Veckorapport...

Ja passagen genom Norge gick fort och redan i måndags kväll var vi hemma i Borås igen, hus och trädgård behövde tas hand om och så längtade vi lite efter barn & barnbarn och speciellt då dottern Lowe som ju bor i Stockholm men var hemma i Borås några dagar. Nu fick vi träffas hela familjen samtidigt vilket var trevligt.

Veckan har också genererat hyfsat med bra träningstimmar, i tisdags ett kortare racerpass på 1,40 timmar inklusive två stycken 12 minuters tröskelintervaller. I onsdags körde jag och Pauli ett fint distanspass på 5,30 timmar. Onsdagen bjöd sedan på en lugn 2 timmars mtb runda, fredagens vilodag följdes igår upp av ett racerpass (samma runda som i tisdags) på 1,40 timmar fast denna gång gick jag all in på ett Stravasegment och tog där ett K.O.M innan jag sedan körde en av mina två 12 minuters tröskelintervaller, sedan var jag trött för den dagen. Idag har jag försökt hitta så mycket grusväg som möjligt på min mtb tur från Borås till Varberg, 4 timmar och strax över 10 mil blev det för min del. Madde körde ner med husbilen och nu stannar vi här på "surfcampen" i apelviken några dagar, det blir väl några varv på Varberg mtb:s tävlingsvarv innan jag cyklar hem igen framåt onsdag eller torsdag...

(null)
Tisdagens 1,40 timmar inkl några intervaller...

(null)
Onsdagen 5,30 timmar

(null)
Torsdag 2 timmar njutning...

(null)
Lördag 1,40 timmar inkl några intervaller och ett K.O.M...

(null)
Idag 4 timmar småvägar till varberg...

The Besseggen story...

Den berömda vandringsleden Besseggen i Norge och närmare bestämt Jotunheimen nationalpark har länge stått på vår "bucket list".  Några gånger har vi varit nära men dåligt väder har gjort att vi fått sjuta fram äventyret på obestämd tid, denna vandring är definitivt en som man vill göra i bra och klart väder.

Rankad bland de "top 20 best hikes in the world" av National geographic säger väl inte så lite om vad som väntar och med det fantastiska sommarväder som råder också i den norska fjällvärlden för tillfället så blev det nu äntligen läge att genomföra denna dagstur.

Man börjar med att ta båten strax nedanför fjällstationen Gjendesheim, därefter väntar en båtresa på ca 30 minuter halvvägs ut på den stora sjön Gjende för att sedan gå i land vid nästa fjällstation Memurubu och nu börjar det stora äventyret. Leden är 16 kilometer lång och man klättrar 998 höjdmeter i stenig, brant och tuff terräng, den klassas som krävande och man får räkna med en lång dag på fjället. Kläder för alla väder samt mat och mycket vatten är ett måste om man ska genomföra vandringen med gott humör.

Så fort man gått av båten börjar den första och längsta stigningen, för mig och Madde tog det två timmar att ta oss de första fem kilometrarna men sedan är man uppe på höjderna och det blir något lättare. Man går alltså tillbaka till Gjendesheim och detta gör man på en led som följer en bergskam mellan de två sjöarna Gjende och Bessvannet, som högst är man uppe på 1,743 möh. 

Mestadels är leden bred och helt ok att vandra men där det ungefär halvvägs blir som brantast blir det också smalast och det är detta parti som är själva "Besseggen". Det är såpass brant att man måste klättra med både händer och fötter, det är också såpass smalt att man inte kan gå två i bredd eller möta någon som vandrar i motsatt riktning. Dessutom är det "fritt fall" åt båda hållen, det är bara att välja vilken sjö man vill plumsa ner i. Man bör definitivt inte lida av höjdskräck och ha lätt för svindel, såsom jag...

I det stora hela är vandringen otroligt spektakulär och vacker och det enda man bör tänka på är väl det här med höjdskräck, själv reagerade jag med att med samma låga tyngdpunkt som sme’agol (gollum) från sagan om ringen kramla mig fast med alla fyra lemmar vid stenblocken och snabbt som satan förflytta mig uppåt och framåt utan att för en sekund ta blicken från stenväggen tio centimeter från näsan. Skygglappar på fast utan skygglappar så att säga, det var riktigt otäckt vill jag lova och när jag väl kravlat mig upp till säker mark behövde jag en bra stund på mig för att sluta skaka.

