Feberfri...
Efter den värsta influensa jag någonsin haft med hosta, värk i både kropp och knopp samt fem dagar med över 40 graders feber så var jag igår äntligen nere på normala kroppstemperaturer igen. Puh vilken pärs säger jag bara, det var
nog tur att jag har en bra grundfysik för annat hade jag nog fasiken dött, åtminstånde kändes det så under några dagar...
Jag är fortfarande väldigt svag och smått rosslig i luftvägarna så jag avvaktar lite innan jag vågar anstränga mig igen men däremot ska jag försöka komma igång och röra lite på mig redan idag, typ promenera en kvart på löparbandet
nere i garaget och det blir en utmaning nog så tuff efter att ha varit totalt utslagen och sängliggande under mer än en veckas tid.
Ja, så är läget för tillfället och nu kan det bara bli bättre, ser fram mot vårvärme, barmark och att komma ut på cykeln igen...
Igår kom husbilen hem från vinterförvaringen så nu får gärna våren infinna sig...
Från toppen till botten...
Ja, det blev nästan som "fritt fall" när jag kom hem från Thailand, först en veckas förkylning och när jag väl trodde det var på väg att gå över kom influensan från helvetet och slog klorna i mig. Jag lever men det är inte mycket mer, uppdaterar
med roligare inlägg när det blir dax...
Inte så stark idag...
Rörelseenergi...
Jag kryper på väggarna här hemma och Idag har jag äntligen vågat utöva lite lätt innecykling på monarken med en lika lätt avslutande jogg på löpbandet, totalt en timmes aktivitet som förhoppningsvis ger mig lite possitiv energi
igen efter en seg förkylningsvecka.
Jag kom ju hem till Sverige för exakt en vecka sedan och efter några trötta dagar som jag först trodde berodde på en lång hemresa och jetlag så bröt förkylningen ut i torsdags, nu gjorde det väl inte då mycket då den första veckan
ändå skulle vara en lugn period där jag skulle ta ett brake, återhämta mig för att sedan backa tillbaka några steg och påbörja en ny uppbyggnadsperiod inför säsongen här hemma. En säsong som jag kommer lägga upp annorlunda än tidigare år.
I vanliga fall (de senaste nio åren) har jag ju kört fullt ut under somrarna här i Sverige och sedan lika fullt ut under vintern nere i Thailand, men det upplägget håller inte längre. Det sliter för mycket både fysiskt och psykiskt att
köra "all in" under årets alla 12 månader. Jag trivs bäst och likaså presterar jag bäst när det är varmt, dessutom är förutsättningarna med träning och återhämtning optimala i Thailand så där kommer fortsatt satsa hårdast. Här hemma blir det
däremot en del förändringar, jag kommer självklart fortsätta tävla här också men inte i samma utsträckning som tidigare och det blir ingen satsning på några cuper. Några enstaka tävlingar får hög prioritet och vägen dit blir ren uppbyggnad och träning,
det blir också några tävlingar som ingår i uppbyggnad och träningsfasen, alltså helt utan resultatmål utan enbart som roliga och effektiva träningar.
Näst gång jag hoppas kunna vara i riktigt bra form blir först på veteran SM landsväg i Båstad under midsommarveckan, det är på linjeloppet där som jag hoppas kunna knipa en medalj. Jag går ju upp i H-55 i år och blir således "yngst
i klassen". Men det är mycket som ska klaffa på vägen dit och det gäller verkligen att få till en riktigt bra form för med den banprofilen så måste man vara grymt stark från första tramptaget, det kommer inte att funka med taktiken "spara
sig till spurten" där inte...
Nästa mål för säsongen blir mtb SM uppe på Frösön i juli och där är det sprinten jag siktar på, jag är en riktigt bra sprinter och med två medaljer från tidigare år varav ett guld så anser jag mig ha goda chanser även om det var några år sedan jag
körde senast. Jag kommer köra xc loppet också men där blir det betydligt tuffare.
Det tredje målet för säsongen är mtb marathon SM i Motala, här har jag väl inga medaljförhoppningar efter några tunga långloppssäsonger men om allt fungerar under säsongen och på vägen fram dit så kanske jag kan få till ett resultat som jag inte
behöver skämmas för iallafall, det var ju på just detta race som jag förra året körde mig totalt in i väggen både fysiskt och mentalt, det blev också slutet på förra årets säsong så en liten revansch där vore inte fel.
Utöver ovan nämnda huvudmål så tillkommer några tävlingar som uppbyggnad och bra träning, vilka dessa blir tar jag beslut om allteftersom och det blir efteranmälningar som gäller, jag kommer lyssna noga på kroppens signaler och inte boka upp mig
på tävlingar som jag sedan känner stress över att jag måste köra, känner jag att det ger mig något och om solen skiner så dyker jag säkert upp på både någon västgötacup och något långlopp...
Idag blev det ett lätt inomhuspass, lite monark tittandes på mig själv på youtube från en tävling i Thailand, blev faktiskt lite taggad så hoppas förkylningen håller sig borta nu så att jag kan komma igång igen...
2018 Tour de Phuket Racerapport...
Jag hittade ett reportage på nätet skrivet av Flat Spoke Media från tour de Phuket och då jag själv ligger sjuk hemma utan något spännande att skriva om så bjuder jag på detta reportage istället...
TT the key to success as Arnott wins 2018 Tour of Phuket
Photos by Flat Spoke Media and Cycosports
March 14, 2018
Ben Arnott of the Specialized Roval Mavericks claimed the elite Men’s Open title at the 2018 Tour of Phuket on Sunday at the end of three days of hard racing in southern Thailand, while Sarah Schnieder (MatadorRacing) was crowned the champion in the Women’s Open contest.
The successful pair were just two of the approximately 200 riders who took part in the third edition of the three-day race organised by the leading cycling events outfit Cycosports. Most of the cyclists flew into the renowned holiday destination that is Phuket for the race and most no doubt returned to their homes in Singapore, Hong Kong, Malaysia, other parts of Thailand and elsewhere around the region highly satisfied with their experience.
The tour was based in the far north of the island at the Phuket Gateway park, but most of the racing actually took place over the Sarasin Bridge causeway in Phang Nga province. The plethora of quiet, country roads in Phang Nga compared with the tourist-bus and truck-packed throughfares of Phuket made this a wise move by the Cycosports team.
Stage 1 of the Tour of Phuket took place on the Friday afternoon and was a prologue time trial around a 4.5km loop circumnavigating the Phuket Gateway park.
Stage 2 set the riders on a Saturday morning journey of 141km into the heart of Phang Nga. With over 800 metres of elevation, including two steep KOM climbs, and the oppressive heat and humidity, it deserved its "queen stage" moniker.
