Efter nästan två dygn med bara en handfull sovtimmar landade jag igårkväll på Landvetter och "äntligen" vart man hemma igen. Jag har saknat familjen och det är tack vare dom som jag trots allt överlever hemma i det svenska klimatet med mina "skitvädersdepressioner" och nu gäller det att peppa sig med att våren snart är här och att det finns mycket kul att se fram emot de kommande 7-8 månaderna.

Trots en god natts sömn känner jag mig helt snurrig i huvet och det tar nog några dagar innan man är sig själv igen. Idag är det uppackning som gäller och först imorgon sätter jag mig 30 minuter på trainern bara för att rulla ur kroppen lite försiktigt, detta upprepas på fredag och sedan blir det inget cyklat förrän inne i ryahallen på söndag, då väntar två timmar men fortfarande bara väldigt lugnt. Denna vecka är den första ordentliga viloveckan sedan november och samtidigt blir den en aklimatisering till klimatet och tidsskillnaden.

Jag har en såpass bra och stabil vintersäsong bakom mig så jag känner ingen stress med att komma ut och få mil i benen, först nästa vecka börjar den riktiga träningen lite lätt igen och sedan stegras den varje vecka under april. Det kommer bli många korta stenhårda intervallpass på trainern (a la Samuel Brännlund) och jag sticker inte utomhus på hojjen förrän vädret är bra.

Jag har över 200 timmar ute på cykeln sedan 15 november så jag är faktiskt ganska motiverad inför att få köra en månad med lite annan typ av träning/intervaller och efter att följt herrarna Öijer och Brännlund på deras bloggar i vinter så kan jag ju inte annat än bli grymt imponerad av deras motivation och effektivitet när det gäller inomhusträning. Det vore ju fan om inte jag skulle klara en månads inneträning efter min vinter i värmen...

 

Dessutom är kortare pass med kort/korta intervaller ett nytt inslag som jag tror kan vara riktigt bra för mig. Det gäller att komma ur min komfortzon och våga prova nya saker. Just nu är jag grymt bra på mina starka sidor och om någon månad kanske jag bättrat på mina svagheter också...

Så här såg det ut hemma på baksidan...

Där står den och väntar på bättre tider...

Då är det bättre med lite inspirerande bilder från sista racet...

Stenkistan...

Inne i skogen...

Ute på fältet...

Ut på ett kortare grusvägsparti...

I stor ledning...

I väntan på prisutdelning med min kompis Traiphumi och hans fru Neenee som vann damelit...