Jag var ju lite osäker på formen inför långlopps SM men när starten väl gick så hade jag inga problem med att ta ledningen i min klass. Benen svarade bra och känslan var bättre än på länge.

Jag fick snabbt en stor lucka bakåt och i 65 de 75 km vi körde så var jag i stor ledning. Men... sedan började det krampa i båda låren när jag tryckte på ordentligt och jag blev tvungen att slå av på farten lite för att inte bli stående i skogen, när det var 5 km kvar blev jag ikappåkt och omkörd och jag kunde inte ens hänga på, det nöp till direkt när jag försökte så det blev till att hålla sitt eget tempo sista biten in mot mål och försöka rädda 3:e platsen. Jag hade ingen koll på hur långt efter nästa gubbe låg så jag var lite orolig innan jag äntligen kom ut på det öppna fältet sista km och kunde se att ingen var på väg ifatt bakifrån.

Jag är nöjd och glad ändå över att ha klarat bronset och så fick jag ju en liten "läxa" med mig hem

Inget lopp är avgjort innan man gått i mål...