At 92km in length, Stage 3 on the Sunday was on paper an easier proposition, but with by-now much heavier legs and the same amount of elevation gain as Stage 2, including four steep climbs, it promised to be another tough test for the racers.
Ben Arnott of the Specialized Roval Mavericks claimed the elite Men’s Open title at the 2018 Tour of Phuket on Sunday at the end of three days of hard racing in southern Thailand, while Sarah Schnieder (MatadorRacing) was crowned the champion in the Women’s Open contest.
The successful pair were just two of the approximately 200 riders who took part in the third edition of the three-day race organised by the leading cycling events outfit Cycosports. Most of the cyclists flew into the renowned holiday destination that is Phuket for the race and most no doubt returned to their homes in Singapore, Hong Kong, Malaysia, other parts of Thailand and elsewhere around the region highly satisfied with their experience.
The tour was based in the far north of the island at the Phuket Gateway park, but most of the racing actually took place over the Sarasin Bridge causeway in Phang Nga province. The plethora of quiet, country roads in Phang Nga compared with the tourist-bus and truck-packed throughfares of Phuket made this a wise move by the Cycosports team.
Stage 1 of the Tour of Phuket took place on the Friday afternoon and was a prologue time trial around a 4.5km loop circumnavigating the Phuket Gateway park.
Stage 2 set the riders on a Saturday morning journey of 141km into the heart of Phang Nga. With over 800 metres of elevation, including two steep KOM climbs, and the oppressive heat and humidity, it deserved its "queen stage" moniker.
At 92km in length, Stage 3 on the Sunday was on paper an easier proposition, but with by-now much heavier legs and the same amount of elevation gain as Stage 2, including four steep climbs, it promised to be another tough test for the racers.
Women's champ Sarah Schneider launches into TT mode
Of the nearly 200 participants in the 2018 Tour of Phuket, 115 took part in the full three-day tour and were split into six competitive categories: Men’s Open, Women’s Open, Men’s Masters (35-44), Men’s Super Masters (45-54), Men’s Veterans (55+) and Men’s Sports.
The Men’s Masters riders drew the short straw and were tasked with racing Stages 2 and 3 alongside the elites of the Men’s Open, while the other four groups formed Peloton 2.
Peloton 3 was actually the biggest group and contained the Gran Fondo riders, a mixed bag of cyclists that ranged from experienced racers unable to take the Friday off work, to complete rookies dipping their toes into "racing " for the first time, and everything in between.
Stage 1
The time trial took place on a dedicated bike lane that was closed to the public for the duration of the race … although the riders had to watch out for the occasional dog and trishaw vendor wandering onto the course. The course was super smooth and lightening fast with the only technical features two 90-degree corners near the start and finish of the 4.5km loop.
In the Men’s Open, Mike Koreneff (Allied World Kemp Technologies) set an early fastest time of 5 minutes and 30 seconds and it looked like his mark was going to be the winning one as rider after rider crossed the finish line without surpassing it. But he wasn’t counting his chickens as the last two starters were last year’s overall tour champion Pavol Krizan (Nich-100Plus) and the runner-up Arnott.
The Men’s Masters riders drew the short straw and were tasked with racing Stages 2 and 3 alongside the elites of the Men’s Open, while the other four groups formed Peloton 2.
Peloton 3 was actually the biggest group and contained the Gran Fondo riders, a mixed bag of cyclists that ranged from experienced racers unable to take the Friday off work, to complete rookies dipping their toes into "racing " for the first time, and everything in between.
Stage 1
The time trial took place on a dedicated bike lane that was closed to the public for the duration of the race … although the riders had to watch out for the occasional dog and trishaw vendor wandering onto the course. The course was super smooth and lightening fast with the only technical features two 90-degree corners near the start and finish of the 4.5km loop.
In the Men’s Open, Mike Koreneff (Allied World Kemp Technologies) set an early fastest time of 5 minutes and 30 seconds and it looked like his mark was going to be the winning one as rider after rider crossed the finish line without surpassing it. But he wasn’t counting his chickens as the last two starters were last year’s overall tour champion Pavol Krizan (Nich-100Plus) and the runner-up Arnott.
The calm before the storm: Ben Arnott in the TT start gate
And sure enough it was Arnott who dashed Koreneff’s dream, beating his mark by 2 seconds with a time of 5:28.02. This represented an astonishing speed of 47.7kph. Krizan surprised almost everybody by only finishing eighth. Joining Arnott and Koreneff on the elite podium was Todd Sinclair (Berwick Cycles) with a time of 5:35.77.
Earlier, the action kicked off with the Men’s Sports, where there was an Anza Cycling 1, 2, 3, which was no surprise as the well-known Singapore club made up the entire field in the category. The winner was Ben Crouch whose time of 6:17.71 gave him a winning margin of 1 second from Roger Allingham, with Ben Johnson in third.
The Women’s Open was next and saw the tightest ever winning margin in the race’s three-year history, as Lucy Richardson’s time of 6:39.48 edged it for the Thanyapura rider by one hundredth of a second from Schneider. Sinsupa Yipmantasiri (Rpdteep Hiso Phuket) was third.
In the Veteran’s, Kjell Olsen (Team 8848 Altitude) emerged as the winner with a split of 6:02.28. It was another tight contest as the runner-up Paul Douglas( 4T2) was just a second slower than Olsen. Stephen Wong (Anza Cycling) rounded out the podium in third.
In the Super Masters, Matt LeCornu (Specialized Roval Mavericks) sat in the metaphorical hot seat for a long time with his split of 5:43.22, until the last man out, Tim Carter (Virgin Active), unseated him with a scintillating time of 5:37.12. This was the fourth-fastest time across all cats. Daniel Amby (Thanyapura) took third place.
David Strooper (MatadorRacing) won the Masters with a time of 5:43.94. This gave him a winning margin of just under 3 seconds from Julian Doyle (Unfound CC), with his Matador teammate Edo Bawono in third place.
Earlier, the action kicked off with the Men’s Sports, where there was an Anza Cycling 1, 2, 3, which was no surprise as the well-known Singapore club made up the entire field in the category. The winner was Ben Crouch whose time of 6:17.71 gave him a winning margin of 1 second from Roger Allingham, with Ben Johnson in third.
The Women’s Open was next and saw the tightest ever winning margin in the race’s three-year history, as Lucy Richardson’s time of 6:39.48 edged it for the Thanyapura rider by one hundredth of a second from Schneider. Sinsupa Yipmantasiri (Rpdteep Hiso Phuket) was third.
