Ja då vart racet över och jag infriade väl mina allra vildaste förväntningar med råge. Jag fick stå i första startgruppen som jag hoppats på och när starten gick var det bara att bita i styret och hänga med så länge det gick med min 32 klinga. Första milen var ganska flack med bara några procents lutning och farten var riktigt hög, Singha infinity teamet låg i täten och höll över 40 km i snitt första milen, allt för att kaptenen Peter Pouly skulle få bästa möjliga chans till att gå upp på under två timmar i klättringen. Sedan kom första korta branta partiet och där låg jag fortfarande med högt upp men mitt i nästa brant som var lite längre fick jag snällt inse att nu är det mitt eget race som gäller resten av dagen om jag inte ska spränga mig. Då jag släpper tätklungan är den max 100 man stor och det är bara en MTB cyklist med i gruppen.

Jag ligger alltså nu som andre man i MTB klassen och kör mitt eget race med full koll på puls och kadens, benen känns grymma idag och allt stämmer. Jag orkar hålla den puls som jag planerat och 32 klingan gör att jag aldrig behöver bryta mig upp utan kan pinna på lätta växlar i stort sett hela klättringen.  Sedan händer inte så mycket egentligen, jag kör på som i ett meditativt tillstånd, dricker lite med jämna mellanrum och kilometrarna tickar på. Efter ca halva klättringen kommer en av singha infinitys MTB åkare ikapp och passerar snabbt, jag ligger precis på min gräns och gör inget försök ens att gå med, det är alldeles för långt kvar och det brantaste partiet är sista sju kilometrarna och där vill jag gärna ha lite power kvar.

Nu börjar det gå upp för mig att jag är på väg att prestera nåt riktigt bra här idag, min bästa förhoppning inför racet var en topp 20 placering men det var väl inget jag egentligen trodde skulle gå att fixa. Nu ligger jag som tredje man och ser ingen MTB cyklist bakom, inte ens på dom riktigt långa svepande partierna där man ser långt bakom sig.

Men det är fortfarande långt kvar och jag stressar inte utan kör på den nivå som jag bestämt mig för i förväg. Sedan rullar det på sakta men bestämt i flera riktigt branta partier och plötsligt är jag framme vid dom sista sju kilometrarna, det är dom allra värsta med en konstant lutning på mellan 10-20 %. Även här orkar jag hålla karensen hög och nu vågar jag öka pulsen några få slag också, jag känner mig fortfarande stark men kalkylerar också med att dessa sju kilometer kommer ta nästan en timme, så brant och så sakta går det så det är fortfarande inget läge att öka för mycket.

Sista två kilometerna och nu ser jag ett brett MTB styre nere i backen bakom mig, nu försöker jag öka lite men det går inte. Jag har gjort ett optimalt lopp och kört jämt på den högsta nivå jag har, det finns inte lite till att hämta helt enkelt och med en kilometer kvar blir jag passerad, lite snöpligt ser jag 3:e platsen försvinna nästan på mållinjen men samtidigt är jag jäkligt nöjd med vad jag presterat. Allt har fungerat perfekt och benen har svarat på absolut toppnivå idag och det är väl inte så dåligt ändå att bli 4:a av ett par tusen mtb cyklister upp för detta berg. Dessutom 84:a totalt inkl den lika stora landsvägsklassen, nä jag är mycket nöjd med mig själv idag...

Mycket slit för en medalj...

Svinigt kallt på toppen, det var ingen rolig resa ner för beget blöta och kalla..,