Jag lade mig lågt i tröskelzon och jobbade lite mer kontrollerat med benstyrkan och 60-70 kadens, jag vill hitta en känsla som jag tror jag kan hålla i närmare två och en halv timme som klättringen upp för doi inathon kommer att ta. 

Nu blir det ett antal sådana här pass fram till racet den 21:a februari samt pass med långa sweetspottare på tyngsta växeln för att simulera en klätterkänsla.

Men först fullt fokus på helgens race, det blir det fjärde för januari månad och troligtvis det tuffaste. Jag har valt att frivilligt tävla i H-40 klassen för att få köra den långa sträckningen på 120 km, varvet är småkuperat hela tiden och avslutas med en grym backe nerifrån dammen och upp till mål. Distansen i kombination med en värme på över 30 grader innebär att det inte bara blir motståndarna man ska klara av att slå, det gäller att sköta energi och vätskeintaget till 100% samt att svalka sig med kallt vatten så ofta tillfälle ges. En utmaning jag ser fram emot...

Idag körde jag bara mot mig själv så jag behövde inte titta oroligt bakåt som under förra helgens race...

Kommande helgs avslutning nerifrån dammen och upp hit, det kommer svida i benen, jag lovar...