In the Veteran’s, Kjell Olsen (Team 8848 Altitude) emerged as the winner with a split of 6:02.28. It was another tight contest as the runner-up Paul Douglas( 4T2) was just a second slower than Olsen. Stephen Wong (Anza Cycling) rounded out the podium in third.
In the Super Masters, Matt LeCornu (Specialized Roval Mavericks) sat in the metaphorical hot seat for a long time with his split of 5:43.22, until the last man out, Tim Carter (Virgin Active), unseated him with a scintillating time of 5:37.12. This was the fourth-fastest time across all cats. Daniel Amby (Thanyapura) took third place.
David Strooper (MatadorRacing) won the Masters with a time of 5:43.94. This gave him a winning margin of just under 3 seconds from Julian Doyle (Unfound CC), with his Matador teammate Edo Bawono in third place.
Peloton 1 crosses the Sarasin Bridge into Phang Nga province
Stage 2
The riders returned to the Phuket Gateway early the next morning for the start of Stage 2. With not a cloud in a deep blue sky, the stunning countryside of Phang Nga province was about to be showcased in its finest glory, but the heat promised to make the 141km stage a mixture of pain and pleasure.
The first 6km of the stage was neutralised to allow the riders to safely cross the busy Sarasin Bridge into Phang Nga. The rest of the stage, including the finish, would be raced on the mainland.
The main features of the stage were the two KOMs, which came at the 67km and 108km marks. Neither were especially long, but they both included very steep ramps, and so were expected to cause some damage.
Arnott had four Specialized Roval Mavericks teammates to help him defend the "yellow jersey" (strangely there were no leader’s jerseys in this year's Tour of Phuket), but they were under no illusion of how tough their task would be in the face of strong opposition from the Matadors, Berwick Cycles, Allied World Kemp Technologies, Roojai.com and Unfound CC.
The inclusion of the Masters riders added another dimension to the Open race as some of the teams, such as the Matadors and Unfound CC, also had strong representation in that field.
Indeed the most significant move of the first half of the stage happened when two Matadors, Benedikt Schneider (racing in Open) and Bawono (racing in Masters) escaped up the road in the approaches to the first KOM.
As that duo tackled the climb, including its ramp of 500m at 17 percent, the chasing bunch behind were somehow led off course and missed the climb altogether. The organisers eventually got the peloton back on course but decided not to have them double back to the climb. So while Schneider and Bawono were out riding the full course, the rest of the combined Open/Masters bunch continued racing ahead of them, with an interesting decision awaiting the organisers at the end of the stage.
The riders returned to the Phuket Gateway early the next morning for the start of Stage 2. With not a cloud in a deep blue sky, the stunning countryside of Phang Nga province was about to be showcased in its finest glory, but the heat promised to make the 141km stage a mixture of pain and pleasure.
The first 6km of the stage was neutralised to allow the riders to safely cross the busy Sarasin Bridge into Phang Nga. The rest of the stage, including the finish, would be raced on the mainland.
The main features of the stage were the two KOMs, which came at the 67km and 108km marks. Neither were especially long, but they both included very steep ramps, and so were expected to cause some damage.
Arnott had four Specialized Roval Mavericks teammates to help him defend the "yellow jersey" (strangely there were no leader’s jerseys in this year's Tour of Phuket), but they were under no illusion of how tough their task would be in the face of strong opposition from the Matadors, Berwick Cycles, Allied World Kemp Technologies, Roojai.com and Unfound CC.
The inclusion of the Masters riders added another dimension to the Open race as some of the teams, such as the Matadors and Unfound CC, also had strong representation in that field.
Indeed the most significant move of the first half of the stage happened when two Matadors, Benedikt Schneider (racing in Open) and Bawono (racing in Masters) escaped up the road in the approaches to the first KOM.
As that duo tackled the climb, including its ramp of 500m at 17 percent, the chasing bunch behind were somehow led off course and missed the climb altogether. The organisers eventually got the peloton back on course but decided not to have them double back to the climb. So while Schneider and Bawono were out riding the full course, the rest of the combined Open/Masters bunch continued racing ahead of them, with an interesting decision awaiting the organisers at the end of the stage.
Schneider and Bawono on their fateful breakaway
The big group stayed mostly intact despite a lot of attacks from the various teams, but that changed with the arrival of the second KOM. It and the final 30km to the finish were raced at a furious pace. Amid the madness, the major figure of Koreneff was lost to a crash on the descent of the KOM. The frenetic action saw Arnott lose all but one of his teammates as the bunch was reduced to just 23 riders for the sprint finish that unfolded.
Roojai.com proved the strongest and cleverest team in the sprint, setting up their man Yi Peng Teoh perfectly for the Singapore national rider to win by a clear margin.
When the dust settled from having two races cross the line at the same time, it emerged that Teoh’s teammate Pichet Puengrang was second in Open, with Rick Dumpleton (MatadorRacing) in third.
Arnott finished safely in the bunch to retain his lead, but with bonuses of 6 seconds, 4 seconds and 2 seconds awarded to the place getters, Teoh moved into third place on the GC, 8 seconds back, with Sinclair sitting between Teoh and Arnott.
James Sutton (Unfound CC) won the Masters sprint, beating Strooper into second place, with another Unfound rider, Steven Baker, in third. Strooper retained the race lead.
Post-race back at the Phuket Gateway HQ, after a pow-wow involving Cycosports and the Peloton 1 teams, it was decided that as the riders in the main bunch were led off course through no fault of their own, the results would stand from the main group finish. The two unlucky Matadors riders Schneider and Bawono were given the bunch time of 3 hours, 31 minutes and 11 seconds, and awarded the respective KOM jerseys for their categories.
In the Super Masters race, Carter took the honours for the second day in a row and consolidated his GC lead, after he outfoxed his partners from a 100km breakaway, the Specialized Roval Mavericks duo of LeCornu and Alan Grant.
Roojai.com proved the strongest and cleverest team in the sprint, setting up their man Yi Peng Teoh perfectly for the Singapore national rider to win by a clear margin.
When the dust settled from having two races cross the line at the same time, it emerged that Teoh’s teammate Pichet Puengrang was second in Open, with Rick Dumpleton (MatadorRacing) in third.
Arnott finished safely in the bunch to retain his lead, but with bonuses of 6 seconds, 4 seconds and 2 seconds awarded to the place getters, Teoh moved into third place on the GC, 8 seconds back, with Sinclair sitting between Teoh and Arnott.
James Sutton (Unfound CC) won the Masters sprint, beating Strooper into second place, with another Unfound rider, Steven Baker, in third. Strooper retained the race lead.
