Då har vi "genrepat" uppför berget en första gång och det får nog räcka är vi båda överens om, det var en snäll första mil men sedan kom flera långa 15% partier och satte oss ordentligt på prov. Vi ville köra klättringen ganska lugnt men när det blir såpass brant under långa perioder så är det svårt att hålla en låg ansträngning på benen, vill man framåt och vidare uppåt så kostar det på helt enkelt.

Men nu vet vi vad som väntar och det var ju det som var meningen med dagens topptur och istället för att trötta ut oss med flera klättringar så blir det uppladdning på "platten" resten av tiden fram tills tävlingen. 

Det gäller att ladda mentalt också för det var ingen jätterolig backe, för er som känner till Mont ventoux så är Doi Inthanon nåt liknande, inga serpentinsvängar att ta sikte på som delmål längs vägen utan ett konstant motluts-gnetande längs bergssidan, oavbrutet utan några större variationer hela vägen till toppen. Det som varierar är väl första milen som är flackare då jämfört med resten som är mycket tuffare, sista sju kilometer är konstant mellan 10-15%, och då har man redan 40 km uppför i benen...

Efter en "stadig" frukost gav vi oss iväg...