Ja nu är säsongen över för denna gången och vilken avslutning det blev. Merida MTB marathon i Hilleröd är verkligen något jag kan rekomendera, 103 km långlopp med en bankaraktär som iallafall jag kommer drömma våta drömmar om i vinter. Lite grusväg, lite knix men till största del helt underbart svepande snabba singeltracks.

Allt detta bara 3,5 timmar hemmifrån, konstigt att man inte har bättre koll på vad som finns i stort sett på ens egen bakgård. En charmig stad med restauranger och caféer, en camping i världsklass och en skog som har så mycket fina singeltracks att även om jag körde varvet vi tävlade på idag 10 gånger så skulle jag inte hitta runt den 11:e gången, så mycket valmöjligheter finns det.

Igårkväll laddade vi upp på en av stadens restauranger med lite energirik mat och en go & kall öl och imorse kl 6 var det uppstigning för frukost. Starten var kl 0900 och jag var allt lite nervös för hur jag skulle orka med distansen fullt ut efter den senaste månadens bedrövelser. Det var inga åldersklasser utan tävlingsklass Elit eller motion som gällde, för min del var det elitstarten och vi var väl ca 250 cyklister i det blocket, jag höll låg profil och ställde mig längst bak i startfållan och när startskottet gick så följde jag först med lite försiktigt därbak men när masterbilen släppte fältet så kändes det ändå ganska bra i benen och jag började avancera i fältet.

Jag körde snabbt upp mig i klungorna som bildades och efter ca 3 mil kom jag ikapp en grupp som höll ett snabbt och stabilt tempo, jag hade jagat ganska bra för att komma ikapp och kände att nu var det allt min tur att ligga på rulle en stund. Tanken idag var ju att ta det lite easy och fram tills jag kom ikapp denna grupp så hade väl pulsen varit lite väl hög så jag kände att nu måste jag börja cykla med huvet om jag ska orka in i mål.

Jag hängde med fram till ca 60 km men där började farten märkas av i mina ben trots att jag bara låg på rulle och jag bestämde mig helt enkelt för att sansa mig ytterligare lite och släppte iväg gruppen för att cykla själv i ett något långsammare tempo. Så låg jag och gnetade på fram till ca 80 km då två cyklister kom ikapp bakifrån och jag tänkte att nu hänger jag på, benen var hyfsat fräscha och jag hade druckit och ätit bra under hela racet, 23 km kvar och det kändes som att det fixar jag utan problem.

Jag gick imål på 4 tim & 15 min med en snitthastighet på ca 25 km i timmen med ett leende på läpparna, hit ska jag absolut igen och både köra tävlingen men också någon weekend bara för att upptäcka mer av de fantastiska MTB stigarna.

Resultatmässigt vet jag inte vad jag blev, det var långt efter elit segraren men det har ingen betydelse, jag orkade loppet igenom med en skön känsla i kroppen och jag är inte helt slut efteråt, det kanske finns lite bra grund kvar ändå även om jag inte trott det och allt känts skit ett tag, och en riktigt fin och trevlig helg som jag & Madde fick tillsammans men ett gäng goa grabbar från 8848 är ju inte helt fel att ta med sig som minne in i höstrusket.

Strax efter starten...

Ingen segergest men väl ett uttryck av glädje...

En klassiker på båten hem...