Post-race back at the Phuket Gateway HQ, after a pow-wow involving Cycosports and the Peloton 1 teams, it was decided that as the riders in the main bunch were led off course through no fault of their own, the results would stand from the main group finish. The two unlucky Matadors riders Schneider and Bawono were given the bunch time of 3 hours, 31 minutes and 11 seconds, and awarded the respective KOM jerseys for their categories.
In the Super Masters race, Carter took the honours for the second day in a row and consolidated his GC lead, after he outfoxed his partners from a 100km breakaway, the Specialized Roval Mavericks duo of LeCornu and Alan Grant.
Men's Veterans star Kiell Olsen at the front of the action
The Veterans also had the same winner as Stage 1, with Olsen pipping Wong on the line for the win. Jean Perrin (Siam Bike Tours) took third place. Olsen duly extended his GC lead due to the bonus seconds.
In the Women’s Open, Schneider made amends for losing out on the Stage 1 win by powering away from Richardson in the run-in to triumph by 10 seconds. Janne Oldager rounded out the Stage 2 podium. Schneider moved into the overall race lead.
The Men’s Sports saw a change in the GC lead too, after Allingham escaped from Peloton 2's main bunch with Super Masters rider Stephen Ames (Specialized Roval Mavericks) in the closing stages of the race. Allingham won by a minute from Johnson, with Philip Galbraith third on the day a few minutes further back.
Stage 3
It was back to the Phuket Gateway on Sunday morning for the concluding Stage 3. The riders were greeted with another scorching day, with gusty winds thrown into the meteorological mix.
Ahead lay 92km of riding (although it turned out to be 97km) and 900 metres of climbing. The first 6km was a carbon copy of Stage 2, but whereas the Saturday race headed straight north after crossing the Sarasin Bridge, Stage 3 veered east for two laps of what the organisers termed the "Phang Nga Bay loop". The loop contained two main climbs; the first one, the official KOM, was a 700m ramp at 10 percent average gradient, that came at the 34km and 73km marks on the course. The second climb was of a similar length and tackled after 42km and 81km, but if anything it was steeper than the KOM.
In the Women’s Open, Schneider made amends for losing out on the Stage 1 win by powering away from Richardson in the run-in to triumph by 10 seconds. Janne Oldager rounded out the Stage 2 podium. Schneider moved into the overall race lead.
The Men’s Sports saw a change in the GC lead too, after Allingham escaped from Peloton 2's main bunch with Super Masters rider Stephen Ames (Specialized Roval Mavericks) in the closing stages of the race. Allingham won by a minute from Johnson, with Philip Galbraith third on the day a few minutes further back.
Stage 3
It was back to the Phuket Gateway on Sunday morning for the concluding Stage 3. The riders were greeted with another scorching day, with gusty winds thrown into the meteorological mix.
Ahead lay 92km of riding (although it turned out to be 97km) and 900 metres of climbing. The first 6km was a carbon copy of Stage 2, but whereas the Saturday race headed straight north after crossing the Sarasin Bridge, Stage 3 veered east for two laps of what the organisers termed the "Phang Nga Bay loop". The loop contained two main climbs; the first one, the official KOM, was a 700m ramp at 10 percent average gradient, that came at the 34km and 73km marks on the course. The second climb was of a similar length and tackled after 42km and 81km, but if anything it was steeper than the KOM.
The racers were blessed with smooth roads and stunning surroundings
Aside from the key climbs, the course could best be described as rolling, providing plenty of opportunities for attacks.
Sure enough, in the Open/Masters race the pace was all out from the gun as the other teams applied the pressure on Arnott and the Mavericks. The non-stop attacks worked to a certain degree, as while the race leader’s domestiques managed to cover all of the early breaks, their efforts came at a cost and Arnott began to lose men.
The pace up the two climbs on the second lap was especially vicious and by the time the leaders regrouped at the bottom of the last climb of the day, the bunch was down to about 12 men, and Arnott was alone and isolated for the run-in.
In the lead group were four riders from Roojai and two from Berwick Cycles, including the two main GC threats Teoh and Sinclair. However, help came for Arnott in the form of his teammate Jon Curry and another 10 or so riders, who rejoined the bunch with just 2.5km to go. This turned what could have been a dangerous game of cat and mouse into an all-out sprint, which suited Arnott just fine.
In that sprint, it was the Berwick Cycles rider Boon Kiak Yeo who prevailed to take the stage win and the 6 bonus seconds. Stage 2 winner Teoh was the runner-up, with Pichet third. Arnott finished safely in 7th place to earn the bunch time and with it the overall victory.
Teoh’s 4 bonus seconds saw him leapfrog Sinclair into the GC runners-up spot, but the Berwick Cycles rider should still be happy with a strong third place.
Sure enough, in the Open/Masters race the pace was all out from the gun as the other teams applied the pressure on Arnott and the Mavericks. The non-stop attacks worked to a certain degree, as while the race leader’s domestiques managed to cover all of the early breaks, their efforts came at a cost and Arnott began to lose men.
The pace up the two climbs on the second lap was especially vicious and by the time the leaders regrouped at the bottom of the last climb of the day, the bunch was down to about 12 men, and Arnott was alone and isolated for the run-in.
In the lead group were four riders from Roojai and two from Berwick Cycles, including the two main GC threats Teoh and Sinclair. However, help came for Arnott in the form of his teammate Jon Curry and another 10 or so riders, who rejoined the bunch with just 2.5km to go. This turned what could have been a dangerous game of cat and mouse into an all-out sprint, which suited Arnott just fine.
In that sprint, it was the Berwick Cycles rider Boon Kiak Yeo who prevailed to take the stage win and the 6 bonus seconds. Stage 2 winner Teoh was the runner-up, with Pichet third. Arnott finished safely in 7th place to earn the bunch time and with it the overall victory.
Teoh’s 4 bonus seconds saw him leapfrog Sinclair into the GC runners-up spot, but the Berwick Cycles rider should still be happy with a strong third place.
All smiles atop the Men's Open Stage 3 podium
Six Masters riders remained in the lead group for the sprint, and it was Strooper who proved the strongest, outlasting Sutton for the win. Marc Tzivelekas (4T2) was third.
It was a Matadors 1, 2 on the overall Masters podium, as Strooper’s two stage wins and a second place saw him take the title ahead of Bawono. Sutton stood in third place on the GC podium.
Post-race, the Englishman Arnott was obviously delighted with the GC win, especially after finishing second the year before.
"It’s immensely satisfying to win this race. Not only the final GC result but also the way we rode as a team and executed our race plan," Arnott said. "Being told I was the fastest guy on the TT course when I crossed the line was a great moment. It immediately put me in a commanding position and getting an early stage victory gave me a lot of confidence for the subsequent stages."
