Jag skrev igår att jag skulle bli nöjd med att ta dagens tävling som ett bra träningspass då jag visste att det skulle bli svårt att prestera nåt vettigt efter en strulig försäsong, men med facit i hand så är jag förbannat besviken och uppgiven...

Jag tyckte inte att det gick speciellt fort från start och hade inga problem att gå med i början men ute på andra varvet var det som om jag blev sparkad av en häst i bröstkorgen, en krampaktig smärta i lungorna och en känsla av att återigen andas taggtråd, det började smaka järn i munnen och kroppen bara slutade fungera. Jag trodde mina luftrörsproblem var på väg att försvinna då jag inte känt av något de senaste veckorna, visserligen har jag inte kört nåt stenhårt race men det har ändå känts som att det gått åt rätt håll.

Det blev ett DNF idag och det tog en lång stund innan krampkänslan/smärtan försvann från lungorna, nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra längre. Något är helt klart fel i kroppen, fruktansvärt fel och det är oerhört frustrerande och mentalt nedbrytande att hålla på så här med en kropp som vägrar fungera som den ska...

Jag kommer ALDRIG sluta cykla, i det stora hela får det mig att må bra och vara en gladare och bättre människa. Men... någon förändring måste göras och det är jävligt svåra beslut att fatta när man inte vet vilken väg man ska gå...