Det blev en ganska stor tävling ändå till slut, det droppade in en hel del efteranmälningar sista dagarna och på tävlingsdagens morgon. Det blev separata starter för samtliga klasser med tre minuters mellanrum, detta innebar att H-40 startade tre minuter före oss 50 åringar och möjligheten att skulle kunna hålla mig till den tänkta taktiken infriades därmed.

Vi blev väl ca 40 gubbar till slut i min klass som gav oss iväg på den 75 km långa tävlingsbanan och jag satte fart med en gång helt enligt planen. Med en tuff stigning direkt efter start och sedan en brant och kurvig utförskörning på ett par kilometer så lyckades jag skapa perfekta förutsättningar för resten av racet. Nere på platten var jag i ensam ledning men jag såg att tre man låg några hundra meter bakom och jagade så jag väntade in dom, det var alldeles för långt kvar i det läget för att ligga och trötta ut sig själv och jag ville ha hjälp om jag skulle ha nån chans att ta mig framåt mellan de grupper av H-40 cyklister som syntes längre fram på vägen.

Vi fick igång ett bra samarbete och jag pratade ihop med med en av de andra cyklisterna Fidel Kreutzer från Tyskland, vi bestämde oss för att köra riktigt hårt för att ta oss så långt fram i grupperna som möjligt innan vändpunkten, detta för att minimera risken att bli ikappåkta och när vi väl "säkrat" avståndet bakåt så kunde vi åka med lite avvaktande i den grupp vi då lyckats köra ikapp.

Vi fyra i gruppen var då jag själv, tidigare nämnda Fidel, Jean Perrin från Frankrike och en thailändare och samarbetet flöt på riktigt bra, vi cyklade ikapp och förbi avhängda H-40 cyklister hela tiden och när vi närmade oss vändpunkten på banan kunde vi se huvudklungan i H-40 långt därframme. Nu var terrängen väldigt kuperad och det började märkas att thailändaren och Jean Perrin var slitna, det gick konstant upp och ner och dom två åkte jojo där bak. När vi väl mötte H-40 klungan på väg tillbaka och vi samtidigt såg vändpunkten inte långt framför oss så gjorde jag en ordentlig kraftansträngning att komma ikapp, Fidel hängde på men de andra två släppte nu kontakten för gott. Nu körde vi riktigt hårt och snart rullade vi in i bakre delen av en stor grupp som består av nån enstaka avhängd elitåkare, hela juniorklungan som i sin tur blivit ikappkörd av H-40 och H-30. Det var således en stor grupp som ni förstår och nu låg alltså jag och Fidel med här också, nu handlade det om avvaktande åkning på vägen hem mot den sista grymma klättringen. Gruppen cyklade bitvis riktigt sakta och jag började oroligt ha koll bakåt för att se så inga av mina konkurrenter var på väg ikapp, det var knappt styrfart ibland men jag avvaktade och förstod att så länge vi inte blev ikappåkta bakifrån så skulle kampen om segern mellan mig och Fidel komma att avgöras i den sista långa klättringen fem kilometer från mål.

När vi väl är där och går in i roten på backen så ökar jag farten direkt, några "junisar" drar iväg men där har jag ingen chans utan låter dom köra. Jag lägger mig på min nivå och får en liten lucka till Fidel, två kilometer med 10-13% konstant lutning och det är bara att gå in i "bubblan", fokusera och försöka hålla kadensen hög vilket inte är helt lätt med min utväxling. Jag kollar bakåt och ser Fidel bara 100 meter bakom, när jag passerar toppen har jag en ledning på ca 200 meter men det är tre kilometer kvar till mål och jag kan inte slappna av en sekund.

Jag är helt slut och det enda jag fokuserar på är att hålla trycket och en bra kadens, ibland känns det som att farten är låg men så länge pulsen är hög och benen snurrar så måste Fidel ha ännu högre puls och snurra ännu snabbare med sina ben (peppar jag mig själv med)...

Jag går imål med 10-15 sekunders marginal och vinner därmed H-50 klassen, det visar sig dessutom att endast två H-40 gubbar är före så det får man väl vara jäkligt nöjd med.
Fidel som går in som tvåa är enligt alla andra cyklister väldigt stark och duktig, jag har ju inte kört landsväg här tidigare så jag har ingen koll men han var tydligen favoriten till segern i förväg. Han kom själv fram efteråt och sa att han var imponerad av min åkning, han kände sig själv i kanonform och när jag tog kommandot och styrde tävlingen så som jag gjorde så trodde han att jag som mtb cyklist inte hade bättre vett än att trötta ut mig i onödan, nu vet han bättre...

Ett gött gäng...

Tidigt på morgonen vid starten...

Det blev riktigt många startande till slut...

Dammen...

Tävlingsområdet uppe vid fördämningen...

The top four...