På söndag sitter jag här och ser solen gå ner, tror knappt det är sant...

Idag var jag med och körde Lusse-cupen för första gången, en träningstävling på tio mil med 10 st skyltspurter och poäng till de fem främsta i varje spurt.

I år gick den av stapeln några veckor tidigare än vanligt innan det hunnit bli riktigt ruskigt decemberväder, vi var ca 25-30 cyklister som gav oss iväg kl 10 i förmiddags och jag var väl ganska osäker på "distansformen" då jag inte kört ett enda vettigt långpass på flera månader men det visade sig att de korta styrkepassen på trainer gjort lite nytta på uthålligheten också, för det gick riktigt lätt idag och jag fick t.o.m med mig några spurtpoäng trots stenhårt motstånd.

Det bjöds även på ett riktigt fint fikabord halvvägs, bra jobbat Martin Holmén för fin service.

Det har inte varit speciellt många timmars cykelträning denna höst jämfört med förra året, men i de pass som är körda har focus varit på att förbättra min grundstyrka, framförallt på lite lägre kadens och tyngre motstånd.

Har även kört en del yoga och coreträning hemma i vardagsrummet och här märks verkligen framstegen då jag de första gångerna knappast klarade någonting jämfört med nu.

Idag har det varit en bra dag, den bästa på länge, blå himmel och nästan ljummet ute, fick till en cykeltur på några timmar och för första gången på länge så njöt jag riktigt ordentligt av att vara ute.

Undra egentligen vad som händer med kroppen när den reagerar så här på lite solsken, känns som värsta D- vitamin kicken.

Hade hoppats på en skön dag ute på cykeln några timmar men en snabb titt ut genom fönstret när jag vaknade räckte för att ta ner mig på jorden igen.

Sitter nu i soffan och laddar mentalt för ett "distanspass" på trainern istället, får väl sätta på en film i datorn så jag får något som distraherar lite, kanske går det lite lättare då.

Jobbigt med motivationsbrist...