Hej på er, då var vi uppe i Östersund eller närmare bestämt ute på Frösön för att delta på Mtb SM 2018 men först några korta rader om Fjällturen som jag körde i förrgår. Ett otroligt vackert långlopp som startar i Funäsdalen och med målgång uppe i Ramundberget, på vägen mot målet cyklar man över två högfjällsplatåer med vidunderlig utsikt och jag är glad att jag cyklade runt några dagar innan racet för på själva tävlingsdagen hann jag inte njuta speciellt mycket av vackra vyer...

Kroppen kändes pigg och bra och jag kunde köra hela racet med ovanligt hög puls utan att stumna i benen, dessvärre får jag trots detta inte ut någon större fart på cykeln utan det känns mest som att jag trampar luft. Jag får väl ta en sak i taget och att jag nu kunnat köra med hög puls igen både på Mörksuggan och Fjällturen utan att bli sjuk är ju ändå ett stort steg i rätt riktning, formen och farten kommer väl i takt med att jag äntligen kan köra allt hårdare på träning/tävling igen...

Åter till Mtb SM igen då, nästa pulshöjare blir på onsdag då sprinten ska köras, en för mig favoritgren då jag tagit medalj där ett flertal gånger. Bl.a. blev det ett guld när SM gick i Södertälje för ett antal år sedan, formen/farten att köra på max såpass kort har jag definitivt men det är mycket som ska klaffa på vägen. Några stenkistor på varvet ska forceras varav den andra är ganska klurig och inte tillåter minsta misstag, då blir det totalstopp. Fast å andra sidan, är man "bara" först in så kommer ju ingen annan förbi även om man får stopp för när jag testade igår så kändes det som att endast ett spårval var möjligt och kan du inte flyga med hojjen så hamnar man i kön så att säga...

Ja, ja vi får väl se hur jag upplever det efter ett par dagars nötande runt varvet, det kanske dyker upp andra möjligheter som man inte riktigt ser efter bara ett första försiktigt teståk. Två dagar har jag på mig så nu är det bara att köra på så att det sätter sig i ryggmärgen för man hinner inte tänka speciellt mycket på spårval när det väl är dax...

Jag körde också ett varv på XC banan igår och överlag tyckte jag den var helt ok, åtminstånde för min del. Lite "old school" och inga höjdmeter att tala om vilket gynnar mig med min nuvarande svaga "klättrarform". Några A och B linjer att välja på där man inte förlorar allt för mycket på att vara lite försiktig, det enda stället där man förlorar mycket tid var på det svåraste/längsta hoppet men där är det inget snack om att jag ska försöka ens en gång. Det finns inga marginaler whatsoever, antingen flyger du fyra meter och landar rätt eller så slår du ihjäl dig. Där tar jag gladeligen B linjen och förlorar lite tid varje varv och lever lite längre istället...