I vanlig ordning så här efter att man motvilligt kört igenom ett pass med sega ben och rossliga lungor så känns det bara så mycket bättre, mentalt alltså...

Känslan av att ha besegrat den lille fan som sitter på min högra axel ibland och bara försöker få mig att ge upp är obeskrivlig. Jag kände fortfarande av mina luftrörsproblem och det var nog smart att medvetet hålla igen lite för det blev iallafall inte värre av dagens pass vilket är bra. Nu efter att självförtroendet fått sig en liten boost så ser jag fram emot ett besök på isaberg i morgon, jag planerar att tillbringa några timmar där och om det känns bra så kör jag på lite hårdare än idag för att se hur lungorna reagerar.

Annars får jag väl bara ha lite kul i skogen, vilket inte är svårt på det stället...

4x10 minuter sweetspot...