"However, I was mentally prepared that the leader’s jersey might not be on my back after the second stage, as after all, the jersey changed hands three times in the previous year’s race. Had that happened, my plan was to take it back on day three in the hills. But thanks to the efforts of my teammates, who absolutely buried themselves to defend the lead, I never lost the jersey."
Arnott says he’ll be back next year to defend his title at what he considers to be one of the best races in the region.
"It’s a really great tour and Cycosports should be commended for turning it into a major regional event with the level of support and organisation that befits its status. The roads are fantastic and the course would be a challenge for any rider," he said.
Back in the second group, the finale in the Super Masters race again came down to a battle between Carter, LeCornu and Grant. For the second day in a row, though, the Virgin Active man Carter bested the two Mavericks riders, but this time by just the width of a tyre from LeCornu.
It was a Matadors 1, 2 on the overall Masters podium, as Strooper’s two stage wins and a second place saw him take the title ahead of Bawono. Sutton stood in third place on the GC podium.
Post-race, the Englishman Arnott was obviously delighted with the GC win, especially after finishing second the year before.
"It’s immensely satisfying to win this race. Not only the final GC result but also the way we rode as a team and executed our race plan," Arnott said. "Being told I was the fastest guy on the TT course when I crossed the line was a great moment. It immediately put me in a commanding position and getting an early stage victory gave me a lot of confidence for the subsequent stages."
"However, I was mentally prepared that the leader’s jersey might not be on my back after the second stage, as after all, the jersey changed hands three times in the previous year’s race. Had that happened, my plan was to take it back on day three in the hills. But thanks to the efforts of my teammates, who absolutely buried themselves to defend the lead, I never lost the jersey."
Arnott says he’ll be back next year to defend his title at what he considers to be one of the best races in the region.
"It’s a really great tour and Cycosports should be commended for turning it into a major regional event with the level of support and organisation that befits its status. The roads are fantastic and the course would be a challenge for any rider," he said.
Back in the second group, the finale in the Super Masters race again came down to a battle between Carter, LeCornu and Grant. For the second day in a row, though, the Virgin Active man Carter bested the two Mavericks riders, but this time by just the width of a tyre from LeCornu.
Carter pips LeCornu for Super Masters glory in Stage 3
With the grand slam of wins, Carter was a clear GC champion, from LeCornu and Grant in second and third. Spare a thought for Ames, who finished just off the podium in fourth on all three stages.
Interestingly, both the Open champ Arnott, 47, and Masters winner Strooper, 50, could have raced in the Super Masters category. It seems cyclists just get better with age.
In the Veterans race, Olsen also claimed the grand slam of stage wins, again pipping Wong in the sprint, with Douglas third. The final GC order was also Olsen, Wong and Douglas.
Schneider took her second consecutive win in the Women’s Open, but this time it was a close sprint finish victory over Richardson on the line. Oldager was there for the sprint this time too, but had to settle for another third place.
Schneider was crowned the Women’s GC champion, with Richardson and Oldager second and third.
In the Men’s Sports race, Allingham took his second stage win as he pulled away from Johnson in the run-in. Crouch finished third a few seconds further back.
Interestingly, both the Open champ Arnott, 47, and Masters winner Strooper, 50, could have raced in the Super Masters category. It seems cyclists just get better with age.
In the Veterans race, Olsen also claimed the grand slam of stage wins, again pipping Wong in the sprint, with Douglas third. The final GC order was also Olsen, Wong and Douglas.
Schneider took her second consecutive win in the Women’s Open, but this time it was a close sprint finish victory over Richardson on the line. Oldager was there for the sprint this time too, but had to settle for another third place.
Schneider was crowned the Women’s GC champion, with Richardson and Oldager second and third.
In the Men’s Sports race, Allingham took his second stage win as he pulled away from Johnson in the run-in. Crouch finished third a few seconds further back.
The Women's Open GC podium
The stage win clinched the overall Sports title for Allingham, and he was again joined on the GC podium by Johnson and Crouch.
The Tour of Phuket also awards team prizes, which are calculated on the basis of combining the best three times for each team on each stage.
In the Men’s Open, MatadorRacing took the title by just 4 seconds from Roojai.com, with the Specialized Roval Mavericks in third.
The Matadors also triumphed in the Masters category, but this time by a much more comfortable margin over Unfound CC, with 4T2 in third.
In the Super Masters, the Specialized Roval Mavericks walked away with the team prize, with Anza Cycling in second and Bike Centre Phuket Team in third.
Gran Fondo
While the competitive riders grabbed the headlines at the 2018 Tour of Phuket, a big part of the event’s success was down to the huge numbers of riders who signed up for the Gran Fondo events. In total 73 riders (50 male, 23 female) took part in the Gran Fondo. While there was no pressure on the riders to complete both stages, most did. The biggest presence in the Gran Fondo group was from Singapore’s Anza Cycling.
Indeed, across the Gran Fondo and competitive categories, Anza provided 55 riders, over a quarter of the total. Anza Cycling president Megan Kinder was among the 55 and provided some insight as to why the Tour of Phuket was such a pull for the club.
"We sent our largest ever contingent of club members to an offshore racing event, and as far as regional events go, choosing Tour of Phuket was a no-brainer for its easy logistics, family friendly location and the good value that Thailand offers," Kinder said.
"Plus we wanted to support Cycosports as it does so much for the Singapore cycling community. So we hope that by supporting their current events it will help them continue to come up with more exciting events," she added.
"Our members overwhelmingly enjoyed the Tour of Phuket. Even though many were participating in the non-competitive Gran Fondo event, a good number achieved beyond their expectations given the comparatively hot and hilly riding. This was attributed to the scenic race route, excellent support and phenomenal camaraderie, both within our team and with the other clubs. All in all it was a fantastic weekend away for the club," Kinder said.
The well known racer Lizzie Hodges took part in the Gran Fondo to help sheppard many of her Anza clubmates
Cycosports chief Kent McCallum was also pleased with how the tour unfolded, but he also acknowledged there were a few logistical problems.
"We were extremely happy overall with the event and we're already planning for next year. We hope to widen our net by bringing in teams from the likes of China and the Middle East, and perhaps even Europe," he said.
On the mix-up that affected Stage 2, McCallum said: "The Stage 2 deviation was unfortunate but thankfully the riders still enjoyed a good race and collectively agreed on an approach that kept the excitement in the race for day three and the overall GC standings."
"It's great to have a community that enjoys racing and the spirit of racing," he added.
