Efter helgens SM i mountainbike så ventileras en del åsikter ang "sprintens" status och upplägg, här är lite tankar som jag personligen har om saken.

Jag tycker definitivt att man från förbundets håll måste ta vara på möjligheten att utnyttja att vi har två världsstjärnor inom grenen och jobba för att grenen ska få samma status som långlopp och XC. Om vi som i nuläget har både världsmästare och europamästare inom disciplinen och kanske till och med chans på OS medaljer i framtiden så betyder detta ju större intresse från media och möjligheter för ökade sponsorintäkter till förbundet som i nästa steg kanske kan göra så att man har ekonomi att skicka full styrka i varje klass till fler tävlingar utomlands, istället för de fåtal platser som i nuläget delas ut när det gäller internationella MTB tävlingar.

Se till att en sprint ger lika många poäng som en XC tävling i svenska cupen, det pratas om att kanske ha tre delcuper och en totalcup där både långlopp, sprint & XC ingår. En mycket bra idé tycker jag, varför inte fyra lopp från varje disciplin som ingår i den totala cupen.

Sedan kan man ju diskutera fram och tillbaka hur banor och upplägg ska se ut, jag tycker iallafall att utvecklingen gått framåt på de tävlingar som hittills körts men det finns ju mer att förbättra.

Många klagar på långa tävlingsdagar och pauser mellan racen, varför inte fortsätta ett steg till med startblock och införa tre istället för två som i borlänge och nu senast på SM, tex ungdommar, seniorer, veteraner för sig och köra tidskvalet först inför varje block. På så vis blir ju tävlingstiden för varje block bra mycket bättre komprimerad.

Hur banorna ska se ut ?, ja det finns väl lika många åsikter som deltagare om man frågar alla men jag tycker att på en bra sprintbana ska det gå att köra om under i stort sett hela varvet, hinder och hopp ska vara placerade där de inte utgör någon fara för cyklisterna, hinder och karaktär på banan ska vara en liten men inte helt avgörande del av utgången, det är i min mening att cykla snabbt på kort tid som ska avgöra racet.

På SM fick vi för första gången stå i startbås med bägge fötterna i pedalerna och det var ett mycket bra steg i rätt riktning, nu kunde ingen skylla på problem att få fast skorna i starten utan förutsättningarna att komma iväg snabbt blev helt rättvisa.

Jaha, detta var bara lite tankar jag ville dela i detta ämne, fortsättning lär följa.
Nu ska jag ut och träna en stund inför veteran SM på landsväg som jag ska köra på söndag nere i Ystad...