Det tog oss totalt inkusive några rejäla pauser sju och en halv timme att gå hela leden så det blir ju ett riktigt gott dagsverke och jag är nu i efterhand väldigt glad att jag genomfört det hela, för visst var det oerhört vackert. Men aldrig mer säger jag bara...

(null)
Sjön Gjende där vi tog båten en bra bit ut för att sedan vandra "Besseggen" tillbaka...

(null)
I början var det brett och fint...

(null)
Dit bort och upp hela vägen över bergskammen skulle vi...

(null)
Det blev många pauser för att fota...

(null)
Fortfarande brett och fint...

(null)
Fantastiska vyer...

(null)
En första paus innan allvaret börjar...

(null)
Nu börjar det branta på...

(null)
Och smalna av, ser ni skräcken i mitt ansikte...

(null)
Visst finns det vissa likheter i stilen att hänga fast vid klippan...

(null)
Madde kan inte hålla sig för skratt...

(null)
Här var det som värst, det är inte så brett som det ser ut och det är väldigt långt ner...

(null)
Äntligen uppe på toppen bara hälften kvar innan jag är nere i säkerhet igen...

(null)
Dom här var jag verkligen värd efteråt, båda två...





De senaste dagarna...

Flykten från Frösön tog oss förbi Åre där vi tillbringade en natt innan vi drog vidare västerut, men först hann vi med en vandring uppe i ullådalen samt att käka en knappt ljummen och "ocker" dyr pizza nere i byn. Cirkus Åre visade sig inte vara min "cup of Tea" så tack och adjö, det blir nog inget återseende här inte...

Vidare in i Norge och via Trondheim svängde vi av söderut med sikte mot Jotunheimen nationalpark där vi planerat att vandra en av Norges mest populära dagsturer över bergskammen Besseggen. Det blev ett nattstopp vid en sjö längs vägen för att njuta av kvälls solen någon timme, detta med bara ca 60 km kvar men tanken var också att jag skulle få en fin cykelrunda den sista biten upp mot nationalparken nästa morgon.

Berättelsen om själva vandringen kräver ett helt eget inlägg så "stay tuned" så hörs vi snart igen...

(null)
Här sitter vi långt upp i Ullådalen med Åreskutan i förgrunden...

(null)
En fin fricamp på väg mot Jotunheimen...

(null)
Vi fick några underbara kvällstimmar...

(null)
Dagen efter fick jag en av de finaste cykelturer någonsin, 55 kuperade kilometer och nästan tre timmars total cykelnjutning...

Tack och adjö Frösön...

Igår var planen (i min egen hjärna) att jag skulle varit med och fightas om medaljerna i sprint disciplinen här på mountainbike SM uppe i Östersund, nu blev det inte så och den 6:e placering jag hamnade på är jag definitivt inte nöjd med. Har man kul på cykeln och blir 6:a på ett SM så är det ju ett ganska ok resultat trots allt men problemet var att jag inte hade kul alls, snarare tvärt om men vi tar det från början...

På morgonen skulle vi köra tidskval för att gå vidare till eftermiddagens heat, efter tre tramptag drar jag av kedjan och får tvärstopp. Reglerna säger då att man får en omstart om man kan fixa iordning cykeln, jag stressar som en idiot och försöker få tag på en ny kedja utan att lyckas, Thomas Lind från Härnösand som redan kört erbjuder mig att låna hans cykel. Nu ett snabbt byte av nummerlappen på styret och javisst ja, chipet måste ju bytas också. Vi börjar bli färdiga när jag ser att vi inte använder samma pedalsystem, jaha byta pedaler också, fan... hit med ett verktyg någon snabbt som tusan skriker jag. Inget verktyg i sikte och paniken/stressen stiger i kroppen, Thomas har 46 i skostorlek och själv har jag 43 så det alternativet har vi redan utrett, Lars Casserstedt från ck Nathen Säter står bredvid och hörsammar problemet, jag har 43:or, ta mina skor säger han. Nu snabbt byte av skor, Thomas har en dropperpost på sin hoj så en snabb justering så att jag sitter hyfsat rätt och sedan iväg till starten igen och nu är jag rejält uppvärmd vill jag lova, iallafall pulsmässigt för stressnivån är extremt hög...

