Jag lever men det är lite mycket just nu...

För att göra en lång historia kort så är det så att jag är anställd av en arbetsgivare som minst av allt är intresserad av att följa de lagar och regler som finns gällande anställda och arbetsplatsmiljö mm och har under lång tid tillbaka behandlat ett stort antal av sina anställda som skit.

Personalomsättningen har varit mycket stor och vid ett flertal gånger har facket varit inblandade för att de som slutat ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Nu är det alltså min tur, sedan tidigt i våras har min situation kraftigt försvårats och sedan semestern har jag varit sjukskriven, det kanske inte har varit synbart utåt sett men jag har inte mått så vidare bra inombords.

Nu är läkare, facket, försäkringskassan inblandade och Arbetsmiljöverket ska få säga sitt när det blir dax...

För tillfället tar jag dagen som den kommer, en del dagar är OK men överlag mår jag inte så bra som det kanske ser ut, jag försöker komma ut på cykeln de dagar jag orkar (ordination från doktorn), bättre medicin än piller säger han men det är inte alltid motivationen räcker till.

Jag dyker säkert upp de sista helgerna och "deltar" i det som är kvar av säsongen, mycket tack vare Madde som vet vad det betyder för mig att komma ut lite, även kompis Börje är en stor anledning till att jag kommer upp ur soffan och ut i friska luften många gånger.

Av förklarliga skäl kommer jag att blogga lite mindre ett tag framöver, dels är det skönt att slippa hålla en "fasad" utåt som inte är helt sann och dessutom behöver jag tid för mig själv för att komma tillbaka igen.

Sist men inte minst Håkan & Jonas, hoppas ni kommer tycka det var värt det...