Vi var uppe redan kl 05.00 imorse för att få i oss lite frukost och ladda upp ordentligt inför starten som var kl 08.00.

Först ut av oss var Robin som startade i Elit open och i ett startfält på 106 cyklister gjorde han ett kanonlopp. Efter ca 30 km går Robin loss tillsammans med en annan cyklist, efter några mil släpper den andre och Robin kör på själv fram till ca 5 km kvar, då kommer två konkurrenter ikapp med hjälp av en klunga cyklister från en annan startgrupp och det blir en stenhård fight upp i målbacken där Robin går segrande ur striden med ca 50 meter före tvåan i klassen.

Jag och Dick startade båda i klassen H40+ där det var 117 startande och vår taktik var ju att invänta det partiet mitt ute på varvet där det var ett antal långa sugande kullar som skulle passeras. Klungan höll ihop ut till första kullen och där började vi pressa på riktigt hårt men efter de första två omgångarna var fortfarande klungan intakt och jag började känna mig lite orolig faktiskt. Tredje kullen och vi kör på som förut och efter krönet går jag ner i gruppen och ser att vi bara är 15 man kvar, skönt nu börjar det hända saker tänkte jag. Nästa backe öser vi på igen men alla går med oroväckande lätt verkar det som, en backe till utan framgång passeras och nu är det bara en chans kvar om vi ska decimera gruppen ytterligare innan vi till slut går in i den sista kilometerlånga målbacken med en snittlutning på 10%.

Ca 35 km kvar och en sista chans att göra något, nu går jag all in i backen och vänder mig inte om förrän jag passerat krönet. Äntligen en lucka bakåt, ingen har gått med och nu kör jag järnet. Jag kör solo sista timmen med puls som om det vore ett entimmes xc lopp, tar vatten på de vätskestationer jag passerar och häller över mig för att svalkas lite i värmen. Jag är lite orolig att jag kör för hårt när jag ser på pulsklockan men benen svarar och jag kör på.

Börjar känna lite krampvarning strax innan målbacken men ser ingen bakom och kan på lätta växlar och med full kontroll ta mig upp som segrare efter var som visar sig efteråt 92 km i sadeln. Ett par minuter senare går tätgruppen på 14 man in i den avslutande stigningen och Dick kör iskallt när flera thailändare drar igång spurten längst ner i backen, han släpper iväg några gubbar och kör på i sitt eget hårda tempo, något som visar sig vara väldigt klokt då han har krafter kvar sista tvåhundra metrarna och kan spurta in som tvåa några sekunder före trean. En riktigt bra dag för oss alla tre med andra ord...

En tidig morgon på tävlingsplatsen...

Självsäkra gubbar innan start...

Startgrupp F var det som gällde för oss...

Vattnet där nere är en megastor fördämning och vi startade klättringen en bra bit under vattennivån...

Nöjda gubbar...

Allra nöjdast av de alla...