Här kommer en kort sammanfattning från helgens 2:a race i Varberg. Igår var det en helt ny bana i Trönninge som som vi körde på och varvet var helt annorlunda jämfört med lördagens. Det var mycket mer kuperat och naturligt tekniskt med stenar, rötter och varierande "skogsknix" samt härliga utförslöpor där man kunde släppa på lite (om man vågade)...

Igår fick jag en bättre start och var med i loppet från början, Tommy drog iväg ganska tidigt och en stund höll jag 2:a platsen men snart kom Björn Eriksson förbi och jag orkade inte riktigt följa men 3:e platsen höll jag ganska säkert och i slutet av racet när jag började skymta Janne Gunnarsson en bit bakom mig i skogen så hade jag krafter att öka farten för att säkra min pallplats.

Jag hade nog i förväg hoppats på lite bättre resultat i premiären men nu i efterhand när jag analyserat lite så känns det väldigt bra ändå. Jag har ju tränat väldigt bra under mina 4 månader i Thailand men i stort sett är det bara dom 7 tävlingarna jag körde där som kan  räknas son riktiga vo2 max pass, all övrig träning var distans och långa tröskelintervaller. 

Känslan jag haft i kroppen under helgen har ändå varit bra, jag känner att jag har en grym bra och stabil grund att bygga vidare på och jag har inte blivit sliten utan återhämtat mig snabbt efter racen. Nu gäller det att köra upp snabbheten och tekniken under kommande månad och med lite tävlingar i kroppen så hoppas jag att jag kan prestera lite till och i år gäller det verkligen att prestera på topp om man vill komma på pallen. Förutom Tommy Olsson som verkar vara i världsmästarform i år också så visade både Björn Eriksson och Janne Gunnarsson i helgen att dom blir tuffa konkurrenter i sommar.

Under helgens tävlingar har jag testat Umarassports energiprodukter och rödbetsshots för första gången och trots att placeringarna inte blev vad jag hoppats på i förväg så har känslan i kroppen överträffat allt jag tidigare känt, jag kände ju att jag gick långa stunder på "rött" men behövde aldrig slå av på farten pga mjölksyra utan det var nästan tvärt om, när jag var uppe där det slätade ut lite efter den långa klättringen igår så orkade jag växla upp farten istället utan problem trots puls över syratröskel. På lördagens tävling snittade jag under 55 minuters tävling 5 slag över mjölksyratröskel och det har jag aldrig gjort tidigare och detta utan att vara helt slut vid målgång.

Det ska bli mycket spännande att med lite mer toppad form se hur dessa produkter påverkar känslan och resultaten på tävlingarna...

På väg till start...

Strax målgång...

3:a i går...