Det är hårt att träna nu när det är såpass varmt som det är, ändå är det bara några grader högre medeltemperatur nu jämfört med när jag kom i början på december. Men det är dom få graderna som gör en stor skillnad...

Jag känner mig som en tvättsvamp som duger åt sig all vätska den kommer i närheten av. Jag dricker konstant, t.o.m på natten har jag en flaska ståendes vid sängen och den är tom på morgonen när jag går upp. För att inte tala om när jag cyklar, under dagens distanspass på 4,15 tim fick jag stanna och fylla på bägge flaskorna efter två timmar, dessutom halsade jag en flaska på stående fot vid stoppet. En timme senare blev det ett fikastopp där jag drack en stor icecoffe och fick i mig några riskakor. Nu har jag varit hemma en timme och hunnit äta lite och druckit 5 !! flaskor mineralvatten och jag är fortfarande törstig...

Nu blir ni nog förvånade ni som känner mig men jag längtar faktiskt efter att komma hem och träna i lite mer normal temperatur. Dessutom så längtar jag väldigt mycket efter familjen, det är 10 veckor sedan dom åkte hem och det är en lång tid att vara ensam. 

Jag har visserligen haft lite besök och jag har ju grannar runt omkring mig men det blir inte samma sak, nä nu vill jag hem till familjen...

6 dagar kvar...

Strax över 4 timmar i värmen tar hårt...

Yes!!!...

Coolt café längs vägen...

Det blev en icecoffe och några riskakor...