Andra chansen nu då, starten går och jag flyger iväg som en blixt. Kör helt omdömeslöst och kommer med alldeles för hög fart och dålig kontroll ut över det första lilla "ofarliga" hoppet, flyger alldeles för långt och landar på framhjulet. Är på väg att slå över men efter några meters framhjulsrull så tippar jag ner med bakhjulet och får kontroll på cykeln igen, eller kontroll är väl fel ord för resten av varvet kör jag som ett kratta helt utan flyt i åkningen. Kommer iallafall imål med 4:e bästa tid och tar mig vidare till finalheaten...

Nu är jag ju inte den som gillar att hoppa med cykeln överhuvudtaget och tyvärr så ställde det här åket till det i min hjärna såpass att jag i semifinalen inte vågade köra med någon fart alls ut för hoppet, och då det var placerat bara hundra meter efter start så var det i och med detta kört för min del. Med en tävlingstid på strax över minuten så går det inte att tveka ens någon liten sekund, det är "all in" som gäller och något "all in" blev det inte för min del...

Jag är oerhört besviken på mig själv och hela situationen just nu, jag har ju även kört runt några dagar och övat på xc varvet som jag skulle kört imorgon och jag skriver ’skulle’ kört för det blir ingen start. Ett stort antal byggda hinder som jag personligen inte tycker hör hemma på en xc bana och som jag känner en såpass stor olust inför att köra gör att jag helt enkelt skiter i det hela. Jag vet att en del tycker det är kul med dessa hinder och att vi som är osäkra borde träna mer på hopp/dropp och allt vad det nu är, men jag är gammal, feg och rädd. Likaså är jag förståndig nog att köra B linjerna istället för att chansa på något jag inte behärskar men detta har också totalt tagit bort glädjen i att tävla xc, jag tävlar inte på samma villkor längre känns det som och det är väl detta som svider som mest, att utvecklingen har sprungit ifrån en och att den sport man egentligen älskar har utvecklats så till den grad att man inte vågar vara med längre, det är en sak att bli ifråncyklad för att man cyklar saktare än någon annan och det kan jag ta. Men att bli ifråncyklad för att jag måste ta omvägar förbi ett stort antal byggda hinder i ren självbevarelsedrift, det har jag svårt att finna någon glädje i...

Nu har jag flytt Frösön som en strykrädd hund med svansen mellan benen, tagit mig högre upp i fjällvärlden för lite sinnesro, fiske och fincykling. För visst ska jag fortsätta att cykla, det är väl bara frågan på vilket sätt...

(null)
Livet känns lite mörkt just nu men det ljusnar väl imorgon, så även på himlen får vi hoppas...



Mtb SM...

Hej på er, då var vi uppe i Östersund eller närmare bestämt ute på Frösön för att delta på Mtb SM 2018 men först några korta rader om Fjällturen som jag körde i förrgår. Ett otroligt vackert långlopp som startar i Funäsdalen och med målgång uppe i Ramundberget, på vägen mot målet cyklar man över två högfjällsplatåer med vidunderlig utsikt och jag är glad att jag cyklade runt några dagar innan racet för på själva tävlingsdagen hann jag inte njuta speciellt mycket av vackra vyer...

Kroppen kändes pigg och bra och jag kunde köra hela racet med ovanligt hög puls utan att stumna i benen, dessvärre får jag trots detta inte ut någon större fart på cykeln utan det känns mest som att jag trampar luft. Jag får väl ta en sak i taget och att jag nu kunnat köra med hög puls igen både på Mörksuggan och Fjällturen utan att bli sjuk är ju ändå ett stort steg i rätt riktning, formen och farten kommer väl i takt med att jag äntligen kan köra allt hårdare på träning/tävling igen...

