Vi kom fram till surathani sent igår eftermiddag och efter att vi hämtat ut våra nummerlappar så bestämde vi oss för att köra ut på varvet en bit med bil och kolla in en bropassage som eventuellt kunde bli avgörande. Det visade sig att cirka tre mil ut på banan skulle vi över en stor flod eller älv vad nu skillnaden är, bron över var iallafall liknande götaälvbron i Trollhättan för er som känner till den och då förstår ni att här tändes ett hopp för mig om att kunna avgöra racet. På ett för övrigt helt platt varv fick jag här en chans att åtminstånde splittra klungan och i bästa fall komma iväg solo.

Det skulle inte bli lätt det förstod jag efter att ha sett i startlistan att vi var hela 206 föranmälda i tävlingsklassen  H-50, faktum är att det var en helt sinnessjukt stor tävling. Över 5000 startande i de olika klasserna och för 200 spänn i startavgift ingår en cykeltröja, fri mat och fika till både tävlande och anhöriga och en sanslöst stor summa prispengar totalt. Jag fattar inte hur dom får ihop det hela...

Planen blev alltså att satsa allt på ett kort uppför och över bron på tävlingsdagen och när vi då kom iväg imorse så inledde jag avvaktande men ändå med en bra position i den främre delen av klungan. Det blev en del attacker från några cyklister och någon gång fick jag ta kommandot att köra ikapp men i det stora hela så gick allt min väg. Efter ett par mil så kunde vi se den flera hundra man stora H-40 klungan som startade tre minuter före och när jag tog tid på avståndet så såg jag att vi var mindre än minuten efter.

Detta passade perfekt in i min plan och jag kalkylerade med att om jag kör järnet över bron och kommer loss där så kommer jag samtidigt att gå ikapp grupper från H-40 klungan som även den troligtvis spricker av över bron. Det är trots allt ca 40 kilometer kvar där och det är ju inte fel att få ta lite rygg på olika små grupperingar emellanåt om det nu blir så att jag kommer iväg helt själv.

Efter en vänstersväng ser jag så bron långt därframme och det börjar redan luta på lite lätt, jag känner mig fräsch och går upp och kör på hårt även om det är en bit kvar innan det brantar på. När det lutar lite mer så ökar jag trycket och det är en skön känsla att se pulsen gå upp långt över tröskel men benen svarar ändå, jag matar på hela vägen upp över krönet och tar med mig farten ut i utförskörningen och först där kollar jag bakåt och ser att det bara är en liten stark jäkel som bitit sig kvar i rygg på mig, denna lille sega gubbjäkel visste jag skulle bli farlig uppför för jag vet att han är bra sedan tidigare och jag tror knappast han väger över 45 kilo...

Jag försöker få lite hjälp av min "kompis" men han sitter som ett frimärke bak på ryggen på mig. Det är bara att hålla farten själv och nu har vi kört ikapp flera smågrupper från en splittrad H-40 klunga och jag tänker att det är bara att köra på och få så stort avstånd som möjligt bak till min egen klass. När jag inte orkar mer så får jag helt enkelt ta rygg själv på en grupp som vi cyklat ikapp. Jag känner mig grymt stark och det går som tåget, snart är vi ikapp tätklungan i H-40 och har således kört in tre minuter på dom. Nu äntligen kan jag lugna mig lite och till en början ligger vi därbak och återhämtar oss lite jag och mitt "frimärke".

Efter ett tag jobbar jag mig framåt då det känns lite säkrare där framme i en sådan här stor grupp och min lille konkurrent är ungefär som en bit tejp som man försöker skaka loss från fingret, det går fan inte. Varje gång jag vänder mig om så ligger han där bakom mig. Nu börjar det gå riktigt sakta i klungan och jag blir lite orolig över att det ska komma ifatt folk bakifrån, gruppen är så stor att det är svårt att få nån överblick bakåt och jag tänker att det är väl lika bra att gå fram och mata på här också då om jag ska hålla undan. Jag höjer tempot ordentligt under några kilometer och snart är vi framme vid sista halvmilen och då blir det fart på H-40 gubbarna, nu jäklar går det undan och jag tänker att nu gäller det att ligga med topp 5-10 ända in i den tekniska/kurviga avslutningen. Det krigas febrilt om positioner och dom gånger jag vågar titta bakåt ser jag faktiskt inte min konkurrent längre, han har tappat min rygg och i den hetsiga avslutningen i kombination med den stora grupp vi är så ger jag 110% för att hålla mig kvar långt framme. Har jag bara några cykellängder till godo på honom när vi kommer ut på upploppet så fixar jag det, det vet jag.

En riktigt tajt högersväng där arrangören staplat höbalar i ytterkurvan passeras och vi är framme vid näst sista rakan, några hundra meter och jag tar sista vänstersväng in på upploppet som tredjeman, sedan är jag knappt medveten längre, jag tror jag rullar över mållinjen som topp fem i gruppen men viktigast av allt, jag vinner min klass och det känns jäkligt gött, dom övriga har jag trots allt kört in tre minuter på även om några är före över linjen...

Min poliskompis Noi kör in som tvåa i sin klass och vi är båda mycket nöjda med dagen, detta är uppenbart en mycket stor och viktig tävling, folk har kommit hit från hela landet och min seger är en stor och viktig merit säger han, även om det är en gubbaklass...

Den avgörande bron...

Framme vid tävlingsområdet igårkväll..

Det gick åt lite mc åkare med så många cyklister...

Första startled...

Det vart svettigt idag med...

Första delen av resultaten, resterande 160 gubbar var inte imål ännu...

Ett nöjt polisgäng...

Dagens belöning, ära & berömmelse, en stor pokal och 5000 spänn 😃👌👌