Cycosports usually runs such a tight ship, so it was a shame that a few hiccups took some of the shine from the 2018 Tour of Phuket's success. The presence of a commissaries car for both of the competitive pelotons and an increased number of properly briefed motorbike marshals with experience of working in cycling events would probably have prevented the Stage 2 "deviation". Other issues, like the lack of water support for breakaways and an attack in the neutralised zone, might also have been nipped in the bud.
Still, the 2018 race was undoubtedly a success, and if past experience is any measure, then Cycosports will ensure that the 2019 edition of the Tour of Phuket will be bigger and better than ever before.
"We were extremely happy overall with the event and we're already planning for next year. We hope to widen our net by bringing in teams from the likes of China and the Middle East, and perhaps even Europe," he said.
On the mix-up that affected Stage 2, McCallum said: "The Stage 2 deviation was unfortunate but thankfully the riders still enjoyed a good race and collectively agreed on an approach that kept the excitement in the race for day three and the overall GC standings."
"It's great to have a community that enjoys racing and the spirit of racing," he added.
Cycosports usually runs such a tight ship, so it was a shame that a few hiccups took some of the shine from the 2018 Tour of Phuket's success. The presence of a commissaries car for both of the competitive pelotons and an increased number of properly briefed motorbike marshals with experience of working in cycling events would probably have prevented the Stage 2 "deviation". Other issues, like the lack of water support for breakaways and an attack in the neutralised zone, might also have been nipped in the bud.
Still, the 2018 race was undoubtedly a success, and if past experience is any measure, then Cycosports will ensure that the 2019 edition of the Tour of Phuket will be bigger and better than ever before.
Återanpassning...
Den gångna helgen var en tuff historia med hårda race, långa dagar och lite sömn. När jag som mest hade behövt vila ut ordentligt så väntade istället ännu en tidig morgon följt av en lång hemresa på nästan 30 timmar om man räknar från dörr till
dörr. Med en tidsskillnad på sex timmar på toppen av allt så är det väl kanske inte så konstigt att kroppen säger ifrån, jag känner mig helt snurrig i huvet och har dessutom åkt på en förkylning, så denna vecka får helt enkelt bli en
hel vilovecka för att samla kraft, bli kvitt förkylningen och återanpassa mig till en annan verklighet än den som varit under några månader...
Jag håller också på att fundera på ett vettigt upplägg för säsongen här hemma i Sverige, det kommer bli lite annorlunda än tidigare år men mer om det i nästa inlägg...
Samma sol men två olika världsdelar...
Den enda bilden jag hittat från racet den gångna helgen är från när jag vinner det första bergspriset i lördags...
Full pott...
Jag fattar knappt att det är sant, vilken crazy weekend det har varit. Jag gick och vann dagens 97 km långa etapp också och likaså dagens bägge bergspris, så med tre etappsegrar och totalseger i Tour de Phuket i klassen H-55 samt
vinnare av tävlingens alla fyra bergspris och då självklart slutsegrare i den tävlingen också avslutar jag min fyra månader långa vistelse här för denna gång...
Jag som trodde att denna helg med internationellt motstånd skulle bli mycket hårdare än de nationella inhemska tävlingar jag normalt kör här i Thailand, det visade sig snarare bli tvärt om faktiskt. Jag har fått slita betydligt mer på dom
tidigare racen jag kört i vinter så antingen är thailändarna starkare än vad jag trott eller så har jag lyckats pricka in en helt sinnesjukt bra formtopp just i rätt tid...
Nu åker jag hem imorgon och jag kommer börja med att ta det lugnt från träningen resten av veckan, bara återhämta mig och försöka ta in det som jag varit med om. Det har varit några långa och hektiska dagar då jag kört fram och tillbaka till
tävlingen varje dag vilket inneburit uppstigning redan 04,30 om morgnarna och sent i säng. Det tar nog några dagar att fullt fatta hur jäkla ofattbart bra det gick...
Dagens prisutdelning, det blev några tröjor och troféer att packa ner...
Degårbranu...
Jag tog hem etappsegern idag också och dessutom utökade jag ledningen med ytterligare några sekunder, nu är det trean från igår Steven Wong från Singapore som ligger närmast bakom mig och det skiljer 18 sekunder ner till honom. Nu räcker
det inte med morgondagens bonussekunder till de tre första för att förändra totalställningen, imorgon måste han cykla ifrån mig och det tror jag blir svårt som benen känns nu...
Dessutom var jag först över dagens bägge bergspris så den tävlingen leder jag också inför morgondagens avslutande etapp, kan jag bara hålla mig på hjulen imorrn så blir det här en suverän avslutningshelg innan jag flyger hem på måndag...
För övrigt så blev dagens tillställning en ganska avslagen historia, vi startade ju ihop med H-45 och där var det två stora team från Singapore till start. Specialized Roval Mavericks och Anza Dimension data, dessa två team stod väl för
en tredjedel av startgruppen och när dom fick iväg en mindre utbrytning där de båda teamen var representerade tidigt i loppet så var racet över. Dom styrde och ställde totalt och plockade ner alla försök till aktiv cykelåkning. De enda gångerna
jag tog i ordentligt var väl vid de bägge bergspriserna och i spurten.
Nu gick det ju bra ändå för mig då vi tävlade i olika klasser, så en ganska behaglig dag på cykeln kan vi väl sammanfatta dagen som...
Degårbranu...
Hur ofta möts man av det här när man går imål efter 14 mil, en MEGAstor plastbalja fylld med is och öl...
Prologvinst...
Vem hade kunnat tro detta om en gammal avdankad mountainbikare, jag klämde till med ett guldlopp idag och vann prologen med 7 sekunder före Paul Douglas från Australien och med hela 14 sekunder före trean Steven Wong från Singapore...
Imorgon väntar 142 km linje och kan jag bara hålla mig i samma klunga som dessa två så behåller jag totalledningen oavsett om dom slår mig i spurten och plockar eventuella bonussekunder. Ett bra utgångsläge alltså, men det är ändå två tuffa etapper
som väntar och allt kan hända så tillsvidare glädjer jag mig åt dagens högst oväntade seger och sedan så tar vi en dag i sänder...
Bernhard och Yan kom ner och hejade på mig...
Först pris till de tre första...
Sedan på med den vita ledartröjan...
Min kompis Daniel Amby som är chefscoach för cyklingen på Thanyapura kom trea i H-45.
Vi startar ju tillsammans imorgon och då flera team är här med stora lag och vi två kör som ensamåkare så får vi väl hjälpas åt lite, svenskar emellan...
Lagfotografering #1
Lagfotografering #2
Lagfotografering #3
Lite eftersnack...