Åter till Mtb SM igen då, nästa pulshöjare blir på onsdag då sprinten ska köras, en för mig favoritgren då jag tagit medalj där ett flertal gånger. Bl.a. blev det ett guld när SM gick i Södertälje för ett antal år sedan, formen/farten att köra på max såpass kort har jag definitivt men det är mycket som ska klaffa på vägen. Några stenkistor på varvet ska forceras varav den andra är ganska klurig och inte tillåter minsta misstag, då blir det totalstopp. Fast å andra sidan, är man "bara" först in så kommer ju ingen annan förbi även om man får stopp för när jag testade igår så kändes det som att endast ett spårval var möjligt och kan du inte flyga med hojjen så hamnar man i kön så att säga...

Ja, ja vi får väl se hur jag upplever det efter ett par dagars nötande runt varvet, det kanske dyker upp andra möjligheter som man inte riktigt ser efter bara ett första försiktigt teståk. Två dagar har jag på mig så nu är det bara att köra på så att det sätter sig i ryggmärgen för man hinner inte tänka speciellt mycket på spårval när det väl är dax...

Jag körde också ett varv på XC banan igår och överlag tyckte jag den var helt ok, åtminstånde för min del. Lite "old school" och inga höjdmeter att tala om vilket gynnar mig med min nuvarande svaga "klättrarform". Några A och B linjer att välja på där man inte förlorar allt för mycket på att vara lite försiktig, det enda stället där man förlorar mycket tid var på det svåraste/längsta hoppet men där är det inget snack om att jag ska försöka ens en gång. Det finns inga marginaler whatsoever, antingen flyger du fyra meter och landar rätt eller så slår du ihjäl dig. Där tar jag gladeligen B linjen och förlorar lite tid varje varv och lever lite längre istället...

(null)
Snart dax för start, [email protected]ällturen

(null)
Omgiven av snabba tjejer...

(null)
Uppe på fjället...

(null)
Hög puls men låg fart loppet igenom, ett bra tecken ändå att jag kan ligga såpass mycket på rött utan att stumna. Farten kommer väl...

(null)
Första natten på en ställplats utanför Östersund, nu bor vi på campingen ute på Frösön...


Äntligen...

Äntligen kom fisken jag väntat på, en som är tillräckligt stor för en lunch alltså. Efter flera dagars ihärdigt fiskande med bara tappade eller alldeles för små firrar så blev det alltså hemmagjord varmrökt öring till lunch idag...

Jag har också hunnit att reka delar av banan inför Fjällturen på lördag, ja det är allt lite andra vyer här uppe än på långloppen söderut. Det ska bli riktigt kul att köra detta race för första gången...

Efter några dagars fricamping ute på fjället så står vi nu på grusplanen vid liften och likaså målområdet uppe i Ramundberget, imorgon öppnar kansliet och jag ska in och efteranmäla mig. Sedan tillbringar vi antagligen dagen här innan vi kör ner till Funäsdalen där starten är på lördag, nu lite tv tittande på datorn då vi har bra täckning igen. Det är fint på fjället men civilisationen har sina fördelar också...

(null)
En fin kväll igår uppe på fjället...

(null)
Äntligen lite fiskelycka och det precis utanför husbilen...

(null)
Smakade utsökt...

(null)
Rekning av tävlingsvarvet...

Kontakt med omvärlden...

Då har jag äntligen såpass ok internet att jag kan få kontakt med omvärlden igen, att lägga ut bilder på insta har funkat hjälpligt men några blogginlägg har inte gått att publicera förrän nu...

Vi börjar väl med några rader från Mörksuggan, att jag inte är i form visste jag väl men att jag skulle vara såpass långt efter segraren och ha såpass många före mig i H-50 hade jag nog aldrig trott, helt otroligt vad man tappar när man inte tränar tillräckligt intensivt. Jag startade ändå med riktigt bra ben och uppför vidablick kände jag mig stark och fräsch trots röda siffror på pulsmätaren och i 45 minuter orkade jag sedan hänga i riktigt hyfsat men sedan dog jag och fick köra mitt eget race in till mål. Inget race att skryta om men ändå ett delvis riktigt bra träningspass. 

