Då var tävlingspremiären på MTB i år avklarad, ett långlopp med en tävlingsklass skulle det ju vara enligt förhandsinformationen men när det väl blev dax så visade det sig att det var indelat i samtliga åldersklasser och med separata starter var 5:e minut.
Min klass som ju nu är H-50 var sista startheatet och vi var närmare 30 "gubbar" som gav oss iväg som sista gäng.

Jag kände igen en konkurrent från tidigare år, en thailändare som vinner det mesta sägs det, jag har slagit honom förut men det satt hårt åt, det var även en till thailändare som jag blev varnad för, sedan var det en tysk kille med som även han skulle vara ganska vass.

Starten gick och vi hade ca 10km asfalt ut ur stan innan vi skulle komma in på första grusvägen, farten var väldigt långsam tyckte jag men att ligga och dra en hel klunga där det är lättåkt ville jag inte, jag väntade in en liten slakmota och gick då upp i täten och gjorde en liten fartökning, ser mig om och upptäcker att jag är själv i täten med tre cyklister en liten bit bakom och ytterligare en bit efter ligger de övriga.
Jag väntar in de tre närmaste och när dom är ikapp försöker jag få igång ett samarbete men dom är helt ointresserade av att ta lite vind, själv känner jag mig stark men är inte intresserad av att dra runt på tre andra som inte hjälper till, jag ser också att ingen av dom är nån av killarna det snackats om innan loppet så jag slår av på farten och snart är vi infångade av de övriga.

Nästa försök kommer bara något senare när vi kommer in i en lite brantare backe, jag går ut åt sidan och matar på hela backen i ett hårt tempo och på krönet vänder jag mig om igen och ser nu att dom jag vill ha med sitter på hjul, thailändaren nr 1 och tysken. Nu ska vi väl kunna samarbeta ett tag och komma ifrån de övriga tänker jag, men så fort jag går åt sidan saktar farten ner.

Jag går ändå inte på för fullt utan med bra kontroll och väldigt fräscha ben, ändå märker jag att dom "flåsar" bra där bakom så jag fortsätter att köra mitt tempo och kort därefter släpper tysken från "rullen", jag försöker få upp thailändaren att dra lite men han vägrar och jag ser att han redan är sliten så jag bestämmer mig för att fortsätta dra i mitt tempo tills vi kommer in på grusvägen, där tänker jag köra på lite mer för att se vad som händer.

När vi väl gått in i det första grusvägsavsnittet så dröjer det inte länge innan jag är helt ensam, fan tänker jag... det är över fem mil kvar, jag kan ju inte köra själv...eller ?...tankarna far runt i huvet. Jag känner mig ju grymt stark och jag har ju faktisk hängt av alla andra från "rullen", utan att rycka alltså så vad fan ska jag göra.

Jag bestämmer mig för att köra, inte allt vad jag har men hårt och kontrollerat och skulle det vara så att det kommer ikapp en grupp så ska jag ha kraft kvar att hänga på.
Det kommer aldrig någon utan det är jag som kör ikapp allt fler av de som startade i grupperna före och när jag väl går imål som segrare i min klass så är det inte många cyklister som jag inte kört ikapp.
Thailändare nr 1 blir 2:a och tysken 3:a, båda var ca 8 minuter efter...

Det kändes grymt bra idag och det är alltid skönt med en bra start på säsongen.

Prisutdelningen var inne på torget i stan, uppe på en stor scen, stor pokal & pengar blev belöningen...