Årets tävlingsdebut...

Då var den avklarad, årets tävlingsdebut på landsväg. Det som skulle vara 120 km visade sig vara 136 km med två rejäla stigningar i 35 graders värme, det var tur att dom tillät langning från bilar annars hade det blivit svettigt.

Det var dock lite osäkert om jag skulle starta för igår på träningen fick jag ett stick från något (troligen en insekt) och senare på kvällen svullnade armen upp och ömmade ordentligt. Jag fixade till med kuddar i sängen och har sovit med armen i högläge dels för att det inte gjorde så ont då och för att se om inte svullnaden kunde gå ner, men när jag vaknade imorse så var det ännu värre.

Jag mådde dock inte dåligt så jag bestämde mig för att åka iväg på racet ändå och trots att det gjorde ganska ont och att armbågen är stel så gick det att genomföra tävlingen.

Tävlingen då, förra året var upplägget "granfondo" 80 km men i år så var det lite annorlunda, fyra klasser hade man att välja på A1=136 km racer elitklass, A2=136 km valfri cykel (motion), B1=80 km racer (senior) och B2=80 km valfri cykel (motion).
Jag och Börje valde alltså att ställa upp i elitfältet och vi var ca 100 startande som gav oss iväg som första startgrupp.

Efter ca 20 km så gick tre cyklister loss med Jurgen Zack i spetsen, efter ytterligare 30 km så tycker min teamkompis Martin att vi nog bör börja röra på oss innan avståndet blir för stort, så vi iscensätter en ny utbrytning med oss två och ytterligare två andra, vi får snabbt en stor lucka och nu är vi alltså fyra man i andragruppen som jagar och tar in tid på täten. Jag känner dock snart att farten är för hård för mig och måste stå över några förningar, ytterligare en i kvartetten får ge sig och när vi går in i dagens första "berg" så är det bara att inse att krafterna inte finns, jag ger mig och blir snart ikapp och ifrånåkt av några smågrupper och efter en stund sitter jag i den grupp som som bäst kan slåss om en 20 plats.
Efter dagens andra berg är klungan uppdelad i en massa smågrupper och situationen är fortfarande densamma för mig, nere på platten igen och med ca 5 km kvar händer det som inte får hända, KRAMP !!! jag ligger sist i gruppen och försöker stretcha ut baksidan av låret men det nyper till igen, försöker igen och är tacksam att det är lite svagt utför så jag inte tappar för mycket.
Jag försöker hitta en växel och kadens som funkar och märker snart att med lite tyngre växel så går det faktiskt att trampa runt utan att jag känner nåt.
Med ca 3 km kvar blir det en enda lång raksträcka in mot mål och nu ser vi att det ligger en massa ensamma cyklister utspridda inte alls långt före oss och farten ökar, jag funderar över hur benen skulle reagera vid en ev spurt men inser att om jag reser mig ur sadeln så är risken stor att det nyper igen och eftersom det känns ok att driva på med tung växel går jag ut i vägen och börjar driva på ordentligt sittandes och jag får direkt en liten lucka.
Snabbt börjar jag även ta in, komma ikapp och blåsa ifrån cyklister framför, jag borrar nu ner huvet och bara kör och hoppas att krampen håller sig borta.

Sista 2 km kör jag solo "svischandes" förbi ett antal cyklister och går imål som 12:a bara några meter bakom ytterligare 3 åkare, om det bara varit några hundra meter till...

Imål får jag veta att Martin som jag var loss med tidigare körde ikapp täten och blev 2:a bakom segrande Jurgen Zack.

Så 2:a & 12:a av två gamla gubbar i elitfältet är väl inte så illa pinkat, dessutom körde Börje upp sig till runt 20-25 plats efter att ha tappat lite i början av loppet.

Nu blir det vila imorgon och ev ett besök hos doktorn om inte armen blir bättre..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback