Det var allt bra många år sedan jag körde finnmarksturen senast men nu i helgen var det dax igen. Senast det begav sig var loppet längre och på den nya 68 km banan blev det premiär för min del. Vi hörde i förväg att andra slingan var den tuffaste med några riktigt grymma stigningar, kollade man banprofilen så såg det ut som fem "väggar" som avlöste varandra och både jag och Pauli kände i lördags att det här får vi nog kolla upp så vi är lite förberedda på vad som väntar på tävlingsdagen.

Vi stängde butiken ett par timmar och gav oss ut på andra slingan för att kolla läget men ryktet visade sig vara en aning överdrivet, åtminstånde för oss två som båda varit iväg söderöver och kört i riktiga berg under semestern, visst lutade det på lite men inte så att man behövde spara sig första halvan för att orka med.

Det som däremot överraskade och det på ett mycket positivt sätt var alla dessa fina stigpartier som fanns med, riktigt rolig mountainbike och definitivt en av de bättre banorna i cupen.

Jag visste inte riktigt hur benen skulle svara efter både etapplopp och många resdagar stillasittandes i en bil och mycket riktigt gick det segt och tungt i starten och första milen ut på varvet. Men så fort vi kom in i första stigpartiet vände det och åkningen började flyta på lite bättre, jag körde upp mig loppet igenom men det räckte ändå inte till mer än en 11:e plats i mål.

Jag har en hög lägstanivå och det verkar som att det är där jag ligger och gnetar denna säsong, "motorn" gör vad den behöver men inte mer... det vore kul om jag kunde få lite fart på benen nu snart inför Långlopps SM och de två sista tävlingarna i cupen.

Ännu är det inte över...

Idag är det vila, massage & materialvård. Imorrn kör vi på igen...