Dagens race på strava, egentligen cyklade vi några hundra meter längre men segmentet startade först efter vi svängt ut genom den skarpa högersvängen från startområdet.
45,4 km/t i snittfart och en snittpuls på 155 slag som i mitt fall innebär 97% av max. Jag kunde inte under några omständigheter gjort det bättre...
Let”s go racing...
Hua vad nervös jag är helt plötsligt, jag ska strax ge mig av nedåt Phuket för dom sista förberedelserna innan start. Klockan är här 09,30 och min starttid är först 14,45 men jag har lite mer än en timmes bilväg ner till tävlingen och väl på
plats ska jag cykla ett par lugna varv på banan. Det är ju en prolog på fem kilometer som går på en cykelbana/varvbana inne i ett stort parkområde. Smal vägbana och några skarpa kurvor innebär att det kan vara guld värt att känna på
varvet före start. Det är ju inte så långt så några lugna varv först framåt förmiddagen och sedan in i skuggan och ladda fram tills en halvtimme före start, då blir det upp på trainern en stund för att väcka musklerna och sedan kör vi "gazenibotten"
...
Cykeln i bilen och klar för avfärd...
I morgon smäller det...
I morgon är det då dax för den första etappen av Tour de Phuket, en fem kilometer kort prolog står på programmet. Det är alltså individuell start med en minuts mellanrum vi pratar om och vi kör ett rundvarv vilket innebär att vindförhållandena inte spelar så stor roll, blåser det så får vi vind från alla håll under varvet...
Mina målsättningar är att hamna på pallen och att inte tappa allt för mycket tid om någon är snabbare än mig, det är "all in" under fem kilometer som gäller och med inlånad utrustning såsom aerobar, aerohjälm och en trainer till uppvärmningen så finns alla förutsättningar att få till det riktigt bra...
På lördag och söndag väntar sedan två linjeetapper på 142 km resp. 92 km. De tre första på varje etapp får bonussekunder enl följande 6, 4, 2 sekunder. Det är också två bergspris på varje etapp där det delas ut poäng i en fallande skala från 10 poäng till förste man och sedan 9, 8, 7, osv ner till 1 poäng för tionde gubbe. Då det inte är något "hopp" mellan poängen för de tre första så blir det oerhört viktigt att vara med på alla bergspris om man vill vara med i matchen. Jag menar, du kan ju vinna de tre första men kör du bort dig på sista så kan du vara totalt borta från toppstriden ändå.
Sedan är det viktigt ur en annan synpunkt att vara med långt upp i bergsprisen, om det blir några utbrytningar så är det just vid dessa det lär spricka av i klungan, så vill man vara med i totalen så måste man vara med långt upp loppet igenom.
Det delas ut både ledartröja och bergströja efter varje etapp i samtliga klasser och även om jag inser att det blir tufft så vill jag vara med i matchen om dessa tröjor. Om jag har någon chans får jag väl en fingervisning om imorgon, visserligen är det en stor skillnad på fem kilometer tempo och de två linjeetapperna men en liten känsla för hur starka konkurrenterna är och hur min egen form är ska jag väl få...
Äntligen är det dax för race igen...
Två dagar kvar...
Två dagar kvar nu och jag vill bara få den där prologen överstökad så att jag kan ändra tillbaka till min gamla sittställning på cykeln igen, jag vet inte om det har varit dumt att försöka vänja mig vid en extrem tempopossition bara för en prologs
skull. Jag har fått känningar både i rygg, skuldror samt i ett knä också, igår tog jag mig en massage men jag tycker inte att det hjälpte nåt speciellt. Ljumskarna ömmar också lite efter dagens runda när jag tänker på det, eller så
är allt bara en massa hjärnspöken nu när det börjar närma sig...
Nåja, imorgon rullar jag bara lätt en timme på morgonen och sedan är det ju fredag, då återstår bara en 6-7 minuters maximal ansträngning sedan får jag sitta som vanligt på cykeln igen...
Påfyllnaden av kolhydrater är en historia för sig, jag gör så gott jag kan med frukost före träning, mellanmål direkt efter träning, en ordentlig lunch, mellanmål igen och en stor pasta till middag. Det står mig ända upp i halsen ska jag villigt
erkänna men förhoppningsvis är det värt besväret fram till helgen när jag ska göra åt alla kalorierna...
Dagens lunch, en stor laddning hämtmat från en av restaurangerna ute på gatan. Stekt ris med kyckling & div grönsaker...
Liten i maten...
Jag är normalt sett ganska liten i maten med tanke på hur jag tränar, jag har helt enkelt svårt för att äta mycket och dessutom kör jag ju de flesta träningar före intag av frukost. Men nu med tre dagar kvar till det stora racet så är det dax
att börja äta upp sig, med start idag så blir det resten av veckan havregryn och nutella mackor till frukost, risrätter till lunch och pasta till middag samt en massa mellanmål bestående av frukt och nötter. Till detta ska jag försöka dricka
någon liter vatten med en nypa salt per dygn mer än vad jag normalt dricker...
Under de tre tävlingsdagarna blir det dessutom en massa Umara bars & gels samt umaras sportdryck. Sedan direkt efter tävlingarna en stor Shake herbalife24, ja detta är energiupplägget för att orka ta mig igenom alla tre tävlingsdagarna på ett bra
sätt...
Jag håller igen lite på träningsintensiteten denna vecka för att vara så pigg och fräsch som möjligt på fredag, idag rullade jag runt ca 75 minuter på lätta växlar men för att få lite cirkulation i kroppen så körde jag också ett av mina sju kilometers
stravasegment med lite fart. Inte fullt ut utan jag bestämde mig för att hålla mig under pulszon fyra vilket ju inte är så jättehårt. Döm om min förvåning när jag lyckas snitta 37,1 km/h med en snittpuls på 124 och hela intervallen nere i zon tre,
jag tror bestämt jag börjar få kläm på det här med att köra tempo...
Efter cyklingen skakade jag ur benen lite med en kort jogg och jag är glad att jag hållit igång löpningen med ett pass i veckan här nere hela vintern. Väderrapporterna hemifrån säger mig att det nog blir en hel del löpning när jag kommer hem nästa
vecka och att det lär dröja ett tag innan jag kommer ut på nån cykel...
En kort löprunda efter cykelträningen...
Gatan hemma där jag bor idag på morgonen...
Dags att göda upp sig lite...
Sista ”pitstoppet”...
Då var säsongens sista söndagsunda med boysen gjord, nästa långtur lär inte gå i "long slow distance" fart med tillhörande pauser för kaffe och att fylla på vätska. Nä, på nästa helgs 150 respektive 100 kilometers linjeetapper
av tour de Phuket får man allt grabba tag i vattenflaskor sittandes på cykeln i full fart. Det blir inga "pitstop" där inte...