Sedan for vi vidare till Funäsdalen där vi har snurrat runt några dagar bland fjällen och cyklat i helt fantastiska miljöer, här är vi nu fortfarande och stannar tills helgen då fjällturen går av stapeln. Då hoppas jag att jag orkar köra på hårt mer än 45 minuter...

Mountainbike och fiske, det är kortfattat temat för denna roadtrip och idag fick jag mina första öringar, den stora tappade jag förståss intill strandkanten och dom små fick simma tillbaka för att växa till sig. Japp så är det  och nu ska vi köra upp på fjället igen och leta efter en fin plats att parkera för natten, antagligen helt utan mobiltäckning så vi får väl se när vi hörs igen...

(null)
Vi börjar väl med en bild från Mörksuggan...

(null)
Fricamping på väg upp till Funäsdalen...

(null)
Första fisketuren (utan tur)...

(null)
Cykeltur uppe på högplatån Flatruet...

(null)
Renar i vägen...

(null)
Renjakt...

(null)
Lunch på fjället...

(null)
Madde beundrar vyerna...

(null)
Högsta punkten...

(null)
Fricamping 1000möh...

En dag utan cykling...

Ja nu har jag alltså landat i Rättvik och till råga på allt tagit in på camping, hua mig 😱.  Jag som alltid fricampar när jag är ute och reser, men ibland så måste man helt enkelt. Efter Trysil där vi stod på en snustorr grusplan så är det mesta dammigt och skitigt i husbilen och den behöver storstädas,  jag har cykelkläder som behöver tvättas o.s.v så det får bli ett par nätter i civilisationen med tillgång till tvättmaskin och andra faciliteter innan vi ger oss ut i "vildmarken" igen.

Idag har jag som ovan nämnts haft annat för mig än cykling och imorgon blir det endast en lättare sväng då jag ska ut med Madde och hitta en lämplig langninsplats ute på mörksugge varvet, lämpligast där vi passerar inte så långt utanför stan ut på andra halvan av tävlingen.

Sedan på söndag är det då dax för säsongens andra långlopp, jag kommer att köra samma taktik som på Rallarloppet, dvs att gå ut lugnt och hålla igen något uppför första långa stigningen mot vidablick, sedan får jag ta det därifrån, funkar kroppen på ett bra sätt så ska jag försöka få ut maximalt resten av loppet men känner jag mig oförklarligt svag som jag gör ibland så får det bli motionscykling och depåstopp längs vägen in mot mål som gäller. Hälsan går först och jag ska nog klara av att ha roligt även om jag måste ta det lite lugnt...

(null)
Ställde mig så långt bort från alla andra jag kunde på campingen, lite folkskygg kanske men det är skönt att va för sig själv ibland🤪

Sista dagen i Trysil...

Idag var det då dax att ta farväl till detta fantastiska ställe, men först en halvdags utförsåkning tillsammans med Charlie. Det var till en början ganska glest med folk som cyklade så vi passade på och tog ett par åk där vi körde på vad vi vågade utför "älgen" och vi putsade våra hittills bästa tider med nästan två minuter. Bästa tiden på strava utför hela "magic moose" är 12,37 och med min bästa tid som blev 14,12 så gick jag in på 66:e plats av de ca 2000 som har en tid på strava. Det är visserligen ingen topp placering men ändå inte så "illa pinkat" av en stel gammal gubbe med en vanlig XC hoj. 

En underbar dag är till ända och nu sitter jag här utanför husbilen på campingen i Rättvik i min ensamhet, det blev skrämmande tyst när casper försvann hemåt Borås. En tvååring som det är full fart på och som inte kan hålla munnen stängd från det han vaknar tills han stupar i säng sätter sin prägel på tillvaron, helt plötsligt är han borta och det blev tyst. Det kommer väl ta någon dag att vänja sig vid stillheten tänker jag...

(null)
Redo för en sista dag utför berget...




Trysil dag åtta...

