Som ni kanske förstått så är jag totalt under isen både kroppsligt och mentalt för tillfället och mest skrämmande är det kroppsliga måste jag säga. Jag är helt orkeslös och matt i hela kroppen och har så varit en längre period, jag har värk överallt och får yrsel så fort jag reser mig upp. I söndags natt fick jag fruktansvärda magsmärtor och kräktes slem och jag åkte upp till akuten där dom tog in mig direkt och tog en massa prover.
De snabba provsvaren visade inget alarmerande, något förhöjda värden vita blodkroppar men inte tillräckligt för att undersöka vidare tyckte läkaren. Några andra provsvar väntar jag fortfarande på...
Igårkväll kände jag mig lite piggare igen och hängde på ett "gubbgäng" mtb motionärer på en liten lugn runda, det var skönt att komma ut och få frisk luft men jag ska erkänna att jag blev trött trots den låga farten. I dag provade jag att cykla sakta och försiktigt för mig själv men fick vända hem efter en kvart, jag var som en urvriden trasa i kroppen trots att jag cyklade så sakta att pulsen inte ens gick upp i zon ett...
Det är ju inte bra det här och jag börjar inse att jag nog måste ta det väldigt lugnt en längre period om jag ska vända på den här steken, det svåra är ju att i normala fall så ger mig cyklingen en ofattbar mental kick som jag mår bra av. Att både ha fysiska besvär och samtidigt inte kunna göra det man mår psykiskt bra av är frustrerande, väldigt frustrerande...
Ja vi får väl se var det här slutar men jag har iallafall en liten plan, jag vet ju vilken fysisk status jag brukar ha när jag åker till Thailand och dit är det nu 98 dagar. Jag får helt enkelt backa tillbaka ordentligt och försöka vila en längre period nu närmast, om sedan kroppen piggnar till så gäller det väl att skynda väldigt långsamt och genomtänkt så kanske det ändå går att komma igång hyfsat fram i december igen. Åtminstånde hoppas jag på det...
Gårdagens gubbagäng...
Jag har problem, stora problem med både knopp och kropp för tillfället så nu är det hög tid att ta en timeout från det här med cykeltävlingar för resten av säsongen. Jag har ju en annan säsong på sydligare breddgrader som jag prioriterar högre nuförtiden och nu ska jag försöka få ordning på mig själv såpass att jag kan göra en comeback på tävlingsbanan till vintersäsongen i Thailand utan att skämma ut mig.
Som ni förstår så gick det inte så värst bra idag, DNF...
De e lite rörigt i huvet nu...
Imorgon är det alltså dax för Långlopps SM i Motala och självklart är jag på plats, däremot skippar jag Finnmarksturen på söndag då det blir lite för mycket med två långlopp samma helg. Dessutom fyller Casper (barnbarnet) ett år och det kalaset vill man ju inte missa...
Men åter till morgondagens SM och 1572 MTB challenge, detta är en tävlingsbana jag aldrig kört förut men vad jag förstått så är den riktigt snabb. Jag träffade regerande svenska mästaren Emil Lindgren och fick mig en pratstund vid nummerlappsutdelningen, han gav mig några bra tips om vad som väntar och om jag är i bra form så är det nog en bana som passar mig riktigt bra. Nu är det väl bara så att jag inte har en aning om hur formen är för tillfället, jag har tränat riktigt mycket sedan sista veckan i juni och under juli månad, dessutom vistats mycket på hög höjd och nu sista veckan försökt vila ikapp lite men terrängen i Alperna och Dolomiterna har ju sett lite annorlunda ut än vad den gör här. Det har varit antingen ett jäkla gnetande uppför eller inget tramp alls i snabba utfördlöpor, vad denna typ av cykling har gjort för nytta när det gäller att cykla ett blixtsnabbt svenskt långlopp det återstår att se men oavsett så ska det bli kul att tävla med lite högre fart igen då snittfarten på mitt senaste race nere i Dolomiterna hamnade på ynkliga strax över 11 km/t.
3:a, 5:a och 5:a är mina tre senaste resultat från Långlopps SM så en topp 5 placering imorgon är väl inte helt orimlig om jag har en bra dag, jag har iallafall ett bra serviceteam med mig då Charlie och Casper är med som langare. Eller rättare sagt Charlie är min vätskelangare och Casper min supporter...
Imorrn är det dax...