Nu väntar några dagars lugnare träning för mig själv med bl.a. lite finjusteringar av sittställning inför prologen. Jag har flyttat fram både styre och sadel och tänjt maximalt på de mått som uci tillåter vad gäller geometrin. De kommer tydligen
att vara hårda på reglerna så det gäller att ha koll på läget...
De har också gått ut med starttiderna både vad gäller prologen och linjeetapperna och på de sistnämnda startar vi i H-55 tillsammans med H 45-54. Detta tror jag är bra för mig då det ger mig möjlighet att utnyttja betydligt starkare gubbar utan att
vi konkurrerar med varandra, samma fördel har ju alla naturligtvis men jag tror inte alla har kapaciteten att utnyttja detta så en liten extra fördel mig och kanske någon till. Jag känner mig lite som "snillen spekulerar" nu men med
bara fyra dagar kvar är det hög tid att planera lite taktik. Åtminstånde på pappret, sedan får vi väl se hur det blir i verkligheten...
Inga fler lugna sköna söndagsrundor på ett tag nu...
Sista "pitstoppet" för denna vinter...
Lite av varje och inget speciellt...
Dagarna går och snart är det bara en vecka kvar innan jag flyger hem till Sverige, innan dess är det en massa som ska fixas med. Jag flyger hem på måndag den 12:e mars och fredag till söndag är det ju tävling vilket innebär att senast
torsdag måste jag vara klar med allt som ska göras för att stänga igen huset under åtta månader. I ett tropiskt och fuktigt klimat som det är här så är det mycket att tänka på om man vill komma tillbaka till ett fräscht
hus nästa gång...
Idag har jag vilat från träning och istället bockat av lite småfix på "to do" listan, detta innebar en hel del tvätt, rengöring av grillen, inoljning av ytterdörren som då den står i söderläge och är av trä tar mycket stryk av både sol
och regn. Jag har hunnit få mig en massage vilket var behövligt då jag har lite känningar i rygg och nacke, troligtvis efter TT testet igår då jag satt mycket djupare och mer framåtlutad än normalt. Jag har skypat lite med dom där hemma och talat
om att jag längtar lite efter dom, dom sista dagarna fram till racet får gärna gå fort nu så att jag äntligen kan få köra skiten ur mig ordentligt och sedan åka hem.
Det är mycket roligt på gång hemma i vår och jag börjar känna att jag är färdig här nu, åtminstånde för denna gången...
Inoljad ytterdörr, nästa år får den nog slipas och målas istället för den har tagit mycket stryk nedtill av klimatet...
Frukostmöte med mig i poolen och Madde hemma vid matbordet...
Jag längtar såklart efter alla därhemma men den här lille mannen har ändå en speciell plats i mitt hjärta...
TT test...
Det är ju alltid roligt att pröva nya saker så jag var så klart lite extra taggad inför dagens TT test med aerobåge, jag hade först tänkt köra tre stycken femkilometers sträckor på tid, alltså samma längd som prologen nästa fredag fast
hålla igen något och inte gå på helt 100%. Fast när jag satt här med morgonkaffet så ångrade jag mig och bestämde att två gånger får räcka och att jag då kör fullt ut vad jag klarar, det blir en bättre test och erfarenhet inför racet då tänkte
jag...
Den första femkilometaren startade jag bara drygt tio minuter efter att jag gett mig av hemifrån och jag var väl inte riktigt 100% uppvärmd, en jobbig motvind inåt land bidrog också till att snittfarten hamnade på beskedliga 41,2 km på sträckan. Efter
en lugnare transportsträcka så var det dax för den andra femkilometaren, nu var jag bättre uppvärmd och med lite bättre vindförhållanden så snittade jag 43,2 på sträckan. Betydligt bättre alltså och kan jag hålla det snittet nästa fredag så borde
det räcka till en podiumplacering på första etappen...
Oavsett vindförhållanden och snittfart så fick jag en bra koll på hur hårt jag ska våga köra, på den andra och snabbaste sträckan idag låg jag konstant på mellan 90-96 % av maxpuls utan att stumna i benen. Självklart sved det men på det där
goa sättet, sedan tror jag att det finns lite mer att hämta till nästa fredag då jag fortfarande inte är helt fräsch och återhämtad efter ett par veckors riktigt hård träning, ytterligare en veckas lugnare träning ska nog kunna göra benen ännu piggare...
Sedan har vi ju det här med aerohjälmen, den fick jag inte med mig från Bernhard igår så den kunde jag inte använda idag på testet, med den på tävlingen så borde jag ju kunna pressa upp farten ytterligare lite, så för att summera dagens test så känns
det riktigt bra. Jag som ju inte har tempo som min favoritgren fick ändå ett bra besked om var jag står formmässigt och det kan nog räcka långt, hur långt får vi se om en vecka...
Det gör helt klart skillnad med rätt utrustning...
Ett kort men hårt pass idag, totalt 90 minuter varav 15 minuter i zon 5. Nu är det sista riktigt hårda passet gjort inför tävlingen...
Tempohäst...
Nä någon tempohäst är jag definitivt inte, snarare tvärtom så är det min svagaste gren inom cyklingen. Men jag måste ju göra vad jag kan för att minimera tidsskillnaderna på prologen nästa fredag, fem kilometer är ju inte långt och marginalerna blir
säkert små så varje sekund kan bli extremt värdefull i sammandraget när allt ska summeras på söndagen.
Idag cyklade jag förbi hemma hos Bernhard mot slutet av mitt distanspass för att montera på den tempobåge jag fått låna samt få hjälp med sittställningen, kan jag tjäna några sekunder på detta så blir det guld värt och även om tempo inte är
min starka sida så är jag försiktigt optimistisk ändå, jag är ju grym på sprint i mtb med flera SM medaljer i bagaget och kan jag explodera under två minuter så ska jag väl kunna hålla farten i fyra till, eller ??
Ja, vi får väl se imorgon vad jag tror efter att ha kört några teststräckor. Jag ska ut och köra tre stycken femkilometers tempointervaller och även om jag inte tänker gå på rött så får jag väl en bra indikation på om utrustningen gör någon nytta
eller inte...
Så här såg det ut hemma hos Bernhard, när jag kom hem så höjde jag sadeln lite samt flyttade fram den. Imorgon blir det TT test...
Cashewnöt Shake i solnedgången...
Nu blir det Netflix och några avsnitt av serien stranger things ute på terrassen innan läggdags...