Ja vad ska man mer säga, det blir inte bättre än såhär helt enkelt, först en tur upp till toppen imorse innan liften öppnade för att få hela nedfarten för mig själv. Sedan efter att Charlie och Mathilda kört "magic moose" hela dagen (Charlie mätte den totala utförscyklingen till 57!!! Km) så tog jag mig ett andra pass här på kvällskvisten, två timmar grusväg upp över kullarna på andra sidan dalen och allt till en stekande sol på en klarblå himmel...

Imorgon är det min och Charlies tur att bomba utför och framåt eftermiddagen säger vi adjö till Trysil för denna gång. Men vi kommer tillbaka, det är ett som är säkert...

(null)
På väg uppför en av skidbackarna imorse...

Trysil dag sju...

Ett sent inlägg såhär 21,41 på kvällen, först tre varv i bikeparken imorse direkt följt av tre klättringar en bit upp på fjället för att köra den sista fina fjärdedelen av "älgen" utför. Ett bra och roligt pass med lite av varje och imorgon är vi på’t igen, jag kör ett kortare morgonpass i parken så att Charlie och Matilda sedan kan ägna en heldag åt liftburen cykling, på torsdag blir det min och Charlies tur att en sista dag köra utför berget innan vi drar vidare. Jag till Rättvik och Mörksuggan (och till Madde som kommer upp med tåget på fredag kväll), resten av gänget åker hem till Borås igen.

Tiden går fort när man har kul men samtidigt återstår mer än fyra veckor av denna Roadtrip norrut. Efter Rättvik och Mörksuggan blir det Funäsdalen och fjällturen, sedan Östersund/Frösön och mtb SM. Efter det över till Norge igen för att ta oss söderut från Trondheim med några spännande stop längs vägen, men mer om detta senare...

(null)
Liften var stängd idag med...

(null)
Men det var värt varenda tramptag uppför...

(null)
Charlie ser snabb ut...

(null)
Så många svängar att man tappar räkningen...

Trysil dag sex...

Ja vi är fortfarande kvar här, vem vill länna det här stället när vi har det så bra som vi har det. Dagens träning bestod av två pass, först en timmes snurrande på ett av varven här i bikeparken där jag på varje varv försökte mig på ännu ett stravasegment. Ett kort segment på 600 meter svagt uppför och med många igångdrag, perfekt som träning inför sprint SM. På fyra varv/försök lyckades jag som bäst köra in på 2,27 minuter och en 16:e plats av de 3.333 cyklister som finns registrerade, helt ok resultat av en gammal gubbe men då det nu endast är 11 sekunder upp till förstaplatsen så får jag nog göra ett försök till innan vi åker härifrån.

På eftermiddagen så cyklade jag och Charlie upp till topp liften för att få ett Nice åk nedför "magic moose", liften var tydligen stängd måndagar och tisdagar men vad gör man inte för att gå njuta av en fin utförskörning, nästan 500 höjdmeters klättring ger ju lite bra träning också så lite nytta förenat med mycket nöje kan man säga...

Vi trivs såpass bra att vi bestämt oss för att stanna tills fram på torsdag, Mörksuggan går ju först till helgen så det är ju ingen direkt brådska med att lämna Trysil för Rättvik, vi har både mer cykling och fiske att avverka innan vi är helt färdiga här...

(null)
På väg utför magic moose...

(null)
Jag försöker hålla linjen högt

(null)
Charlie strax efter...

(null)
Casper håller ställningarna med glass i stora lass...



Trysil dag fem...

Efter gårdagens rekordjakt på stravasegment så blev det en timmes lättare cykling på lederna idag, jag fokuserade lite på kurvteknik och hopp&dropp utan hög puls. Bara kul cykling i strålande väder, fasiken det är nästan som en utlandssemester vi är på. Vi blir solbrända, sitter på uteserveringar och dricker öl och idag har jag och Charlie badat i trysilälven, fattar ni... bada i trysilälven, det är nog inte ofta det går att göra utan att förfrysa sig. Sedan en sak till, vi har fiskat i älven och Charlie fick en stor harr på andra kastet så i morgon blir det varmrökt harr på knäckemackan, de ni...

(null)
Solen på väg ned i väster och skidbackarna ligger i skugga...

(null)
En fin harr på andra kastet...

(null)
Ett oplanerat nakendopp i älven, riktigt skönt faktiskt...