Idag blev det allt lite stressigt i starten måste jag erkänna men vi tar det hela från början. Först skulle 19-39 års klassen starta, sedan juniorer och efter det vi i 40+ och allra sist motionsklassen. Så var det sagt och så hörde min kompis Toy att det presenterades från speakern strax innan start. Vi stod där på parkeringen vid startområdet och småpratade när första starten gick och den stora klungan började rulla ut ur området, lite väl stor klunga tyckte jag och kollade lite extra noga. Ta mig tusan om jag inte såg några startnummer från vår klass i den stora massan av cyklister, dom startar ju alla samtidigt ropar jag till Toy och rullar sakta fram mot de sista åkarna som är på väg ut ifrån startområdet och visst jäklar ser jag ännu fler nummer från vår klass rulla iväg. Nu är vi absolut sist kvar och jag börjar få lite panik, ser mig omkring och inser att nu jäklar är det nåt vi missat för hela jäkla området är tomt på cyklister...

Snabbt som blixten iväg och in på sista rullen ut ur området och nu börjar en vansinnesfärd zickzackades mellan motionärer och andra långsamma cyklister som ligger där bak. Farten är som väntat rejält hög redan från start och det ligger ett långt utsträckt pärlband bestående av över 400 cyklister före mig. Sakta börjar jag ta mig förbi och uppåt i fältet och efter någon kilometer börjar det bli luckor att täppa till, det är långt fram till täten och jag ser inte ens cyklisterna längst där framme.

Ingen panik nu tänker jag för mig själv, lugnt och metodiskt fast ändå så fort jag kan forserar jag förbi åkare en efter en, jag täpper till luckor och jagar som en idiot och det tar faktiskt nästan 30 km innan jag med hjälp av ett par andra riktigt starka cyklister lyckas ansluta till det som är kvar av tätgruppen. Dom är ett trettiotal åkare och jag frågar om det finns någon framför, nej får jag till svar och inser nöjt att nu kan jag avvakta och försöka återhämta mig så mycket det går för det lär behövas. Det är inte långt kvar till klättringen upp mot mål och jag har bränt bra mycket krut på att ta mig fram där jag nu är. Det går fortsatt riktigt fort och nån egentlig vila blir det aldrig tal om, jag håller mig topp 5 och sliter som ett djur bara för att gå med på rullen och så är vi då framme vid klättringen.

Jag har inte tittat bakåt på en bra stund nu men när jag vänder mig om ser jag att gruppen krympt betydligt och att vi är knappt 10 cyklister kvar, jag kollar snabbt in nummerlapparna och ser att det är en blandad grupp elit och junioråkare samt mig själv då som är ensam H-40+...

Ganska nöjd med situationen åker jag med på tredjerullen bakom två elitåkare och jag får slita riktigt ordentligt för att hålla kontakten och slutligen efter ungefär halva klättringen går "snöret" av, jag har ingen chans att följa längre och tappar snabbt de två ur synfältet. Nu vänder jag mig oroligt om men kan konstatera att ingen syns bakåt heller, jag kan köra sista kilometern i mitt eget tempo och går imål som klar segrare i den 130 man stora H-40+ klassen, dessutom som total 3:a i det över 400 man stora startfältet.

Ja, det gick ju riktigt bra idag med trots en katastrofal inledning på loppet...

Ännu en pokal...

Jag fick sällskap av en apa när jag pustade ut efter racet...

Ett lunchstop på vägen hem, allt på bordet för 55kr totalt...