var sedan nere på stranden en kort stund där huvudsponsorn Singha hade en tillställning men vi åkte snabbt hem till hotellet igen där jag försökte få i mig vätska och havregrynsgröt och sedan gick jag till sängs klockan 19,30 och slocknade direkt...

Först i morse kollade jag in resultaten från igår och det visar sig alltså att på 30 kilometers slätåkning så tappar jag 23 minuter på tätgruppen som jag satt med i. Då fattar ni att det inte gick fort i slutet, det var som att hjärnan och benen vägrade sammarbeta. Jag hoppas jag aldrig någonsin får vara med om detta igen...

Åter till dagens avslutande etapp då, jag trodde ju att jag vann spurtpriset igår men det var tydligen fotofinish vilket jag inte var medveten om i stridens hetta och jag blev "bara" tvåa. Detta innebar att om jag skulle kunna ta hem totalen i spurttävlingen så måste jag vinna dagens inlagda spurt, om han som vann igår skulle bli tvåa hamnar vi på samma poäng men med fördel mig då den sista spurten blir avgörande i ett sådant läge...

Då planerna på en topplacering i totalen grusades rejält igår så blev dagens mission nummer ett istället att försöka mig på att vinna denna lilla "deltävling" i tävlingen, om jag nu kände mig stark och återhämtad förståss för det var ju ett bergspris att ta sig över innan det blev dags för dagens spurtpris. 

Det visade sig snabbt att otroligt nog var kroppen med på noterna igen och jag gick lätt med upp över bergspriset utan att förta mig, jag gjorde heller inget försök till att vara bland de första då jag tappade täten poängmässigt i bergspristävlingen redan i går, jag sparade mig till spurtpriset som kom ca 20 kilometer senare. Jag sitter med bra långt fram när det är 500 meter kvar men blir tyvärr lite instängt mot slutet när det avgörs och kommer inte ut innan det är för sent, blir ändå tvåa i spurten och detta blir också slutplaceringen i detta delmoment...

Nu känner jag dock att benen svarar riktigt bra och jag känner mig bara frächare och frächare för varje mil vi rullar på, tankarna börjar gå mot att satsa allt jag har kvar på en etappseger. Jag känner att jag har benen med mig idag och resten av racet sitter jag bara med högt upp i klungan utan att göra något som kostar energi, det sista bergspriset går som en dans och när vi en timme senare har kört 100 kilometer av dagens sträcka och är inne på våra sista fem kilometer mot mål så ligger jag med full kontroll på mina konkurrenter högt upp i ledet, spurten dras igång när vi passerar 500 meters skylten men det är alldeles för tidigt, jag avvaktar tills det återstår ett par hundra meter innan jag går ut på vänstersidan och sedan sprätter jag till...

Otroligt skönt att få avsluta helgens "berg och dalbana" med ännu en etappseger, etta i fredags och etta i dag. Dessutom tvåa i spurttävlingen och fyra i bergspristävlingen trots gårdagens katastrofala insats. Visst hade jag allra helst velat upprepa förra årets totalseger, men helt ärlig så är jag extremt nöjd med även denna upplagas utgång...

(null)
Den här dagen blev bästa möjliga avslutning på denna vintersäsong här nere i Thairiket...


Stora ”värme släggan”...

Det var allt bra längesedan jag mötte "stora värme släggan", eller någon annan "slägga" också för den delen men idag var det tyvärr dags. Det började dock bra med att jag tog hem dagens inlagda sprint och därmed ledningen i den tävlingen men sedan gick det sämre. I det första bergspriset ungefär halvvägs in i loppet fick jag släppa de snabbaste och sedan tog det över 10 kilometer av stenhård jakt tillsammans med tre andra cyklister innan vi var tillbaka i förstsgruppen...

Nu hoppar jag fort framåt här för det är som sagt inte så mycket att skriva hem om, i det andra bergspriset 40 km senare får jag släppa igen och nu är jag helt ensam och totalt slutkörd. Yr och svimfärdig av värmen och troligtvis uttorkning så tar jag mig knappt de sista 20 kilometrarna in till mål, väl där försöker jag dricka något kallt för att kyla ner mig men spyr upp allt jag försöker få i mig. Jag mår riktigt dåligt där ett tag innan jag till slut återhämtar mig såpass att jag kan köra bilen tillbaks till hotellet.

Jag har inte sett några resultat ännu men jag tappade riktigt mycket tid på de främsta i min klass så en bra totalplacering i årets Tour of Phuket är inte längre att tänka på, inte ens i den vildaste av fantasier...

Däremot hoppas jag vara såpass återhämtad i morgon så att jag kan vara med och slåss om segern i spurtpriser och likaså då totalen i densamma. Sedan får vi väl se om jag göra något på själva etappen, det vore ju kul att rädda upp det hela med en seger eller pallplats på den avslutande etappen men vi får väl se, jag är fortfarande helt matt i kroppen så det är väl lite osäkert om jag återhämtar mig såpass att jag orkar spurta för en seger efter 100 km imorgon...

(null)
Singha sundowner afterbike party...

(null)
Nu kör vi lite återhämtning så hoppas vi på en bättre morgondag 😃



En snabb rapport från en snabb prologe...

Jag trodde väl ärligt talat att det skulle bli väldigt svårt att försvara förra årets prologseger, jag var inte bara i väldigt bra form just då utan jag hade dessutom en såndär grymt bra känsla i både kropp och ben den dagen. En sån känsla som man sällan får uppleva mer än en gång...

I dag blåste det på riktigt bra utifrån havet och de första tre kilometrarna längs med strandkanten var inte lätta, farten var betydligt lägre än förra året och det kändes allmänt tungt och motigt. Pulsen fick jag inte heller upp lika bra som föregående år, de 155 slag som jag snittade förra gången maxade jag bara idag och snittet hamnade på beskedliga 148 slag. Men trots tuffare vindförhållanden körde jag enligt min egen tidtagning bara fem sekunder långsammare än förra året och ändå inbillade jag mig samtidigt att alla andra kört snabbare...

När jag gick i mål så strulade tekniken så officiella tider och resultat dröjde en bra stund, jag var helt säker på att jag kunde åka direkt tillbaka till hotellet för någon plats på prispallen det vågade jag inte tro på. Ändå stod jag där överst när det väl blev dax för prisutdelning och nu får jag alltså starta i ledartröjan i morgon, behöver jag påpeka att det känns betydligt bättre nu....


(null)
1:a Kjell Olsen Sweden, 2:a Peter Williamsson Nya Zeeland och 3:a David Best Zchweiz...

(null)
Det gick ju vägen i år igen och det verkar trots allt som att den toppningen jag försökt få till dök upp i precis rätt ögonblick, helgen är räddad 😃👊


Idag gäller det...

Klockan 14,15 lokal tid startar jag idag och drygt sex minuter senare får jag svar på hur formen är, förra året hade jag helt fantastiska ben på prologen. Hoppas på repris idag...
(null)


Nu förstår jag...

Nu förstår jag varför det är så många britter anmälda till årets Tour of Phuket, hela 42 stycken totalt sett i de olika klasserna...

(null)
(null)


Tidigare inlägg
”RSS